Studien syftar till att utifrån ett pedagogperspektiv ta reda på hur pedagoger använder TAKK för att främja inkludering och kommunikativ utveckling för alla barn i förskolan. För att beakta detta valde vi att göra en kvalitativ studie med åtta digitala semistrukturerade intervjuer, som spelades in och transkriberades. Resultatet framkom utifrån en tematisk analys där resultatet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkommer det att TAKK används på olika sätt för att främja kommunikativ utveckling och inkludering för alla barn, där det framgår vilka strategier och metoder som används. I slutsatsen framkommer det att pedagoger använder TAKK med och för alla barn, och att en avgörande faktor för det är kompetensutveckling.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilka dramametoder lärare använder i sin skrivundervisning. Vidare är syftet med studien att undersöka vad de medverkande lärarna menar med utveckling av berättande texter samt om de anser att drama kan påverka elevernas utveckling inom andra områden än skrivandet av berättande texter. Vi undersöker även vilka faktorer de medverkande lärarna anser kan hämma eller möjliggöra användandet av drama i undervisningen. Studien baseras på kvalitativa metoder som utgörs av en enkätundersökning som består av både öppna och slutna frågor som besvarades av 14 lärare. Utifrån enkäterna gjordes fem semistrukturerade fördjupande intervjuer. I forskningsbakgrunden presenteras forskning kring drama och drama i skrivundervisningen.   Denna studie visar att flera av lärarna i studien använder sig av att dramatisera olika former av sagor, både befintliga samt egenkomponerade. Det framkommer i resultatet att lärarna anser att dramatiseringarna ger fler fördelar för elevernas utveckling än bara inom skrivandet, även om fokuset för dramatiseringarna låg på den skriftliga utvecklingen. De största faktorerna som påverkar lärares användning av drama i sin undervisning är bristen på kunskap om drama hos läraren och tidsbrist. Alla de intervjuade lärarna anser att mer utbildning behövs för att man ska kunna utveckla drama i undervisningen.

Hur föräldrar samspelar med barn kan ha stor påverkan på barnets språkliga och kommunikativa utveckling. Föräldrasensitivitet och mind-mindedness är två mått som mäter föräldrars samspel. Föräldrasensitivitet mäter förälderns förmåga att uppfatta och tolka barnets signaler och mind-mindedness innefattar förälderns användande av ord som handlar om barnets mentala processer. Dessa mentaliseringsyttranden kan vara intonade eller icke-intonade utifrån situationen och barnets sinnesstämning. I vilken grad föräldrars mind-mindedness och föräldrasensitivitet påverkar olika delar av den kommunikativa utvecklingen är till stora delar fortfarande okänt. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om föräldrasensitivitet och föräldrars mind-mindedness korrelerar med kommunikativa förmågor, om mind-mindedness och föräldrasensitivitet korrelerar med varandra samt om några könsskillnader förelåg. Materialet bestod av 35 inspelade förälder-barndyader som observerats när barnen var ca 16 månader. För att mäta föräldrasensitivitet användes lyhördhetsskalan ”Lyhördhet eller icke-lyhördhet för barnets signaler”. För att mäta mind-mindedness kodades förälder-barndyaderna samt föräldrabeskrivningar utifrån manualen för mind-mindedness av Meins och Fernyhough (2010). De kommunikativa förmågorna mättes dels genom the Swedish Early Communicative Development Inventories och dels genom the Early Social Communication Scales. Resultatet visade att det förelåg samband mellan föräldrasensitivitet och kommunikativa förmågor. Såväl språkförståelse, kommunikativa gester samt delad uppmärksamhet korrelerade med föräldrasensitivitet. Beträffande föräldrars mind-mindedness, konstaterades ett samband mellan en hög andel icke-intonade mentaliseringsyttranden och bristande förmåga till delad uppmärksamhet. Vidare framkom samband mellan mind-mindedness och föräldrasensitivitet: en förälder med hög föräldrasensitivitet använde fler intonade mentaliseringsyttranden än en förälder med låg föräldrasensitivitet. Ett motsvarande omvänt samband uppstod mellan icke-intonade mentaliseringsyttranden och en låg nivå av föräldrasensitivitet, där en icke-lyhörd förälder använde fler icke-intonade mentaliseringsyttranden. Slutligen upptäcktes en könsskillnad som innebar att föräldrar använder fler icke-intonade mentaliseringsyttranden till pojkar än till flickor. / The way a parent interacts with his or her child can have a great effect on communication and language development of the child. Maternal sensitivity and mind-mindedness are two measures used for parent-child interplay. Maternal sensitivity measures the parent’s ability to accurately perceive and interpret the child’s cues while mind-mindedness involves the parent’s use of words and comments regarding the child’s internal state. These comments can be classified as appropriate or non-attuned regarding the situation and the child’s state of mind. To what extent mind-mindedness and maternal sensitivity affect different parts of the child’s communicative development is still mainly unknown. The purpose of the present study was to investigate if maternal sensitivity and mind-mindedness co-vary with communicative abilities, if mind-mindedness and maternal sensitivity co-vary with each other, and finally, if any gender differences was present. The material of the study consisted of 35 videotaped parent-child interactions, which were observed when the children were 16 months of age. To measure maternal sensitivity, the sensitivity scale were used, “Sensitivity vs. Insensitivity to the Baby's Signals”. To measure mind-mindedness, parent-child interplay and parental interviews were coded. The child’s communicative abilities were assessed with the Swedish Early Communicative Development Inventories and with the Early Social Communication Scales. The result showed a correlation between maternal sensitivity and language comprehension, communicative gestures and joint attention. A relationship was found between mind-mindedness and parents’ using more non-attuned mental comments and children’s decreasing ability to respond to joint attention. The results also demonstrated that a sensitive parent uses more appropriate mental comments than a parent who was insensitive. A reversed relationship was found between non-attuned mental comments and a low level of maternal sensitivity, where the insensitive parent used more non-attuned mental comments. Finally, a difference in gender was found, where parents use more non-attuned comments to boys than to girls. / FAS dnr 2008-0875