<p>I boken Patterns of Democracy (1999) påvisar Arend Lijphart att tio institutionella variabler fångar variansen mellan majoritets- och konsensusdemokrati längs två separata dimensioner. Den första dimensionen – exekutiv-partisystem – behandlar fem olika arrangemang av den exekutiva makten, parti- och valsystem samt organiserade intressen. Den andra dimensionen – enhetsstat-federalism – behandlar den institutionella kontrasten mellan enhetsstat och federa-lism. Ronald Ingleharts (1997) analyser av data från det världsomspännande forskningspro-jektet World Values Survey (WVS) visar att en stor mängd politiska, sociala och religiösa normer och uppfattningar kan sammanfattas i två kulturella dimensioner. Dessa två dimensio-ner reflekterar en tvärkulturell polarisering mellan traditionella kontra sekulära värderingar och överlevnadsvärden kontra emancipativa frihetsvärden. Syftet med denna uppsats är att försöka specificera innehållet av en konsensusdemokratisk kultur genom att undersöka om det föreligger något samband mellan dessa kulturella och institutionella dimensioner. En kvantita-tiv analys av 28 stabila demokratier fastställer att de kulturella dimensioner som extraherats ur WVS-datan inte kan specificera innehållet av en konsensusdemokratisk kultur.</p>

I boken Patterns of Democracy (1999) påvisar Arend Lijphart att tio institutionella variabler fångar variansen mellan majoritets- och konsensusdemokrati längs två separata dimensioner. Den första dimensionen – exekutiv-partisystem – behandlar fem olika arrangemang av den exekutiva makten, parti- och valsystem samt organiserade intressen. Den andra dimensionen – enhetsstat-federalism – behandlar den institutionella kontrasten mellan enhetsstat och federa-lism. Ronald Ingleharts (1997) analyser av data från det världsomspännande forskningspro-jektet World Values Survey (WVS) visar att en stor mängd politiska, sociala och religiösa normer och uppfattningar kan sammanfattas i två kulturella dimensioner. Dessa två dimensio-ner reflekterar en tvärkulturell polarisering mellan traditionella kontra sekulära värderingar och överlevnadsvärden kontra emancipativa frihetsvärden. Syftet med denna uppsats är att försöka specificera innehållet av en konsensusdemokratisk kultur genom att undersöka om det föreligger något samband mellan dessa kulturella och institutionella dimensioner. En kvantita-tiv analys av 28 stabila demokratier fastställer att de kulturella dimensioner som extraherats ur WVS-datan inte kan specificera innehållet av en konsensusdemokratisk kultur.

The purpose of this essay is to investigate if Northern Ireland and the Good Friday agreement are examples of Consociotional Democracy. According to the theory of Consociotional democracy it will create stability in divided societies. However, that has not been the case in Northern Ireland where division between unionists and nationalists continue and political stability is lacking. If Northern Ireland is an example of Consociotional democracy, the theory seems to have failed, at least in this case. By comparing The Long Friday Agreement and Northern Ireland to the 10 elements of Consociotional democracy presented in Arend Lijpharts book Patterns of Democracy: Government forms and performances in Thirty Six Countries I reached the conclusions that The Good Friday Agreement and Northern Ireland can be considered axamples of Consociotional democracy.

Both consensus democracy and proportional electoral systems have been deemed to favor political participation over political competition. The aim of this paper is to test whether these power-sharing institutional arrangements correlate positively with non-democratic attitudes when the degree of ethnic and religious fragmentation is low. Data about people's attitudes towards democracy are collected from the World Value Survey and European Value Survey and cover up to 55 democratic societies. The hypotheses are tested by employing an ordinary least square multivariate regression model and use ethnic and religious fractionalization as interaction variables. By doing so it is possible to determine whether the correlation between the two power-sharing institutions and the share of non-democratic attitudes among a population might be moderated by a third variable (either ethnic or religious fractionalization). The main finding of the paper seems to suggest that no such interaction effect seems to be active. Neither consensus democracy nor proportional electoral systems were shown to correlate positively with non-democratic attitudes when the degree of ethnic or religious fractionalization was low. However, there seem to be some indications that proportional electoral systems might correlate negatively with non-democratic attitudes when ethnic fractionalization is low.