The aim of this thesis is to investigate how subjective spaces are created and experienced in the installations Whispering Wall III (2010), Sound Forest (2011) and The Forty Part Motet (2001). These three contemporary sound installations are examined through the theoretical perspectives of Maurice Merleau-Ponty, based on his work The phenomenology of perception. My thesis establishes that the subjective spaces that are experienced in these installations are created through movement, interaction and contextual factors. This thesis does as well establish that subjective spaces are produced and created on the basis of specific conditions. / Denna uppsats är en undersökning av hur subjektiva rumsligheter kan skapas och upplevas i de tre ljudinstallationerna Whispering Wall III (2010), Sound Forest (2011) och The Forty Part Motet (2001). Genom att studera dessa samtida ljudinstallationer vill jag undersöka hur lyssnare kan uppleva subjektiva rumsligheter med utgångspunkt från ljudintryck. Ljudinstallationerna undersöks genom Maurice Merleau-Pontys teoretiska perspektiv med utgångspunkt i hans verk The phenomenology of perception. Genom min undersökning kommer jag fram till att de subjektiva rumsligheter som skapas i dessa tre ljudinstallationer har skapats genom rörelse, interaktion och kontextuella faktorer. I uppsatsen konstaterar jag att subjektiva rumsligheter framställs och skapas utifrån en ljudinstallations specifika förutsättningar.

<p>Uppsatsen tar upp hur Giacomettis konst blev uppmärksammad i Sverige på en av de första utställningarna som gjordes med hans konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977. Undersökningens tar upp hur Giacometti togs emot som konstnär av konstvetare och tidningsrecensenter och hur de reagerade på konsten. Vidare följer en undersökning av Giacomettis egna texter.</p><p>I undersökningens början beskrivs relationen mellan Giacometti och Jean Genet. Genet har skrivit omfattande texter om konstnären och spenderade mycket tid med denne. Därefter följer tre analyser av olika verk av skulptören. Jag använder mig av specifika verk för att jämföra mina egna upplevelser och tolkningar i förhållande till konstkritikerna och till Giacometti själv.</p><p>Jag undersöker sedan den utställning som gjordes med Giacomettis konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977 där jag granskat utställningskatalogen samt artiklar och recensioner som skrivits om utställningen. Jag har även studerat Giacometti i svenska uppslagsverk, även utdrag ur Giacomettis egna texter för jämförelse.</p><p>I slutdiskussionen kommer jag fram till att min egen uppfattning är snarlik recensenternas och Giacomettis. De gemensamma beröringspunkterna i våra uppfattningar är upplevelsen av verken som känsloladdade och Giacomettis gestaltande som ett sökande efter det bestående och det eviga. Detta kan bero på att Giacomettis egna texter har haft inflytande på både recensenter och konstvetare. Men det skulle också kunna bero på att konstnären lyckas förmedla detta genom skulpturerna i sig. I uppslagsverken beskrivs skulpturerna på ett annorlunda sätt, här bortser man från konstnärens avsikter och upplevelsen och knyter istället an till konstnärens liv för att ge mening.</p>

No description available.

<p>Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker.</p><p>Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck.</p><p>Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar.</p><p>Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom.</p><p>Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. </p><p>Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. </p><p>Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap.</p><p>Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. </p><p>I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra.</p><p>Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör.</p><p>”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” </p><p>Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . </p><p>Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja.</p><p>Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. </p><p>Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.</p>

Uppsatsen tar upp hur Giacomettis konst blev uppmärksammad i Sverige på en av de första utställningarna som gjordes med hans konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977. Undersökningens tar upp hur Giacometti togs emot som konstnär av konstvetare och tidningsrecensenter och hur de reagerade på konsten. Vidare följer en undersökning av Giacomettis egna texter. I undersökningens början beskrivs relationen mellan Giacometti och Jean Genet. Genet har skrivit omfattande texter om konstnären och spenderade mycket tid med denne. Därefter följer tre analyser av olika verk av skulptören. Jag använder mig av specifika verk för att jämföra mina egna upplevelser och tolkningar i förhållande till konstkritikerna och till Giacometti själv. Jag undersöker sedan den utställning som gjordes med Giacomettis konst på Moderna Museet i Stockholm år 1977 där jag granskat utställningskatalogen samt artiklar och recensioner som skrivits om utställningen. Jag har även studerat Giacometti i svenska uppslagsverk, även utdrag ur Giacomettis egna texter för jämförelse. I slutdiskussionen kommer jag fram till att min egen uppfattning är snarlik recensenternas och Giacomettis. De gemensamma beröringspunkterna i våra uppfattningar är upplevelsen av verken som känsloladdade och Giacomettis gestaltande som ett sökande efter det bestående och det eviga. Detta kan bero på att Giacomettis egna texter har haft inflytande på både recensenter och konstvetare. Men det skulle också kunna bero på att konstnären lyckas förmedla detta genom skulpturerna i sig. I uppslagsverken beskrivs skulpturerna på ett annorlunda sätt, här bortser man från konstnärens avsikter och upplevelsen och knyter istället an till konstnärens liv för att ge mening.

Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker. Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck. Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar. Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden. De åren kom på många olika sätt att betyda mycket för honom. Det som kännetecknar bildhuggare Liss Erikssons sätt att arbeta är ett gediget hantverk, en djup kännedom om skulpturtraditionen, en stor materialkännedom och ett mycket noggrant tillvägagångssätt. Han har påverkats och inspirerats av andra konstnärer och tidsströmmar men alltid följt sin egen väg. Rymd och rumsverkan blev viktigt i Liss Erikssons konstnärliga arbete, hans skulpturer samspelar alltid med den omgivande miljön. Viktigt var också den psykologiska innebörden av hans gestaltande. Liss Eriksson var en stor humanist och i hans verk står alltid människan i centrum. Liss Eriksson arbetade länge och återkommande med sina verk, han provade olika uttrycksmöjligheter för sina skulpturer. Han lät sig inspireras av sina ideér under lång tid, dessa har utvecklats och ofta dykt upp igen, vid ett senare tillfälle. Med hjälp av denna bakgrund har jag studerat Huset från 1961, en av Liss Erikssons många offentliga skulpturer och funnit att verket innefattar i stort sett allt av ovan nämnda. Det är ett representativt verk för hela hans konstnärskap. Skulpturgruppen Huset är placerat i ett bostadsområde från femtiotalet. Verket är resultatet av ett offentligt uppdrag år 1955 och platsen var given för skulpturen. Skulpturen färdigställdes och invigdes 1961. Huset är ca sex meter långt och ca fyra meter brett. Skulpturen kan karaktäriseras som ett öppet hus med flera våningar och ett antal rum konstruerade med hjälp av järnrör. De abstrakta rummen innehåller ett flertal stiliserade gestalter smidda i järn. Gestalterna befinner sig i olika existentiella vardagliga situationer, reducerat till ett koncentrerat känslomässigt uttryck. I Huset gestaltar Liss Eriksson människan. Konstverket beskriver själva livet, livscykeln med olika åldrar och kriser, det djupt mänskliga. Han utrycker en stark existentialism, det mänskliga i att vara enskild individ. Skulpturen förmedlar integritet och en stark individualism men också människans behov av gemenskap med andra. Skulpturen visar relationer och samspel mellan människor, hur vi fostras in i givna mönster men ändå förblir både ensamma och unika. Liss Erikssons verk berör. ”I en tillvaro där vi alltmer hotas pressas in i ett abstrakt rutmönster vill jag hävda individen.” Liss Erikssons skulpturgrupp Huset är en hyllning till människan och livet . Svaret på min första fråga, ”Huset sägs vara ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap, stämmer det?”, menar jag nu är tydligt- ja. Huset innefattar en ett stort antal idéer och teman, många av dessa skulle följa Liss Eriksson i hans konstnärliga arbete genom hela livet. Skulpturgruppen Huset är tveklöst något mycket stort i hans konstnärskap. Det är ett tidigt verk i hans långa liv och konstnärskarriär. Skulpturen vittnar om en stor skaparlust och en början till en mängd projekt som han vidareutvecklar genom åren. Slutsats; skulpturgruppen Huset kan ses både som ett livsverk och ett nyckelverk i Liss Erikssons konstnärskap.

Det här arbetet behandlar frågan: ”Hur kan illusionen av att vara en skicklig renässansmålare förmedlas i ett spel och vad är en lämplig arbetsmetod för att uppnå detta?” Metoden jag använde för att ta reda på detta var att utveckla spelet Art Hero som låter spelaren måla en förenklad version av några av historiens mest kända verk. Knepet är dock att det inte är den förenklade versionen som träder fram under penseln utan originalverket. Den arbetsmetod jag utvärderade är något som jag kallar ”improviserande produktion”. Grundidén med denna metod är att ambitionerna i början hålls på en låg nivå och att resten av utvecklingsperioden sedan används åt att finputsa spelet. Denna metod visade sig vara lämplig då jag efter 13 veckors arbete kunde konstatera, med hjälp av tre speltestare, att spelet visar på en lyckad metod för att uppnå illusionen. En kritik mot spelet var dock att det snarare ger en känsla av att skrapa än av att måla och det är något som jag hoppas kunna motverka i framtiden. Rent konkret fann jag att det är viktig att motivet som spelaren ”målar av” är mer abstrakt än den bild som spelaren själv ”skapar”. Det gör att spelaren får en illusion av att måla mer detaljerat än spelets verklighet och det bidrar i sin tur till känslan av skicklighet. Nyckeln till illusionen är dock framför allt att spelet i likhet med Guitar Hero (Harmonix Music, 2005) låter spelaren utföra en komplicerad uppgift på ett förenklat sätt.

Den här uppsatsen sammanför den relationella konsten med de estetiska läroprocesserna för att se på vilket sätt de bidrar till flerstämmighet i undervisningen. Uppsatsen bygger på en fallstudie av ett projekt i en högstadieklass (som grundar sig i just det relationella konsten och de estetiska läroprocesserna). Detta projekt belyses utifrån teorierna om flerstämmighet. Data samlas in genom i huvudsak elevenkäter och en intervju.   Frågeställningarna som uppsatsen utgår ifrån rör på vilket sätt projektet kan sägas vara flerstämmigt och hur eleverna upplever projektet ur ett flerstämmigt perspektiv. Resultatet av enkäterna redovisas i tabell 1 och tabell 2 (se bilaga 1 och 2). Intervjuresultatet redovisas i en sammanställning under rubrik 3.3 Sammanfattning av intervjun 2009-04-27. Projektet är genom sin uppbyggnad kring dialog, och begreppsbearbetning i grupp, flerstämmigt. Flerstämmigheten har inte varit lärarens huvudsakliga mål med sin undervisningsform ändå är han medveten om den och ser den som en form av arbetsmetod som enligt honom finns naturligt i de estetiska läroprocesserna. Det går inte att utifrån enkäten svara på om eleverna i genomsnitt uppfattat projektet som flerstämmigt, men utifrån deras svar går det att se att några av dem har upplevt den både härliga och besvärliga frihet som flerstämmig undervisning ger.

I den här undersökningen har jag granskat hotellkonsten och dess betydelse, dels vad den betyder för hotellens profil men även om det finns något annat budskap. Idag är det fler och fler hotell som börjar använda olika strategier för att förstärka hotellet profil och konst är en av dessa inriktningar. Jag har undersökt tre olika hotell som är belägna i Sverige och på de här hotellen är det konsten som står i centrum. Hotellkonstens syfte har förändrats under tid. Från att vara något dekorativ och med syfte att skapa hemkänsla är dagens syfte, för konsthotellen, att vara uppseendeväckande. Hotellkonstens uppgift är att ge hotellet en speciell identitet samtidigt ska konsten skapa kontakt med gästen som ska börja fundera, diskutera och få en slags relation till hotellet. Resultatet av undersökningen visade att konstens betydelse för hotellet var stor. Att konsten är så viktig för hotellets profil är ett resultat av att den konstansvarige har haft stort inflytande när det gäller valet av konst. De har näst intill fria tyglar och det har gett konsten större utrymme, ett mer personligt yttryck och med syftet att skapa relationer till betraktarna. Den konstansvariges målsättning med konsten är bland annat att skapa en helhet med hotellet. På så sätt snävas eller breddas hotellens målgrupper, vilket har resulterat i att undersökningens hotell är väldigt varierande i relation till varandra. Dock är varken konst eller hotellboende gratis och denna undersökning visar att oavsett om hotellen riktar sig till en snäv målgrupp eller en bredare så har de ekonomiska förutsättningarna stor betydelse för målsättningen med hotellkonsten.

Människan är en kreativ och artistisk varelse och konsten och musiken spelar en betydelsefull roll i många kulturella sammanhang. Konst kan uttryckas i oändliga variationer och former vilket gör den kontextbunden och svårgripbar. Om man vill studera och tolka kulturella processer är konsten och musiken dock av stor betydelse och är därför viktiga att studera.   I min uppsats kommer jag att jämföra och undersöka varför Uganda till skillnad från Sydafrika har lyckats minska spridningen av AIDS i landet. Jag kommer att undersöka vilka nationella ansträngningar som har utförts i kampen mot AIDS hur människorna i Sydafrika och Uganda handskas med epidemin på lokal nivå. I båda dessa länder används många olika strategier för att handskas med HIV/AIDS-epidemin men jag kommer framförallt att fokusera på musikens och konstens betydelse i kampen mot AIDS. Att använda konstnärliga medel för att sprida kunskap och information om AIDS är bara en av många strategier. Genom att fokusera på musik och konst i AIDS-förhindrande insatser ämnar jag belysa kulturella och sociala omständigheter som möjligtvis påverkar huruvida de konstnärliga strategierna är framgångsrika eller ej.