Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares egenupplevda kreativitet och hur den påverkar hur undervisning organiseras i förskolan, och de två frågeställningar som studien bygger på lyder: Hur resonerar förskollärare kring sina kreativa förmågor i relation till förskolan? Hur resonerar förskollärare kring vad som påverkar hur kreativ undervisning organiseras i förskolan? Studien har en kvalitativ ansats och grunden för studien är intervjuer genomförda med förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv är Albert Banduras self-efficacy, översatt upplevd självförmåga, som syftar till människans tro på sin egen förmåga att klara av en handling i en särskild situation. Resultatet visar att kreativitet är något svårförståeligt, eftersträvansvärt och viktigt, och att mycket av den kreativa tanken finns i relation till hur kreativa andra är eller inte är. Förskollärarna jämförde sig med varandra och landade i att de kunde önska sig vara mer kreativa, utan att riktigt veta hur de skulle ta sig dit. Det visade sig vara flera olika förmågor som ansågs vara viktiga, såsom att kunna forma sin kreativitet, att lita på sin egen förmåga och att inte vara rädd för att misslyckas; gemensamt var att samtliga var positiva. Att finna ett eget engagemang i kreativt arbete och att vardagligt arbeta med estetiskt skapande var tydliga tecken på att vara kreativt skicklig. Det framkom också att undervisningen formades utifrån personknutna egenskaper, utifrån hur pass arbetslagets vilja att låta varje individ vara i sin styrka (den som är kreativ i sin undervisning får möjlighet att vara det), med vikten i processen och med barnens intresse som styrande.

Syftet med arbetet är att konstruera och beskriva en generell, laborativ undervisningsmetod i matematik, i avseendet att underlätta elevers lärande. Fokus för denna metod ligger på att använda teknologiska hjälpmedel, som finns i elevernas vardag. Metoden innebär att matematiskt analysera filmklipp, som eleverna själva får producera. Metoden har testats i en gymnasieklass och elevintervjuer har gjorts efteråt. Syftet med detta var att undersöka hur elever uppfattar den framtagna metoden, men också att se om det är möjligt att dela in elever i tre olika verksamhetskategorier vid datorbaserad undervisning: Den osäkra, den lösningsorienterade och den reflekterande. Resultatet av arbetet är sålunda en undervisningsmetod och lektionsförslag som kan användas direkt av lärare i fältet. Lektionsförsöket visar att elevernas attityd till undervisningsmetoden är positiv och att det är möjligt att dela in eleverna i de olika verksamhetsformerna ovan.

Denna undersökning beskriver ett aktionsforskningsprojekt på gymnasiet i kursen Musikproduktion 2. Syftet är att förstå hur fältinspelning, mikrofonbygge och skapande övningar kan ge gymnasieelever tillgång till kreativa processer. Eleverna byggde egna kontaktmikrofoner och fältinspelningen skedde framförallt i utomhusmiljöer. Flödesövningar, inspiration från tvärkonstnärliga metoder och improvisation gav eleverna tillfälle att träna sin kreativa förmåga. Sammanlagt genomfördes tolv lektioner med aktionsforskning som metod och mellan varje lektion har vi reflekterat och modifierat vårt lektionsmaterial. Med hjälp av våra teoretiska ingångar lek, flow och problemlösning har vi försökt att se hur elevernas kreativitet kommer till uttryck. Lektionsinnehållet har dokumenterats genom ljudupptagning och film. Vi som genomfört studien har deltagit som lärare där vi observerat, tolkat och analyserat elevernas tecken med stöd av det sociokulturella perspektivet. Undersökningen har kompletterats med att eleverna fyllt i en enkät före och efter projektet. Studien har visat att elever fått tillgång till kreativa processer genom att genomföra ett projekt med fältinspelning, mikrofonbygge och skapande övningar. I diskussionen lyfter vi bland annat fram vikten av utrymme för elevers initiativ, synergieffekter mellan teknik och kreativitet samt att elevers undersökande av kreativa processer behöver tid och fokus.