Title: From a house for cultural formation to a pleasure palace A study of how the concepts of culture are being (re)produced in local media in relations to the establishment of two culture houses in northern Sweden By analysing the concept of culture, (re)produced in local media content about two culture houses in northern Sweden – Kulturens hus in Luleå and Sara kulturhus in Skellefteå – this study investigates and problematises the ongoing struggle for power in the different discourses on the significance of culture in society. A power struggle which the establishment of culture houses in northern Sweden is a publicly debated part of. This debate includes different views on how society’s money should best be used and for what benefit and what values the culture houses are a representation of. There is also another issue that engages people: what do we really mean when we talk about culture in relationship to the culture houses?The analysis of the media content shows that the houses are being politically decided upon and built by using a business related discourse, including arguments of economical growth and enhanced levels of attraction and branding for the cities where the houses are being established. What the analysis also suggests, is that as time goes by, the politicians and the culture house managements tend to pay less attention to the business related discourse and instead upgrade the social values of the culture houses, as a meeting place for the local inhabitants of the cities and also for hosting collective experiences of art and participation in non-profit activities. Keywords: Culture houses, power struggle, significance of culture in society, business related discourse of culture, social values of culture, northern Sweden.

Platsen för Mora Kulturhus definieras av den omgivande landsbygden; jordbruk, skog och det intilliggande stallet. En kilometer bort rinner Moraån och på andra sidan den börjar Järnas täta bostadsområden. Mora kulturhus ligger i den södra delen av Mora, området vi ritade i höstens kurs, och är placerat i förlängningen av rekreationsområdet vid Moraån. Med vandringsled och cykelväg kopplas Järna, Mora och Mora Kulturhus samman och gör platsen lättillgänglig för områdenas invånare. Huvudleden genom Mora som kopplar samman Nykvarnsvägen i norr och väg 57 i söder ger besökare olika vägval mot Mora kulturhus.   Platsen och Kulturhuset möjliggör att olika intressen kan samverka, samexistera och skapa gruppidentitet över aktivitetsgränser genom att erbjuda flexibla lokaler som i olika grad är tillgängliga för besökarna. Delar av strukturen är öppen och kan alltid erbjuda tak över huvudet för såväl vandrare som ungdomsgäng. Stora delar går att besöka och använda spontant medan andra delar kan bokas för mer specifika ändamål. Byggnadens utformning förhåller sig till omgivande arkitektur i form och placering och skapar på så vis en relation med det befintliga på platsen. En klassisk gårdsformation med sadeltak skjuts upp för den sluttande tomten och blir på så sätt både bekant och ny. En stor gradäng kopplar samman den upphöjda gården med stallet och utsikten över jordbruksmark och skog. / The location of Mora Kulturhus is defined by the surrounding countryside; agriculture, forest and the adjacent stable. One kilometer away flows the Mora River and on the other side it begins Järna's dense residential areas. Mora culture house is located in the southern part of Mora, the area we designed in the autumn course, and is located in the extension of the recreation area by the Mora River. With a hiking trail and cycle path, Järna, Mora and Mora Kulturhus are connected and make the place easily accessible for the residents of the areas. The main road through Mora, which connects Nykvarnsvägen in the north and road 57 in the south, gives visitors different choices towards Mora culture house. The site and Kulturhuset enable different interests to collaborate, coexist and create group identity across activity boundaries by offering flexible premises that are accessible to visitors to varying degrees. Parts of the structure are open and can always offer a roof over your head for both hikers and youth groups. Some areas of the building can be visited and used spontaneously while other parts can be booked for more specific purposes. The design of the building relates to the surrounding architecture in shape and placement and thus creates a relationship with the site. A classic farm formation with a saddle roof climbs up the sloping plot and thus becomes both familiar and new. A large grad meadow connects the elevated court yard with the stable and the view of agricultural land and forest.

Beläget i Nickstadalen, alldeles intill campingen och den härliga badplatsen, ligger KILEN, en plats där djur, natur och kultur smälter samman till Nynäshamns nya hjärta. KILEN består av stall och hagar för 4H-gård och ett kulturhus med tillhörande bibliotek, teatersal, lokaler för skapande samt en fritidsgård. Här erbjuds ett rikt kulturliv för Nynäshamnsborna med intressanta föreställningar och utställningar. Det är också en plats för barn och unga att hänga på efter skolan samt på lov och helger för att få utforska sin kreativitet och samtidigt få möjligheten att komma nära naturen och djuren.KILEN är byggt i limträ och KL-trä och har en yttre fasad av väggspån i trä. Ledande i gestaltningen är inramningarna av de gröna djurhagarna, så att kulturen och naturen flätas samman till en helhet. / Located in Nickstadalen in Nynäshamn City close to a beautiful beach the building KILEN offers a space where animals, nature and culture meet. KILEN consists both of stables and pasture areas for a 4H-organisation and a cultural centre including a theatre hall, library and rooms for creative activities like painting and dancing. A 4H-farm is a place where children and teenagers can take care of animals like goats, ponys and chickens. In this way KILEN is not only a cosy place for Nynäshamn citizens to enjoy culture, it also becomes a place for children and youngsters to hang out in their spare time, a place where they are given the opportunity to explore their creativity, get closer to nature and animals and be part of a bigger context. KILEN is built with glulam and crosslaminated wood and the facade is cladded with wooden tiles. The main concept in the designing process has been to make the building frame the green pasture areas, to make culture and nature twisted together to one unity.

Flaggskeppsbyggnader är både en del av städers marknadsstrategier och en plats där stadens varumärke manifesteras i de praktiker byggnaden bjuder in till. Denna uppsats undersöker hur flaggskeppsbyggnader används som ett instrument i platsmarknadsföring genom en fallstudie på Sara kulturhus i Skellefteå. Utifrån en kvalitativ ansats har semistrukturerade intervjuer utförts med aktörer med relation till kulturhuset och Skellefteås platsmarknadsföring. Sara kulturhus är byggt i lokalproducerat trä, vilket givit en lokal förankring där materialvalet, tillsammans med byggnadens höjd, gett staden en atmosfär av modernitet vilket uppmärksammats i internationell media. Således har byggnaden blivit ett flaggskepp även i människors medvetande vilket ökat stadens attraktivitet. Kulturhuset öppnades för allmänheten 2021 och nyhetens behag börjar nu avta. Kulturhuset kommer därför möta utmaningar för att behålla sin roll som Skellefteås ansikte utåt. Studiens deltagare vill uppnå detta genom att kontinuerligt lyfta designen i trä och ambitionerna om hållbarhet. Ett av kulturhusets mål är att det ska vara ett hus för alla, men i en stad som Skellefteå med en diversifierad befolkning finns det hinder för att nå ett sådant mål.

Med detta kandidatprojekt har jag valt att utforska vidare från föregående projekt, en stadsutbredning som sträcker sig utanför Järna stad enligt en planerad stadsslinga. Längs med slingan i öppen mark föreslås ett kulturhus för att stärka det sociala rummet, särskilt för den yngre generationen i Järna som idag upplever en avsaknad på mötesplatser. Detta är en av de ledande frågor om Järnas framtid vilket också blir min utgångspunkt till kandidatprojektet. Med kulturhuset, placerad i gränslandet mellan urban kontext och glesbygd, fortplantas stadsbilden här genom en byggnad som tar sin omgivning av lantbruk och natur i anspråk. Järna lägger stor vikt vid det ekologiska och hållbara som en målsättning för framtiden. Initiativ såsom organisationen Under Tallarna arbetar aktivt för en mer lokal produktion och marknad av grödor, ett arbete som intresserar människor för ett mer hållbart annalkande av naturen. Med kandidaten vill jag diskutera sådana hållbara förhållningssätt genom ett utvecklande av en byggnad som kombinerar jordbruk med kultur, för att då samtidigt ge plats åt kulturen i Järna. / With my architecture bachelor-project I decided to pursue a continuation of my previous project, an analysis of urban sprawl as "linear city" in a rural context just outside the borders of Järna in the Södertälje municipality. Along the linear city-project I proposed a cultural center that strives toward strengthening the social space, especially for the youth in Järna which nowadays experience a lack of meeting grounds. This is one of Järna's focal points in the prospect of Järna's future which by that has become my focal point for my bachelor's. With this cultural center, positioned on the border between the urban site and rural contexts, the cityscape is established through an architecture that embraces both agriculture and its surrounding nature. Today Järna is known for its green community which seeks to retain sustainability as a future goal. Idealistic organisations such as 'Under Tallarna' strive toward a more local production of crops together with a local market, an initiative by the people of Järna towards a more sustainable approach to agriculture. With this bachelor's I approach similar means by designing a building which encompasses culture and agriculture, and with it shaping the social space for the cultural community of Järna.

”Att hitta tillbaka till en plats i tiden. Att förflytta sig till en plats mellan naturens och människornas världar. Till en plats i mossan, mellan det förlorade och det befintliga.”  - Thomas Tidholm, Jordlöparens bok ’Jordlöparens bok’, skriven av Thomas Tidholm, är en bok som undersöker människans förhållande till naturen men även naturens egna ambivalenta förhållande till oss. En bok vars frågeställningar starkt har genomsyrat detta projekt. Vi lever i en samtid av klimatförändringar och minskad biologisk mångfald, vi lever sida vid sida med naturen men utan närhet. Projektet strävar efter att hitta tillbaka till naturen vi härstammar ifrån med hjälp av ett kulturhus, lokaliserat i utkanten av Järna, i samklang med natur. Där plats och konst samexisterar tillåts omgivningen att tas in på ett nytt sätt. Med ökad förståelse, kunskap och kreativitet kommer vi närmre oss själva och den omgivning vi vistas i. / The Ground Beetle’s Book, written by Thomas Tidholm, is a book that examines our relationship to nature but also nature's ambivalent relationship to us. A book whose approach have strongly permeated this project. We live in a time of climate change and loss of biodiversity, we live side by side with nature but without lack of understanding between us. This project strives to find the way back to the nature we originate from with a culture house, located in the outskirts of Järna, rooted in harmony with nature. When space and art coexist the surrounding is allowed to be experienced in a new way. With an increased understanding, knowledge and creativity we get closer to ourselves and surrounding we reside in.

The purpose of this master’s thesis is to examine the activity at the library and preschool at Kristineberg (a part of the town of Borås) and its underlying approach. How do the activities agree with the ideological attitudes of the 1970s? To answer these questions I have carried out a case study based on qualitative interviews. The theoretical background includes ideas of the library, the community center and the cultural activity at the library. From this a theoretical synthesis containing two anti-poles is made using Skot-Hansen’s presentation of attitudes to culture: The humanistic and the sociological attitude. The empirical material has been structured by means of a content analysis, using keywords and arguments associated with each side of the theoretical synthesis. My conclusion is that the activities at the library and the preschool of Kristineberg show a great similarity with the sociological attitude of the 1970s. In discussions about the branch library, the preschool and the community center you can find ideas about creating a meeting place in the local area with the function of integrating people and stimulating their creativity. This is found in the attitude of the informants as well as in the activity at Kristineberg. In spite of this there are also humanistic elements but only to some extent.

The Go Down Arts Centre is a proposal for a new building to an existing organisation in Nairobi, Kenya. The proposal relates to the scale of the city by making a statement on a future urban path, and by welcoming the city in to the building. The proposal houses both activities affiliated to Go Down, such as studios and rehersal rooms, as well as opportunities for the visitor to meet and interact with the culture produced at Go Down, both in formal and informal settings. The building is closed to its surroundings, apart from a grand entrance towards the urban path. There, the city passes through the building to an inner courtyard, where the communication to all the rooms and activities takes place. From the exterior courtyard, the buildning acts as an halftone screen towards a darker, more specific and more temperated room, where it meets the outer wall. / The Go Down Arts Centre är ett förslag på en ny byggnad till en existerande verksamhet i Nairobi, Kenya. Förslaget relaterar till stadens skala, genom att utmärka sig på ett framtida urbant stråk och bjuda in staden i byggnaden. I byggnaden finns plats både för verksamheter knutna till Go Down, i form av ateljéer, studios, replokaler, osv. och för besökaren att möta och integrera med kulturen, både i formella och informella sammanhang. Själva byggnaden är sluten utåt, med en stor öppning vid stråket, där staden passerar in i byggnaden till en innergård där kommunikationerna till alla rum och verksamheter återfinns. Från den exteriöra innergården går byggnaden genom ett raster mot ett allt slutnare, mörkare och mer tempererat rum tills den möter den tunga ytterväggen.

Mitt projekt är en urban strategi för Uddevalla, som är en stad med väldigt dålig självbild. Jag kallar projektet: “Vision för aktivering av Uddevalla centrum”. Projektet handlar om att ge de de offentliga rummen i stadskärnan ett värde som inte bara handlar om kommersiell handel utan också om interaktion och utbyte mellan människor. Mitt fokus är Uddevallas centrala årum, som är ett outnyttjat område med stor potential. En del av strategin innebär att jag tar utgångspunkt i Uddevallas planerade satsning på ett kulturhus. En annan del av strategin innebär att jag planerar åtgärder för biltrafiken i årummet, för att minska barriärerna som bilvägarna innebär idag. Jag väljer att sprida ut funktionerna för att det då blir en ökad aktivitet på flera platser istället för en. Långsiktigt hoppas jag att det leder till en ökad aktivitet i hela årummet. Jag bygger mindre för att jag anser att man kan utnyttja existerande lokaler bättre, i Uddevalla centrum står många lokaler tomma. Jag tolkar kulturbegreppet så att projektet innefattar funktioner som känns folkliga och tillgängliga. Dessa funktionerär bibliotek, secondhandverksamhet, ungdomshus och biograf. Dessutom lägger jag till en bänk, en plats för utomhussport och en aktivitetsplattform. Motivet till valet av funktioner är att det finns ett engagemang för dem i Uddevalla idag och de är i behov av nya lokaler. I mitt projekt får dessa verksamheter ta plats, synas och ge avtryck i stadskärnan. Jag tror att det är nödvändigt att tillföra något nytt och väl synligt i Uddevalla centrum för att verkligen kunna göra skillnad i stadslivet. Utöver det som jag tillför, anser jag att det finns potential att utnyttja existerande byggnader istället för att bygga nytt. En ökad aktivitet i centrum tror jag kan katalysera en vilja att använda befintliga lokaler i högre utsträckning. Jag utgår ifrån 5 viktiga platser i årummet som jag definierar och aktiverar genom arkitektur. Jag arbetar med ett formspråk där en enhetlig arkitektur kan kan ha olika skalor och fungera på många olika sätt. Jag utforskar arkitektur som byggnad, struktur och rumsbildare. Jag utforskar också en mångtydig arkitektur som man kan tolka och använda på olika sätt. För att utveckla ett relevant projekt har jag på olika sätt haft löpande kontakt med Uddevalla kommun. Det har t.ex. varit genom samtal och mailkontakt med kommunala tjänstemän. Jag har också pratat med ansvariga för de olika verksamheter som har blivit en del av projektet. Dessutom har jag gjort intervjuer med invånare i Uddevalla och tagit del av människors olika uppfattningar om staden t.ex. genom min facebookgrupp “åsikter om Uddevalla”. Om detta projekt skulle bli verklighet skulle de här dialogerna vara lika viktiga för den fortsatta processen och bearbetningen. Syftet med projektet är att katalysera en ökad aktivitet och ett ökat engagemang i Uddevalla centrum. För att det ska ha en chans att lyckas krävs det ett tätt samarbete med dem som projektet gäller.

Syftet med projektet har varit att skapa en informell institution som erbjuder alla en möjlighet att inte bara ta del av kulturen, utan även själv kunna skapa. Byggnaden rymmer förutom en stor utställningshall både verkstad och ateljéer som är öppna för allmänheten. De olika funktionerna flyter in i varandra utan riktiga avskiljare, bara genom rumshöjd, trappor eller väggens krökning markeras övergången från ett rum till ett annat och leder besökaren genom byggnaden. Hela stadens linjära form förvrängs här av platsens förutsättningar och ljusförhållanden tills alla rum omsluts i en lång, mjuk rörelse av den slutna muren. Jag ville skapa ett system inom vilket öppenheten och den flytande rörelsen kunde rymmas. Det blev ett valv som är 12 meter högt och 10 meter brett som vandrar över tomten och ner i marken och definierar byggnadens rum. På utsidan omsluts valvbågarna, och hela byggnaden, av den slutna betongmuren, platsgjuten mot den knackade kopparplåten som med sina mjuka kurvor och det subtila mönstret fångar ljuset och regnet och all smuts i luften och de ger väggen nya färgskiftningar och ett eget liv. / The aim of the project has been to create an informal institution which offers the public an opportunity to not only take part of the cultural scene, but contribute to it themselves. Besides a large exhibition area, the building contains workshops and studios that are open to the public. The different functions flow into each other without spatial separations. The transition from one room to another is articulated by the height of the ceiling, the stairs or the curvature of the wall, leading the visitor trough the building. The linear form of the city is contorted by the sites' context and the necessary lighting conditions until every room is enveloped in a long, soft motion by the closed wall. I wanted to create a system which could contain the openness and flowing movement within itself. This resulted in an arch, 12 meters high and 10 meters wide that wanders across the site and into the ground, defining the space of the building. The arches and the building as a whole are enveloped by the heavy concrete wall, cast against a hand shaped copper plate, which with its soft curvature and subtle relief catches the light, the rain and the particles from the polluted air and give the wall shifting colors and textures over time.