The aim of this study is to examine the user education that librarians at university libraries have with students on the medical programme, to present how the user education is conducted, to identify which approach emerges and how the user education can be developed. The theory underlying this study is four approaches that Sundin (2005) identified when examining web-based user education: A source-oriented approach, a behavior-oriented approach, a process-oriented approach and a communication-oriented approach. By highlighting these approaches, it becomes clearer which focus the user education have with students on the medical programme. To get hold of this knowledge, semi-structured interviews were conducted with four librarians who work with user education with students on the medical programme. The collected material was analyzed using qualitative text analysis. The result shows that user education is organized in different ways. In common is that all librarians meet students in semester one and ten. Mostly the user education has the form of lectures but even practical exercises are included. All four approaches emerged in the user educations but the most prominent was the process-oriented approach. All librarians describe the students’ understanding as central in the user education which can be connected to a process-oriented approach. Students’ understanding is mentioned several times during the interview, and even when the librarians talk about what is most important for them to pass on in user education. All librarians have a great variety of suggestions on how user education can be developed in the future.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som motiverar läkarstudenter till att vilja bli läkare. Denna uppsats kommer att diskutera läkarstudenternas motivation till att bedriva läkarstudier, deras idealbild av läkaren, samt hur risk hanteras och bearbetas under läkarutbildningen. Dessa frågor har undersökts genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt sju stycken informanter som studerar på läkarprogrammet. Teorier som lyfts fram i studien är social handling, idealbilder, ontologisk trygghet, och expertsystem. Detta angreppssätt är därmed sociologiskt intressant och bidrar med kunskap om varför människor väljer och förhandlar kring innebörden som skapas under läkarprogrammet.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att ta reda på vilken undervisning och vilka kunskaper läkarstudenter får om FaR på svenska läkarutbildningar samt vilka hälsopedagogiska verktyg studenterna får med sig från utbildningen för att kunna arbeta med metoden i sin framtida yrkesroll. Följande frågeställningar formulerades; Vilken utbildning om FaR ingår i de olika läkarutbildningarna i Sverige samt vilka likheter och skillnader kan utläsas? Vilka åsikter har de programansvariga vid läkarutbildningarna om utbildningen som studenterna får gällande FaR? Hur uppfattar läkarstudenterna FaR som arbetsmetod och vad anser de om den utbildning som ges om metoden? Vilka hälsopedagogiska verktyg får läkarstudenterna med sig från utbildningen för att arbeta med FaR och hur ser de på hälsopedagogik kopplat till läkaryrket? Metod En kvalitativ ansats användes för att besvara dessa frågor. En kartläggning om vilken utbildning kring FaR som i dagsläget sker, vid sex av sju läkarutbildningar i Sverige, gjordes för att skapa en överblick i ämnet. Dessutom genomfördes telefonintervjuer med fem programansvariga vid dessa lärosäten samt en fokusgrupp med fyra läkarstudenter från Karolinska Institutet. Resultat och slutsats Kartläggningen visade att mängden utbildning som läkarstudenterna får om FaR skiljer sig åt mellan lärosätena och det var därmed svårt att dra slutsatser kring likheter och skillnader då det inte gavs konkreta svar om exakt hur mycket utbildning som ingår. De programansvariga var generellt positiva till FaR som metod men synen på hur FaR skulle integreras i läkarutbildningen skiljde sig åt. Även läkarstudenterna var positiva till FaR som arbetsmetod men ansåg att de får lite utbildning om metoden generellt och hur den ska användas. Trots att studenterna fått undervisning i MI upplevde de det som svårt att motivera patienter till ökad fysisk aktivitet. De efterfrågade också mer kunskaper om hur de bör individanpassa fysisk aktivitet till olika sjukdomstillstånd. Hälsopedagogik var inget som specifikt framkom i deras utbildning men åsikterna var att området behöver utvecklas inom hälso- och sjukvården och är relevant att ha kunskaper om som läkare. Att ge läkarstudenter mer utbildning i metoderna FaR och MI skulle kunna hjälpa framtida läkare att bättre stödja patienter att själva förebygga ohälsa genom att anamma hälsosamma vanor.