Syftet med denna studie är att få mer kunskap om hur lärare i årskurs 4, 5 och 6 uppfattar att de har kunskap och möjlighet att undervisa så att elever med dyslexi får godtagbara kunskaper i engelska. För att ta reda på lärarnas uppfattningar genomfördes 11 semistrukturerade intervjuer i tre olika kommuner med lärare som undervisar i engelska i årskurserna 4, 5 eller 6. Resultatet som framkom var att lärarna vet hur de skulle vilja anpassa sin undervisning men att de uppfattar att de inte har möjlighet att genomföra dessa anpassningar på grund av brist på tid, resurser och kompetens. Lärarna använder traditionella läromedel och uppger att elever med dyslexi behöver mer repetition. Eleverna med dyslexi får ofta avskalat material, vilket även innebär färre antal glosor i läxa. De får tillgång till alternativa lärverktyg men de används i olika utsträckning. Lärarna menar att en kommunikativ undervisning är specifikt viktigför dessa elever. De uppfattar också att de har stöd av framför allt speciallärare för att få råd om anpassningar, men flera lärare uppger också att de behöver mer stöd, framför allt med riktade insatser. Lärarna uppfattar att de har otillräcklig kunskap om dyslexi och uppger att de skulle vilja ha kompetensutveckling om detta. I studien ser vi att läromedel används i stor utsträckning vilket kan medföra att undervisningen går för fort fram trots att vissa elever behöver mer repetition. Det framkommer också brister i medvetenheten hos lärarna kring arbete med skolklimat och motivation. Slutligen finns det flera områden där speciallärare kan vara behjälpliga.