Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares uppfattningar, erfarenheter ochinställningartill pedagogiska måltider. Studien är av kvalitativ karaktär och metoden som användes för att undersöka förskollärarnas uppfattningar var samtalsintervjuer vilka transkriberades och analyserades med hjälp av tematiska analyser.De teoretiska begreppen studien utgått från är kvalifikationsbegreppet, socialisationsbegreppet och begreppet självständigt subjekt. Deweys erfarenhetsbegreppet och Learning by doing är även viktiga för studien. De huvudsakliga resultaten var att alla förskollärare såg en pedagogisk måltid som ett lärtillfälle men också som en stund för social samvaro och en lugn stund. Alla förskollärare såg också ett tillagningskök som en stor resurs i pedagogiken, men varken tillagningskök eller avdelningskök nyttjades i den utsträckning som är möjlig.Förskollärarens mångfacetterade roll ansågs vara en avgörande faktor för hur den pedagogiska måltiden kom till uttryck, det handlade om att vara en förebild, vägledare, utbildare, medupptäckare, närvarande pedagog och förmedlare.

Föreliggande studies syfte är att undersöka hur fyra lärare på lågstadiet arbetar och resonerar när det gäller att få elever att kommunicera muntligt. Studiens teoretiska ram bygger på ett observationsverktyg som fokuserar på tre dimensioner i det kommunikationsstödjande klassrummet: miljö, lärtillfällen och interaktioner (Dock-rell, Bakopoulou, Law, Spencer & Lindsay, 2012:15). För datainsamling används sys-tematisk observation och semistrukturerad intervju. Observationerna visar lärarnas arbete för att stödja elevernas muntliga kommunikation. Bänkar placerade i grupp resulterade i grupparbeten och kommunikation inom gruppen. Lärarna uppmuntrade eleverna att tala genom individanpassade och ledande frågor. I intervjuerna framkom att det bör vara fritt från objekt på väggarna framåt i klassrummet så elevernas kon-centration inte störs. Varierande lärtillfällen där kommunikationen står i fokus är vik-tigt för att eleverna ska kunna utveckla sin muntliga kommunikativa förmåga, till exempel genom att återberätta en text. Kroppsspråket är ett komplement till det ver-bala språket som minskar upprepningar, t.ex. att genom en handrörelse visa elever att de ska räcka upp handen. Resultaten från observationerna och intervjuerna visar att samtliga lärare dagligen berör de tre dimensionerna i arbetet att inkludera alla elever i muntlig kommunikation. Av studiens resultat kan slutsatsen dras att de tre dimen-sionerna miljö, lärtillfälle och interaktion påverkar varandra och har inverkan på ele-vernas förmåga att kommunicera muntligt.