Studiens syfte var att jämföra läromedelsinnehåll med avseende på muntlig språkfärdighet utifrån kursplanstexten för engelska årskurs 7-9 i LGR 11. Studiens material utgjordes av två läromedel från ett språkreseföretag samt tre läromedel i engelska för grundskolans senare år, vilka används i den nuvarande undervisningen respektive verksamhet bedriver. Studien vilade på en kvantitativ analys där innehållet i alla läromedel kvantifierades och analyserades. Studien utgjordes också av en kvalitativ analys där det textuella innehållet i läromedlen analyserades. Både de kvantitativa samt kvalitativa resultaten sattes sedan i relation till delar av det centrala innehållet, med fokus på de delar vilka behandlar muntlig språkfärdighet, samt en kategoriseringstabell framtagen genom studiens datainsamling. Resultaten visar att uppgifterna i respektive läromedel uppfyller flertalet av de framtagna kategorierna, vilka är knutna till muntlig språkfärdighet, men att antalet muntliga uppgifter i respektive läromedel är oproportionerligt små sett till läromedlens totala antal uppgifter. Slutsatsen blir således att alla läromedel, oavsett syfte och verksamhet i vilka de verkar, ger eleverna möjlighet att utveckla sina muntliga språkfärdigheter utifrån kursplanens krav. Dock är det önskvärt att framtida läromedel bör innehålla ett högre kvantitativt antal uppgifter knutna till muntlig språkfärdighet i allmänhet och den kommunikativa färdigheten i synnerhet. Särskilt med hänsyn till att målet såväl som syftet med att kunna flera språk är att kunna kommunicera och interagera med människor från andra länder.

Denna studie är en C-uppsats inom lärarutbildningen på Stockholms universitet. Undersökningen baserar sig på elevers resultat på muntliga delen, och hela nationella provet våren 2010, lärarintervjuer och observationer av lektioner. Studien undersöker hurvida elever som får tillfälle att arbeta med matematik muntligt på lektionerna blir bättre på matematik än de elever som inte ”pratar” lika mycket matematik. Eleverna som ”pratar” mycket matematik på lektionerna får ett bättre resultat på den muntliga delen av nationella provet, men inte nödvändigtvis på matematik som helhet. De elever som övar sin muntliga såväl som sin skriftliga förmåga i matematik är de som lyckas bäst.

Syftet med denna studie är att, utifrån lärare som ingår i Matematiklyftet, beskriva och analysera lärares erfarenheter av muntlig kommunikation som en del av matematik-undervisning, matematiklärande och matematikbedömning, samt hur detta kan förstås. Studien utgår från en kvalitativ ansats och bygger på halvstrukturerade intervjuer med 12 lärare som är behöriga i samt undervisar i matematik i årskurserna 1-9 i grundskolan. Intervjuerna har bearbetats och analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv med den didaktiska triangeln som analysverktyg. Studien synliggör en enighet rörande den muntliga kommunikationens betydelse för att främja elevers matematiklärande. Utifrån studiens lärarröster framträder lärarens ämneskunskap och didaktiska val rörande allt från lärandemål, elevgrupperingar och aktiviteter till genomförande och bedömning som viktiga faktorer för elevens möjligheter att utveckla sin matematiska kompetens. Den muntliga bedömningen ger ofta snabb återverkan på undervisningen och lärandet, men visar sig vara svår att dokumentera, något som kan leda till att den ges en mer informell roll. Språkets betydelse för matematisk förståelse och lärande framträder tydligt i studien. Resultatet visar dock på en skiljelinje mellan de lärare som betonar ett korrekt matematiskt språk och de som i och för sig strävar åt det hållet, men sätter resonemanget och förståelsen i främsta rummet.

Uppsatsen, som har en kvalitativ ansats, syftar till att lyfta fram den beprövade erfarenhet som sex lärare från ungdomsskolan har från sitt arbete med muntlig framställning och den respons de ger eleverna på framställningen. Svårigheten med att ge respons ligger oftast i att som lyssnare upptäcka allt fler språkliga uttrycksformer på olika nivåer i innehåll och form i det som framförs.All muntlighet har sin teoretiska grund i retoriken och i denna finns tanke- och arbetsmodeller som kan användas både som pragmatiska handlingsteorier och som analysverktyg i interaktionen mellan lärare och elev. I retoriken finns det metaspråk man ofta saknar när man skall kommunicera muntlighet.

Studiens syfte är att, med utgång i lärarkognition, undersöka hur lärare och specialpedagoger ser på fenomenet talängslan vad det berör engelska på högstadiet. Forskare ser att talängslan stör andraspråksinlärning och elevers prestation. Studien kommer att handla om hur lärare kan hjälpa eleverna, vad som hindrar lärare från att hjälpa och hur bedömningen går till. I skolan bedöms elevernas muntliga förmåga och studien undersöker hur det ser ut när en elev inte kan producera något muntligt eller väldigt lite bedömningsmaterial. Hur det ser ut i klassrumsmiljön, i bedömningssituationer och utanför klassrummet. I ett ämne som engelska, där muntlig språkproduktion utgör en central del av undervisningen, är detta en intressant fråga att ställa. Det insamlade materialet består av intervjuer med lärare i engelska, speciallärare och specialpedagoger, via mejl och telefon. Denna data har sedan sammanställts och undersökts genom en innehållsanalys. Undersökningen, som den är utformad, kan redogöra för lärares resonemang, deras metoder och strategier samt hur bedömning kan gå till. Denna studie kan breddas genom att användas som en grund för en större studie med material från olika nivåer.

Abstract Swedish tuition for immigrants (SFI) is a public adult education program in Sweden that was created in order to provide the immigrants with basic skills in Swedish. People with different backgrounds speaking different languages learn together how they should communicate in Swedish, both orally and in writing. For those who teach SFI it is important to know which factors have positive effects on the Swedish language acquisition. One of the questions to be asked is if the learning materials´ genre has any effect on the SFI students´ proficiency, in particular, oral proficiency. Scientists as von Franz, Vygotskiy and Bettelheim argued that fairy tales, as a genre consciously or subconsciously recognizable by all the people, present texts that are easy to acqiure. The purpose of this study was to investigate if the students´ oral output would show a better use of the Swedish grammar having been learned if the text to be retell is a fairy tale. Ten SFI intermediate students retelled a fairy tale, a short novel and a text based on facts. Three grammar features were tested. The results show that the fairy tale as a genre did not improve the learners oral output concerning morphology and syntax, but did improve their word order. In general, the results show that a choice of genre does have effects on the grammar acquisition of the learners of Swedish, which can be futher researched and used in teaching practice.   Key words: fairy tale, genre, grammar, learning, oral proficiency, second language acquisition

Muntlig bedömning är, från och med höstterminen 2011, något som alla matematiklärare inom gymnasieskolan kommer att få genomföra då en muntlig del läggs som obligatorisk för alla elever inom årskurs 1. Syftet med den här studien är därför att konstruera kriterier som lärare kan använda som hjälp vid muntlig bedömning. Fokus kommer att ligga på elevers representationsformer och transformationer däremellan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Elevgrupper filmades då de löste en problemlösningsuppgift och analyserades utifrån ett begreppsligt ramverk. Resultatet visar att elevers transformationer mellan representationer visar både missuppfattningar och förståelse beroende på hur dessa transformationer ter sig. Elever som obehindrat lyckas vandra mellan olika representationer visar på god förståelse för det matematiska innehållet. Även elevers förmåga att skapa sig ett multimodalt arbetssätt visar sig, för läraren, vara värd att uppmärksamma.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka några lärares syn på arbetet med elevers muntliga framställning, eftersom jag saknar studier som undersöker de tidiga årskursernas muntliga arbete. Den empiriska delen bygger på semistrukturerade intervjuer med fem lärare verksamma i årskurs 1-3. De intervjuade lärarna har en yrkeserfarenhet mellan fem och fyrtio år och de arbetar på tre olika mellansvenska skolor. Studiens resultat visar att det finns en medvetenhet och en vilja hos de intervjuade lärarna att arbeta med muntlig framställning i klassrummet, men om det ska bli meningsfullt krävs att gruppens klimat är tillåtande och att eleverna upplever en trygghet i situationen. Mycket av lärarnas arbete den första tiden går åt till att skapa dessa förutsättningar, och de arbetar på olika sätt med detta. Den största svårigheten med det muntliga arbetet i klassrummet är att momentet kräver en engagerad publik, vilket leder till att några lärare anser att det var svårt att planera in detta i undervisningen. De agerade i stället i stunden och försökte på så vis uppmuntra eleverna att tala. Andra orsaker till att det muntliga ibland fick stå tillbaka berodde på brist på lokaler och personal för att dela upp klassen i mindre grupper och därigenom underlätta för både publiken och de elever som upplevde obehag i samband med att tala inför kamraterna. Även tiden angav tre av lärarna som en begränsande faktor. De intervjuade lärarna påpekade att styrdokumenten motiverar till muntligt arbete, men att det ofta är en tolkningsfråga hur arbetet ska utföras och att det är upp till varje enskild lärare att utforma undervisningen utifrån sitt synsätt. Att eleverna hade ett behov av att öva på muntlig framställning och muntlighet i klassrummet i stort, var samtliga lärare överens om. Det muntliga var också en del i arbetet att skapa ett demokratiskt förhållningssätt i klassen.

I dagens samhälle blir människans kommunikationsförmåga allt viktigare, så även i skolan. Därför är syftet med denna undersökning att ta reda på hur gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning ser ut. Jag avser även undersöka vilka faktorer som påverkar elevernas upplevelser och hur undervisningen kan organiseras så att elevernas upplevelser blir mer positiva. För att ta reda på detta har enkäter med öppna frågor använts. Efter en analys av enkätsvaren framkom att eleverna går att dela in i fyra kategorier. I den första är elevernas upplevelser positiva, i den andra känner de en stark nervositet som de dock kan kontrollera, i den tredje återfinns talängsliga elever och i den fjärde kategorin har eleverna varken positiva eller negativa upplevelser. Vidare visar elevernas svar att flickorna upplever mer ångest och oro i samband med muntlig framställning än pojkar och att framför allt eleverna på estet- och samhällsvetenskapsprogrammet är de som har de mest positiva upplevelserna. Andra saker som eleverna menar påverkar upplevelserna är publiken, klassrumsklimatet, hur väl förberedda de är, hur vana de är och vad de talar om. Läraren bör ta hänsyn till elevernas upplevelser och de faktorer som påverkar den när han eller hon organiserar undervisningen kring muntlig framställning. Dessutom förespråkar tidigare forskning en systematisk talträning och att eleverna får grunder i retorik och i den retoriska arbetsprocessen.

Denna uppsats var baserad på fem videoinspelade engelsklektioner i en klass i årskurs 6. I studien analyserades hur läraren använde sig av talspråk under den del av lektionerna som karaktäriseras av helklassundervisning. Undersökningen kom att inrikta sig på i vilken omfattning läraren och elever använde sig av frågor och på vilka olika sätt de användes i undervisningen. Med hjälp av analysmetoden conversation analysis undersöktes hur frågorna var strukturerade och vilken funktion de hade i det gemensamma samtalet i klassrummet. I analysen av materialet undersöktes även elevernas olika respons på de frågor som de fick. I det undersökta materialet framgick att läraren använde frågor som ett huvudsakligt sätt att kommunicera med klassen under helklassundervisningen. En dryg fjärdedel av lärarens yttranden i det transkriberade materialet identifierades som frågor. Resultatet av undersökningen gav även att frågor som klassificerats som ”X-frågor / wh-frågor” var den dominerande typen av fråga. Denna typ av fråga hade som huvudsaklig funktion att få fram ett svar från eleven som var känt av läraren.  Elevernas respons på frågorna var i regel mycket korta. Detta berodde på att frågornas konstruktion inte gav eleverna förutsättningar för en längre respons.