<p>Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster. Detta innebär i så fall att collateral damage alltid är krigsbrott när det orsakats av UCAV. Då är det viktigt att det går att utkräva ansvar ur obemannade system och det finns farhågor att ansvarsförhållandena blir otydligare när det inte sitter en pilot i flygplanet som ”trycker på knappen”. Men så länge den obemannade farkosten fjärrstyrs och besluten tas av en människa går det inte att se några skillnader i möjligheten till ansvarsutkrävande från bemannade system.</p> / <p>The use of Unmanned combat aerial vehicles (UCAV) has seen an increasing use in modern conflicts. One of the main advantages of these is the fact that there is no risk of losing a pilot, as the aircraft are remote-controlled. The attacks carried out by U.S. UCAVs in Afghanistan and Pakistan have resultet in a number of incients with collateral damage. According to the laws of war, only military necessity can justify such incidents and it is highly doubtful if you can claim such necessity when you do not risk any loss of life yourself. This would mean that collateral damage caused by UCAVs automatically becomes a war crime. This raises the issue of accountability and wether it is possible to extract such from unmanned systems. There are fears that this would be difficult when no pilot is present in the aircraft to ”pull the trigger”. However, as long as operators remotely control the unmanned aircraft and the decision to release weapons in anger are made by humans, there are no differences to be found in terms of accountability between manned and unmanned systems.</p>

Obemannade flygplan med attackförmåga (UCAV) används i allt större utsträckning i konflikter idag. En av de främsta fördelarna med dessa är att det inte finns någon risk att mista en pilot, då dessa är fjärstyrda. I attacker utförda av amerikanska UCAV:er i framför allt Afghanistan och Pakistan, har collateral damage inträffat vid ett flertal tillfällen. Det innebär att civila oavsiktligt fallit offer för attacker. Enligt krigets lagar kan sådana händelser rättfärdigas av att militär nödvändighet föreligger, men det är tveksamt om det går att hävda det när man inte riskerar egna förluster. Detta innebär i så fall att collateral damage alltid är krigsbrott när det orsakats av UCAV. Då är det viktigt att det går att utkräva ansvar ur obemannade system och det finns farhågor att ansvarsförhållandena blir otydligare när det inte sitter en pilot i flygplanet som ”trycker på knappen”. Men så länge den obemannade farkosten fjärrstyrs och besluten tas av en människa går det inte att se några skillnader i möjligheten till ansvarsutkrävande från bemannade system. / The use of Unmanned combat aerial vehicles (UCAV) has seen an increasing use in modern conflicts. One of the main advantages of these is the fact that there is no risk of losing a pilot, as the aircraft are remote-controlled. The attacks carried out by U.S. UCAVs in Afghanistan and Pakistan have resultet in a number of incients with collateral damage. According to the laws of war, only military necessity can justify such incidents and it is highly doubtful if you can claim such necessity when you do not risk any loss of life yourself. This would mean that collateral damage caused by UCAVs automatically becomes a war crime. This raises the issue of accountability and wether it is possible to extract such from unmanned systems. There are fears that this would be difficult when no pilot is present in the aircraft to ”pull the trigger”. However, as long as operators remotely control the unmanned aircraft and the decision to release weapons in anger are made by humans, there are no differences to be found in terms of accountability between manned and unmanned systems.

The aim of this study is to investigate the dossier and delegation selections’ pros and cons and examine how the Swedish Migration Agency, in collaboration with UNHCR, work to ensure impartiality and efficiency. The study is based on two theories: the main one is Lennart Lundquist’s theory of democratic and economic values, which we combine with Michael Lipsky’s theory of “street-level bureaucrats” with the bottom-up perspective. By interviewing six people, differently involved in the selection of quota refugees - experts as well as administrators and managers - we arrive at the result that there are both positive and negative parts of the selections and both methods are needed. Democratic and economic values make the foremost sense and we have found that the Swedish Migration Agency works in a way to find a balance between them. This study provides practical knowledge concerning challenges the people working within this area might meet and how they work to solve them. Hopefully, it will inspire people to do more research within this area of interests for a more effective, democratic and equitable selection of quota refugees in the future.