It is generally accepted that the award of contract damages in English law is governed by the expectation principle. This principle provides that following an actual or anticipated breach of contract the innocent party is entitled to be put into the position that he or she would have occupied had the contract been performed. There is significant ambiguity over what ‘position’ means in this context. The conventional understanding of the expectation principle is that it stipulates the appropriate measure of loss for an award of compensation. This thesis challenges this understanding and proposes a new performance-oriented account of awards given in accordance with the expectation principle. The thesis is in two parts. Part I outlines and challenges the orthodox understanding of awards given in accordance with the expectation principle. Chapter One outlines the orthodox account, and explains the traditional interpretation of loss in this context. Chapter Two mounts a doctrinal challenge to the orthodox account, demonstrating the existence of many awards for breach of contract that do not reflect the actual loss suffered by the innocent party. Chapter Three highlights the conceptual difficulty of the orthodox account and outlines the problems with conventional terminology, proposing stable definitions for important legal concepts. Part II advances an alternative account of contract damages that draws a distinction between two different kinds of money awards. The first is an award substituting for performance. The second is an award compensating for loss. Chapter Four outlines the account’s foundations by defending the existence of the right to performance and the existence of the proposed distinction. Chapter Five explains the quantification and restriction of money awards substituting for performance. Chapter Six explains the nature of money awards compensating for loss. Finally, Chapter Seven defends English law’s preference for awarding monetary substitutes for performance rather than ordering specific performance.

Recent advancements in telecommunications have brought new tools about in the field of robotics, with offloading emerging as one of the most significant developments. Hence, computationally expensive tasks are performed on a server in the cloud instead of on the mobile robot, reducing processing costs in robots and enhancing their efficiency. However, one of the major challenges of offloading robot control is to maintain functional safety even when the connection with the server is interrupted. To mitigate these connectivity losses, an optimization-based method has been developed to compute an environment-dependent contingency plan. This plan is sent from the cloud to the robot together with the corresponding control command. The planner takes into account the current map, based on all sensor data collected up to the time of optimization, and the nominal trajectory to provide a sequence of safe control commands. Assuming that in the absence of connectivity, all detected objects will move at a constant speed. Therefore, the contingency plan would be executed on the robot only when connectivity to the cloud is lost, without making use of subsequent sensor data in the robot’s on-board processor. Thus, through the proposed method, it is possible to maximize the movement time of the mobile robot in case of loss of connectivity with the cloud controller without compromising any safety constraints. In this context, two different approaches have been designed based on the possibility of deviating from the nominal trajectory. In the first, called “path following”, the mobile robot is constrained to stay on the reference path, but can vary its speed, performing a safety brake when there is a risk of collision. In contrast, in “trajectory following”, deviation is allowed by trying to prolong the point at which the velocity is reduced. The evaluation shows that the optimal approach depends on the application for which the mobile robot will be used. Furthermore, these approaches do not overload the network bandwidth, since contingency plans can be optimized by parameterizing the velocity sequences or by reducing the sending rate through event-triggered sending. / De senaste framstegen inom telekommunikation har introducerat nya verktyg inom robotikens område, där offloading är en av de mest relevanta. Således utförs beäkningsintensiva uppgifter på en server i molnet istället för på den mobila roboten, vilket minskar bearbetningskostnaderna för roboter och ökar deras effektivitet. En av de största utmaningarna med att offloada robotstyrning är dock att bibehålla funktionell säkerhet även när anslutningen till fjärrservern bryts. För att hantera sådana avbrott, har vi utvecklat en optimeringsbaserad metod för att beräkna en reservplan, anpassad till miljön runt roboten. Denna plan skickas från molnet till roboten tillsammans med varje styrkommando. Planeraren beaktar den aktuella kartan, baserad på all sensordata som samlats in fram till nu, och den nominella banan och beräknar en säker reservplan i form av en sekvens av styrkommandon. För säkerhets skull antar planeraren att i händelse av ett avbrott, kommer alla hinder i kartan att närma sig roboten med en konstant hastighet. Det gör det säkert att exekvera reservplanen om anslutningen till molnet går förlorad, utan att använda efterföljande sensordata för att uppdatera kartan. Den föreslagna metoden gör det alltså möjligt att maximera tiden som den mobila roboten kan fortsätta köra vid förlust av anslutning till molnservern, utan att göra avkall på säkerheten. I detta projekt har vi utformat två olika planeringsmetoder, som skiljer sig vad gäller möjligheten att avvika från den nominella banan. I den första, kallad “path following”, tillåts inte roboten att avvika från referensbanan och utför därför en säkerhetsbromsning när det finns risk för kollision. I den andra, kallad “trajectory following”, tillåts roboten avvika från referensbanan, genom att försöka fördröja det ögonblick då roboten behöver bromsa. Utvärderingen visar att vilken metod som är bäst, beror på tillämpningen som den mobila roboten används för. Dessutom överbelastar dessa tillvägagångssätt inte nätverksbandbredden, eftersom beredskapsplaner kan optimeras genom att parameterisera hastighetssekvenser eller genom att minska överföringshastigheten. / Los recientes avances en las telecomunicaciones han traído consigo nuevas herramientas en la robótica, siendo el offloading una de los desarrollos más significativos. Así, las tareas computacionalmente más costosas se realizan en un servidor en la nube en lugar de en el robot móvil, reduciendo los costos de procesamiento en el robot y mejorando su eficiencia. Sin embargo, uno de los mayores desafíos del offloading de control de robots es mantener la seguridad funcional incluso cuando la conexión con el servidor se interrumpe. Con el fin de mitigar las pérdidas de conectividad, se ha desarrollado un método basado en optimizacion que calcula un plan de contingencia dependiente del entorno. Este plan se envía desde la nube al robot junto con el comando de control correspondiente. El planificador tiene en cuenta el mapa del entorno actual, basado en todos los datos del sensor recopilados hasta el momento de la optimización, y la trayectoria nominal para proporcionar una secuencia de comandos de control seguros. En este sentido, el planificador asume que, en ausencia de conectividad, todos los objetos detectados se aproximarán al robot a una velocidad constante. Este plan de contingencia se ejecutaría en el robot solo cuando se pierde la conectividad con la nube, sin hacer uso de datos de sensor posteriores en el procesador a bordo del robot. Por lo tanto, mediante el método propuesto, se logra maximizar el tiempo de movimiento del robot móvil en caso de pérdida de conectividad con el controlador en la nube sin sacrificar las restricciones de seguridad. En este contexto, dos enfoques distintos según la posibilidad de desviarse o no de la trayectoria nominal han sido diseñados. En el primero, denominado “path following”, no se permite que se desvíe de la referencia, aplicando un frenado de seguridad cuando existe riesgo de colisión. En cambio, en “trajectory following”, se permite la desviación para tratar de prolongar el momento en el que se reduce la velocidad. La evaluación muestra que el enfoque óptimo depende de la aplicación para la cual se utilizará el robot móvil. Además, estos enfoques no sobrecargan el ancho de banda de la red, ya que los planes de contingencia pueden optimizarse parametrizando las secuencias de velocidad o reduciendo la velocidad de envío.

Den skadeståndsrättsliga principen om den skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada ärväl känd och vedertagen i svensk rätt. Principen åberopas ofta som invändning iskadeståndstvister av alla slag, och har därmed stor praktisk betydelse. Principens köprättsligaoch försäkringsrättsliga motsvarigheter är generöst behandlade i doktrinen. På denskadeståndsrättsliga sidan förhåller det sig annorlunda – det här är första gången som ämnetblir tillägnat ett eget arbete i Sverige. Det finns många rättsfall där skadebegränsningsskyldigheten aktualiseras, men på grund avdomskälens utformning är rättsfallens värde som vägledning begränsat. Jag anser emellertid attuppmärksamheten inte bör överfokuseras på dessa. Intar man ett framåtblickande perspektiv,finns det gott om material och idéer att hämta från den övriga civilrätten, från rättsekonominoch – inte minst – från utlandet. Arbetets strukturella och metodologiska ramverk är utformatså, att största möjliga nytta kan dras av främmande källor utan att en djupgående (och oftastointressant) komparativ utredning av dessa källor behöver göras. Det huvudsakliga syftet med undersökningen var att definiera skadebegränsningsprincipensansvarsgräns. Med hänsyn till framställningen omfattning, hade det inte varit möjligt att göragrundliga utredningar av enskilda delproblem. Istället är arbetet fokuserat på att utrönaallmängiltiga riktlinjer, tankemönster och ledtrådar, dels för skadebegränsningsbedömningen isig, och dels för den tänkbara rättsutvecklingen. Ett flertal sådana riktlinjer har kunnatdefinieras, något utspridda över principens tillämpningsområde, och ibland även i sammanhangdär det inte är uppenbart att det är skadebegränsningshänsyn som styr. Samtidigt har åtskilligasystemiska problem uppdagats såväl i principens tillämpning som i den underliggandenormbildningen. Jag har ödmjukt lagt fram några lösningsförslag, med ändamålet att främja enmer rättssäker tillämpning av principen, dels på grundval av gällande rätt, och dels på grundvalav den tänkbara rättsutvecklingen på området. / The doctrine of avoidable loss is a generally recognized principle in Swedish law. The doctrine is often invoked in damage claim disputes of all kinds, and is therefore important in practice. There is plenty of legal literature where the doctrine is treated in the context of sales law and insurance law. On the tort law side, however, there is nothing – this is the first dedicated work on the subject in Sweden. There are many tort cases where the question of avoidable loss is actualized, but due to the way the courts articulate the grounds for their rulings, the cases provide little guidance for the future, and therefore have little value as precedent. This is not necessarily an obstacle to the study. On the contrary, when looking outwards, I have found a wealth of ideas and study material in other areas of civil law, in law and economics, and in foreign law. The structural and methodological framework of the thesis was designed to allow for extraction of material from foreign sources without needing to conduct a thorough (and often uninteresting) comparative study. The main purpose of the investigation was to define the boundaries of the claimant’s liability as imposed by the doctrine. Considering the limited scope of the thesis, it would not have been possible to deconstruct the subject into details and conduct thorough investigations of those. Instead, the work was focused on determining general guidelines, thought patterns and clues; both de lege lata and de lege ferenda. Multiple such guidelines could be defined in various contexts where the doctrine is applied, but also, interestingly, in certain contexts where it is not obvious that considerations of avoidable loss are decisive. Multiple systemic issues have also been found, both in the application of the doctrine and in the underlying norms. I have humbly put forward several suggestions on how these issues could be alleviated to promote legal certainty in the doctrine’s application, both today and in the future.