Kultur är något som i vardagen styr hur människor värderar, tänker, tror och tycker. Det påverkar också hur vi tar oss an ett visst problem och handskas med det. Funktionsvariation är något som existerar i hela värden men ändå är det så olikt hur vi människor väljer att bemöta det. När vår värld globaliseras allt mer bidrar detta till att fler och fler kulturer tvingas samexistera trots dessa spridda värderingar som kan förekomma. En internationell synvinkel var eftertraktat i uppsatsen och därför gjordes en komparativ litteraturstudie där nio vetenskapliga artiklar från fyra olika länder undersöktes. Syftet med studien var att undersöka hur dessa fyra länder arbetar kultursensitivt. Teorin som valdes för att granska materialet var den postkoloniala teorin eftersom teorin belyser de maktstrukturer som existerar kulturellt efter postkolonialismen och hur detta påverkar människor än idag. Det resultat som gavs från artiklarna delas in i motiv till, utförande av och resultat från kulturkompetens. Det som samtliga artiklar trycker på är hur organisationerna måste rekrytera personal från olika kulturella bakgrunder samt kunna ge ut information på de språk som målgruppen talar. Resultatet belyser att även att socialarbetarna behöver reflektera kring både deras egen kultur och läsa in sig i hur andra kulturer normalt sätt ser på funktionsvariation. I diskussionen belyses de maktrelationer som det sociala arbetet bygger på och att det är viktigt för en person tillhörande en majoritetskultur att kritiskt kunna reflektera över sina egna värderingar i relation till en klient från en minoritetskultur. Behovet av att rekrytera personal från olika kulturella bakgrunder samt även kritik till kulturell kompetens lyfts upp. Slutsatsen genomsyras av om huruvida det är den kulturella kompetensen som endast är viktigast i arbetet med människor från olika kulturella bakgrunder eller om det riskerar att bidra till generalisering och stigmatisering av minoritetsgrupper. Istället betonas vikten av att det postkoloniala synsättet värderas högre då detta förser socialarbetaren med ett maktperspektiv som blir av vikt i arbetet med denna utsatta grupp. / Culture is something that in everyday life control people’s opinions, how they value, think and believe. It also affects how we deal with a problem and work with it. Different ability is something that exists in the whole world ​​but still it differs how people choose to respond to it. As our world becomes increasingly globalized, this contributes to more and more cultures being forced to coexist despite these scattered values ​​that may occur. An international perspective of cultural competence was the main interest, therefore a comparative literature study was made in which nine scientific articles from four different countries were examined. The purpose of the study was to investigate how these four countries work culturally sensitive. The theory chosen for examining the material was the postcolonial theory since the theory highlights the power structures that exist culturally after postcolonialism and how this still affects people today. The result given from the articles is divided into motives for, performance of and results from cultural competence. What all articles imprint is how the organizations must recruit staff from different cultural backgrounds and be able to publish information in the languages ​​that the target group speaks. The social workers also need to reflect on both their own culture and study how other cultures normally look at people with different abilities. The discussion sheds light on the power relations that social work is based on and that it’s important for a person belonging to a majority culture to critically reflect on their own values ​​in relation to a client from a minority culture. The need to recruit staff from various cultural backgrounds as well as criticism of cultural competence is highlighted. The conclusion is permeated by whether it’s the cultural competence that is the most important aspect in the work with people from different cultural backgrounds, or if it risks contributing to generalization and stigmatization of minority groups. Instead, it’s emphasized that the post-colonial approach is more valuable as this provides social workers with a power perspective that becomes important in the work with this vulnerable group.

In my essay, I will explore how, as a primary teacher in a leisure home, I may try to communicate the value base we are to convey equal to the central content. It is in the sign of measurability that the school is now in the approach we applied to the students, that they have also begun to apply to themselves and their fellow human beings. They place their intrinsic value outside themselves and on results and other measurable things. I want to be able to work for them to attribute to them a self-worth and a good self-esteem, regardless of their study results or other measurable things. They live and breathe and it should suffice to acknowledge their existence and worth as fellow human beings. The questions that underlie this essay arose because I felt that we lack a dimension in discussions about the school that can highlight how we as teachers work with motivation or self-esteem. After all, trying to get students to approach new things they can't yet and trust in their own and the common life is, after all, perhaps the most important thing we can work on. I used two dilemmas where the students in their everyday situations at school express their despair and frustration at not really feeling that they are worth living as they are. I will then, through my questions, try to find out if there is any way to find a better way to equip them for life and its challenges. I start from a hermeneutic perspective to emphasize the importance of self-reflection as an important part of being able to meet and deal with myself, subject and object at the same time. I have chosen to use Gert Biesta's thoughts on what functions are at play when we talk about education. He wants us to focus on what these functions do for us so that we can discuss what is desirable based on it and not by simply looking at "what works" and what can be measured. Together with Biesta, Hannah Arendt's thoughts on the active life helps me in my search for an educational look at education that values people as complex beings and not just certain measurable parts of us. / I min essä kommer jag utforska hur jag som grundlärare inom fritidshem kan försöka kommunicera värdegrunden vi ska förmedla likställt med det centrala innehållet. Det är i mätbarhetens tecken som skolan nu befinner sig, och det mätbara synsätt vi applicerar på eleverna har de även börjat tillämpa på sig själva och sina medmänniskor. De lägger sitt egenvärde utanför sig själva, på resultat och andra mätbara saker. Jag vill kunna jobba för att eleverna ska tillskriva sig själva ett egenvärde och en god självkänsla oavsett studieresultat eller annat mätbart. De lever och andas, det borde räcka för att bekräfta deras existens och värde som medmänniskor. De frågor som ligger till grund för denna uppsats uppstod genom att jag ansåg att vi saknar en dimension i diskussioner om skolan som kan lyfta fram hur vi som lärare jobbar med motivation eller självkänsla.  Att försöka få eleverna att ge sig på nya saker de ännu inte kan och ha tillit till det egna och det gemensamma livet är trots allt kanske det viktigaste vi kan arbeta med. Jag har utgått från två dilemman där eleverna i deras vardagssituationer i skolan uttrycker sin förtvivlan och frustration över att inte riktigt känna att de duger som de är. Jag kommer sedan genom mina frågeställningar försöka undersöka om det finns något sätt att bättre rusta dem inför livet och dess utmaningar. Jag utgår från ett hermeneutiskt perspektiv för att poängtera vikten av självreflektion som en viktig del i att kunna möta och bemöta mig själv som subjekt och objekt samtidigt. Jag har valt att ta hjälp av Gert Biestas tankar om vilka funktioner som är i spel då vi pratar om utbildning. Han vill att vi ska fokusera på vad dessa funktioner gör för oss för att på så sätt kunna diskutera vad som är önskvärt och inte genom att enkom titta på ”vad som fungerar” och vad som kan mätas. Tillsammans med Biesta hjälper mig Hannah Arendts tankar om det aktiva livet mig i sökandet efter en pedagogisk blick på utbildning som värdesätter människor som komplexa varelser och inte bara vissa mätbara delar av oss.