Cirka 35 tusen ton plast beräknas flyta omkring i haven. Där plastkoncentrationerna ärsom störst antas det bero på havsströmmar, nedskräpning från folktäta kuster menäven fiskeredskap som lämnats kvar eller gått sönder till havs. På grund av UVstrålning,saltvatten och kemiska reaktioner vittrar plastpartiklarna sönder och bildardet som kallas för mikroplast. Avsiktligt tillverkade mikroplaster kan även tillsättastill produkter med olika önskvärda egenskaper, exempelvis som en polerande effekt itandkräm och andra hygienartiklar. De plastpolymerer som återfinns mest i haven ärpolyetylen (PE), polypropylen (PP), polystyren (PS) och polyetylen tereftalat (PET).Man har hittat mikroplaster i olika marina livsmedel såsom som räkor, musslor samtolika matfiskar bland annat torsk men även i livsmedel som havssalt. Det är docksvårt att säga hur dessa mikroplaster kan påverka vår hälsa men konsumerar man fiskoch skaldjur finns det en risk att man också konsumerar mikroplaster. Trots attmikroplaster upp till 5 millimeter med största sannolikhet passerar vårtmatsmältningssystem vid konsumtion, finns det ändå risker då tillsatser iplastpolymererna kan vara hormonstörande och cancerogena.

I föreliggande kvalitativa studie om barns lärande i en marin miljö, har vi för avsikt att undersöka hur barn lär samt vilken kunskap barn tar till sig. Tillsammans med förskolebarn och förskolpedagoger har vi gjort ett besök på ett marint kunskapscenter där vi med hjälp av dokumentationer har kunnat besvara våra frågeställningar om barns lärande. För att få pedagogers synvinkel på hur barns lärande sker har vi genomfört flera, semistrukturerade intervjuer. Resultatet av intervjuerna ställs i relation till observationerna som genomförts och analyseras med hjälp av tidigare forskning om barns lärande, forskning kring fördelar av utomhuspedagogik, samt med två teoretiska perspektiv; det sociokulturella perspektivet och John Deweys teori om lärande. Som ett led i att besvara våra frågeställningar har vi även observerat barnen på förskolan efter besöket på det marina kunskapscentret. Resultatet av studien visar på fördelarna med en engagerad pedagog för att gynna barns lärande samt skillnaderna som förekommer bland barns lärande, beroende av olika erfarenheter.

Svalbard är en arktisk ögrupp i Norra ishavet som förvaltas av Norge och huvudorten är Longyearbyen. I Longyearbyen och som på alla andra platser pågår förorenande aktiviteter, denna rapport är avgränsad till utsläpp via avloppsvatten till marina miljöer. I Arktis märks klimatförändringarna tydligt, det finns många olika styrmedel som skulle kunna förhindra föroreningen av dessa sårbara områden. Styrmedel som det visat sig under arbetet med den här rapporten inte fungerar som det var tänkt, med åsyftan på avloppshanteringen i Longyearbyen. Det finns inget avloppsreningsverk i byn där det bor ca 2300 fastboende och gästdygnen uppgick år 2015 till 128 000. Utsläppet av det orenade avloppsvattnet ut i Adventfjorden tillåts av det kravställande organet Sysselmannen på Svalbard, som gett kommunen tillstånd med lagstöd i Svalbardmiljöloven, att systematiskt släppa ut det förorenade avloppsvattnet. Målet med denna rapport är att undersöka den nuvarande utsläppssituationen med gällande styrmedel och att förstå varför tillståndet till utsläppet av det orenade avloppsvattnet getts. Resultatet visar att formuleringen av handlingsregler och avsaknad av delmål, indikatorer och återkopplingsmekanismer för genomdrivande av styrmedel, är anledningen till varför styrmedlet inte fungerar som tänkt. Detta viktiga resultat kan leda till en förändring vid genomdrivandet av styrmedlet, så att det kan uppnå sin fulla potential. Med klara och tydliga målsättningar vid utformandet av styrmedel uppnår de sina syften. Kontentan av den här rapporten är att styrmedel som används på rätt sätt kan beskydda de sårbara Arktiska marina miljöerna. / Svalbard is an Arctic Archipelago in the Arctic Ocean that is governed by Norway and the main city is Longyearbyen. In Longyearbyen, much like any other place, there is contaminating activities going on. This report is concentrated on the emissions via sewage water into marine environments. In the Arctic, climate change is very noticeable and there are many different instruments that could prevent the pollution of these vulnerable areas. During the time working on this report these instruments have shown that they are not functioning as supposed, with regards to the sewage management in Longyearbyen. There is no sewerage in the town which inhabits 2300 permanent residents and where there were, in the year of 2015, 128 000 overnight stays of tourists. The pollution of the unfiltered sewage water allowed into Adventfjorden has been permitted by the governing organisation, Sysselmannen on Svalbard. Sysselmannen has given the municipality permission with support from the environmental protection law of Svalbard (Svalbardmiljøloven) to systematically release the polluted water into the marine environments. The goal with this report is to examine the current pollution situation with the existing governance and to understand why it has been permitted to release untreated sewage water into the fjord. The result shows that the reason there is an implementation deficit is because of the formulation of the action rules, no clear milestones and the lack of feedback mechanisms in the enforcement. This important result can lead to changed governance so that it could reach its full potential. By keeping the goals clear when designing the enforcement they can achieve their goals. The conclusion of this report is that an implementation of governance can protect the vulnerable Arctic marine environments. / <p>2016-06-29</p>

Den här studien är under projektet MinShed som drivs av RISE. MinShed är ett 3årigt projekt som undersöker mikroplastemission från syntetiska textilier vid tvätt. Den här studien har som syfte att genomföra en Critical Review på tidigare studier inom ämnet: Olika syntetiska material som släpper mikroplaster via hushållstvätt. Samtliga studier har sammanfattats i en framtagen matris där information om studiernas materialdata presenteras. Den främsta anledningen till varför en sådan matris ska presenteras är för att finna textilteknologiska gap som existerar i nuvarande forskning. Vad som omfattar textilteknologi kommer förklaringar ges mer ingående under litteraturgenomgången. I dagsläget finns det inte tillräckligt spårbara material för existerande forskning, därav är det svårt att avgöra exakt vilka textilparametrar som orsakar mer eller mindre emission vid tvätt. Därför kan företag heller inte prioritera smartare designval för att reducera mikroplastemission. Av de18 undersökta studierna var det enbart 2 av dessa som hade full kontroll överprovmaterialet. Detta betyder att ytterligare forskning inom området är aktuellt. Vad som kan hindra forskningen att utvecklas är förnärvarande textilbranschen. Det finns ingen trovärdig uppsikt över textilmaterial och dess processer, vilket försvårarutförandet att spåra de textilparametrar som orsakar emission vid tvätt. För att dra slutsatser mellan emission och konstruktionsparametrar för textil så bör man i framtiden tänka på att enbart testa en parameter åt gången. Utifrån resultatet från denna studie rekommenderas en egen tillverkning av materialet för att få en spårbartextilproduktion, då det ger ett mer trovärdigt resultat på grund av mer kontroll över processerna som textiler genomgår. / This study is performed under the project MinShed run by RISE. MinShed is a 3-year project that investigates in Microplastics emissions from synthetic textiles during domestic washing. The aim of the study is to do a Critical Review on previous research in the subject: Various synthetic materials that release microplastics during domestic laundry. The previous research is presented in a matrix, where information about the presented by the investigated laundry parameters, as well as the textile parameters. The main reason why such matrix is needed is to find the gap that contains the textile parameters for the various researches. Some of the most important textile parameters will be described during the literature review. At present, there is not enough traceable material for existing research, hence it is difficult to determine exactly which textile parameters which cause during washing. Therefore, companies cannot prioritize smarter design choices in order to reduce microplastics emissions from the materials. Of the 18research studies which were analyzed, only 2 of them had full control over their sample material. This means that further research in this area is needed. What can prevent future research is currently the textile industry. There is no reliable oversight of textile materials and their processes, which makes it difficult to track textile parameters that cause emission when washing. In order to be able to draw conclusions between emission and textile design parameters, researchers should remember to test only one parameter at a time and have an inhouse or own production of the specimens, this will give a better control of the results.