Gottsunda is a suburb to the city of Uppsala. A new plan has been made for the area around the center of Gottsunda, where new apartment houses and a sports centre will take place. My proposal of a civic centre in Gottsunda wants to connect the current, strong identity of Gottsunda with the newly planned neighborhood. Both through the chosen materials but also by creating an open public ground floor which refers to the yards around Gottsunda where most of the social life takes place. / I ett grönt område i närheten av Linnés botaniska expeditionsstråk, Herbatio Gottsundensis, växte Gottsunda fram under 1960- och 1970-talet som en miljonprogramsförort till Uppsala. Den sociala gemenskapen i Gottsunda äger primärt rum på gårdarna mellan husen. Men centrum, som idag består av komplexet Gottsunda Centrum, är en sluten byggnad med ett ödsligt inre. Gottsunda kommer snart börja förtätas och området kring Gottsunda Centrum bli en stadsdel i stadsdelen, med nya höga hus. Mitt förslag är en låg byggnad i två plan, med tanken om att varje sida av byggnaden ska relatera till sin omgivning. Framförallt har det varit viktigt att bottenplanet ska bilda öppna publika rum som kopplar till de omkringliggande ytorna runt byggnaden. Jag valt att bearbeta de omkringliggande ytorna med tydliga funktioner - en park, ett torg, en station och en baksida med odling omger nu medborgarhuset och knyter an till de inre publika rummen i byggnaden. På bottenplanet står betongvolymer som inrymmer byggnadens inre funktioner – bibliotek, blackbox och utställning. Man rör sig över de öppna publika ytorna på bottenplanet, mellan bärande betongvolymer. På så sätt accentueras de massiva volymerna på bottenplanet och det bildas en rörelse mellan massa och tomrum, från publik yta till byggnadens inre funktioner. Det övre planet hänger tungt över bottenplanet, och gör sig påmint om aktiviteterna som äger rum där. Genom att ta sig in i de massiva betongvolymerna kommer man upp till det övre planet där bibliotek och ateljé finns. Här är tanken är att skapandet (i ateljéerna) och berättandet (biblioteket) fritt ska kunna ta plats och mötas i de öppna ytorna.

The assignment was to create a Community Center in Gnesta which would include auditoriums, library, hostel, restaurant, offices for the municipality and a room for wedding-cermonies. The site is centrally located next to trainstation, main streets, Gnesta square and is part of a new quarter planned for housing. / Uppgiften var att rita ett Medborgarhus i Gnesta med tre hörsalar, bibliotek, vandrarhem, restaurang, kontor och vigselrum. Tomten är centralt belägen intill stationshus, huvudstråk och torgplats samt är en del av ett tilltänkt bostadskvarter.

Orden ”gemensam grund” ligger mitt hjärta nära. Jag växte upp i ett samhälle (en kyrka av en religion) där samhället var allt. Schemat för mitt liv var skrivet. Schemat för mitt sinne var sammansatt. Säkerhet. Lugn. Bekvämlighet. Ändå så kontrollerat. Denna säkerhet, lugn och komfort tror jag att Folkets hus kunde ha varit för ett annat jag. Men något mycket friare. En chans att tillhöra, hitta lugn och en känsla av något större än mig själv. Så min frågeställning för detta arbete blev: Kan jag använda en gammal lokal såsom medborgarhuset i Arvidsjaur för att skapa en ny användning och återuppliva en känsla av gemenskap? / The words “common ground” is close to my heart. I grew up in a society (a church of a religion) where the community was everything. The schedule for my life was written. The schedule for my mind was composed. Saftey. Calm. Comfort. Yet so controlled.  This safety, calm and comfort I imagine Folkets hus could have been for another me. But something far freer. A chance to belong, to find tranquillity and a sense of something bigger than myself.  So my thesis question for this project became: Can I use an old building such as medborgarhuset in Arvidsjaur to create a new use and revive a sense of belonging.

A home for stragers är en hybridbyggnad i Stora Vika som kombinerar äldreboende med medborgarhus. Projektet utforskar hur en öppen mötesplats skulle kunna skapa liv i en väldigt liten tätort och bli en början till vidareutveckling. Byggnaden står bestämd mitt i Stora Vika, på den stora ängen som är symbolen för samvaro och högtider. På samma sätt ska medborgarhuset bli en förlängning till detta som möjliggör mindre och större samlingar åt de boende året om. Byggnaden ska synliggöra de boende inne i huset och i tätorten till varandra och möjliggöra både aktivt och passivt samvaro i form av vardagliga möten. Huset med lägenheter för 30 pensionärer utgår från en tanke av att gradvist skapa trygga kontakter till personerna i ens omgivning. Att ha möjlighet att mötas i sina vardagliga sysslor eller att dela på en vanlig måltid med en granne ligger i fokus i gestaltningen. Allt börjar med att hälsa på sin granne vid dörren. / A home for strangers is a hybrid building in Stora Vika, in Nynäshamns municipality, that combines a retirement home with a lively community house. The project explores how an open meeting place could create life in a small community and be the start to further development. The building stands firmly in the middle of Stora Vika, on the large meadow which is the symbol of togetherness and celebrations. In the same way, the community house will become an extension to this, enabling smaller and larger gatherings for the residents all year round. The building makes both the people living inside the house as well as in the area, visible to each other. The house with apartments to 30 elderly is based on the idea of gradually creating safe contacts with the people around you. To be felt seen in your everyday-activities or sharing a meal with your neighbor are in focus in the design. Everything begins with greeting your neighbor at the door.

Sandviken är beläget invid Mälaren, ungefär en mil nordväst om Södertälje. Av ortens en gång starka band till vattnet finns idag bara en liten del i varvsverksamheten kvar. Nu ligger expansion för dörren och bäst lämpad gör den sig där den håller bebyggelsen samlad kring samhällets nav, ångbåtsbryggan. I dagsläget angörs bryggan av ångbåt om sommaren och platsen invid av helgbuss. Med expansionen kommer vattenvägen även en reguljärlinje till Södertälje (pendelbåt), samt ett medborgarhus. Arbetet visar förslag till det sistnämnda med ytterligare funktioner som ämnar stärka platsens identitet och band till vattnet. / Sandviken is a small community by the lake Mälaren, a one hour drive from Stockholm. Historically, the community has had strong ties to the water, primarily through a still present wharf operation, albeit in modern times at a smaller scale, and its' former boat building practice. Plans of expansion now lie before the area, and a space shared by the community is needed for both old and new citizens to gather at and around. The small pier in the center of Sandviken acts as the starting point for this new space, as it also serves and enables a future expansion of commuter boats to Södertälje. The + stands for an additional function – a bathhouse – with the aim to further strengthen the bond to the water.

Strängnäs är en stad med rötter långt tillbaka i historien, och som har ett vackert och blandat stadslandskap. Uppgiften i mitt kandidatprojekt har varit att utforma ett förslag på medborgarhus, beläget på en tomtyta bredvid ett bankhus i kanten till Västervikstorget. Närheten till vattnet, rörelsen på de offentliga ytorna och småskalighetens relation till det mer storskaliga, är teman som har varit viktiga i utformandet av förslaget. Ambitionen med mitt förslag är att skapa en plats som både ger Strängnäs nya offentliga rum och funktionella ytor, men som även binder ihop den närmsta miljön och inbjuder till rörelse. Genom att arbeta med de siktlinjer och offentliga förbindelser som byggnadens tomrum skapar, väcker projektet frågor om hur vår mänskliga nyfikenhet och förväntan kan användas som arkitektoniskt grepp. Förslagets gestaltning tar också upp frågor om hur det intima kan möta det offentliga, hur öppenhet kan förenas med slutenhet. / Strängnäs is a city dating a long way back in Swedish history, and which has a beautiful and varying cityscape. The task in my Bachelor project was to design a proposal for a civic hall, located in a central area of Strängnäs next to the plaza "Västervikstorget". Three important factors that have been important in the design process is the closeness to the water, the movement across the public space and the relationship between the intimate and more large-scale local architecture. The ambition of my proposed civic hall is to create a building that while providing new public space and social functions in Strängnäs, also binds together its close surroundings and initiates movement. By working with the different lines of sight and public pathways that emerge in the space between the bodies of the building, the project raises questions about how human curiosity and the sense of anticipation can be utilised in (public) architecture. The project also gives rise to discussion about how spatial intimacy can be combined with public architecture, the latter traditionally being more exposed. How can the contrasts between an open and a closed design get closer to each other?

The thesis project Culture centre Björkhagen investigates how to rebuild and make additions to an unused central heating building in Björkhagen and transform it into a new culture centre. During recent years the area has been under great expansion with new residential buildings and many new inhabitants. Even if this has been carefully planned and executed by Stockholm municipality, no new public places where people can meet has been planned or built. By re-building this unused central heating building into a new public space, the new and old inhabitants get a place to meet. This characteristic small industrial building gets saved and by re-building instead of building new, the ecological footprint is hugely reduced. To help the new program I am adding a series of objects and make small adjustments to the building structure so that it can function as a public space. Doing much by doing little.