Västerbottens län präglas av en tätbefolkad kust och ett glest befolkat inland som innehåller ett flertal landsbygdskommuner. Strategier för att arbeta mer brottspreventivt och trygghetsskapande har tagits fram i form av medborgarlöften. Dessa medborgarlöften finns i länets alla 15 kommuner och är framtagna av polis med hjälp av kommun och befolkning. Syftet med denna uppsats är att ge en bild av ett urval av insatser och skillnader i det brottspreventiva arbetet i tätort och landsbygd i Västerbottens län. För att få svar på frågeställningarna så har varje medborgarlöftenas innehåll kategoriserats inom de brottspreventiva insatserna i en kommunindelning beroende på om kommunen varit en stadskommun, pendlingskommun eller landsbygdskommun. Medborgarlöften bygger på metoderna Community policing och Problemorienterat polisarbete vars syfte är att bygga upp en god relation mellan polis och befolkning samt finna bakomliggande problem till brotten. Resultatet i studien visar att information kring medborgarlöftena på kommunernas hemsida är väldigt bristfälliga. De insatser som identifierats i löftena är inom Trafik, Narkotika, Grannsamverkan, Ungdomsrelaterat, Öka synlighet/Närvaro, Våld i nära relation, Alkoholtillsyn, Fysisk miljö och Oskyddade trafikanter. Det går att identifiera enstaka skillnader i medborgarlöftena i kommunernas brottspreventiva arbete. Trafikinsatser och insatser mot narkotika är någonting som fått utrymme i alla kommuner i sina medborgarlöften med undantag för de två stadskommunerna Umeå och Skellefteå. Även landsbygdskommunen Malå sticker ut i att inte göra ha med en punkt om drog- och rattfylleri. Grannsamverkan är en insats som det går att se ett mönster i att alla pendlingskommuner har identifierat och har med i sitt medborgarlöfte, men detta är inget som landsbygdskommunerna har valt att fokusera på. Ökad polisiär synlighet och närvaro är ett fokus som går att koppla till landsbygdskommunerna. Våld i nära relation finns endast som insats i pendlingskommuner. I övriga insatspunkter så ses ingen röd tråd som går att koppla till de tre kommunindelningarna.

Kriminaliteten i universitetsstaden Lund har alltid varit ett förekommande fenomen. Vid medborgardialoger framhäver de lokala medborgarna till polis och kommun vad de upplever som otryggast. Baserat på fyra frågeställningar har studiens syfte varit en blottläggning av samverkan mellan medborgarna, kommunen och polisen som har gett upphov till medborgarlöftet i kampen mot brottsligheten i Lund. Denna samverkan har ett brottsförebyggande syfte. För att kunna besvara frågeställningarna har arbetet koncentrerats på två kriminologiska teorier, rational choice- och rutinaktivitetsteorin. I vår studie har vi använt oss av en kvantitativ metod som gör gällande sekundäranalys av offentlig statistik. Valet av den här metoden föll sig naturligt då den är lämpar sig väl för den studie av brottslighet inom Lunds kommun som vi ämnat att beakta. Metodvalet är även motiverbart utifrån ett tids- och ekonomiskt perspektiv då den stora mängden av kvantitativa data i form av inrapporterade polisanmälningar, som vi analyserat, upptas av polismyndigheterna och sedermera bearbetas av Brottsförebyggande rådet och presenteras i statistisk form. Som en avgränsning har vi valt att fokusera på åren 2010-2015. Vi har analyserat fyra olika brott inom kommunen: brott mot trafikbrottslagen, tillgrepp av icke motordrivet fortskattningsmedel, cykel, brott mot narkotikastrafflagen samt en analys av samtliga anmälda brott inom kommunen. Den totala mängden anmälda brott indikerar under perioden 2010-2015 en svag eskalerande trend och tendens gällande brottsutvecklingen och den totala mängden anmälda brott. En genomsnittsberäkning visar att det i snitt anmäls 14 924 st. brott årligen mellan åren 2010 till och med 2015.

Det kommer ständigt nya förslag om hur demokratin ska utvecklas och förnyas. Syftet med denna uppsats är att Polismyndighetens verksamhetsidé medborgarlöften, som är en form av medborgardialog, ska analyseras för att se om medborgarlöften är ett bidrag till utvecklingen av den representativa demokratin. Det teoretiska ramverk som studien utgår ifrån är modellen EPG som innehåller ett antal kriterier som bör uppnås för att medborgardialogen ska vara ett bidrag till förnyandet av demokratin. Undersökningen ska ske genom textanalys av dokument samt intervjuer som ska analyseras utifrån modellen EPG. Resultatet av undersökningen är att alla kriterier inte uppfylls i varken dokumentanalysen eller intervjuerna. Polismyndighetens målbild av medborgarlöften är större än vad verkställandet lyckades åstadkomma. Eftersom att alla kriterier inte är uppfyllda är slutsatsen att Polismyndigheten i Halmstad och Halmstads kommuns samarbete med framtagandet av medborgarlöften i nuläget inte är ett bidrag till förnyandet och utvecklingen av den representativa demokratin.