Europe stands at the face of transformative changes, where the study of EU integration becomes crucial in comprehending the complex dynamics between member states and EU institutions, as well envisioning its future. Since its origin, the parliament has played a fundamental role in advancing political integration across national borders by representing EU citizens.  However, recent years have witnessed shifts that seem to alter the European Parliaments role and its leaning towards integration, indicating a move towards increased intergovernmentalism within the EU.  By examining its historical progress and stances towards integration, we can gain deeper insights into how its role has shifted and how it affects the EU's future, done by comparing two different periods, 2004-2009 and current election period 2019-2024. By using competing theories of European integration, this paper purposes to map out implications for the European union future. This study seeks to seal a significant research gap by investigating the European Parliament's role in integration. By analyzing parliamentary materials with debates longitudinally, this research aims to identify shifts in attitudes towards European integration. Results were shown that indicated the European parliament’s attitude towards integration had its changes in recent decades. From previously being a strong advocate for deeper integration, the European parliament has now a more nuances view of supranationality and intergovernmental collaboration. Future directions for European integration suggest a more cautious and gradual approach, continuing to cooperate without transferring excessive power to central EU bodies. This could have reaching implications for the future of the union and for the role of the European parliament in the continued integration process.  This study on the role of the European Parliament and its integration is of great importance to political science, since of its ability to surround various aspects of the EU’s political landscape. Understanding these dynamics is essential for predicting future developments and shaping policies that foster a solid and strong European union.

<p>The nation state has over time become the natural locus for democracy and consequently also legitimate governance. Both concepts have been developed within the nation state and are therefore considered closely connected to it. Nation states are, however, not the only actor on the international arena anymore. The European integration is an example of a new actor, where nation states have started collaborating.</p><p>Similar to nation states, EU has decision-making authorities and must therefore attain legitimacy. The thesis questions how legitimacy can be treated within an entity such as the EU. Three different ways of attaining legitimacy are brought up. The first perceives EU as legitimate in its current design with an intergovernmental part and a regulatory part. The intergovernmental part is claimed to be legitimised through democracy from the member states, and the regulatory part is legitimised through non-majoritarian democracy. Non-majoritarian democracy implies decision-making by independent institutions, which relies on expertise and fairness. The second part emphasises the need to enhance democracy for the EU to become legitimate. The EU is considered too similar to a nation state to make do with lesser standards of legitimacy than a liberal democratic nation state. Deliberative democracy could bring legitimacy through creating a dimension where citizens become oriented towards what can be perceived or acknowledged as the “common good” through active participation in deliberative processes. Federalism is brought up as another alternative that would possibly permit for democracy to be practiced in the EU.</p><p>Legitimacy is claimed to be achieved through sustaining values such as mutual respect, reciprocity, compromise and toleration, values that are connected to a commitment to working for the “common good”. The purpose of this essay is to describe different aspects on the concept “legitimacy” in the EU context and to show how it is achieved and/or how it can possibly be achieved in a future union of nation states. The purpose is not to arrive at a solution, or even to construe a common ground, but to construe a limited insight on how “legitimacy” in the EU can be treated according to theorists/theories.</p> / <p>Nationalsstaten har kommit att bli den naturliga platsen för demokrati och legitimt styre. En trolig förklaring till detta är att båda koncepten har utvecklats inom nationsstaten och anses därför vara starkt sammankopplade med den. Nationalsstater är dock inte längre den enda aktören på den internationella arenan. Den Europeiska integrationen är ett exempel på en ny företeelse, ett forum/sammanhang där nationalsstater har börjat sammarbeta. Som med nationsstater har EU beslutsfattande befogenheter och måste därför uppnå legitimitet. </p><p>Uppsatsen ifrågasätter hur legitimitet kan behandlas inom en enhet såsom EU. Tre olika sätt att uppnå legitimitet tas upp. Det första uppfattar EU som legitimt i sitt nuvarande utförande med en mellanstatlig del och en reglerande. Den mellanstatliga delen skulle kunna legitimeras genom medlemsstaternas demokrati, och den reglerande delen legitimeras genom ”icke-majoritets demokrati”. ”Icke majoritets demokrati” innebär beslutsfattande av självständiga instutitioner, som förlitar sig på experter och rättvisa som värdegrund. Den andra delen framhåller behovet av att öka demokrati för att ska bli EU legitimt. Enligt detta synsätt är EU alltför likt en nationsstat för att klara sig med en lägre standard av legitimitet än en liberaldemokratisk nationsstat. Deliberativ demokrati skulle kunna bringa legitimitet genom att tillföra en dimension där medborgare, genom aktivt deltagain i deliberativa processer, blir orienterade mot lösningar som uppfattas och erkänns som ”allmänt goda”. Federalism tas upp som ytterligare ett alternativ. Legitimitet anses kunna uppnås genom upprätthållandet av värden såsom gemensam respekt, ömsesidighet, kompromisser and tålamod. Värden som är kopplade till åtagandet att sträva mot ”det allmäna goda”.</p><p>Syftet med den här uppsatsen är att beskriva olika aspekter av legitimitetsbegreppet i EU och att visa på hur legitimitet uppnås eller kan uppnås i en framtida union av nationalstater. Uppsatsen gör varken anspråk på att tillhandahålla klara lösningar eller ens att föreslå en gemensam bas av möjliga sådana, men att erbjuda läsaren en begränsad insikt i hur legitimitet behandlas utifrån några teoretiska perspektiv, och av några teoretiker.</p>

The nation state has over time become the natural locus for democracy and consequently also legitimate governance. Both concepts have been developed within the nation state and are therefore considered closely connected to it. Nation states are, however, not the only actor on the international arena anymore. The European integration is an example of a new actor, where nation states have started collaborating. Similar to nation states, EU has decision-making authorities and must therefore attain legitimacy. The thesis questions how legitimacy can be treated within an entity such as the EU. Three different ways of attaining legitimacy are brought up. The first perceives EU as legitimate in its current design with an intergovernmental part and a regulatory part. The intergovernmental part is claimed to be legitimised through democracy from the member states, and the regulatory part is legitimised through non-majoritarian democracy. Non-majoritarian democracy implies decision-making by independent institutions, which relies on expertise and fairness. The second part emphasises the need to enhance democracy for the EU to become legitimate. The EU is considered too similar to a nation state to make do with lesser standards of legitimacy than a liberal democratic nation state. Deliberative democracy could bring legitimacy through creating a dimension where citizens become oriented towards what can be perceived or acknowledged as the “common good” through active participation in deliberative processes. Federalism is brought up as another alternative that would possibly permit for democracy to be practiced in the EU. Legitimacy is claimed to be achieved through sustaining values such as mutual respect, reciprocity, compromise and toleration, values that are connected to a commitment to working for the “common good”. The purpose of this essay is to describe different aspects on the concept “legitimacy” in the EU context and to show how it is achieved and/or how it can possibly be achieved in a future union of nation states. The purpose is not to arrive at a solution, or even to construe a common ground, but to construe a limited insight on how “legitimacy” in the EU can be treated according to theorists/theories. / Nationalsstaten har kommit att bli den naturliga platsen för demokrati och legitimt styre. En trolig förklaring till detta är att båda koncepten har utvecklats inom nationsstaten och anses därför vara starkt sammankopplade med den. Nationalsstater är dock inte längre den enda aktören på den internationella arenan. Den Europeiska integrationen är ett exempel på en ny företeelse, ett forum/sammanhang där nationalsstater har börjat sammarbeta. Som med nationsstater har EU beslutsfattande befogenheter och måste därför uppnå legitimitet. Uppsatsen ifrågasätter hur legitimitet kan behandlas inom en enhet såsom EU. Tre olika sätt att uppnå legitimitet tas upp. Det första uppfattar EU som legitimt i sitt nuvarande utförande med en mellanstatlig del och en reglerande. Den mellanstatliga delen skulle kunna legitimeras genom medlemsstaternas demokrati, och den reglerande delen legitimeras genom ”icke-majoritets demokrati”. ”Icke majoritets demokrati” innebär beslutsfattande av självständiga instutitioner, som förlitar sig på experter och rättvisa som värdegrund. Den andra delen framhåller behovet av att öka demokrati för att ska bli EU legitimt. Enligt detta synsätt är EU alltför likt en nationsstat för att klara sig med en lägre standard av legitimitet än en liberaldemokratisk nationsstat. Deliberativ demokrati skulle kunna bringa legitimitet genom att tillföra en dimension där medborgare, genom aktivt deltagain i deliberativa processer, blir orienterade mot lösningar som uppfattas och erkänns som ”allmänt goda”. Federalism tas upp som ytterligare ett alternativ. Legitimitet anses kunna uppnås genom upprätthållandet av värden såsom gemensam respekt, ömsesidighet, kompromisser and tålamod. Värden som är kopplade till åtagandet att sträva mot ”det allmäna goda”. Syftet med den här uppsatsen är att beskriva olika aspekter av legitimitetsbegreppet i EU och att visa på hur legitimitet uppnås eller kan uppnås i en framtida union av nationalstater. Uppsatsen gör varken anspråk på att tillhandahålla klara lösningar eller ens att föreslå en gemensam bas av möjliga sådana, men att erbjuda läsaren en begränsad insikt i hur legitimitet behandlas utifrån några teoretiska perspektiv, och av några teoretiker.