Denna uppsats behandlar helhets- och delningsbedömningar inom redovisning, inkomstskatterätt och mervärdesbeskattningen. Med helhets- och delningsbedömningar avses behandlingen av flera transaktioner, eller tillgångar i olika sammanhang. Grundläggande frågor är huruvida flera transaktioner ska bedömas som en enhet eller som separata delar. Bedömningarna förekommer i flera sammanhang och har stor betydelse för beskattningen. Mer specifikt har bedömningarna inverkan på om, när och hur transaktioner påverkar beskattningen. I uppsatsen undersöks huruvida det föreligger mönster dels av behandlingen av olika transaktioner inom ramen för ett område, dels hur bedömningarna inom mervärdesbeskattningen förhåller sig till bedömningarna inom inkomstskatterätten. Inom inkomstskatterätten behandlas frågor som utgifter i samband med förvärv av inkomst källa och även behandlingen av transaktioner som har inslag av såväl gåva som köp. Exempel ges om behandlingen av specifika tillgångsslag. Inom mervärdesbeskattningen finns det fyra olika skatteklasser. När transaktioner innehåller prestationer som hänför sig till skilda skatteklasser är frågan hur detta ska behandlas. I praxis förekommer två principer – huvudsaklighets- och delningsprincipen, där delningsprincipen synes vara huvudregeln. I uppsatsen undersöks när respektive princip tillämpas. Mervärdesbeskattningen är även harmoniserad inom EU. På grund därav görs även en jämförelse mellan praxis dels från EU, dels från nationella domstolar. Det framgår att nyare praxis från EU-domstolen medför att äldre praxis från våra nationella domstolar förlorar värde, vilket bland annat har medfört att Skatteverkets handledning för mervärdesbeskattningen i vissa delar riskerar att vara felaktiga. Huvudregeln vid transaktionsbedömningar synes vara att en uppdelning ska ske vid beskattningen. Från huvudregeln finns ett antal avsteg, exempelvis huvudsaklighetsprincipen vid blandade fång av fastigheter, huvudsaklighetsprincipen vid mervärdesbeskattningen samt att vissa utgifter anses utgöra ett naturligt led i en annan utgift med följden att transaktionerna behandlas gemensamt – exempelvis utgifter för anskaffning av förvärvskälla. Vissa skillnader uppstår även mellan inkomstskatterätten och mervärdesbeskattningen, vilket till största del verkar vara en följd av att mervärdesbeskattningen är harmoniserad inom EU, medan den direkta beskattningen inte är det.

No description available.

Sammanfattning För att vända den globala uppvärmningen grundlades i Kyotoprotokollet tre marknadsmekanismer som syftar till att på olika sätt åstadkomma minskade utsläpp av vissa växthusga-ser. Den enda av dessa mekanismer som i nuläget är aktiv, är handeln med utsläppsrätter som hänför sig till utsläppen av koldioxid. Eftersom EU är part i Kyotoavtalet antog Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd ett direktiv (2003/87/EG)(handelsdirektivet) för att uppnå de åtaganden som antagits i protokollet. Handelsdirektivet implementerades i svensk rätt genom lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Innehavet av en utsläppsrätt medför en rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Enligt handelsdirektivet skall 95 % av utsläppsrätterna delas ut gratis till utvalda företag med höga nivåer av utsläpp. Dessa utsläppsrätter lämnas i form av näringsbidrag. Resterande andel av utsläppsrätterna är direkt tillgänglig för handel på den öppna marknaden. Genom att vidta utsläppsminskande åtgärder kan företag minska sitt behov av utsläppsrät-ter och därigenom få möjlighet att sälja dem. På motsvarande sätt kan ett företag, istället för att vidta utsläppsminskande åtgärder, välja att köpa in extra utsläppsrätter. På så sätt uppnås Kyotoprotokollets mål på ett kostnadseffektivt sätt. Antalet tillgängliga utsläppsrät-ter kommer framöver att minskas med varje ny handelsperiod för att på så vis motivera fö-retagen till att reducera sina utsläpp. Handelssystemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska de totala utsläppen av koldioxid. Vidare är handelssystemet uppdelat i olika handelsperioder där den första testpe-rioden löper mellan åren 2005 och 2007. Efterföljande handelsperioder kommer att löpa med fem års intervaller. Nästa handelsperiod kommer således att starta år 2008 och avslu-tas år 2012, denna period kommer att infalla samtidigt som Kyotoprotokollets första åta-gandeperiod. Varken handelsdirektivet eller svensk lag innehåller någon vägledning i hur utsläppsrätterna, som ny rättsfigur, skall passa in i övrig existerande lagstiftning. Det finns således möjligheter till att ett stort antal nationella och internationella oklarheter uppstår inom alla juridiska aspekter av handeln med utsläppsrätter. Enligt vår analys resulterar användningen av OECD:s modellavtal, applicerat på utsläpps-rätter, i att beskattningsrätten allokeras på samma sätt, oavsett vilken artikel som anses omfatta transaktionen. Konsekvenserna av handel med utsläppsrätter kommer således slutligen att bestämmas av nationell lagstiftning. Tack vare de gemenskapsrättsliga förordningarna och direktiven som antagits inom de redovisnings- och mervärdesskatterättsliga områdena är behandlingen av utsläppsrätterna delvis harmoniserad mellan EU:s medlemsstater. Inom Sverige har många av de problem och frågeställningar som väckts gällande utsläppsrätter kunnat lösas på nationell nivå. Handeln med utsläppsrätter har dessutom till syfte att inkludera även stater som inte är medlemmar i EU vilket innebär att den harmonisering som skett idag är långt ifrån tillräcklig. Dessutom kommer under den kommande handelsperioden även de två övriga meka-nismerna Clean Development Mechanism och Joint Implementation att aktiveras, vilket innebär att ett stort antal nya frågeställningar kan väntas uppstå på både nationell och in-ternationell nivå. Det finns således även under kommande år ett stort behov att utreda de juridiska konsekvenserna av Kyotoprotokollet. I denna magisteruppsats ställs därför ett antal frågor angående hur artiklarna i OECD:s modellavtal skall appliceras på den internationella handeln med utsläppsrätter och vilka mervärdesskatterättsliga regler som skall anses omfatta sådan handel. Slutligen analyseras även hur innehav av utsläppsrätter skall behandlas i de berörda företagens redovisning. / Abstract To reverse the increasing global warming the Kyoto Protocol established three market mechanisms intended to reduce the emissions of green house gases. The only currently active mechanism within the Protocol is the Emission Trading System. Since the EU is a member of the Kyoto Protocol, in order to achieve the goals agreed in the Protocol, the European Council approved a Directive (2003/87/EG) setting the framework for an EU-wide system of green house gas emission allowance trading. The Directive was implemented into Swedish legislation through lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. One emission allowance grants the possessor a right to emit one tonne of car-bon dioxide into the atmosphere. The purpose of the system is to reduce the emissions of green house gas in a cost effective manner and thereby decrease global warming. The European Emission Trading System is divided into different commitment periods where the initial period runs from 2005 to 2007. This commitment period is also regarded as a learning-by-doing period for Member States. Subsequent periods will be of five years be-ginning in 2008, concurrently with the first commitment period under the Kyoto Protocol. As many as 95 % of the emission rights will be distributed as government grants to certain companies with high emission levels. Remaining emission rights will be immediately avail-able for trading on the open market. Through emission reducing procedures, companies can reduce their need of emission rights, enabling them the opportunity to trade with the remaining units. This aims to create an incentive for companies to reduce their need of emission rights, thus decreasing the number of tradable units. However, neither Swedish law nor the Directive contains any guidance regarding how the existing legal regulations should be applied to Emission Trading Units. This lack of guidance may result in a number of national and international uncertainties regarding the legal aspects of emissions trading. In our application of the model tax convention to international transactions with emission rights, we will show that it is irrelevant which article is chosen to include emission units. Therefore the final consequences of such transactions will be determined within the national law of the taxing state. Since community law legislation has been enacted by the EU legislative council, the ac-counting and value added tax rules that apply to emission rights trading have been partially harmonized. Due to the partial harmonization, many of the current issues regarding emission rights have been clarified on a national level in Sweden. Nevertheless, since the trading system is in-tended to extend also to non EU-members, the present level of harmonization still remains insufficient. In addition, the future activation of the remaining mechanisms, Clean Development Mechanism and Joint Implementation, can also be expected to give rise to a number of new uncertainties. Hence, the legal consequences of Emission Rights Trading re-main in need of further investigation. In this master’s thesis we will address several questions regarding how the articles in the OECD Model Tax Convention should be applied to the international trade with Emission Rights. We will also analyze the value added tax rules that are applicable to such trade and how possession of Emission Trading Units will affect business accounting procedures.

<p>Sammanfattning</p><p>För att vända den globala uppvärmningen grundlades i Kyotoprotokollet tre marknadsmekanismer som syftar till att på olika sätt åstadkomma minskade utsläpp av vissa växthusga-ser. Den enda av dessa mekanismer som i nuläget är aktiv, är handeln med utsläppsrätter som hänför sig till utsläppen av koldioxid.</p><p>Eftersom EU är part i Kyotoavtalet antog Europaparlamentet och Europeiska Unionens råd ett direktiv (2003/87/EG)(handelsdirektivet) för att uppnå de åtaganden som antagits i protokollet. Handelsdirektivet implementerades i svensk rätt genom lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Innehavet av en utsläppsrätt medför en rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Enligt handelsdirektivet skall 95 % av utsläppsrätterna delas ut gratis till utvalda företag med höga nivåer av utsläpp. Dessa utsläppsrätter lämnas i form av näringsbidrag. Resterande andel av utsläppsrätterna är direkt tillgänglig för handel på den öppna marknaden. Genom att vidta utsläppsminskande åtgärder kan företag minska sitt behov av utsläppsrät-ter och därigenom få möjlighet att sälja dem. På motsvarande sätt kan ett företag, istället för att vidta utsläppsminskande åtgärder, välja att köpa in extra utsläppsrätter. På så sätt uppnås Kyotoprotokollets mål på ett kostnadseffektivt sätt. Antalet tillgängliga utsläppsrät-ter kommer framöver att minskas med varje ny handelsperiod för att på så vis motivera fö-retagen till att reducera sina utsläpp.</p><p>Handelssystemet syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska de totala utsläppen av koldioxid. Vidare är handelssystemet uppdelat i olika handelsperioder där den första testpe-rioden löper mellan åren 2005 och 2007. Efterföljande handelsperioder kommer att löpa med fem års intervaller. Nästa handelsperiod kommer således att starta år 2008 och avslu-tas år 2012, denna period kommer att infalla samtidigt som Kyotoprotokollets första åta-gandeperiod. Varken handelsdirektivet eller svensk lag innehåller någon vägledning i hur utsläppsrätterna, som ny rättsfigur, skall passa in i övrig existerande lagstiftning. Det finns således möjligheter till att ett stort antal nationella och internationella oklarheter uppstår inom alla juridiska aspekter av handeln med utsläppsrätter.</p><p>Enligt vår analys resulterar användningen av OECD:s modellavtal, applicerat på utsläpps-rätter, i att beskattningsrätten allokeras på samma sätt, oavsett vilken artikel som anses omfatta transaktionen. Konsekvenserna av handel med utsläppsrätter kommer således slutligen att bestämmas av nationell lagstiftning. Tack vare de gemenskapsrättsliga förordningarna och direktiven som antagits inom de redovisnings- och mervärdesskatterättsliga områdena är behandlingen av utsläppsrätterna delvis harmoniserad mellan EU:s medlemsstater. Inom Sverige har många av de problem och frågeställningar som väckts gällande utsläppsrätter kunnat lösas på nationell nivå.</p><p>Handeln med utsläppsrätter har dessutom till syfte att inkludera även stater som inte är medlemmar i EU vilket innebär att den harmonisering som skett idag är långt ifrån tillräcklig. Dessutom kommer under den kommande handelsperioden även de två övriga meka-nismerna Clean Development Mechanism och Joint Implementation att aktiveras, vilket innebär att ett stort antal nya frågeställningar kan väntas uppstå på både nationell och in-ternationell nivå. Det finns således även under kommande år ett stort behov att utreda de juridiska konsekvenserna av Kyotoprotokollet.</p><p>I denna magisteruppsats ställs därför ett antal frågor angående hur artiklarna i OECD:s modellavtal skall appliceras på den internationella handeln med utsläppsrätter och vilka mervärdesskatterättsliga regler som skall anses omfatta sådan handel. Slutligen analyseras även hur innehav av utsläppsrätter skall behandlas i de berörda företagens redovisning.</p> / <p>Abstract</p><p>To reverse the increasing global warming the Kyoto Protocol established three market mechanisms intended to reduce the emissions of green house gases. The only currently active mechanism within the Protocol is the Emission Trading System.</p><p>Since the EU is a member of the Kyoto Protocol, in order to achieve the goals agreed in the Protocol, the European Council approved a Directive (2003/87/EG) setting the framework for an EU-wide system of green house gas emission allowance trading. The Directive was implemented into Swedish legislation through lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. One emission allowance grants the possessor a right to emit one tonne of car-bon dioxide into the atmosphere. The purpose of the system is to reduce the emissions of green house gas in a cost effective manner and thereby decrease global warming. The European Emission Trading System is divided into different commitment periods where the initial period runs from 2005 to 2007. This commitment period is also regarded as a learning-by-doing period for Member States. Subsequent periods will be of five years be-ginning in 2008, concurrently with the first commitment period under the Kyoto Protocol.</p><p>As many as 95 % of the emission rights will be distributed as government grants to certain companies with high emission levels. Remaining emission rights will be immediately avail-able for trading on the open market. Through emission reducing procedures, companies can reduce their need of emission rights, enabling them the opportunity to trade with the remaining units. This aims to create an incentive for companies to reduce their need of emission rights, thus decreasing the number of tradable units.</p><p>However, neither Swedish law nor the Directive contains any guidance regarding how the existing legal regulations should be applied to Emission Trading Units. This lack of guidance may result in a number of national and international uncertainties regarding the legal aspects of emissions trading.</p><p>In our application of the model tax convention to international transactions with emission rights, we will show that it is irrelevant which article is chosen to include emission units. Therefore the final consequences of such transactions will be determined within the national law of the taxing state.</p><p>Since community law legislation has been enacted by the EU legislative council, the ac-counting and value added tax rules that apply to emission rights trading have been partially harmonized.</p><p>Due to the partial harmonization, many of the current issues regarding emission rights have been clarified on a national level in Sweden. Nevertheless, since the trading system is in-tended to extend also to non EU-members, the present level of harmonization still remains insufficient. In addition, the future activation of the remaining mechanisms, Clean Development Mechanism and Joint Implementation, can also be expected to give rise to a number of new uncertainties. Hence, the legal consequences of Emission Rights Trading re-main in need of further investigation.</p><p>In this master’s thesis we will address several questions regarding how the articles in the OECD Model Tax Convention should be applied to the international trade with Emission Rights. We will also analyze the value added tax rules that are applicable to such trade and how possession of Emission Trading Units will affect business accounting procedures.</p>