I samband med befolkningsökning, höjd generell levnadsstandard och teknikutveckling så har behovet av kritiska metaller i samhället ständigt ökat och det är enbart en tidsfråga om när minerallagret av dessa metaller tar slut. För att kunna bemöta framtida behov behövs en mer självständig produktion av kritiska metaller och en mer cirkulär ekonomi. Som följd av den ökande konsumtionen i samhället av metaller så ökar också risken för oönskad spridning och förändrad koncentration av ämnen i natur och samhälle. Som en följd av ökade närsalter i haven blir makroalgsblomningar vanligare vilket bland annat leder till att uppkastad tång och sjögräs längs kuster blir ett vanligare och ett växande problem i många delar av världen. Den här studien undersöker potentialen i att omvandla vad som vanligtvis anses vara avfall, strandkantens uppspolade sjögräs och alger, till en resurs genom utvinning av kritiska metaller från makroalger. För att beräkna potentialen av att utvinna metaller från alger har en litteraturstudie genomförts för att framställa mängder av kvarvarande kritiska metaller som jämförs med koncentrationer av gruvavfall och vanligt förekommande halter inom naturen. I samband med litteraturstudien skall ett beräkningsexempel begränsat till Gotland genomföras, för att beräkna en teoretisk mängd metall som skulle kunna utvinnas. Resultaten visar att makroalger har märkbart högre mängder kritiska metaller jämfört med vanligt förekommande referensarter och betydligt lägre mängder än gruvavfall. Studien kom till slutsatsen att det finns potential i utvinningen av kritiska metaller från makroalger, men att det kan bli mer kostnadseffektivt om man samtidigt tar vara på andra resurser från makroalgerna samtidigt som metaller utvinns. / In connection to population growth, higher living standards and technological development, the need for critical metals in society has constantly been increasing at an ever so accelerating pace, it is only a matter of time before their exhaustion. To fulfil future needs, increased independent production of critical metals and a more circular economy is needed. As a result of the increasing consumption within society, increased emissions are taking place into nature. In connection with increased pollution in nature, massbloooms of macroalgae and accumulating beach cast macroalgae and seaweed along coasts is becoming more common and a growing problem in many parts of the world.  This study investigates the potential of converting what is commonly considered waste, washed-up seaweed, and algae into a resource through the extraction of critical metals from such said waste. To calculate the potential of extracting metals from macroalgae, a literature study was conducted to show the amounts of critical metals in macroalgae which were then compared to concentrations found in mine waste and commonly found levels in nature. In connection with the literature study, a calculation example limited to Gotland was conducted, to calculate a theoretical amount of metal that could be extracted. The results show macroalgae has noticeably higher amounts of critical metals than commonly found in reference species and greatly lower amounts than that of mine waste. The study concluded that there is potential in the extraction of critical metals from macroalgae, but that it can be more cost-effective if other resources from the macroalgae are used at the same time as metals are extracted.

Att bromsa klimatförändringarna och ta hand om dagens miljöproblem på ett sådant sätt kommande generationers möjligheter att uppfylla sina behov inte hämmas är en av de största utmaningarna som mänskligheten ställts inför. En del i problematiken är att minska beroendet av utvinning av nya resurser och i stället återanvända de resurser som redan finns integrerade i samhället för att kunna främja, samt skapa, fungerande kretslopp. Näringsämnen som fosfor och kväve, som finns i avloppsslam, kan exempelvis utvinnas och återanvändas. Falu Energi och Vatten AB är det kommunala bolaget i Falun som arbetar med dessa frågor, genom Falu Återvinning. På grund av för höga metallhalter i rötslammet går det inte att återföra till produktiv mark, men att kompostera slammet tillsammans med annat material för att tillverka anläggningsjord har identifierats som ett möjligt avsättningsalternativ. Syftet med rapporten är att undersöka läckaget av metaller och näringsämnen till recipienten från den anläggningsjord som tillverkas i pågående pilotprojekt av rötslam från Främby Avloppsreningsverk. Målet med arbetet är att jämföra provresultaten med gränsvärden för att undersöka om gränserna uppfylls samt hur andra aspekter som lukt, buller och ekonomi påverkas av anläggningsjorden. Prover har tagits på recipientvatten från vegetationsskiktet på Kemslamdeponin. Rapporten riktar sig till Falu Energi och Vatten som kan använda den som ett beslutstödsunderlag, men även andra aktörer som ställs inför liknande frågor och problematik. Metoder som har använts för att genomföra arbetet är litteraturstudier, personlig kommunikation, provtagning, jämförelser av provsvar med gällande gränsvärden och platsbesök på Falu Återvinning och Främby Avloppsreningsverk. Relevanta beräkningar har också genomförts av författarna. Ett vanligt användningsområde för rötslam i Sverige är inblandning i anläggningsjord. Kraven på anläggningsjord skiljer sig från den jord som används i exempelvis balkonglådor. All jord ska uppfylla gällande Svenska lagar och förordningar men högre krav ställs på anläggningsjordens genomsläpplighet av nederbörd och bärighet då den ska kunna användas på grönytor. Gränsvärden för metall- och näringsinnehåll i ytvatten finns inte sammanställda. Som indikatorer har därför olika gräns- och riktvärden använts, närmare bestämt Livsmedelsverkets gränser för dricksvatten, Havs- och Vattenmyndighetens gränser, Naturvårdsverkets riktvärden för bakgrundshalter samt andra äldre gränsvärden för sjöar och vattendrag. Rötslammet i Falun innehåller höga metallhalter, delvis efter lång tids gruvdrift. Detta syns inte i resultaten från provtagningen av recipientvattnet, då alla metaller uppfyller livsmedelsverkets gränser. Halterna av näringsämnen är höga i recipientvattnet, men det går inte att säga att det är enbart läckage från anläggningsjorden som bidrar till de höga halterna. Ett sätt att öka efterfrågan på anläggningsjorden är att certifiera den. Detta kan göras genom antingen en REVAQ-certifiering av reningsverket eller en SPCR 148-certifiering av anläggningsjorden. Detta är dock inte möjligt i Falun, på grund av för höga metallhalter i både rötslammet och den färdiga anläggningsjorden. För en REVAQ-certifiering är ett mål att mg Cd/kg P-kvoten ska vara under 17 år 2025. För att slammet i Falun ska nå dessa nivåer krävs en minskning av kadmiumhalterna i slammet med omkring 20 % årligen. Även om certifiering inte är möjlig så kan jorden användas inom Falu stad. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det möjligt att tillverka jorden utan att kostnaderna överstiger nyttorna, även om en certifiering inte är möjlig. Som framtida studier har behovet av uppströmsarbete identifierats, så även införande av kontrollprogram för genomförande av regelbundna smittskyddsprovtagningar och behovet av att undersöka ytterligare ämnens påverkan på möjligheten att införa en certifiering. / Preventing climate change and taking care of today's environmental problems in a way future generations can meet their own needs without inhibiting is one of the biggest challenges that humanity faces. Part of the problem is to reduce the dependence on extraction of new resources and instead reuse the resources that are already integrated into society in order not only to promote, but also create, effective recycling. For instance, nutrients such as phosphorus and nitrogen that are present in digested sewage sludge can be recycled. Falu Energy and Water is the municipal company working with these issues in Falun, Sweden. However, due to its high concentration of metals, digested sewage sludge alone, it is not suitable for reusing as a nutrient on productive land. To compost the digested sewage sludge with other materials in order to create plant soil has been identified as an alternative solution. The aim of this study is to evaluate the leach of nutrients and metals from plant soil to the recipient from the soil manufactured with the digested sewage sludge from Främby sewage treatment plant. The goal is to compare results from water samples with existing limits to investigate if they are met, along with other impact aspects. Samples have been collected from the recipient water at the Kemslam-landfill. The target group is Falu Energy and Water, who can use the report as a decision-making support document, although even other operators in the field may benefit from the report. Methods used to evaluate the problem are literature review, personal communication, samplings, comparison of the samples with existing limits and site visits in Falun. The authors have carried out appropriate calculations. A common way of using sewage sludge in Sweden today is by creating plant soil. There are some requirements the plant soil has to meet unlike other soils used in window boxes and pots. Plant soil should be able to be used on green areas and thus it is required to have a higher carrying capacity and permeability of water. All soil has to meet the requirements in the Swedish laws and regulations. Limit values for surface water are not compiled today. Therefore, limit values for drinking water from the Swedish National Food Agency were used as indicators, along with guidance values from the Swedish Agency for Marine and Water management and the Swedish Environmental Protection Agency. The digested sewage sludge from Främby sewage treatment plant contains high levels of metals, partly due to former mining in Falun. High levels of metals are not shown in the samples and when the samples are compared with limit values for drinking water, all values meet the limits required by the Swedish National Food Agency. Despite the high level of nutrients, it is not possible to determine that the leakage to the recipient is only caused from the plant soil. Certification of plant soil is one way to increase the demand of it. This can be done in two ways, REVAQ certification at the treatment plant or SPCR 148 certification of the plant soil. Due to the high content of metals in both sewage sludge and the plant soil, neither REVAQ certification nor the SPCR 148 certification are possible to implement at the moment. It is still possible to use the plant soil within the Falu city borders. From an economic perspective the production of plant soil with both Samuelsdal- and Kemslam mixture is possible but it is holding soil with Samuelsdals-mixture that is the cheaper approach and the one that is intended for commercial soil in the future. As for future studies, a need for upstream work has been identified; among others inspection programs for infection control and investigation of the impact other substances in the sewage sludge that impact on the possibility of using the soil and introducing a certification in the future.

I takt med att jordens befolkning ökar kommer det i framtiden krävas bättre, mer effek­tiva och hållbara begravningskoncept. De nuvarande alternativen har en del oönskade bieffekter som att: vid jordfästning tar graven upp mark under mer eller mindre långtid, på begravningsplatser sker utsläpp till mark och grundvatten av organiska och oorganiska ämnen, vid kremering sker utsläpp av luftföroreningar, samt i enlighet med den nu gällande Begravningslagen (1990:1144) så samlas metallresterna som blir över i askan ihop och jordfästs på kyrko­gård. I Sverige uppgår dessa metallrester till 22 ton per år. För att komma tillrätta med situationen tillsatte regeringen i Sverige den 29 november 2012 en särskild utredare. Utredaren kom i sitt betänkande fram till att man bör börja återvinna metallerna som blir över efter en kremation om det kan göras etiskt, ekonomiskt och miljömässigt korrekt samt att nya begravningsmetoder bör kunna användas i framtiden efter att de granskats och godkänts. Genomförda intervjuer, enkätundersökning samt litteraturgenomgång visade på att det finns en negativ miljöpåverkan från de nuvarande begravningsmetoderna, det finns en skepsis mot nya begravningsmetoder, en majoritet av de som deltog i undersökningarna är för återvinning av metaller efter kremering. / As The World population increases, there will be necessary with better, more effective and sustainable funeral concepts. Current methods have some undesirable side effects such as: at burials the grave will occupy land under a more or less longer time; emissions of organic and inorganic pollutants to soil and groundwater from burials; cremations results in emissions of air pollution. Due to the current Swedish law of burial (Begravningslagen 1990:1144) the metal residues in the ashes after a cremation will be gathered and buried at the cemetery. In Sweden these metal residues are 22 tons per year. To manage the situation the Swedish government in the 29th November 2012 issued   a special investigation concerning burial techniques. The investigation came to the conclusion that it would be best if Sweden started recycle the metals which are left after cremations if it could be done in an economical, ethical and environmental  way and new funeral methods should in the future be applied after they have been audited and approved. By conducted interviews, a survey and reviewing the literature showed that there are negative environmental impacts from the current funeral practice, there is a scepticism towards the alternative funeral methods, a majority of the persons who took part in the interviews and the survey were positive too recycle the metals after cremation.

Hur mycket kroppen tillgodogör sig av metallinnehållet i bröd kan relateras till produktionen av spannmålet som blir mjöl, fullkornsmängd, bakmetod och spjälkningen av brödet i kroppen. Syftet med denna studie var att undersöka totalhalt av metaller i bröd och biotillgänglig halt av metaller efter spjälkning i magsäck och tolvfingertarm utifrån följande frågor: i) Finns det ett samband mellan totalhalt och biotillgänglig halt av metallerna i bröden? ii) Finns det ett direkt samband mellan totalhalt av metallerna och fullkornsmängd i bröden? iii) Ökar surdeg som hävningsmedel biotillgängligheten av metallerna i bröden? iv) Hur relaterar brödens totalhalter till dagligt rekommenderat intag av metallerna, samt tolerabelt veckointag gällande kadmium? Metallerna som undersöktes var magnesium (Mg), kalcium (Ca), järn (Fe), koppar (Cu), zink (Zn) och kadmium (Cd) och bröden som studerades var dels surdegsbröd bakade på kultursorter av vete och råg, dels några av de mest konsumerade bröden i Sverige. Totalhalt av metaller mättes efter uppslutning av bröden i syra och biotillgänglig halt mättes efter in vitro spjälkning av bröden. Metallinnehållet analyserades med ICP-MS, för statistisk analys användes variansanalys och regressionsanalys. Ett positivt samband mellan totalhalt och biotillgänglig halt visades för Mg och Cu, inte för Ca Fe, Zn och Cd. Det fanns inget direkt samband mellan ökande mängd fullkorn och högre totalhalt av metaller vilket tyder på att sort av spannmål och odlingsförhållanden för spannmål kan ha påverkat totalhalten, övriga ingredienser i brödet kan också vara en påverkansfaktor. Ett positivt samband mellan surdeg och ökad biotillgänglighet hittades för Mg och Cu men då totalhalten av metallerna i samma bröd också var högst är det svårt att avgöra vad som påverkade mest. Surdegsbrödet Femman med 100% fullkorn av råg och vete med bidrar mest till RDI för Mg, Fe och Zn. Surdegsbrödet Svedjeråg med 100 % råg bidrar minst till TVI av kadmium.

Pollutants and contaminants are a huge problem in the world. To protect the natural environment and human health, countries within the EU have worked together to develop different protection programs. Natura 2000-sites is an example of one of these programs. Certain areas were chosen to be part of this program due to their extreme sensitivity to changes in ecosystems and biodiversity. Therefore, these particular areas are extra important to preserve by working towards and reaching a good chemical and ecological status.  This study focus on a Natura 2000-site, where the chemical status does not meet the criteria. The site is lake Näsnaren, located in the county of Södermanland, Sweden. The objective of this study was to analyze the contamination data from sediment samples, obtained at the Environmental office in Katrineholm. However, unfortunately I discovered that the data is lacking important information, in order to reconstruct the status of Näsnaren. It is thus difficult to interpret if there are real trends in the contaminant concentrations and if the current data is enough to make decisions for potential measures. The conclusion is that more controlled sediment sampling has to be conducted in order to evaluate the status of Näsnaren. / Föroreningar och miljögifter är ett stort problem i världen. För att hjälpa till att skydda allt i naturen och människan har EU-länderna tillsammans arbetat fram olika skyddsprogram. Ett exempel på ett skyddsprogram är införandet av Natura 2000-områden. Dessa områden är extra känsliga mot miljögifter och andra föroreningar som kan orsaka stora förändringar i ekosystem och den biologiska mångfalden. Därför är dessa områden speciellt viktiga att bevara genom att leva upp till en god status inom de kemiska och ekologiska områdena. I detta arbete har ett Natura 2000-område undersökts där halten av kemiska föroreningar inte uppnår god status. Området är en sjö lokaliserad i Katrineholms kommun i sydvästra Södermanland. Syftet med detta arbetet var att undersöka den mängd data som existerade hos Katrineholms kommun gällande miljögifterna i Näsnaren. En slutsats skulle sedan dras om denna data var tillräcklig för att bestämma Näsnarens välmående, visa miljögifternas trender samt om den var tillräcklig för att fatta beslut om åtgärder. Mängden data som hittades var mycket liten och inga utmärkande miljögiftshalter påträffades. Slutsatsen tyder på att betydligt fler provtagningar måste utföras i Näsnaren för att ge ett tillräckligt dataunderlag och ge en korrekt bild över Näsnarens välmående.

Kalmarsundsregionens Renhållare (KSRR) är ett kommunalförbund som ansvarar för behandling av matavfall i åtta kommuner i Blekinge, Småland och på Öland. Matavfallet samlas in från hushåll och verksamheter, förbehandlas till ett biogassubstrat och rötas för att utvinna biogas och den näringsrika rötresten som sedan används i biogödsel. KSRR har nyligen infört en utsortering av tunga partiklar under förbehandlingen av matavfallet. Syftet med denna studien är att analysera och utvärdera halten av miljöfarliga metaller i biogassubstratet för att kartlägga hur och om det skiljer sig beroende på ursprung och storleksfraktion. Analysresultatet visade att halten av miljöfarliga metaller i biogassubstratet var långt under aktuella gränsvärden. Metallhalten skiljde sig något mellan hushåll och verksamheter; koncentrationen av framförallt bly var något högre i substratet från verksamheter. De utsorterade tunga partiklarna innebar förutom en avlägsning av oönskat material även en avlägsning av vissa metaller, vilket visar att denna nya sorteringsmetod har positiv effekt. Ett nytt författningsförslag som reglerar tillåten metallhalt i biogödsel är under bearbetning och Naturvårdsverket har lämnat förslag på nya gränsvärden. Även vid en sänkning är metallihalten i biogassubstratet långt under gränsvärdena. / Kalmarsundsregionens renhållare (KSRR) is a municipal federation responsible for the treatment of food waste in eight municipalities in Blekinge, Småland and on Öland. The household food waste and food suppliers waste are treated in several steps into a biogas substrate; also known as ”slurry”. The energy in the substrate is converted to biogas by anaerobic digestion, whereas the nutritious residual material can be used as an agricultural fertilizer. KSRR recently installed a new process step at the waste treatment plant; a separation for heavy fragments. The purpose of this study is to analyze and evaluate the concentration of environmentally hazardous metals in biogas substrate depending on origin and fragment size. The results showed that the concentration of metals in the biogas substrate were below allowed limits. The concentration of metals, in particular lead, were slightly higher in food suppliers waste than in household waste. The separation of heavy fragments separate not only metals, but also unwanted material. A new legislation regulating the allowed concentration of metals in agricultural fertilizers is under way and Naturvårdsverket has suggested a reduced limit for all metals in focus of this study. The concentrations of metals in the biogas substrate are, nevertheless, lower then the suggested reduced limits.

<p> </p><p>Målet med examensarbetet omfattas av simuleringar av formfyllnads-, stelningsförlopp samt mekaniska egenskaper av gjutna salutkanoner. Detta för att komma fram till ett lämpligt material och gjutprocess för att tillverka en salutkanon.</p><p>Sverige var Europaledande i både utveckling och tillverkning av kanoner under 1700-talet. Många av styckebruken som tillverkade kanoner finns kvar än idag. Kanontillverkningen har nästan helt försvunnit, idag ägnar sig styckebruken åt andra typer av produkter. Kanoner har historiskt sett varit en av de gjutna produkter som drivit utvecklingen inom gjutning i Sverige.</p><p>Genom att utföra olika simuleringar och utvärdera parametrar såsom sugningar, porbildning och turbulens kommer ett lämpligt ingjutssystem utformas för att ge en salutkanon som uppfyller de satta kraven. Det är viktigt att salutkanonen inte har några materialdefekter, vilket skulle kunna leda till fara vid avfyrning.</p><p>Författarna kommer att studera ett antal olika simuleringar. Detta för att kunna jämföra de olika gjutförloppen och sedan välja den metod som uppfyller de satta kraven bäst.</p><p>Examensarbete är utfört utan företagsanknytning, vilket betyder att det ges en större frihet till projektgruppen att experimentera och testa nya lösningar till den tänkta salutkanon.</p><p> </p>

This scenario study focused on potential future demand of critical metals if the world strives for equitable use of technologies in the world in 2050. Smartphones and other electronics are increasing in the world and the consumption rate is high as the use-life generally are short. Technologies moving away from fossil fuels have increased in recent years and include solar cells and wind power in the energy sector and electric vehicles in the transportation sector. All these growing technologies are dependent on some specific metals. In some technological areas, the potential future use of specific metals have the risk to become critically scarce, as the use of these technologies increase. These technologies and their use of these potentially critical metals have been investigated in this scenario study, assuming equitable technology distribution in 2050. For metals which in the scenario study indicate critical supply, potential strategies have been screened. Rare earth elements have played a huge role improving wind turbines due to their use of neodymium, praseodymium, dysprosium and terbium. Indium and tellurium are used to produce the new generation of solar cells. Lithium is important in electric vehicles and smartphone batteries. These potentially scarce metals might have the possibility to be substituted with other metals that can serve as a good enough substitution in these application. If these metals are substituted it is important that the substitution materials will not in themselves become critical. Substituting one critical metal with another might just result in the same unsustainable problems. These potentially scarce metals are also connected to some environmental consequences as demand is rapidly growing and mining is the main source for these metals. Another problem is that recycling rates are low and these metals often end up in landfills where they pose a risk of leaching hazardous or harmful substances. This scenario study showed supply limitations for the seven metals that were included. The outcome of this study resulted in the following conclusions:  Indium and tellurium have a risk to become extremely critical where neither reduced material intensity nor recycling can decrease demand enough.  Lithium demand Risks to become too high to support with current reserves and as material intensity is likely to increase, and recycling only can contribute with small shares in 2050, substitution is the preferable solution to the lithium scarcity.  Neodymium, praseodymium, dysprosium and terbium demands can be reduced through reduced material intensity, but as they are dependent on other REEs the availability of these four metals will depend on the demand for other REEs  Materials under development as substitutions have to be studied regarding their availability and price sensitivity. Substituting one critical metal with another may result in similar problems for a new metal instead of a long-term solution. / <p>2017-05-02</p>

<p>The present work has been carried out in order to investigate Al-Mg-Si alloys that are deformed at moderate temperatures. These temperatures are in the range between 200 C and 300 C. Also some experiments are performed at room temperatures. Two deformation models have been applied in the experiments: material deformation by compression testing and by forward extrusion. </p><p>The investigated alloys are AA6063, AA6082 and an alloy that is named “Alloy R” in this work. The latter alloy is the industrial alloy AA6082 without the Mn-addition (0.56wt%Mn in the AA6082). The “R” denotes the recrystallized microstructure in the material after hot forming operations.</p><p>The investigations show the effect of changing the temperature in the given temperature interval on the stress-strain relationship for each alloy. From the compression testing, it is found that none of the alloys AA6063 or Alloy “R” reaches a steady state condition as true strain approaches 0.8 for deformation temperatures between 200 C and 250 C. At compression testing performance at 300 C, the alloy “R” reaches a steady state condition at a true strain equal to 0.4.</p><p>As true stress-true strain relationship has been investigated for the “Alloy R” and the AA6063 at comparable deformation parameters, it is shown that the alloy “R”, with the highest Si-content, requires the highest true stress for a given true strain value (AA6063: 0.45wt%Si, Alloy “R”: 0.87wt%Si).</p><p>From the compression testing, the effect of Mn on the material properties in the AA6082-alloy has been determined. For the Alloy “R” and the AA6082, the true stress reached the same value after a certain amount of deformation. As deformation temperature increases, this common value of true stress corresponds to a decrease in true strain.</p><p>The AA6082 and Alloy “R” are also compared in experiments performed in forward extrusion. One observes that for the same deformation temperature and at identical die diameters, the ram force is identical. It is worth noticing that these alloys did not show the same relationship during the compression testing at low values of true strain (<0.8). On a microscopic scale, one concludes that Mn has no significant effect on the stress-strain relationship for the applied deformation parameters in the forward extrusion equipment.</p><p>Hardness measurements indicate that the age hardening potential in the extruded test specimen decreases as the deformation temperature increases. The hardness data is similar for both the AA6082 and the Alloy R, thus indicating that the Mn content has no significant effect on the strength of the material.</p><p>The deformed material has been annealed in order to investigate the recrystallization process in the AA6082 and the Alloy “R”. The recrystallization grain size in the Alloy “R” is significantly larger than in the AA6082 at comparable deformation parameters after annealing at 530 C for 15 minutes. This result is due to the effect of Mn-containing dispersoids in the AA6082. The recrystallization grain size in the Alloy “R” seems to be unaffected by the deformation temperature after annealing for 15 minutes. The observation of the AA6082 is quite different. A small increase in grain size is observed for both reduction ratios as the deformation temperature is elevated from 20C to 200 C and further to 250 C. At extrusion temperatures of 300 C the recrystallization grains are significantly larger.</p><p>Annealing experiments performed at 430 C on the AA6082 indicates that a change in the deformation temperature from 200 C to 250 C does not affect the amount of stored energy in the material significantly.</p><p>The Forge2 programme has been used to perform numeric simulations of the forward extrusion experiment. From this the temperature distribution, strain rate variation and true strain development in the test piece had been investigated. As the simulated true strain values are compared to the grain size in the annealed material, the recrystallization grain size is related to the amount of stored energy in the material in a very convincing way. It is also shown that the recrystallization grain diameter is related to the amount stored energy as the grain diameter is investigated in the radial and the extrusion direction separately.</p>

<p>Förorenade områden kan utgöra en stor risk för den omgivande miljön. Föroreningar som tungmetaller kan påverka det mikrobiologiska livet samt genom urlakning föras ut i grundvatten och vidare förorena omgivande miljö och dricksvatten. Tungmetaller tas även upp i organismer och sprids vidare i näringskedjor och kan också nå människan genom föda som växer eller odlas på förorenad mark. Föroreningar i mark härstammar oftast från gammal industriell produktion, så även i och omkring samhället Gusum i Östergötland. Här har verksamhet med smältverk bedrivits sedan 60-talet och ända fram till början av 80-talet var rökgaserna från verket orenade från metaller och har kraftigt förorenat och skadat närområdet kring bruket. </p><p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur allvarligt förorenat området kring bruket är av metallerna koppar och zink, samt om metallerna riskerar att spridas ned i markprofilen och om denna risk förefaller öka ju högre halter marken har utsatts för. Information om området har samlats in och provtagningar i marken har genomförts på två olika avstånd från bruket. Provtagningarna omfattade totalt 8 st provgropar, 4 st på vardera provtagningsplats. Proverna har tagits från 4 olika djup i varje enskild grop. </p><p>Resultaten av studien visar att tillståndet i marken är allvarligt till mycket allvarligt enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för förorenad mark. Vidare visar mätningarna att det mesta av metallföroreningarna är bundet i markens organiska lager. Metallkoncentrationen i markens övre skikt verkar ha liten betydelse i detta fall för spridningen nedåt i markprofilen och spridningen sker mycket långsamt.</p>