Amorphous metals have gained a lot of attention since its introduction in the 1960s, and the usage and knowledge are growing rapidly. The underlying reason for this trend is the desire to utilize these materials unique combinationof properties. New manufacturing techniques such as amorphous metal moulding (AMM) have enabled themanufacture of larger and more complex amorphous products in larger production volumes than before. In order to successfully implement AMM into the development and production of products, knowledge regarding its strengths and weaknesses, as well as how to relate to it when designing parts to be manufactured using the technology is needed. The objective in this master thesis was to investigate the implementation and potential gains of using amorphous alloys made with AMM, both in theory using academic research, and in practice by redesigning existing productsto be manufactured using the technology. Processes how to identify products that are suitable to manufacture and then design them for AMM were formulated. The academic research was compiled in a literature study and served as a base together with a dialog with a manufacturer to formulate these processes. The processes were then used toredesign the current fuze holder designs to accommodate the new manufacturing requirements posed by AMM. A 3D-model was designed and later analysed to provide a design with sufficient strength. It was shown that substantial volume reductions were possible but at a penalty of increased weight and cost, due to the higher density and material cost of the amorphous alloys compared to the current aluminium alloy. Furthermore, as of this writing, with the limitations that exists with the technology, it was not possible to design the fuze holders to fulfil all requirements that exist for AMM. But a small piston that is currently made of steel was shown to be possible to manufacture using AMM, which resulted in both reduced volume and weight, but also cost. In order toverify the results in this study and to progress further, a prototype should be manufactured and tested. This in order to verify both the integrity of the analysis, but also to verify that the design meets the other requirements posed onfuze holders, such as environmental and functional demands. / Amorfa metaller har fått mycket uppmärksamhet sedan deras introduktion under 1960-talet och användandet och kunskaperna ökar i snabb takt. Den bakomliggande orsaken för denna trend är viljan att utnyttja dessa materials unika kombination av egenskaper. Nya tillverkningstekniker såsom amorf metallgjutning (AMM) har möjliggjort tillverkningen av större och mer komplexa amorfa produkter i större produktionsvolymer än tidigare. För att framgångsrikt implementera AMM till utvecklingen och produktionen av produkter måste kunskap kring dess styrkor och svagheter utvärderas. Men även kunskap hur man ska förhålla sig till den när man konstruerar AMM detaljer. Målet med detta examensarbete var att undersöka genomförandet och potentiella fördelar av att använda amorfametaller gjorda med AMM både teoretiskt via akademisk forskning och i praktiken genom att omkonstruera en existerande produkt för att tillverkas med teknologin. Processer hur man identifierar produkter som är lämpliga att tillverka med AMM och sedan hur dessa ska konstrueras formulerades. Den akademiska litteraturen samlades i en litteraturstudie och användes tillsammans med en dialog med en tillverkare till att formulera dessa processer. Processerna användes sedan för att omkonstruera den nuvarande tändrörshållardesigner för att tillgodose de nya tillverkningskraven som uppstår från AMM. En 3D-modell konstruerades och analyserades sedan för att säkerställaen konstruktion med tillräcklig hållfasthet. Det visades att betydande volymminskningar var möjliga men till en följd av ökad vikt och kostnad på grund avden amorfa legeringens högre densitet och kostnad jämfört med nuvarande aluminiumlegering. Vidare demonstrerades att det vid skrivande stund inte var möjligt att tillverka tändrörshållarna med AMM på grund av teknologins nuvarande begränsningar. Dock visades att en liten kolv som i dagsläget tillverkas i stål kunde tillverkasmed AMM vilket resulterade i en minskning av volymen, massan och kostnaden. För att bekräfta resultaten i denna studie samt för att gå vidare bör en prototyp tillverkas och testas. Detta för att bekräfta både analysens integritet men även för att bekräfta att konstruktionen når upp till de andra kraven som ställs på tändrörshållare såsom miljö- och funktionskrav.

Tungmetallförorenat vatten har ansetts vara ett av de största globala miljöproblemen och att hitta en hållbar miljövänlig lösning är en stor utmaning. Många glasbruk i södra Sverige fortsätter att vara källor för metallföroreningar. Växtbaserade flytande våtmarker (FTW) är en relativ ny och miljövänlig metod för att rena metallförorenade vatten. FTW med hundstarr (Carex nigra) och strandlysing (Lysimachia vulgaris) installerades i Ljungbyån nedströms Orrefors och i Kalmar Dämme i maj och hämtades efter 8 veckor. Halterna av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink i växter, ytvatten och sediment analyserades med Inductively coupled sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). Halterna av bly (2,42 µg/l), kadmium (0,017 µg/l) och zink (4,93 µg/l) var högre i Ljungbyåns vatten medan högst halter av arsenik (0,77 µg/l) och koppar (9,64 µg/l) fanns i Kalmar Dämme. Ljungbyåns sediment innehöll högre halter av samtliga metaller jämfört med Kalmar Dämme. Strandlysing hade kortare rötter, lägre biomassan och förhöjt förhållande torrvikt: färskvikt i Ljungbyån jämfört med Kalmar Dämme medan tillväxten hos hundstarr inte var negativt påverkad i Ljungbyån. Hundstarr tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av kadmium i Ljungbyån medan strandlysing tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av bly i Kalmar Dämme. Nettoackumulering och translokering av kadmium skiljde mellan arterna (27% och 22% för hundstarr jämfört med 7% och 4% för strandlysing) medan nettoackumulering och translokering för bly skiljde mellan vattendragen (76% och 43% för Ljungbyån jämfört med 10% och 12% för Kalmar Dämme). Translokering var störst för den metall som hade högst vattenhalt medan vilken metall som translokerades minst skiljde mellan växterna. Fallstudien indikerar att fytoremediering med flytande våtmarker kan vara ett intressant miljövänligt alternativ för sanering av lokala vattendrag. / Heavy metal contaminated water has been recognised as one of the major global environmental problems and finding a sustainable environmentally friendly solution is a major challenge. Many glassworks in southern Sweden continue to be sources of metal pollution. Plant-based floating treatment wetlands (FTW) are a relatively new and environmentally friendly method to treat metal contaminated water. FTWs with Carex nigra and Lysimachia vulgaris were installed in Ljungbyån downstream of Orrefors glassworks and in Kalmar Dämme in May, 2023 and retrieved after 8 weeks. The concentrations of arsenic, lead, cadmium, copper and zinc in plants, surface water and sediment were analysed by inductively Coupled Plasma Sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). The levels of lead (2,42 µg/l), cadmium (0,017 µg/l) and zink (4,93 µg/l) were higher in Ljungbyån, while the highest levels of arsenic (0,77 µg/l) and copper (9,64 µg/l) were found in Kalmar Dämme. Sediment from Ljungbyån contained higher concentrations of all metals compared to Kalmar Dämme.  L. vulgaris had shorter roots, lower biomass and an elevated dry weight: fresh weight ratio in Ljungbyån compared to Kalmar Dämme, while the growth of C. nigra was not negatively affected in Ljungbyån. C. nigra tended to accumulate more of the metals except for cadmium in Ljungbyån, while L. vulgaris tended to accumulate more of the metals except for lead in Kalmar Dämme. Net accumulation and translocation of cadmium differed between species (27% and 22% in C. nigra compared to 7% and 4% in L. vulgaris) whilst net accumulation and translocation of lead differed between sites (76% and 43% in Ljungbyån compared to 10% and 12% in Kalmar Dämme). Translocation was greatest for the metal with the highest water concentration while the least translocated metal differed between plants. The study indicates that phytoremediation with FTW may be an economic and sustainable potential option for the remediation of water bodies in a eco-friendly ways.

Förorenat sediment är ett miljöproblem i Sverige. Detta sediment kan innehålla giftiga tungmetaller såsom Cu, Pb och Zn som kan skada människor och djur. Antropogena aktiviteter som industriutsläpp, jordbruk och felaktig hantering av avloppssystem är en betydande anledning till att detta förorenat sediment finns. Om förorenat sediment inte hanteras eller saneras på rätt sätt kan det leda till allvarliga miljöproblem och kan det dessutom maximera risken för spridning av föroreningar. Sanering av förorenat sediment kan utföras på många olika sätt, exempelvis uppgrävning, in situ behandling, kapsling, fysisk behandling eller fytoremediering. Fytoremediering är en hållbar miljöteknik som använder växter för att ta bort vissa föroreningar såsom tungmetaller från luft, vatten och mark och den är den metod som utforskas i den här studien med hjälp av energibioväxten Salix spp.   Syftet med den här studien är att bestämma möjligheten att använda bioenergiväxten Salix spp. i fytoremedieringstekniken för att utföra en hållbar sanering av förorenat muddrat sediment i Oskarshamn. I denna studie så användes 6 stycken proväxter Salix spp. varav 3 stycken provväxter i förorenade sediment och 3 stycken kontrollerade provväxter. Med hjälp av färsk-torrvikt, ”Net ackumuleringsfaktor”, ”Transferfaktor” och relevanta statistiska tester så har det visat sig att förorenat sediment kan spela en roll i en ökad biomassproduktion. Det har visat sig också att bioenergiväxten Salix spp. kan vara effektiv att sanera förorenat sediment som är muddrat från förorenade områden.

Gruvavfall från gruvbrytning kan utgöra stor problematik i och med läckage av metaller till omgivande miljö om gruvavfallet hanteras felaktigt. Från Falu Gruva har det brutits främst koppar och zink i över 1000 år innan det stängde. Gruvavfallet består av sulfidmineral som är vanligt brytningsmalm och besvärligt ur miljösynpunkt. Vid kontakt med syre oxiderar mineralen vilket kan öka metallernas löslighet. Gruvavfallet har använts som fyllnadsmaterial, som byggmaterial och en del ligger öppet i och omkring Falun. Då det i framtiden väntas kraftigare och mer intensiv nederbörd samt en högre temperatur behövs det fastställas hur dessa parametrar påverkar gruvavfallet. Tidigare forskning visar att det finns samband mellan metallhalter och nederbörd samt temperatur. Syftet med denna rapport är att ingående undersöka utsläppet av metaller vid Slussens mätstation som uppstått till följd av Falu Gruvas aktivitet i området. Rapporten avser också att undersöka hur metallhalterna kan komma att förändras i framtiden med ökad nederbörd och temperatur. Bly-, kadmium-, koppar- och zinkhalter i vatten har undersökts och analyserats vid Slussens mätstation med hjälp av regression under tidsperioden 1990–2020. Resultatet visar att samtliga metallhalter har sjunkit sedan gruvverksamheten stängde samt efter de saneringsåtgärderna som var pågående under cirka tio års tid. Trenden för metallhalter hölls övergripande stabil men på senare år fanns en ökande trend för bly, kadmium och zink medan koppar var den metall som uppvisade minskande trend hela tidsperioden. Samtliga metaller har säsongsvariationer med högst metallhalter under sommar och höst och alla metaller överskrider också årsmedelvärden i inlandsytvatten, vilket är anmärkningsvärt. Det fanns positiva signifikanta samband mellan temperatur och metallhalter där bly hade högsta sambandet och zink det lägsta. Det fanns även positiva signifikanta samband mellan nederbörd och metallhalter där bly hade det högsta sambandet och koppar det lägsta. / Mining waste from mining can be a major problem due to leakage of metals to the surrounding environment if the waste is handled incorrectly. From Falu Mine, copper and zinc have been mined mainly for over 1000 years before it closed and the mine waste consists of sulphide mineral. Sulphide mineral is a common mining ore and troublesome from an environmental point of view. Upon contact with oxygen, the mineral oxidizes, which can increase the solubility of the metals. The waste has been used as filling material, as building material and some is open in and around Falun. As heavier and more intense precipitation and a higher temperature are expected in the future, it is necessary to determine how these parameters affect the mining waste. Previous research shows that there is a connection between metal levels and precipitation as well as temperature. The purpose of this report is to thoroughly investigate the emissions of metals at Slussen's measuring station that arose as a result of Falu Gruva's activity in the area. The report also investigate how metal levels may change in the future with increased precipitation and temperature. Lead, cadmium, copper and zinc concentrations in water have been investigated and analysed at Slussen's measuring station using regression of the metal leaching from the period 1990–2020. The results show that all metal concentrations have fallen since the mining operations closed and after the decontamination measures that were ongoing for about ten years. The trend of metal levels is generally stable, but in recent years there has been an increasing trend for lead, cadmium and zinc, while copper was the metal that showed a declining trend throughout the period. All metals have seasonal variations with the highest metal contents during summer and autumn and all metals exceed annual average values ​​in inland surface water, which is remarkable. There were positive significant correlations between temperature and metal concentrations where lead had the highest correlation and zinc the lowest. There were also positive significant correlations between precipitation and metal levels where lead had the highest correlation and copper the lowest.

I takt med ökad återvinning av avfall uppstår nya utmaningar gällande vattenhantering på avfallsanläggningar. Stora variationer förekommer i material som lagras, sorteras och behandlas i återvinningsprocessen, vilket kan leda till situationer med tillfälligt höga föroreningshalter i vatten på anläggningen. Detta kan kräva snabba punktinsatser, som komplement till redan etablerade reningstekniker. Syftet med detta arbete har varit att ta fram en rekommendation gällande sådana punktinsatser vid olika situationer som kan uppstå på avfallsanläggningen Högbytorp i Upplands- Bro kommun. I den riskbedömning som genomfördes inledningsvis bedömdes löst kadmium och klorider i lakvatten, partikelbunden kadmium och löst nickel i vatten från verksamhetsytor, samt nitratkväve och löst koppar i sluttäckningsvatten vara av sådan risknivå att reningslösningar i form av punktinsatser bör sättas in. Rekommendationen som ges baseras på analys av förekomstformer av nämnda föroreningar samt en litteraturstudie kring lämpliga reningstekniker för dessa. I rekommendationen förordas att partikelbunden kadmium bör avskiljas genom sedimentering. För avskiljning av lösta metaller föreslås reaktiva filter; torvfilter för rening av kadmium och nickel, samt tallbark eller Polonite för rening av koppar. För avskiljning av nitratkväve rekommenderas en denitrifierande bioreaktor. Svårigheter i att hitta kostnadseffektiva punktinsatser för klorider gör att inget förslag till reningslösning ges för detta fall. Rekommendationen kan användas som utgångspunkt i framtagandet av hållbar vattenreningsteknik på anläggningen, men bör åtföljas av kontinuerlig uppföljning och utvärdering för att upprätthålla den kunskapsutveckling som krävs i ett aktivt riskhanteringsarbete. / The amount of waste is increasing as a consequence of population growth and increased consumption. This coupling between economic growth and waste production is a global problem, and decoupling requires a transition from linear to circular material flows. Sustainable waste management plays an important role in achieving a circular economy by treating waste so that it can be returned to the production and consumption chain. However, the handling of waste gives rise to various types of polluted waters that may harm the environment if not handled properly. Studies have shown that many of the water treatment techniques applied at waste facilities are not suitable for dealing with a complex and fluctuating water pollutant content and not sufficient in meeting stricter emission requirements. This has led to an increased need for small-scale water treatment solutions that can be used as a complement to already established large-scale solutions. One of Sweden’s leading waste management companies is Ragn-Sells. At the facility Högbytorp, polluted waste streams such as ashes and contaminated soils are handled. Högbytorp is an example of a complex waste facility where water streams with situations of fluctuating pollutant content may arise. Knowledge about these situations and what measures can be taken is an important part of the active approach that is required to achieve a circular economy and environmental goals. The aim with this study has therefore been to come up with a recommendation for how temporarily high pollution contents in waters generated at Högbytorp can be handled by selective measures.  The method used for the development of the recommendation follows the approach of systematic risk management. Initially, a risk assessment was performed to identify risk scenarios related to temporarily high water pollution levels at the site. Crucial input for the choice of relevant treatment techniques is knowledge about the speciation of pollutants. The identified risk scenarios were therefore further elaborated on regarding the chemical species by analysing the company’s existing water sampling data. A literature study, guided by a set of sustainability criteria, was then conducted in order to find suitable treatment techniques for the identified risk scenarios.  Six different risk scenarios, including three different water types, were identified and considered to be at such a risk level that selective measures are required. These scenarios are dissolved cadmium and chloride in landfill leachate, particulate bound cadmium and dissolved nickel in water from surfaces where waste has been handled, and nitrate nitrogen and dissolved copper in drainage water from covered landfills. The recommendation suggests that particle bound metals, namely particulate bound cadmium, could be removed from the water by means of sedimentation. Dissolved metals can be reduced using different reactive filter media. Regarding both dissolved cadmium and dissolved nickel, a peat filter is recommended whereas for dissolved copper, pine bark or Polonite is suitable as a filter media. Depending on the amount of suspended solids in the waters, the filters may be preceded by a step for particle removal. For removal of nitrate nitrogen in drainage water from covered landfills, a denitrifying bioreactor is recommended. In the case of chlorides in landfill leachate, difficulties in finding cost-effective selective measures has led to that no recommendation for that specific risk scenario is given.  The recommendation given in this report can be seen as a starting point for which sustainable water treatment techniques that are suitable in reducing the pollutants in question. Due to the complexity of the waters generated at waste facilities, proposed treatment techniques must however be evaluated on the actual waters at the specific place. Knowledge from such an evaluation should integrated in the risk management process for constant progress in the active work with polluted waters at the site.

Dagvatten från urbana områden utgör en ökande utmaning för växande städer, eftersom det för med sig metallpartiklar och andra föroreningar från hårdgjorda ytor till närliggande vattenförekomster. Dessa föroreningar kan härstamma från källor som fordonstrafik och korrosion av metallstrukturer. Detta utgör även ett framtida bekymmer för Stockholm, eftersom staden prognostiserar en betydande befolkningsökning fram till 2040. För att möta behoven kommer Stockholm behöva konstruera fler bostäder och utöka sin infrastruktur, vilket i sin tur kommer att resultera i ökade föroreningar och hårdgjorda ytor.  Ett antal kommuner i Sverige har fastställt riktvärden för att reglera metallkoncentrationerna i dagvatten som släpps till olika recipienter. Traditionellt utförs rening av dagvatten huvudsakligen genom användning av dagvattendammar, som använder sig av sedimentering för att rena partikulära föroreningar. Eftersom metallföroreningar även kan förekomma i löst form, uppstår en utmaning då lösta metaller inte kan sedimentera. Det är också viktigt att fånga upp just den lösta delen av föroreningarna, eftersom den är mer biologiskt tillgänglig. En möjlig metod för att rena dagvatten från både metallpartiklar och lösta metaller är användningen av filter, specifikt reaktiva filter.  Detta arbete ingår i det övergripande projektet "Driftsäker och hållbar dagvattenrening för lösta föroreningar", som initierades av Trafikverket i samarbete med KTH. Denna studie bygger vidare på tidigare projekt och har som syfte att undersöka reningsförmågan hos filtersand och fyra reaktiva filter i en pilotanläggning belägen i Fredhäll, Stockholm, Sverige. Dagvattnet som renades i anläggningen kom från Essingeleden, och studien genomfördes under vinterförhållanden, med faktorer som höga salthalter och låga temperaturer. Resultaten visade över lag en god total reningsförmåga för alla filter för större delen av de 11 undersökta metallerna. I det inkommande vattnet observerades relativt höga metallkoncentrationer av Cr, Cu och Zn jämfört med riktvärdena som fastställts av Järfälla, Linköping och Göteborg kommun samt de förslagna riktvärdena från Stockholms län. I förhållande till alla riktvärden (även fysikaliska parametrar) var det enbart Filtralite P som klarade dessa men om man bortser från pH framgick det att filtermaterialet Petrit TS gav den sammantaget bästa reningen i förhållande till samtliga riktvärden. / Stormwater from urban areas poses a growing challenge for expanding cities as it carries metal particles and other pollutants from impervious surfaces into nearby water bodies. These pollutants can originate from factors such as vehicular traffic and corrosion of metal structures. This also presents a future concern for Stockholm as the city expects a significant increase of its population by 2040. To meet the demands, Stockholm will need to construct more housing and expand its infrastructure, which will result in increased pollutants that need to be addressed and more impervious surfaces.  A few municipalities in Sweden have established guidelines for allowed metal concentrations in stormwater that is discharged into nature. Traditionally, stormwater treatment is primarily carried out using stormwater ponds, which utilize sedimentation to remove particulate pollutants. However, a challenge arises because metal pollutants can also occur in dissolved form, and dissolved metals cannot be removed through sedimentation. It is of importance to capture the dissolved fraction as it is more biologically available. One possible method for treating stormwater and removing both metal particles and dissolved metals is the use of filters, specifically reactive filters.  This work is part of the larger project "Reliable and Sustainable Stormwater Treatment for Dissolved Pollutants," initiated by the Swedish Transport Administration (Trafikverket) in collaboration with KTH Royal Institute of Technology. This study builds upon previous projects and this study objective is to examines the treatment effectiveness of a sandfilter and four reactive filters in a pilot facility located in Fredhäll, Stockholm, Sweden. The stormwater used in the facility is sourced from Essingeleden, and the study was conducted under winter conditions, including high salt concentrations and low temperatures. The results generally demonstrated good overall total metal removal by all filters for the 11 metals investigated. Additionally, in relation to the guidelines set by Järfälla, Linköping and Göteborg municipalities and Stockholm County, it was observed that the influent water had a relatively high metal concentrations of Cr, Cu, and Zn. Furthermore, out of all the filters tested it was only Filtralite P met the stormwater guidelines (including physical parameters), however, if the criteria concerning pH is disregarded then the filter material Petrit TS provided the highest metal removal efficiency for all of the guideline metals.

<p>A major issue that has been a subject for quite some time is whether there will be a scarcity of metals in the bedrock in the future and whether or not we might end up with a problem similar to that of the big oil crisis in the mid-seventies. Following the oil crisis many oil companies started up with risk management to control future risks. This work presents how Swedish mining companies work with risk management to handle risks that might come up in the future due to metal scarceness. How Swedish mining companies look at the possible metal scarceness and if they use risk management in their decision-making process is studied. By doing interviews with Swedish owned mining companies it was found that the mining companies did not see the future metal scarcity as a risk, even though 2/3 of the companies acknowledged the scarceness to be a reality. Nor did they use risk management for that specific issue. However, risk management in other issues related to metal scarcity was found, and by using different financial risk analyses the companies could look at probabilities and consequences of different risks. With these findings in mind the suggestion for mining companies is not to put effort, money and resources into metal scarcity risk management since it cannot be controlled, but instead put effort, money and resources into finding substitutes for metals and recycling the metals already in rotation.</p>

A major issue that has been a subject for quite some time is whether there will be a scarcity of metals in the bedrock in the future and whether or not we might end up with a problem similar to that of the big oil crisis in the mid-seventies. Following the oil crisis many oil companies started up with risk management to control future risks. This work presents how Swedish mining companies work with risk management to handle risks that might come up in the future due to metal scarceness. How Swedish mining companies look at the possible metal scarceness and if they use risk management in their decision-making process is studied. By doing interviews with Swedish owned mining companies it was found that the mining companies did not see the future metal scarcity as a risk, even though 2/3 of the companies acknowledged the scarceness to be a reality. Nor did they use risk management for that specific issue. However, risk management in other issues related to metal scarcity was found, and by using different financial risk analyses the companies could look at probabilities and consequences of different risks. With these findings in mind the suggestion for mining companies is not to put effort, money and resources into metal scarcity risk management since it cannot be controlled, but instead put effort, money and resources into finding substitutes for metals and recycling the metals already in rotation.

When stormwater flows from hard surfaces in urban areas it contributes with pollutants to nearby watercourses. Also runoff from rural areas dominated by agriculture and forestry can contribute with nutrients and pollutants to watercourses. How maximum concentrations and annual loads of pollutants are transported yearly to lakes and seas is crucial information for an adequate management of our natural waters. Several metals, like lead, copper, cadmium and zinc are harmful to humans, animals and plants. Estimates of concentrations and transports of metals is today often based upon manually collected samples, flow proportional samples or modeling in programs calculated from standards. All of these methods contains a lot of uncertainties. The yearly transports in watercourses is calculated through linear interpolation between samples. Uncertainties in the calculated yearly transports tend to increase with lower sampling frequencies, since changes in metal concentration is often overlooked. This study is based on samples from Hågaån, a stream located in the proximity of Uppsala, Sweden. The stream has influences from both stormwater and runoff from agricultural lands. The purpose of the study was to investigate in what ways turbidity can be used as an indirect measurement of metals. The relationship between turbidity and different metals were analyzed through linear regression. The results shows that a high frequency measurements with a turbidity sensor can be used in several different ways depending on the strenght in the relationship between turbidity and metal. If the obtained relationship is strong, as is the case for lead, a turbidity sensor could be used as an indirect measurement in the watercourse. In those cases when the relationship does not have the same credibility, a turbidity sensor could instead be used to model the metal concentrations between samples. It might be possible to apply a relationship between turbidity and metals also for stormwater for some metals, but further studies are inquired. Since the quality and flow of stormwater are highly variant, high frequency measurements with a turbidity sensor could provide a more complete picture of how the concentrations of pollutants vary over time. The relationship between turbidity and metals is dependant of the metal content in particles, optical properties but also the concentration of dissolved metals, which vary between watercourses and over time. It is therefore necessary to measure turbidity and metal concentrations in the watercourse of interest under different hydrological conditions. The more complex the relatinship is, the more measurements are required. This limit the usage of sensors to monitor metals. / Dagvatten som rinner av från hårdgjorda ytor i bebyggda områden bidrar med föroreningar till närliggande vattendrag. Även naturlig avrinning från icke-hårdgjorda ytor, som odlingsmark och skogsmark, kan bidra med näringsämnen och föroreningar  till vattendrag. Hur höga halter som förekommer, samt vilka mängder av föroreningar som årligen transporteras ut i sjöar och hav är viktigt att veta för att kunna följa upp Sveriges miljömål Giftfri miljö och vattenförvaltningens krav på god status. Många metaller som exempelvis bly, koppar, kadmium och zink är skadliga för människor, djur och växter. Uppskattningar av totalhalter och metalltransporter görs idag ofta baserade på relativt glest uttagna stickprover, flödesproportionell provtagning eller modelleringar i dataprogram beräknade från schablonhalter.  Alla dessa metoder innehåller stora osäkerheter. Årstransporter i vattendrag beräknas genom linjär interpolering mellan uttagna stickprover. Osäkerheterna i de beräknade årstransporterna ökar vid lägre provtagningsfrekvens, eftersom det är lätt att förändringar i metallhalten förbises. Denna studie baseras på mätningar från Hågaån utanför Uppsala, ett vattendrag som är påverkat av  både dagvatten och avrinning från jordbruksmark. Syftet med studien var att undersöka på vilka sätt turbiditet kan användas för indirekt mätning av metaller. Samband mellan turbiditet och metaller undersöktes genom linjär regression. Resultatet från mätningarna i Hågaån visade att högfrekventa mätningar med en turbiditetssensor kan användas på flera sätt beroende på styrkan i sambandet mellan turbiditet och metall. Om sambandet som erhålls är starkt, vilket är fallet för bly, skulle en turbiditetssensor kunna användas som en indirekt mätning i vattendrag. I de fall då sambandet inte är lika starkt, kan en turbiditetssensor istället användas för att fylla i data mellan stickproverna vid transportberäkningar. Detta minskar behovet av tät provtagning vilket kan ge en kostnadsbesparing. Samband mellan turbiditet och metaller borde kunna upprättas och appliceras även på dagvatten för vissa metaller, men vidare studier med längre mätserier krävs. Eftersom dagvattnets kvalitet och flöde är så varierande skulle en turbiditetssensor kunna ge en bättre bild av hur föroreningshalterna varierar över tid för metaller som är bundna till partiklar. Det finns överlag stora utmaningar kopplade till att mäta i dagvatten och en sensor kan i vissa fall utgöra ett bra komplement till andra metoder. Sambandet mellan turbiditet och metallhalt beror av partiklarnas metallinnehåll, optiska egenskaper och även halten lösta metaller, vilket varierar mellan vattendrag och även över tid. Det är därför nödvändigt med mätningar av turbiditet och metallhalter i varje enskilt vattendrag och under olika hydrologiska förhållanden. Ju mer komplext sambandet är desto fler mätningar behövs. Det begränsar användningen av sensorer för att övervaka metaller.

I denna studie undersöktes cirkulära metallflöden i medicinteknik på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Region Uppsala. Syftet var att kartlägga och undersöka kritiska metaller i utvald medicinteknisk utrustning. Återvinningen av metaller i utrustningen på Akademiska sjukhuset undersöktes. Utöver detta studerades upphandlingar kring medicinteknisk utrustning och förslag och åtgärder för förbättringar presenterades. Specifik högteknologisk medicinteknisk utrustning och komponenter valdes ut för studien. Dessa var: datortomografi, magnetisk resonanstomografi, strålbehandling, patientövervakning (monitorer, termoelement och pulsoximeter) samt batterier och touchskärmar. 33 olika metaller kartlades i utrustningen och en kriticitetsmatris utformades för kriticitetsbedömningen av metaller. Kriticitet i denna studie beaktade försörjningsrisk och en ny bedömningsparameter: medicinteknisk betydelse. Tio metallers kriticitet bedömdes och dysprosium, europium, praseodym, niob, kobolt, indium, litium, gallium och volfram bedömdes som kritiska metaller för medicinteknik.  Akademiska sjukhuset har en egen återvinningsstation där de sorterar batterier och den medicintekniska utrustningen. Därefter transporteras batterier till El-Kretsen och elektronikavfall till Stena Recycling för återvinning. Där utvinns metallerna ur produkterna och säljs sedan vidare för att användas i nya produkter. El-Kretsen följer de lagstadgade kraven för återvinning av batterier, vilket varierar mellan 50-65 %, men återvinner inte mycket mer än vad lagen säger. Stena Recycling gör massabalanser på produkterna för att få information om vilka metaller elektronikavfallet innehåller och uppgav att de på så vis kan återvinna 98-99 %. Flera regioner kontaktades angående deras upphandlingskrav om metaller i medicinteknisk utrustning. Region Uppsala ställer inga miljökrav för metaller vid upphandling av medicinteknisk utrustning, men krav bör ställas på tillverkare och leverantörer. Det finns flera regioner som Region Uppsala kan ta inspiration ifrån för att formulera upphandlingskrav. Även IT- och byggbranchen har krav för metaller och materialåtervinning som är värda att studera vidare. För att förbättra återvinningen genom upphandlingskrav kan krav om innehållsdeklaration, demonterbarhet och omhändertagning av medicinteknisk utrustning utvecklas. Slutligen rekommenderas fortsatta studier inom detta ämne genom att utöka kartläggningen och kriticitetsbedömningen av metaller i medicinteknik.