During the Cold War, the largest threat against the countries of Europe was an enemy attack or invasion. After the end of the Cold War, the strategic environment changed drastically. The impending threat of a large-scale war was gone and the countries of Europe approached each other in the hope of cooperation with mutual benefits. As the old threat faded away, new threats which were significantly more dynamic and complex emerged. Threats such as terrorism, proliferation of weapons of mass destruction, organised crime over the boarders and state failure became more apparent, both, in Europe and in its proximity. Irregular conflicts as in Kosovo and Afghanistan showed an assortment of the various threats. This complexity poses as a big challenge for the officers of today and tomorrow. It is of vital importance that both current and future military commanders are well educated in the complexities of their line of work. The first step to achieve this is ensuring that adequate education in the subject is given. In this thesis, the author researches to what extent the Swedish National Defence College and the Theresan Military Academy choose to educate their officer cadets regarding the new threats. The purpose of researching more than one country is to enable a discussion on eventual areas of improvement in the two countries’ curricula, within the context of the common threats. The author chose Austria because of its many similarities to Sweden. The methodological approach of the thesis is mainly of a quantitative nature. The author researches whether the different threats are found in both national and military strategies as well as in the curricula of the two academies’ Basic Officer Education. The study shows that more education is needed regarding certain threats. More training is needed regarding cyber security as a result of the growing dependence on IT systems and digital information. In addition, an international collaboration could yield potential benefits for both officer cadets’ problem solving skills and their knowledge of the ESS. / Under det kalla kriget var det största hotet mot länderna i Europa ett fientligt angrepp eller invasion. Efter det kalla krigets slut förändrades den säkerhetspolitiska miljön avsevärt. Det överhängande hotet om storskaligt krig var borta och Europas länder närmade sig varandra i hopp om samarbete med ömsesidig nytta. I takt med att det gamla hotet bleknade så växte det fram andra hot som var betydligt mer dynamiska och komplexa. Hot som terrorism, spridning av massförstörelsevapen, organiserad brottslighet över gränserna och nedbrytning av svaga stater blev allt mer påtagliga, både i Europa och i dess närområde. Irreguljära konflikter som i Kosovo och i Afghanistan uppvisade en blandning av de olika hoten. Denna komplexitet innebär stora utmaningar för både dagens och morgondagens officerare. Det är av yttersta vikt att både nutida och framtida militära chefer och beslutsfattare är väl insatta i hur komplexa uppgifterna faktiskt kan komma att vara i deras yrkesutövning. Det första steget för att nå detta är att adekvat utbildning i ämnet ges. I detta arbete undersöker författaren i vilken utsträckning Försvarshögskolan i Sverige och Theresianische Militärakademie i Österrike utbildar sina officersaspiranter gällande de nya hoten. Syftet med att undersöka mer än ett land är för att kunna diskutera eventuella förbättringsmöjligheter i de två ländernas utbildningar, kopplat till de EU- gemensamma hoten. Författaren valde Österrike för dess många likheter med Sverige. Arbetets tillvägagångssätt är främst genom en kvantitativ metod. Författaren undersöker huruvida de olika hoten återfinns i såväl nationella som militära strategier och i kursinnehållen för de båda ländernas grundläggande officersutbildning. Studien visar att mer utbildning behövs avseende vissa hot, bland annat gällande cybersäkerhet som ett resultat av det växande beroendet av IT-system och digital information. Dessutom hade ett internationellt samarbete inneburit potentiella fördelar gällande både kadetters förmåga till problemlösning samt deras kunskap om ESS. / <p>Erasmus</p>

The Defence Commission has proposed that the Swedish Armed Forces once again will be assigned the main task of defending Sweden against an armed attack. Defence against an armed attack has gained more focus since the defence decision 2015 and prior to the upcoming defence decision it is even more emphasized. Are the politics and the Swedish Armed Forces in agreement regarding the meaning and implications of this on basis of contemporary threats? The overall aim of the study is to understand the interaction between politics and the Swedish Armed Forces in the designing and shaping of the Swedish Armed Forces. This study has a starting point in the prelude to the planned political defence decision 2020 and aims to understand some of this major context. It is focusing on identifying the coherence between the Defence Committee and the Swedish Armed Forces’ military strategic leadership in terms of the meaning of an armed attack being the primary basis of designing and shaping the Swedish Armed Forces. In addition, important factors that have an impact on the interaction between politics and the Swedish Armed Forces are identified. The empiricism is taken from international law, the military strategic doctrine of the Swedish Armed Forces, reports from the Defence Commission and interviews with members of the Defence Committee and the military strategic leadership of the Swedish Armed Forces. The results show that there is lack of coherence within the Defence Committee as well as between the Defence Committee and the Swedish Armed Forces regarding the meaning of the proposed main task to the Swedish Armed Forces and how it should relate to other tasks. There is an illusion regarding the definition of an armed attack. In reality it is the government that, under constitutional responsibility, defines an armed attack when there is an act of aggression. In addition, it is identified that it is suitable to mutually improve trust between politics and the Swedish Armed Forces by increasing knowledge of each other's realities. / Försvarsberedningen har föreslagit att Försvarsmakten åter ska få huvuduppgiften att försvara Sverige mot väpnat angrepp. Försvar mot väpnat angrepp har fått ett allt större fokus sedan försvarsbeslutet 2015 och inför det kommande försvarsbeslutet föreslås en ytterligare inskärpning. Är politiken och Försvarsmakten överens om innebörden utifrån samtidens hot? Studiens övergripande syfte är att förstå samspelet mellan politiken och Försvarsmakten i utformningen och inriktningen av Försvarsmakten. Studien tar avstamp i förspelet inför det planerade försvarsbeslutet 2020 och tar sikte på att förstå en del av detta stora sammanhang genom att fokusera på att identifiera samstämmigheten mellan försvarsutskottet och Försvarsmaktens militärstrategiska ledning om innebörden av att väpnat angrepp ska vara dimensionerande för Försvarsmaktens inriktning. Därtill identifieras viktiga faktorer som påverkar samspelet mellan politiken och Försvarsmakten. Empirin är hämtad från internationell rätt, Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin, försvarsberedningens rapporter samt intervjuer med försvarsutskottet och Försvarsmaktens militärstrategiska ledning. Resultatet visar på att det saknas samstämmighet såväl inom försvarsutskottet som mellan försvarsutskottet och Försvarsmakten avseende innebörden av Försvarsmaktens föreslagna huvuduppgift samt hur den ska förhålla sig till övriga uppgifter. Det råder en illusion om innebörden av ett väpnat angrepp. I verkligheten är det regeringen som under konstitutionellt ansvar fastställer vad som är ett väpnat angrepp när en aggressionshandling sker. Därtill identifieras lämpligheten av att ömsesidigt förbättra förtroendet mellan politiken och Försvarsmakten genom att öka kunskapen om varandras realiteter.