Studien syftar till att undersöka hur lärares inställning till och användning av språkutvecklande arbetssätt i svenska, matematik och SO är och ser ut i flerspråkiga klassrum. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med ett huvudsakligt fokus på den proximala utvecklingszonen samt stöttning. Materialinsamlingen har skett genom metodtriangulering där kvalitativa klassrumsobservationer tillsammans med kvalitativa lärarintervjuer har bidragit till studiens data. Den analysmetod som har använts är tematisk analys. Resultatet från studien visar att lärarna har ett positivt förhållningssätt till språkutvecklande arbetssätt samt att de använder flera språkutvecklande strategier i undervisningen, exempelvis tillämpas modersmål och flerspråkighet som resurs, bildstöd samt reda ut ord och begrepp. I resultatet framkommer det även att lärarna i studien använder språkutvecklande arbetssätt i varierande utsträckning både mellan de två lärarna och mellan de olika ämnena. Slutligen visar studien vikten av lärarens stöttning vid elevernas lärande.

Följande studie handlar om lärares förhållningssätt till användandet av flerspråkighet i undervisningen samt transspråkande arbetssätt. Syftet med studien är att undersöka vad klasslärare och SvA-lärare i årskurs F–3 samt 4–6 har för inställning till användandet av flerspråkighet i undervisningen för andraspråkselever inom ämnet svenska. Vidare undersöks det i studien om lärare anser att användandet av elevers språkliga resurser är ett fungerande arbetssätt i flerspråkiga klassrum. Studiens metod och material består av intervjuer som genomförts med totalt 10 lärare. Dessa är fem klasslärare och fem SvA-lärare i årskurs F–3 samt 4–6. Datamaterialet har analyserats utifrån en fenomenografisk analysmetod som syftar till att ta reda på hur människor uppfattar olika fenomen i omvärlden. Datan har kategoriserats utifrån studiens två forskningsfrågor och utifrån forskningsfrågorna har vi skapat två huvudkategorier och totalt sex underkategorier. Resultatet visar att användandet av elevers modersmål som resurs i undervisningen används i olika utsträckning. Arbetssättet transspråkande används vid enstaka tillfällen i undervisningen. Lärarnas attityder till användandet av flerspråkighet i undervisningen speglar ett positivt synsätt.  Deras synsätt visade både möjligheter och svårigheter med att använda andraspråkselevers modersmål som resurs i undervisningen.

I dag är det väldigt vanligt att SVA-elever undervisas i samma grupp som SV-elever, dvs. i samma klassrum, vilket kan innebära att lärarna inte har utbildning i språkutvecklande arbetssätt för SVA-elever. Utifrån kvalitativa och kvantitativa ansatser undersökte vi språkutvecklande arbetssätt vid andraspråksinlärning i årskurs 4–6. Genom semistrukturerade intervjuer via videosamtal undersökte vi vad sex mellanstadielärare använder för undervisningsstrategier för att främja elevernas språkutveckling, och genom en digital enkät som besvarades av 30 SVA-elever tog vi reda på elevernas erfarenheter och vilka undervisningsstrategier de önskar att lärarna ska använda. Undervisningsstrategier som lärarna använder som stöds av litteratur och teori är cirkelmodellen, digitala artefakter, modersmål som resurs och sociala samspel (muntliga aktiviteter). En viktig slutsats i vår studie är att modersmål som resurs är en effektiv strategi att använda i arbetet för att främja språkutvecklingen hos andraspråkselever, men de två lärare som inte hade utbildning i SVA höll fast vid enspråkighetsnormen. Eleverna önskar att läraren tillämpar fler muntliga aktiviteter i undervisningen samt att de ska få använda sina modersmål i undervisningen. Vad gäller förberedelseklass anser de lärare som har erfarenhet av att arbeta i förberedelseklass att det ger mycket stöttning, men att eleverna kan känna sig utanför, och de flesta eleverna svarade i enkäten att de kände sig utanför när de gick förberedelseklass.

I Sverige talas det många olika språk utöver svenskan och officiellt råder det en flerspråkig norm där också Skolverkets styrdokument betonar vikten av att tillvarata elevens alla kompetenser. Trots det råder det i praktiken ibland en enspråkig norm inom svenskt utbildningsväsende.  Sfi är en utbildning för vuxna invandrare där alla elever har flerspråkiga kunskaper. Syftet med den här uppsatsen var därför att undersöka hur sfi-lärare uttrycker sin inställning till transspråkande undervisning och sin syn på förstaspråkets betydelse och funktion för undervisning. Studien utgick från en fenomenologisk ansats med kvalitativa intervjuer av åtta sfi-lärare på samma kommunala sfi-skola och som också var kollegor till mig. Analysen av intervjuerna undersökte olika aspekter av sfi-lärarnas utsagor om elevers förstaspråk som resurs i undervisningen. Studien sökte efter uppfattningar och synsätt som visade sig i lärarnas tal om ämnet. De viktigaste resultaten i studien visade att utsagorna från lärarna pekade på en positiv syn på transspråkande undervisning. Aspekter som framkom var att lärarna ansåg att flerspråkigheten hade positiv inverkan vid inlärning av ett andraspråk och att lärarnas tal beskrev en tro på elevernas personliga studieansvar. Men analysen av lärarnas utsagor kring deras egen flerspråkiga undervisning visade att lärarna lade in olika betydelser av begreppet flerspråkighet. Det vill säga att det skiljde sig mellan lärarnas utsagor hur man talade om vad flerspråkighet var och vilka kvaliteter som måste vara infriade för att undervisningen skulle uppfattas som transspråkande. / In Sweden, many different languages are spoken in addition to Swedish and officially there is a multilingual norm. The National Agency for Education´s governing documents emphasizes how important it is to utilize all competencies that students possess. Despite this, there is at times a monolingual norm present in the Swedish education system in practice. SFI (Swedish for Immigrants) is an education for adult immigrants where all students have multilingual knowledge. The purpose of this thesis was therefore to investigate how SFI teachers express their attitude to translingual teaching and their view of the significance and function of the first language for teaching.  The study was based on a phenomenological approach with qualitative interviews of eight SFI teachers from same municipal SFI school. These SFI teachers were also my colleagues. The analysis of the interviews examined various aspects of the SFI teachers’ statements about their students’ first language as a resource in teaching. The study looked for perceptions and perspectives that were reflected in what the teachers had to say about the subject.  The most important results in the study showed that the statements from the teachers pointed towards a positive view on translingual teaching. Aspects that emerged were that the teachers considered that multilingualism had a positive impact when learning a second language and that the teachers’ statements expressed a belief in their students’ personal study responsibilities. However, the analysis of the teachers’ statements about their own multilingual teaching showed that the teachers added different meanings to the concept of multilingualism. There was a difference between the teachers’ statements regarding how they talked about what multilingualism was and what qualities must be met in order for teaching to be perceived as translingual.