Detta arbete syftar till att undersöka vilka möjligheter för lärande applikationer marknadsförda som pedagogiska erbjuder samt hur dessa används av barn. Detta sker med utgångspunkt i de fyra kriterierna för att avgöra applikationernas pedagogiska värde, framtagna av Hirsh-Pasek, Zosh, Golinkoff, Gray, Robb och Kaufman (2015). De applikationer vi valt att undersöka är Jaramba samt Tripp trapp träd, vilka ligger på App Stores topplista och marknadsförs som pedagogiska. Då vi ville undersöka relationen mellan applikationers innehåll och barns användning utav dessa, valde vi att utgå från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med utgångspunkt i multimodal designteori. Arbetet har en kvalitativ ansats och datainsamlingen utgörs av två delar, vilka är innehållsanalyser och videoobservationer. Resultatet visade att den didaktiska designen gav upphov till meningsskapande aktiviteter vilket uttrycktes i de sociala interaktionerna men också i barnens handlingar. Däremot uppnådde inte applikationerna de höga värdena av pedagogiskt innehåll när de enbart användes av barnen. Det är därför av vikt med en närvarande pedagog som kan vägleda barnen i användningen av applikationer. En pedagog har dessutom möjligheten att utmana barnen i att använda multimodala uttryck i sociala interaktioner, något som applikationerna själva inte kunde erbjuda i någon större utsträckning.

Elevassistans är en av stödåtgärderna som kan aktiveras för elever i behov av särskilt stöd. Skolans rektor har genom sin tolkning av styrdokumenten stort inflytande över om elevassistenter anställs i den lokala skolverksamheten. Syftet med uppsatsen är att ge en situerad bild av elevassistenter som social praktik. Detta görs genom att belysa anledningar och förutsättningar som påverkar utformandet av det lokala elevassistentuppdraget. Dataunderlaget bygger på kvalitativa intervjuer med sju rektorer på olika kommunala grundskolor inom samma län. De transkriberade intervjuarna har senare bearbetats genom en tillämpning av kvalitativ innehållsanalys. För ytterligare perspektiv förankras uppsatsens begreppsvärld inom ett sociokulturellt kunskapsperspektiv sammanfört med en tillämpning av multimodal designteori. Den tes som skapar riktning i den teoretiska undersökningen är att utforska plan, situerad handling och diskrepansen däremellan. Resultatet visar en variation på hur elevassistenter får plats i organisationen och vilket syfte elevassistans får som stödåtgärd. Två olika anställningsförfaranden för elevassistenter identifieras som påverkar hur elevassistans organiseras. Rektorernas beslut om elevassistans baseras bland annat på tolkningar av lokala förutsättningar, som tillgång till alternativ kompetens samt konstruktiva attityder kring elever i behov av särskilt stöd. Rektorn tillsammans med elevhälsoteamet har enligt styrdokumenten och resultatet stort inflytande över särskilt stöd. Det lokala elevassistentuppdraget skräddarsys efter skolorganisationens tillfälliga behov och formas ytterligare av hur olika aktörer tolkar stödåtgärden. Elevassistentuppdraget blir som en brygga mellan normalitet och avvikelse. Elevassistenterna som har fått tillsvidareanställning beskrivs som skickliga. Deras erfarenhetsbaserade spetskompetens samt konstruktiva attityd gentemot elever i behov av särskilt stöd är eftertraktad hos skolorganisationerna. Elevassistans som stödåtgärd kan samtidigt strukturellt bidra till att negativa strukturer kring elever i behov av särskilt stöd förstärks. Däribland kan elevassistans som stödåtgärd ses som en tydlig markör för vilka elevers stödbehov som den lokala skolorganisationen har svårt att tillgodose.