Denna multipla fallstudie behandlar hur kommuner implementerar de bostadssociala målen i sina markanvisningar. Sveriges befolkning växer och fler bostäder behöver byggas för att människor ska ha någonstans att bo. Bristen på bostäder får stora konsekvenser både på individnivå och för samhället i stort när bostadsbristen hämmar samhällsutvecklingen. De som drabbas hårdast av detta är de med låg inkomst, studenter, ungdomar, pensionärer, socialt utsatta och nyanlända. För att skapa rätt förutsättningar för alla invånare i kommunerna ska målen för bostadsförsörjningen beskrivas i bostadspolitiska program och kopplas till översiktsplanerna (SFS 2000:1383). Behovet av att bygga bostäder för låginkomsttagare är stort, bland andra studenter, ungdomar och äldre, kommunerna kan genom sina markanvisningar ställa krav på byggherrarna om att uppföra sådana bostäder. Syftet med detta arbete är att kartlägga hur två kommuner arbetar med markanvisning för att nå de sociala målen i bostadspolitiken och försöka besvara följande frågeställningar: • Hur kommer de bostadssociala målen gällande studenter, ungdomar samt bostäder för äldre och 55+ till uttryck i markanvisningar? • Hur skiljer sig de bostadssociala målen i markanvisningarna mellan Sundbybergs stad och Täby kommun? De i uppsatsen granskade markanvisningarna visar på att det i kommunerna byggs bostäder för den breda allmänheten men även i viss mån riktat mot grupper med lägre inkomster. Studien visar även att olika politisk styrning påverkar bostadsförsörjningen i olika riktning. Samt att vikten av att ha tydliga mål för bostadsförsörjningen leder till att bostadsbyggandet får en tydlig inriktning. Motsatsvis får avsaknaden av mål för bostadsförsörjningen negativa konsekvenser i form av uteblivna bostäder för ungdomar, studenter och äldre och 55+. / This multiple case study deals with how municipalities implement their housing supply objectives in their land allocations. Sweden’s population is growing and more housing needs to be built for people to have somewhere to live. The lack of housing has major consequences both at the individual level and for society at large when housing shortages hamper social and economic development. Those who are most affected by this are those with low incomes, for example adolescents, students and senior citizens. In order to create the right conditions for all residents in the municipalities, the housing supply objective should be described in housing policy programs and linked to the comprehensive plan (SFS 2000:1383). If there is a need to build residences for lower-income citizens, including adolescents, students and senior citizens, municipalities may, through their land allocations, induce the developers to construct such housing. The purpose of this study is to examine how two municipalities in the greater Stockholm region work with their land allocations to reach the objectives of their housing supply objectives and try to answer the following questions: • How will the housing supply objectives be expressed in land allocations regarding students, adolescents and senior citizens and 55+? • How does the housing supply objectives in the land allocation differ between Sundbybergs stad and Täby kommun? Conclusions from the study show that different political views, where basic principles on how to govern a municipality effectively, lead to, among other things, the housing supply objectives in different paths. One path does not favor those with low income, the other tries to do something. Different political views affect housing construction in Sweden, the question has therefore been raised that housing construction should be handled at the national level.

Balansen mellan utbud och efterfrågan av bostäder har inverkan på olika gruppers möjligheter till att etablera sig på bostadsmarknaden. Trots att det byggs mer än på länge i Stockholmsregionen så tyder ändå mycket på att det blivit svårare för resurssvaga grupper att hitta bostäder. I studien framgår att nyproduktionen av bostäder inte svarar mot de bostadsbehov som finns och att arbetet med bostäder för resurssvaga grupper inte tycks stå särskilt högt upp på agendan. Frågan har uppmärksammats av flera aktörer och anses vara en av de största utmaningarna på bostadsmarknaden.  Den här studien strävar efter att undersöka vilka möjligheter som finns för kommunerna att skapa förutsättningar för en jämlik bostadsmarknad i Stockholms län genom att lyfta det regionala perspektivet inom samhällsplanering och på så sätt skapa förutsättningar för en hållbar region. Mer specifikt så avser studien att främja nybyggnation av billiga bostäder, främst i form av subventioner genom kommunal markpolitik, i syfte att underlätta möjligheterna för resurssvaga hushåll till att etablera sig på bostadsmarknaden. Tre kommuner i länet har undersökts i denna kvalitativa studie. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner från dessa kommuner samt en dokumentstudie av kommunala policydokument. Slutsatsen är att det finns en diskrepans mellan utbudet och efterfrågan på bostadsmarknaden, när det kommer till bostäder för resurssvaga grupper. Hur kommunerna arbetar med att komma tillrätta med detta varierar, dels i form av generella insatser vilka strävar efter ett högt kvantitativt byggande, eller särskilda insatser som strävar efter att pressa produktions- och boendekostnader. Att generella insatser användes mer frekvent bland de kommuner som undersöktes i denna studie, i kombination med att boendekostnader problematiseras i mycket liten omfattning, ger intrycket av att nybyggnation inte är ett realistiskt alternativ för resurssvaga grupper och att tilltron till flyttkedjor således är mycket hög. Även om det framkom kritik mot de särskilda insatserna som sker i kommunerna, vilket grundar sig i att enkla boendelösningar med låga byggkostnader inte nödvändigtvis behöver leda till lägre boendekostnader, så kan ändå ett kontinuerligt tillskott av sådana bostadslösningar bidra till att priser och hyror på bostadsmarknaden hålls nere på längre sikt. Både det teoretiska och empiriska materialet visar på ett samband mellan produktionskostnader av bostäder och boendekostnader men om byggande av bostäder ska subventioneras är det viktigt att säkerställa att detta sker till rätt hushåll. Därför finns det skäl till att kombinera subventioner med olika former av klausuler som försäkrar kommunen mot att systemet utnyttjas. Detta ökar förmedlingsfrågornas betydelse. / The balance between supply and demand of housing has an impact on the ability of different groups to establish themselves in the housing market. Even though housing construction has the highest levels in many years, there are clear indications that it has become more difficult for low-income households to find housing. This study shows that new housing construction does not correspond to the current housing needs and that housing for low-income households does not appear to be on the planning agenda. The issue has been highlighted by several stakeholders in the housing market and housing for low-income households is considered to be one of the biggest contemporary challenges of the housing market. This study aims to investigate the possibilities for the municipality to create conditions for an equal housing market in the Region of Stockholm, by raising the regional perspective in planning and create conditions for a sustainable region. More specifically, the study aims to facilitate the construction of cheap housing, primarily in the form of subsidies through municipal land policy, in order to promote housing for low-income households in the housing market. Three municipalities in the region have been investigated in this qualitative study. The empirical material is based on semi-structured interviews with municipal officials from these municipalities, backed up by a document study of municipal policy documents. The conclusion is that there is a discrepancy between supply and demand in the housing market, when it comes to housing for low-income households. How the municipalities work to address this varies and can be divided into general efforts, that aim for high-quantitative construction or special efforts aimed at reducing production- and housing costs. The fact that general efforts were used more frequently among the municipalities surveyed in this study, coupled with the fact that housing costs are problematised to such a small extent, gives the impression that new construction is not a realistic alternative for low-income households, and thus that the reliance on chains of residential mobility are very high. Although there is a criticism of the special efforts that take place in the municipalities, which is on the fact that simple standard housing solutions with low construction costs do not necessarily have to lead to lower prices/rents, yet a continuous addition of such housing solutions can keep prices and rents in the housing market down in the longer term. Both the theoretical- and empirical material shows a correlation between production costs and housing prices, however if housing is to be subsidised it is important to ensure that it is directed to the intended households. Therefore, there is a reason to combine subsidies with different forms of clauses that assure the municipality against misuse of the system. This increases the importance of the distribution of housing.