The author (of the book) examines the religious musical traditions of Jews from Central and Eastern Europe, especially from the regions situated within the borders of pre-WWII Poland. These traditions are presented in a broader historical context, from the biblical times until today, as well as a geographical context, with the author outlining the main musical idioms of the Jewish Diaspora. The source basis comprises sound material collected during field research carried out in Poland and other Eastern European countries (between 2002 and 2013).

No description available.

This study delves into the temporal organization of music and investigates how double bassists from different musical traditions perceive various components within it, specifically focusing on jazz music and Western classical music. The aim was to explore potential disparities and ascertain the factors influencing their emergence. Respondents in the study have discussed how various teachers, akin to researchers in the field, have different interpretations of aspects within the temporal organization of music and how this has influenced their perspectives on phenomena such as pulse, rhythm, meter, and timing. Four semi-structured interviews were conducted, comprising two respondents enrolled in or having completed a bachelor's program in jazz and two in classical music. The empirical data underwent analysis using the Community of Practice theory, emphasizing how individuals, based on interests, areas of expertise, or leisure activities are part of communities. Particular attention was paid to examining the vocabulary employed within these communities, a crucial aspect in this study. The findings revealed that double bassists from both traditions fundamentally conceptualized aspects within the temporal organization of music similarly at a theoretical level. They defined elements such as pulse, tempo, and rhythm comparably, yet their practical conceptualizations of these same elements diverged. Their musical environments and types of ensembles influenced how they perceived these fundamental concepts. Jazz bassists viewed themselves as establishing a foundational structure alongside drummers, allowing for other musicians in the ensemble to play more freely on the foundation they built. Classical bassists also perceived their role as establishing a foundation, yet they emphasized alternating roles, sometimes following a conductor or soloist. Moreover, their conceptualization of pulse was more fluid, acknowledging that tempo and pulse could exhibit greater variability within their musical tradition. / Denna studie handlar om musikens tidsmässiga uppbyggnad (Temporal organisation of music). Syftet med studien är att undersöka hur kontrabasister från två olika musikaliska traditioner tänker kring olika delar av musikens tidsmässiga uppbyggnad, specifikt inom jazzmusik och västerländsk klassisk musik. Målet var att utforska eventuella skillnader och varför de i sådana fall uppkommit. Respondenterna i studien har diskuterat hur olika lärare, likt forskare inom området, har olika tolkningar av aspekter inom musikens temporala organisering och hur detta har påverkat deras perspektiv på fenomen som puls, rytm, meter och timing. I studien genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer, två respondenter som studerar eller studerat ett kandidatprogram i jazz och två som studerar eller studerat ett kandidatprogram i klassisk musik. Empirin analyserades sedan genom teorin Community of Practice som fokuserar på hur individer ingår i olika grupper genom de intressen, expertområden eller fritidsaktiviteter de deltar inom. En del av Community of practice fokuserar även på hur gruppers vokabulär kan se ut, något som denna studie lägger stor vikt att analysera. Studiens resultat visade att kontrabasisterna från de båda traditionerna i grunden konceptualiserade aspekter inom musikens tidsmässiga uppbyggnad på liknande sätt på en grundläggande teoretisk nivå. De definierade aspekter som puls, tempo och rytm på liknande vis, men deras konceptualiseringar av samma aspekter ur ett praktiskt förhållningssätt skilde sig åt. Eftersom de vistas i olika musikaliska miljöer och ensembleformer så påverkas även deras konceptualisering av dessa grundläggande begrepp av detta. Jazzbasisterna såg sig själva som en grund tillsammans med trummisen som resterande musik kan sväva mer fritt över. De klassiska basisterna såg också på sin roll inom musikens tidsmässiga uppbyggnad som någon som skapar en grund för andra, men de poängterade också att de lika ofta följer en annan stämma, en dirigent eller solist. Deras konceptualisering av specifikt puls var också mer flytande, då tempo och puls kan vara mer fri och föränderlig inom deras musikaliska tradition.

Syftet med denna studie är att få inblick i musikers syn på traditionens och genrens påverkan och betydelse för det egna musicerandet. Jag har under min studietid blivit intresserad av att ta reda på hur genrer påverkar musikers musicerande och vilken betydelse det har för musikens utförande. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att musicerande ses som en social aktivitet, där kunskap finns i kommunikation och de redskap som har växt fram i samhället. Datamaterialet består av kvalitativa intervjuer med fyra aktiva musiker. Resultatet visar att distinktionen genrer emellan inte nödvändigtvis behöver vara särskilt stor. Litteraturen i bakgrunden visar emellertid det motsatta. I litteraturen framställs jazzmusiker som gehörsmusiker som inte behöver ta så stor hänsyn till notbilden medan klassiska musiker anammar den med perfektionism. I min studie visar det sig att jazz- och klassiska musiker är lika beroende av traditionen, men hur verk tolkas och bearbetas är individuellt beroende av situation. Det visar sig vidare i studien att begreppet musikalisk frihet har olika betydelse för jazzmusiker än vad det har för klassiska musiker, det är upp till var och en att definiera vilken betydelse den musikaliska friheten har gentemot genren. När informanterna definierar sin respektive genre, förklarar de klassiska musikerna att klassisk musik förvisso är notbunden och studeras inom strikta ramar, men därmed inte sagt att musikerna måste definieras av sin genre, inte nödvändigtvis. En klassik musiker anses också vara experimentell gehörsmusiker, skriva sin egen musik eller improvisera på flera olika sätt. / The purpose of this study is to get an insight into what kind of influence and meaning traditions and genres has on musicians. I have, during my period of study, developed an interest in finding out how genres and traditions affect musician´s musical performances. The study originates from a socio-cultural perspective, which means that playing music is considered as a social activity where a great deal of knowledge comes from communication with other people. The data consists of qualitative interviews with four musicians. The result shows that the distinction between genres is not necessarily great. The background literature however proves the opposite. In the literature, jazz musicians are described as having a good musical ear; they do not pay that close attention to the written note, whilst classical musicians do the opposite. My study shows that jazz musicians and classical musicians are both equally dependent upon tradition, but the way they interpret music is individual and depends upon the situation. Furthermore, the study shows that the term musical freedom has a different meaning for a jazz musician than it has for a classical musician, but it is still up to musicians to define it for themselves within his or her genre. When the interviewees were asked to define their genre, the classical musicians answered that classical music is supposed to be played strictly the way it appears on sheet music within a clear framework, but genre does not always automatically shape a musician nor how they think as individuals.  A classical musician can, according to the result, also experiment and with a good musical ear compose their own music and improvise in many different ways.