Background: The patient's prerequisites form the basis for the pre-and postoperative care period. One of the aspects that affect health care is the patient's physical activity where immobilizing surgery involves atrophy of muscle mass. A low preoperative activity level, perioperative immobilization and postoperative immobilization increase the risk of postoperative complications. Aim: The purpose was to investigate how much skeletal muscle mass patients lose related to immobilizing surgery and how immobilization affects the patient's care time postoperatively. Method: A literature study that reviewed 12 original articles. The articles were reviewed according to Forsberg and Wengström (2016) where article’s contents and results were compared with the aim of this literature study. Results: After examination, no general loss of muscle mass after immobilized surgery could be identified. The muscle mass's ability to atrophy varies depending on the area of surgery and individual-based conditions. However, muscle mass and its quality were identified as a potential prognostic marker for how post-operative care time will play out where lower levels of muscular quality imply increased risk of complications and mortality. Care time for patients with a low muscle grade has been identified as prolonged related to immobilizing surgery. A care period that can be shortened by muscular activation in the form such as electrical stimulus or resistance exercises. Conclusion: The conclusion of this literature study is that the muscle mass lost in immobilized surgery and how postoperative care is affected is individual-based and influenced by preoperative muscle size and type of surgical procedure. Further research is needed on preoperative and postoperative skeletal muscle mass measurement and a routine for measuring muscle mass, since muscle atrophy has been identified as an important marker for postoperative care and survival. / Bakgrund: Patientens förutsättningar ligger till grund för hur den pre- och postoperativa vårdtiden kommer att fortlöpa. En av aspekterna som påverkar vården är patientens fysiska aktivitet där immobiliserande kirurgi innebär atrofi av muskelmassa. En låg preoperativ aktivitetsnivå, perioperativ immobilisering och postoperativ immobilisering ökar risken för postoperativa komplikationer relaterade till muskelatrofi. Syfte: Syftet var att undersöka hur mycket skelettmuskulatur patienter förlorar i samband med immobiliserande operation samt hur immobiliseringen påverkar patientens vårdtid postoperativt. Metod: En litteraturstudie som granskade 12 originalartiklar. Artiklarna granskades enligt Forsberg och Wengström (2016) där innehåll och resultat jämfördes med denna litteraturstudies syfte. Resultat: Efter granskning har ingen generell förlust av muskelmassa efter kirurgi kunnat identifieras. Muskelmassans förmåga att atrofiera varierar beroende på operationsområde och individbaserade förutsättningar. Muskelmassan och dess kvalitet kunde dock identifieras som en prognostisk markör för hur den postoperativa vårdtiden kommer att fortlöpa där lägre grad av muskulär kvalitet innebär ökad risk för komplikationer och mortalitet. Vårdtiden för patienter med muskelgrad av låg kvalitet har kunnat identifieras som förlängd i samband med immobiliserande kirurgi. En vårdtid som kan förkortas genom muskulär aktivering i form av t.ex. elektrisk stimulans eller motståndsövningar. Slutsats: Konklusionen av denna litteraturstudie är att den muskelmassa som förloras vid immobiliserande kirurgi samt hur den postoperativa vårdtiden påverkas är individbaserat och påverkas av preoperativ muskelgrad och typ av kirurgiskt ingrepp. Efter genomförd granskning eftersöks vidare forskning gällande preoperativ och postoperativ mätning av skelettmuskelmassa och en standardiserad rutin för att mäta muskelmassa, detta då muskelatrofi har identifierats som en viktig markör för postoperativ vård och överlevnad.

Barn med Spinal muskelatrofi lever ett liv med begränsad rörlighet. Deras vardag innehåller att mycket träning med syfte att kunna leva ett bättre liv. I vår digitala värld finns det idag många digitala spel som syftar till träning, exempelvis Nintendo Wii-spel och det populära spelet Just Dance. Utan att vi tänker på det, tränar vi kroppen medan vi utför spelets olika moment. Men hur kan barn bibehålla motivation och hur kan immersion uppstå för att barn ska glömma rum och tid när dem tränar? Vi har i vår studie samarbetat med företaget Nordic Forest Games, som på uppdrag av ett läkemedelsföretag, utvecklar ett mobilspel för barn med Spinal muskelatrofi. Vi har undersökt vilka egenskaper ett digitalt spel bör ha för att inte upplevs som enbart träning. I studien deltar två fysioteraputer och fyra föräldrar med syfte att beskriva sina upplevelser kring deras barns vardag och hur träning och motivation upplevs. Vid analys av data har teorin Hedonic Motivation System Adoption Model (HMSAM) tillämpats för att kunna ringa in vilka olika områden som är central hos barnen för att uppleva immersion och motivation. Resultatet i studien är inte generaliserbart på grund av dels det låga antalet deltagare i studien och dels med tanke på att Spinal muskelatrofi är en ovanlig sjukdom av stor variation och mycket individuell. Utan att kunna dra någon generell slutsats har vi kunnat urskilja delar som är intressanta att studera vidare när det gäller tävlingsmoment och inkludering. Av företaget fick vi även tillgång till en prototyp av spelet. För att utvärdera prototypen gjordes en heuristisk utvärdering i enlighet med att finna användbarhetsproblem genom att se på prototypen genom Nielsens tio heuristiska riktlinjer. Med dessa två kvalitativa metoder har studien antagit en kvalitativ ansats där resultaten sedan kopplats samman med teorin HMSAM. / Children with spinal muscular atrophy live a life of limited mobility. Their everyday life includes a lot of exercise with the goal of being able to live a better life. In our digital world today, there are many digital games aimed at training, such as Nintendo Wii games and the popular game Just Dance. Without thinking about it, we train the body while performing the various steps of the game. But how can children maintain motivation and how can immersion occur for children to forget space and time when they exercise? In our study, we collaborated with the company Nordic Forest Games, which on behalf of a pharmaceutical company, develops a mobile game for children with spinal muscular atrophy. We have investigated what qualities a digital game should have in order not to be perceived as just training. Two physiotherapists and four parents participate in the study with the aim of describing their experiences of their children's everyday life and how exercise and motivation are experienced. When analyzing data, the Hedonic Motivation System Adoption Model (HMSAM) theory has been applied in order to be able to delineate which different areas are central to children in order to experience immersion and motivation. The result of the study is not generalizable due partly to the low number of participants in the study and partly given that Spinal muscular atrophy is an unusual disease of great variety and very individual. Without being able to draw any general conclusions, we have been able to distinguish parts that are interesting to study further in terms of competition elements and inclusion. The company also gave us access to a prototype of the game. To evaluate the prototype, an heuristic evaluation was made in accordance with finding usability problems by looking at the prototype through Nielsen's ten heuristic guidelines. With these two qualitative methods, the study has adopted a qualitative approach where the results are then linked to the theory HMSAM.