With the advancement of technology, innovative control measures have been introduced to mitigate the risk of work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Among these measures, wearable passive exoskeletons have emerged as promising solutions for addressing WMSDs. Previous studies have demonstrated the effectiveness of wearable passive exoskeletons for improving awkward postures and reducing muscle workload in tasks involving neck extension, limbs, and back. However, the effectiveness of newly developed industrial exoskeletons designed for neck flexion remains uncertain. This study aimed to evaluate the neck exoskeleton's effects on muscle activities and work postures, by comparing the working conditions of floor workers wearing and not wearing these devices. Six subjects were recruited for field measurements. Muscle activity of the neck extensors, as well as the forward inclination angle of the head and trunk, were assessed during the measurements. Data comparison between wearing and not wearing the neck flexion exoskeleton was conducted using the related samples Wilcoxon signed-rank test. Spearman’s rank correlation coefficient was utilized to analyze the correlation between different parameters while wearing the neck flexion exoskeleton. The results showed that compared to not wearing the exoskeleton, wearing the neck flexion exoskeleton significantly reduced muscular activity at the 10th percentile (p=0.028), 50th percentile (p=0.028), and 90th percentile (p=0.028). Wearing the neck flexion exoskeleton also reduced the 10th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.046) of the head angle, and the neck angle at the 50th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.028). Additionally, the trunk angle was significantly higher with the exoskeleton at the 50th percentile (p=0.046) and 90th percentile (p=0.027). The correlation analysis when wearing the exoskeleton revealed a negative correlation between neck angle and trunk angle at the 10th percentile (r=-0.829, p=0.021). Additionally, a significant negative correlation was found between neck angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.943, p=0.002), as well as between head angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). Moreover, a strong negative correlation was observed between RMS and head angle at the 50th percentile (r=-0.771, p=0.036) and 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). In conclusion, the results show that wearing neck flexion exoskeletons during actual work tasks among floor layers reduces neck extensor muscle activity, excessive neck flexion, and forward head inclination, and it may lead to an increase in forward trunk inclination, without influencing work efficiency. / trätt som en möjlighet för att minska risken för WMSD. Tidigare studier har visat att bärbara passiva exoskelett är effektiva för att minska belastningen vid besvärliga arbetsställningar och minska muskelbelastningen vid arbetsuppgifter som involverar nackextension, extremiteter och rygg. Dock är effektiviteten av nyligen utvecklade industriella exoskelett designade för nackflexion fortfarande osäker. Denna studie syftade till att undersöka effekten av ett nackflexionsexoskelett, med avseende på muskelbelastning och arbetsställningar hos golvarbetare. Sex försökspersoner rekryterades för fältmätningar. Muskelaktiviteten hos nackextensorerna, samt framåtlutningsvinkeln av huvudet och bålen, mättes under arbetet. Statistisk jämförelse mellan att bära och inte bära nackflexionsexoskelettet utfördes med hjälp av Wilcoxon signed-rank test för relaterade prover. Spearman rangkorrelationskoefficient användes för att analysera korrelationen mellan olika parametrar när nackflexionsexoskelettet bars. Resultaten visade att exoskelettet signifikant minskade muskelaktiviteten ; vid 10:e percentilen (p=0.028), 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Vidare minskade även huvudvinkeln signifikant, 10:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.046) av, liksomnackvinkelns 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Bålvinkeln, däremot, var signifikant högre med exoskelettet både vid 50:e percentilen (p=0.046) och 90:e percentilen (p=0.027). Korrelationsanalysen avslöjade en negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 10:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom var det en signifikant negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.943, p=0.002), samt mellan huvudvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom observerades en stark negativ korrelation mellan muskelaktivitet och huvudvinkel vid 50:e percentilen av de båda måtten (r=-0.771, p=0.036) och vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Sammanfattningsvis visar resultaten att användning av nackflexionsexoskelett under faktiska arbetsuppgifter bland golvläggare minskar nackextensorernas muskelaktivitet, nackflexion och framåtlutning av huvudet, samt ökar framåtlutningen av av bålen utan att påverka arbetseffektiviteten.

Introduktion: Yrkesförare som grupp uppvisar hög prevalens av kardiovaskulära sjukdomar och muskuloskeletala besvär. Yrkets ogynnsamma arbetsförhållanden leder ofta till ohälsosamma levnadsvanor och få förare når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Trots yrkesgruppens låga hälsostatus är forskningsfältet förhållandevis outforskat, i synnerhet inom området för muskuloskeletal hälsa och fysisk aktivitet.  Syfte: Denna scoping review syftar till att beskriva vilka hälsofrämjande interventioner som studerats för att förbättra yrkesförares hälsa, med specifikt fokus på åtgärder för fysisk aktivitet. Metod: I detta arbete användes SBU:s metodbok och PRISMA för att följa de riktlinjer som finns för systematiska litteraturöversikter. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och Web of Science under våren 2024. Kvalitetsgranskning gjordes enligt granskningsmallar från SBU. Resultat: Sex studier inkluderades i denna scoping review. Interventioner av livsstilsförändring, styrketräning och utbildning i fysisk aktivitet kunde alla bidra till ökad fysiska aktivitet. Styrketräning, utbildning i fysisk aktivitet, raster och stretching kunde minska muskuloskeletala besvär. Effekter på kost, sömn, antropometriska mått, kardiovaskulära hälsomarkörer och self-efficacy visade varierade resultat. Konklusion: Trots stora variationer på interventionerna fick de flesta av studierna positiva resultat på förbättrad hälsa eller hälsofrämjande beteenden i någon form, vilket visar på en bredd av möjligheter inför framtida interventioner och åtgärder. Fysisk aktivitet, som är en av hörnstenarna för kardiovaskulär och muskuloskeletal hälsa, behöver finnas med som komponent i det hälsofrämjande arbetet och där har fysioterapeuter med sin kompetens en viktig roll. Framtida forskningsprojekt behöver titta på fler potentiella åtgärder och hitta möjligheter att kringgå de utmaningar som föreligger i branschen för att bättre kunna möta yrkesgruppens behov av hälsofrämjande insatser.

The wrist is a body part that can be used during repetitive movements in many work environments. There is a need to measure these movements in order to notice harmful repetitive movements in advance. There are many different ways to measure these movements, such as with the use of a depth camera. The goal of this study is to determine if this can be done with high precision compared to other technologies. In order to determine this, an application was created that used several different technologies and libraries to track and pinpoint the hand’s and forearm’s location in each frame. With these locations, together with timestamps from the frames, the angular velocity of the wrist could be calculated. The recordings were made in several different test cases with factors such as background, clothes and lighting changing in each test. In order to compare the depth cameras values, a golden standard had to be set. The depth camera’s recorded values were compared to the golden standard’s recorded values by displaying the values on a graph and by calculating the root mean squared error as well as the mean absolute error. The results indicated that a depth camera can be used to measure wrist movements relatively accurately, even with more advanced movements relative to this study. The result also showed that the depth camera had problems in some test cases. / Handleden är en kroppsdel som kan användas under repetitiva rörelser i många arbetsmiljöer. Det finns ett behov av att mäta dessa rörelser för att upptäcka skadliga repetitiva rörelser i förväg. Det finns många olika sätt att mäta dessa rörelser, till exempel med hjälp av en djupkamera. Målet med denna studie är att avgöra om detta kan göras med hög precision jämfört med andra teknologier. För att avgöra detta skapades en applikation som använder flera olika teknologier och bibliotek för att spåra och lokalisera handens och underarmens position i varje bildruta. Med hjälp av dessa positioner, tillsammans med tidsstämplar från bildrutorna, kunde vinkelhastigheten för handleden beräknas. Inspelningarna gjordes i flera olika testfall där faktorer som bakgrund, kläder och belysning ändrades i varje test. För att kunna jämföra djupkamerans värden behövdes en referensstandard fastställas. Djupkamerans inspelade värden jämfördes med referensstandardens inspelade värden genom att visa värdena på en graf och beräkna rotmedelkvadratfelet samt medelabsolutfelet. Resultaten indikerade att en djupkamera kan användas för att mäta handledsrörelser relativt noggrant, även med mer avancerade rörelser i förhållande till denna studie. Resultatet visade även att djupkameran hade problem i vissa testfall.