BACKGROUND: Previous studies have shown a high injury rate in the lower extremities among military recruits. A correlation has been shown between female gender or a low level of physical activity prior to basic military training and a higher risk of injury. AIM: To investigate the self-reported injury rate in the lower extremities among Swedish recruits and the difference in injury rate between men and women. Another aim was to investigate correlation between self-reported injury rate in the lower extremities and self-reported physical activity, and to study this correlation for both men and women. METHOD: A quantitative study with a prospective, descriptive, comparative and correlative design. Data from two different questionnaires were answered by 177 recruits. RESULTS: 26% of the recruits reported injury in lower extremities after completing the basic training. There was a significant difference (p=0.006) in self-reported injury between female and male recruits. The level of prior physical activity and the injury rate amongst the recruits had a low correlation. CONCLUSION: The results indicate a high injury rate among Swedish recruits, especially among the female recruits. No correlation between self-reported physical activity and the injury rate in lower extremities was found. / BAKGRUND: Tidigare studier visar på hög skadeprevalens i nedre extremiteter hos militära rekryter under grundläggande militär utbildning. Samband har setts mellan kvinnligt kön eller låg fysisk aktivitetsnivå före utbildningsstart och ökad skaderisk. SYFTE: Undersöka den självrapporterade skade-/besvärsprevalensen i nedre extremitet hos svenska rekryter efter avslutad grundläggande militär utbildning (GMU), samt studera skillnader mellan könen i detta avseende. Syftet var också att undersöka sambandet mellan självrapporterad fysisk aktivitetsnivå inför GMU och skade-/besvärsprevalensen i nedre extremiteter efter genomförd utbildning samt studera sambandet för män respektive kvinnor. METOD: En kvantitativ studie med prospektiv, deskriptiv, komparativ och korrelerande design. Data från två olika enkäter besvarades av 177 rekryter. RESULTAT: 26% av rekryterna rapporterade skada/besvär i nedre extremitet vid avslutad utbildning. Signifikant skillnad (p=0,006) kunde ses i självrapporterad skade-/besvärsprevalens mellan kvinnliga (42%) och manliga (21%) rekryter. Nivå av fysisk aktivitet och skade-/besvärsprevalensen hos rekryterna hade inget signifikant samband och låg korrelation. KONKLUSION: Resultaten tyder på hög skadeprevalens inom GMU, framförallt hos kvinnliga rekryter. Något samband mellan självskattad nivå av fysisk aktivitetsnivå och skade-/besvärsprevalens i nedre extremitet fanns inte hos rekryterna. Sambandet fanns varken för män eller kvinnor på gruppnivå.

Bakgrund: Personer med muskuloskeletala och psykiska diagnoser står för 57 % av sjukskrivningarna i Västerås. Majoriteten av dessa är kvinnor. Det har blivit vanligare att man, vid rehabilitering, förutom personens fysiska funktion även beaktar psykiska aspekter, så som copingstrategier. Syfte: Att kartlägga de mest förekommande copingstrategierna hos personer som varit sjukskrivna mellan 3 och 6 månader och att undersöka eventuella skillnader i copingstrategier mellan män och kvinnor samt mellan personer med psykiska och muskuloskeletala besvär. Metod: En enkätbaserad deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes. Urvalet var ett bekvämlighetsurval som rekryterades i samarbete med Sjukskrivningskommittén och Försäkringskassan i Västerås. Åttio personer tillfrågades om deltagande varav 40 personer var sjukskrivna på grund av psykiska besvär och fyrtio på grund av en muskuloskeletala besvär. Resultat/Slutsats: Tjugo personer deltog i studien. Av dessa var 17 kvinnor och 3 män, 16 personer hade muskuloskeletala besvär och 4 psykiska besvär. De mest förekommande copingstrategierna inom gruppen långtidssjukskrivna var att öka aktivitet, smärtbeteende och självstärkande. Det är vanligare med katastroftankar hos personer med muskuloskeletala besvär än hos personer med psykiska besvär. Ingen skillnad mellan män och kvinnor kunde analyseras eftersom könsfördelningen bland deltagarna var ojämnt fördelad. Det går ej att dra några absoluta slutsatser utifrån resultatet på grund av det stora bortfallet och det låga deltagarantalet. / Background: People with musculoskeletal and mental disorders account for 57% of sick leave in Västerås. The majority of these are women. It has become more common in rehabilitation that also to take into account psychological aspects, such as coping strategies. Objective: To identify the most prevalent coping strategies in persons on sick leave between 3 and 6 months and to analyze possible differences in coping strategies between men and women as well as between people with mental and  musculoskeletal disorders. Method: A questionnaire-based descriptive cross-sectional study. A convenience sample was invited to participate the sample was recruited in cooperation with Sjukskrivningskommittén and Försäkringskassan in Västerås. Eighty persons were asked for participation of which 40 were on sick leave due to mental disorders and 40 due to musculoskeletal disorders. Results/Conclusion: Twenty people participated in the study. Of these were 17 women and three were men. Of those, 16 people had a musculoskeletal disorder and four had a mental disorder. The most prevalent coping strategies within the group long-term sickness was increasing activity, pain anxiety and self-reinforcing. People with musculoskeletal disorders had more catastrophizing thoughts than people with mental disorders. No difference between men and women were possible to analyse because the gender distribution among the participants were uneven. The small sample size and high drop- out rate does not allow any absolute conclusions based on the study results.

Många människor arbetar en stor del av sitt liv och det är därmed viktigt med en hållbar hälsa för var enskild individ genom alla deras yrkesverksamma år. Studier visar att både fysisk och psykisk hälsa är viktigt i arbetslivet. Byggindustrin är ett utsatt yrkesområde med stora hälsorisker. Det finns idag mycket forskat inom byggindustrin som helhet men inom yrket plattsättning finns det idag nästan ingen forskning. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga muskuloskeletala besvär hos plattsättare och använda modellen för krav, kontroll och stöd i syfte att bedöma om det kan bidra till att förklara någon form av muskuloskeletala besvär. I föreliggande studie har en kvantitativ ansats använts i form av enkät. Undersökningen mätte självskattad allmänt hälsotillstånd, stress, krav, kontroll och stöd tillsammans med subjektiva muskuloskeletala symptom av plattsättare. I studien deltog 13 män med en medelålder på 38 (std=11,6) och fem kvinnor med en medelålder på 31 (std=9,7) som har arbetat som plattsättare 2-26 år. Resultatet indikerar att den övergripande allmänna hälsan, stress, krav och kontroll var god hos plattsättarna. Förekomsten av muskuloskeletala besvär var som högst i nedre delen av ryggen och knä/knäna med en besvärsfrekvens på 72 procent. Muskuloskeletala besvär som en funktion av självskattad krav-kontroll gav ett resultat där de flesta (78 %) hamnade i kategorin "aktiv". Detta begränsade möjligheten till att jämföra självskattade besvär mellan olika kategorier i krav och kontrollmodellen. Slutsatsen är att inom yrket plattsättare finns ett stort problem med muskuloskeletala besvär och vidare forskning är viktigt. / The aim of the present study was to identify musculoskeletal symptoms in pursuit tiler and use the model of demands, control and support in order to assess if it may help to explain the presence of musculoskeletal symptoms. In the present study a quantitative approach was used. The survey measured self-rated general health, stress, demands, control and support together with subjective musculoskeletal symptoms of the tilers. The sample group included 13 men with a mean age of 38 (std= 11,6) and five women with a mean age of 31 (std=9,7) that had worked as a tiler 2-26 years. Result indicates that the overall self-rated level of general health, stress, demand and control was good. The prevalence of musculoskeletal symptoms in the lower back and the knee/knees was high with frequency of 72%. Musculoskeletal symptoms as a function of self-rated control-demand categories yielded the following results. Most of the tiler ended up in the categorie for "activ". This limited the ability to compare the self-reported symptoms between different categories in the demand and control model. It is concluded that the profession tiler have a big problem with musculoskeletal symptoms and further research is important.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Muskuloskeletala symptom är ett utbrett problem som drabbar människor över hela världen och påverkar folkhälsan negativt. Dels påverkas kroppen fysiskt med minskad funktion och värk i den drabbade kroppsdelen, men även det psykiska välmåendet kan bli lidande. Vårdpersonal som arbetar med tunga eller repetitiva lyft löper stor risk att drabbas av muskuloskeletala symptom. Flera studier visar att fysisk aktivitet och ergonomiska hjälpmedel kan lindra problemen och verka som hälsofrämjande insatser. Studiens syfte är att undersöka förekomsten av muskuloskeletala symptom bland personal på LSS-boenden i Västmanland samt om det finns något samband mellan muskuloskeletala symptom och omfattningen av fysisk aktivitet respektive tillgängligheten och användningen av ergonomiska hjälpmedel. En kvantitativ metod med en tvärsnittsdesign användes för att kunna besvara syftet och frågeställningarna och chi2-test användes för att hitta samband. Resultatet visade bland annat att över hälften av personalen har muskuloskeletala symptom i ryggen. Signifikanta samband hittades mellan omfattningen av fysisk aktivitet och muskuloskeletala symptom, men inte mellan tillgängligheten och användningen av ergonomiska hjälpmedel och muskuloskeletala symptom. Resultatet diskuteras även utifrån PATH-modellen (Practices for the Achievement of Total Health) som teoretiskt perspektiv. Förslag på framtida forskning är att ta fram mer praktiska åtgärder som arbetsplatser kan utgå från för att motverka muskuloskeletala symptom.

Bakgrund: Tidigare studier har påvisat att exponeringen av fysiskbelastning inom soldatyrket har ökat genom åren. Det finns samband mellan hög belastningen och förekomst av muskuloskeletala besvär och skador (MSBS). Syfte: Syftet med studien var att undersöka förekomsten av muskuloskeletala besvär och skador i två insatsgrupper inom Försvarsmakten med tio års mellanrum (Insats 2002 och Insats 2012) samt undersöka om det föreligger skillnad mellan grupperna. Dessutom syftar studien till att undersöka hur soldater som har MSBS upplever sin hälsa. Material och metod: Tvärsnittsstudie med 896 soldater ur två internationella insatser med tio års mellanrum (Insats 2002 n= 573 och Insats 2012 n = 323). Datainsamlingen utfördes med en enkät före insats avseende MSBS samt upplevd hälsa. Resultat: Tidigare erfarna och aktuella MSBS rapporterades i högre grad hos Insats 2012 jämfört med Insats 2002. Båda grupperna skattade den upplevda hälsan högt. De som rapporterade pågående MSBS i Insats 2012 upplever sin kroppsliga hälsa signifikant lägre (p<0,001) än de som inte har MSBS. Konklusion: Det förelåg anmärkningsvärt hög förekomst av MSBS i Insats 2012. Det är av största vikt att fortsätta kartlägga arbetskraven, arbetsförmågan och besvärsförekomst så att preventiva och reaktiva åtgärder kan vidtas. / Background: Previously studies have shown that exposure to heavy physical workloads in the military profession have increased through the years. There is a correlation between heavy physical workloads and the precence of musculoskeletal complaints and injuries (MSCI). Purpose: The aim with the study was to investigate the prevalence of MSCI in two groups in Swedish Armed Forces, ten years apart (Mission 2002 and Mission 2012) and examine if there is a difference between the groups. In addition the study aims to examine how the soldiers who reported MSCI perceived their health. Material and method: Cross-sectional survey including 896 soldiers from two international missions ten-years apart (Mission 2002 n=572 and Mission 2012 n=323). Data were collected through questionnaire before the international mission. Result: Both point prevalence and one-year prevalence of MSCI where reported to be higher in Mission 2012 compared with Mission 2002. Both groups estimated high levels of perceived health. Conclusion: Remarkable high prevalence of MSCI existed in year 2012. It is of importance to continue to identify work requirements, work capacity and prevalence of MSCI so that preventive and reactive measures can be taken.

Bakgrund: Återhämtning och nutrition är viktiga aspekter för att minimera risken för skador hos idrottare. Ett för lågt energiintag kan leda till flera negativa fysiologiska effekter då kroppens energibehov inte tillgodoses. Hos kvinnor är menstruationsdysfunktion (MD) ett vanligt symptom på långvarig låg energitillgänglighet och hög förekomst har främst rapporterats hos kvinnliga idrottare inom viktkänsliga idrotter såsom uthållighetsidrott. Syfte: Syftet med denna studie var därför att beskriva skadebilden hos svenska och danska kvinnliga landslagsidrottare på seniornivå samt undersöka eventuella samband mellan förekomst av skador och menstruation. Metod: Alla danska och svenska kvinnliga landslagsidrottare blev kontaktade per mejl och tillfrågade om deltagande via online-enkät där frågor om skador det senaste året och menstruation ingick. Deltagare blev klassificerade att ha MD om de uppgav att de aldrig haft menstruation, ingen menstruation de senaste tre månaderna, menstruationscykler med längre intervall än 35 dagar eller <9 menstruationscykler de senaste 12 månaderna. Alla deltagare blev klassificerade som antingen icke-viktkänsliga (t.ex. bollsport) eller viktkänslig idrottare (t.ex. uthålligsidrott). Resultat: Totalt svarade 634 (25%) idrottare på enkäten. Den rapporterade skadeprevalensen under de senaste 12 månaderna för samtliga inkluderade deltagare var 57%. 30% av deltagarna blev klassificerade att ha MD med en högre förekomst i viktkänsliga idrotter (39% vs 24%; P = <0,001). Deltagare med MD rapporterade fler skador under de senaste 12 månaderna (P = 0,004) och hade en högre risk för skada (OR = 1,52; 95% CI = 1,06–2,19; P = 0,024) samt högre risk för att ha varit långvarigt skadad (>22 dagar) (OR = 1,87; 95% CI = 1,23–2,55; P = 0,003) jämfört med deltagare med regelbunden menstruation. Deltagare från viktkänsliga idrotter hade en högre risk för skada (OR = 1,50; 95% CI = 1,02–2,21; P = 0,039) och högre risk för att ha varit långvarigt skadad (OR = 2,11; 95% CI = 1,38–3,24; P = <0,001) jämfört med deltagare från icke-viktkänsliga idrotter. Konklusion: Resultaten indikerar att kvinnliga landslagsidrottare med självrapporterad MD har en ökad skaderisk, speciellt inom viktkänsliga idrotter som uthållighetsidrott. Menstruationsdysfunktion bör därför tas i beaktning då det har negativ inverkan på idrottares hälsa och prestation. Vidare finns det ett stort behov av mer kunskap för att implementera effektiva kön- och idrottsspecifika preventionsåtgärder. / Background: Recovery and nutrition are important aspects in order to minimize injury risk in athletes. Multiple negative physiological impairments have been recognized in athletes due to low energy intake. One common symptom of prolonged low energy availability in females is menstrual dysfunction (MD) and high prevalence has been reported mostly in female athletes in weight-sensitive sports like endurance sports. Aim: The aim of the present study was to describe injuries among Swedish and Danish female national team athletes and to investigate potential connections between injury prevalence and menstruation. Method: All Swedish and Danish national team athletes were invited via e-mail to complete an anonymous online survey, which held questions about injuries the past year and menstruation. Participants were classified with MD if they stated that they never had menstruation, no menstruation the last three months, menstruation cycles with longer intervals than 35 days or <9 menstruation cycles the last 12 months. The participants were also divided in groups of non-weight sensitive athletes (e.g. ball game) or weight sensitive athletes (e.g. endurance sport). Results: A total of 634 (25%) athletes completed the survey. Among all participants an injury prevalence of 57% was observed and 30% were classified with MD. Higher prevalence of MD was reported in weight-sensitive sports (39% vs. 24%; P = <0,001). Athletes with MD sustained more injuries (P = 0,004), reported higher risk of injury (OR = 1,52; 95% CI = 1,06–2,19; P = 0,024) and to be long-term injured (>22 days) (OR = 1,87; 95% CI = 1,23–2,55; P = 0,003) compared to athletes with regular menstruation. In athletes from weight-sensitive sports a higher risk of injury was observed (OR = 1,50; 95% CI = 1,02–2,21; P = 0,039) and also to be long-term injured (OR = 2,11; 95% CI = 1,38–3,24; P = <0,001) compared to athletes from non weight-sensitive sports. Conclusion: The result indicates that female national team athletes with self-reported MD have increased injury risk, especially in weight-sensitive sports like endurance sports. Menstrual dysfunction has a negative impact on both health and performance, and therefore athletes and coaches need to pay attention to menstrual function. More research is needed to implement effective sex and sport-specific preventive measures.

Bakgrund Muskuloskeletala besvär i nacke och skuldra är vanligt förekommande arbetsrelaterade sjukdomar bland bildskärmsarbetare. Detta orsakar individuellt lidande med stora kostnader för samhället i storleksordningen 0.5% till 2% av ett lands BNP, men även för företag som utöver ökade omkostnader även riskerar sämre produktion och kvalitet. Det finns en oro att bildskärmsarbetande med progressiva glasögon arbetar med en ökad huvudextension och huvudprotraktion sk ”gamnacke”. Få jämförande studier har dock gjorts på HE respektive FHP vid användandet av progressiva glasögon, och ännu färre med subjekten i deras naturliga arbetsmiljö. Syfte – I denna studie undersöktes om det, i subjektens egen arbetsmiljö, föreligger ett samband mellan begreppet gamnacke och bildskärmsarbete vid användandet av progressiva glasögon avseende faktorerna FHP och HE jämfört med bildskärmsarbete utan progressiva glasögon. Subjekt –Datainsamlingen har skett på sju stycken olika företag i storstockholmsområdet under tidsperioden Mars-April 2017. Testgruppen bestod av 3 män och 7 kvinnor med en medelålder på 57,80 år (±8,18). Tid som de använt progressiva glasögon var 5,85 år (±5,59). kontrollgruppen bestod av 4 män och 6 kvinnor med en medelålder på 55,90 år (±3,60). Metod – Subjekten fotograferades med en smartphonekamera i ett stativ med horisontellt vattenpass, sittande vid sina skrivbord framför sina egna bildskärmar. Tre fotografier togs under 5 minuters tid på respektive subjekt. Subjekten var inte varse om exakt vid vilken tidpunkt fotografierna togs. En mobilapplikation användes för att ta ut vinklar för HE och FHP. Medelvärdena användes sedan för vidare analys med ett two-independent-sample test. Resultat – Testgruppens medelvärde för huvudets protraktion, TFHP var 42,20° (±7,15°). Testgruppens vinkel för mätning av huvudets extension, THE, hade medelvärdet 17,73° (±5,55°). Kontrollgruppens medelvärde för huvudets protraktion, KFHP var 40,87° (±7,53°). Kontrollgruppens medelvärde av huvudets extension, KHE var 11,53° (±7,42°). Korrelationen mellan progressiva glasögon och FHP var inte statistisk signifikant (p = 0,739), detta gällde även för korrelationen mellan progressiva glasögon och HE (p = 0,063). Konklusion – Resultatet av studien visade inget statistiskt signifikant samband gällande att bildskärmsarbetande i subjektetens naturliga arbetsmiljö med fullprogressiva glasögon hade en högre grad FHP eller HE än bildskärmsarbetande utan fullprogressiva glasögon i förhållande till lodlinjen respektive horisontallinjen, däremot sågs en tendens till en högre grad av HE hos gruppen med fullprogressiva glasögon i förhållande till horisontallinjen (p=0,063). / Introduction – Musculoskeletal disorders of the neck and shoulders are common occupational diseases among VDU operators. This causes individual suffering with high costs for society at around 0.5% to 2% of a countries GDP, as well as for companies, that besides high costs also risk a poorer production and quality. There is a concern that VDU operators with progressive lenses have an increased head extension and Forward head posture. However, Few comparative studies have been made on head extension and Forward head posture on subjects with progressive lenses and even fewer with subjects in their natural working environment. Aim – In this study, the aim was to, in the subjects own natural working environment, investigate whether there is a connection between the concept of poor posture in regards of FHP and HE, and VDU operators in the use of progressive lenses, compared to VDU operators without progressive lenses. Materials – The data was collected from seven different companies in the Greater Stockholm area during the period March-April 2017. The test group consisted of 3 men and 7 women with an average age of 57.80 years (± 8.18). The time spent using progressive lenses was 5.85 years (± 5.59). The control group consisted of 4 men and 6 women with an average age of 55.90 years (± 3.60). Method - The subjects were photographed with a smartphone on a leveled tripod, sitting at their own desks in front of their own monitors. Three photos were taken within 5 minutes on each subject. The subjects did not know exactly when the photographs were taken. A mobile application was used to extract angles for HE and FHP measurements. The mean values were then used for further analysis with a two-independent sample test. Results – The test group's mean head protrusion, TFHP was 42.20° (±7.15°). The test group's angle for measuring the head extension, THE, had an average of 17.73° (±5.55°). The control group's mean head protrusion, KFHP was 40.87° (±7.53°). The control group's mean of the head extension, KHE was 11.53° (±7.42°). The correlation between progressive lenses and FHP was not significant (p = 0.739), nor was the correlation between progressive lenses and HE significant (p = 0.063). Conclusion – The results of the study showed no statistically significant correlation that VDU operators in the subject's natural working environment with progressive lenses have a higher degree of FHP or HE than VDU operators without progressive lenses in relation to the vertical- and horizontal line respectively. On the other hand, they had a trend towards a higher HE than VDU operators without progressive lenses with a p-value of 0.063.

This report presents a Master of Science Thesis, conducted at the Royal Institute of Technology, within Industrial Design Engineering, in collaboration with the privately owned healthcare company Praktikertjänst AB. The purpose of this project was to investigate the distribution of injuries and issues in the hand-/arm extremities among dentistry personnel, as well as explore the possibility to prevent these to emerge. Through literature studies, field visits and empirical methods, valuable insights have been obtained. These were processed and resulted in recommendations for future product development including suggestions of solutions, and a checklist for clinics which they can use to prevent strain issues from occurring. The result shows that work-related strain issues in the hand-/arm extremities exist to a large extent among dentistry personnel. Most dentistry personnel with hand-/arm problems experience pain in their fingers and wrist on their right-hand side. Then, it is most common with strain injuries in the fingers and wrist, where the three most specified injuries were thumb arthritis, carpal tunnel syndrome and lateral epicondylitis. Moreover, the most common symptoms were cold hands, numbness, and impaired grip. However, these symptoms were not connected to a specific injury. The underlying causes of these issues are many but could be reduced by ergonomic product development and human centered design. Furthermore, it would be interesting to examine the impact of vibrations, since symptoms of vibration syndromes can be seen, and few respondents have specified a diagnosis. Also, the result shows that there are presumably unrecorded cases in national statistics considering work related injuries. Whether the result can be generalized for the whole dental care sector or not is difficult to determine, since most of the material was gathered from the private sector. Therefore, it would be of great interest to carry out a similar study within the regional dentistry. / Denna rapport redovisar ett masterexamensarbete utfört på Kungliga Tekniska Högskolan, inom Teknisk Design, i samarbete med det privata vårdbolaget Praktikertjänst AB. Syftet med projektet var att undersöka utbredningen av skador och problem i hand-/armregionen hos tandvårdspersonal, samt utforska möjligheten att förebygga uppkomsten av dessa besvär. Med hjälp av litteraturstudier, studiebesök och empiriska metoder har värdefulla insikter erhållits. Dessa har sedan bearbetats och resulterat i rekommendationer för framtida produktutveckling innehållande lösningsförslag, samt en checklista för kliniker som kan hjälpa till att förebygga belastningsbesvär. Resultatet visar att det i stor utsträckning förekommer arbetsrelaterade belastningsbesvär i hand-/armregionen hos tandvårdspersonal. För de med hand-/armproblem är smärta vanligast att uppleva i fingrar och handled på höger sida. Sedan förekommer flest belastningsskador i fingrar och handled, där de tre mest specificerade skadorna är artros i tummen, karpaltunnelsyndrom och tennisarmbåge. Vidare är de vanligaste symtomen kalla händer, domningar och försämrad gripkraft. Dessa symtom i hand/arm är dock inte kopplade till någon specifik skada. De bakomliggande orsakerna till dessa besvär är många, men skulle kunna reduceras med hjälp av ergonomisk produktutveckling och människocentrerad design. Det vore intressant att närmare undersöka hur vibrationer påverkar dessa besvär, då symtom till vibrationsskador existerar, men få har specificerat en diagnos. Vidare tyder resultatet på att det troligen är ett stort mörkertal i nationell statistik angående arbetsskador. Om resultatet går att generalisera för hela tandvården är svårt att avgöra, eftersom övervägande mängd material har samlats in från privat sektor. Därför vore det intressant att utföra en liknande studie inom Folktandvården.

Långvarig muskuloskeletal smärta är ett globalt hälsoproblem och är den vanligaste orsaken till funktionnedsättningar hos individer. Individer med långvarig muskuloskeletal smärta har en ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa som kan påverka individens välbefinnande och livskvalitet negativt. Individer använder olika strategier (icke farmakologiska och farmakologiska behandlingar) för att hantera smärta. Distriktssköterskan har en avgörande roll vid identifiering av individens smärtproblematik och psykisk ohälsa / Chronic musculoskeletal pain is a global health problem and is the most common cause of disability in individuals. Individuals with long-term musculoskeletal pain have an increased risk of suffering from mental illness, which can negatively affect the individual's well-being and quality of life. Individuals use different strategies (non-pharmacological and pharmacological treatments) to manage pain. The district nurse has a decisive role in identifying the individual's pain problem and mental illness.