Problemformulering: Muskuloskeletala besvär är vanligt bland yrkeschaufförer i den svenska transportsektorn, och synergonomi är en ofta underskattad riskfaktor. Begränsad forskning om sambandet mellan samsynsproblem och muskuloskeletala besvär gör att problemets omfattning och konsekvenser är oklara. Samsynsproblem är svårigheter att använda båda ögonen samtidigt för att se och bearbeta bilder. Syfte: Syftet med den här tvärsnittsstudien var att undersöka förekomsten av samsynsproblem och muskuloskeletala besvär bland yrkeschaufförer och om muskuloskeletala besvär samvarierar med samsynsproblem. Metod: Data i studien hämtades från ett register. Det var totalt 197 yrkeschaufförer som besvarade enkäten. Förekomsten av samsynsproblem och muskuloskeletala besvär analyserades genom deskriptiv statistik och studiens andra frågeställning har analyserats genom inferentiell statistik och inkluderade två regressionsanalyser. Resultat: Förekomsten av samsynsproblem totalt i populationen var 18% och förekomsten av muskuloskeletala besvär totalt i populationen var 22%; taxi- och busschaufförer var överrepresenterade. Regressionsanalyserna visade att muskuloskeletala besvär och samsynsproblem samvarierar (p < 0.05) med och utan kontrollvariabler. I den justerade regressionsanalysen samvarierar variabeln socialt stöd i hemmet med muskuloskeletala besvär hos taxichaufförer och socialt stöd i arbetet hos långtradarchaufförer. Slutsats: Yrkeschaufförer är sannolikt en yrkeskategori som har en hel del ohälsa och ett stressfullt jobb. Studien visar en association mellan muskuloskeletala besvär och samsynsproblem bland yrkeschaufförer, men den fastställer ingen kausalitet. Det finns begränsad forskning om denna yrkeskategori, och mer forskning behövs.

Syfte. Att kartlägga förekomsten av muskuloskeletala besvär hos kvinnlig och manlig ambulanspersonal och att analysera muskuloskeletala besvär i relation till kön, ålder, anställningstid, utbildning och självskattad fysisk belastning. Bakgrund. Arbetsbelastningen för ambulanssjukvården ökar världen över. Arbetet i ambulans innefattar hög fysisk belastning vilket medför hög risk för muskuloskeletala besvär där smärtor i nedre delen av ryggen är dominerande. Design. En kvantitativ tvärsnittstudie med deskriptiv och jämförande design. Metod. Studien genomfördes genom en webbaserad enkät som besvarades av kvinnlig (n=24) och manlig (n=62) ambulanspersonal verksamma på fyra orter i Sverige. Enkäten omfattade bakgrundsinformation om deltagarna. Frågor om de upplevt besvär i nacke, bröstrygg, ländrygg eller axlar/skuldror de senaste sju dagarna samt självskattad fysisk belastning vid stationsarbete och utryckning. Analyser gjordes i statistikprogrammet SPSS 23.0 med t-test och chi 2-test. Resultat. Kvinnlig ambulanspersonal rapporterade 8 (33 %) att de upplevt besvär i nacke, 6 (25 %) i bröstrygg, 11 (46 %) i ländrygg och 6 (25 %) i axlar/skuldror. Manlig ambulanspersonal rapporterade 18 (29 %) att de upplevt besvär i nacke, 15 (24 %) i bröstrygg, 31 (50 %) i ländrygg och 19 (31 %) i axlar/skuldror. Totalt rapporterade 53 (62 %) deltagare att de upplevt besvär. Resultatet visar högre grad av självskattad fysisk belastning vid stationsarbete hos deltagarna med muskuloskeletala besvär. Slutsats. Muskuloskeletala besvär är vanligt förekommande hos ambulanspersonal. Det finns ett behov om ökad kunskap om orsaker till muskuloskeletala besvär och hur dessa kan förebyggas för att främja god hälsa hos ambulanspersonal. Forskning kan fokusera på hur ambulanspersonal med muskuloskeletala besvär upplever sin hälsa och om ambulanspersonalen upplever begränsning i arbetet relaterat till besvären. / Aim. To identify the prevalence of musculoskeletal disorders among female and male ambulance personnel and analyze musculoskeletal disorders in relation to gender, age, employment and rate of perceived exertion. Background. Workload for the ambulance service increases worldwide. Working in an ambulance includes high physical strain that leads to high risk of musculoskeletal disorders where pain in the lower part of the back is dominant. Design. A quantitative cross-sectional study with descriptive and comparative design. Method. The study was conducted using an online survey answered by female (n=24) and male (62) ambulance personnel working in four ambulance stations in Sweden. The questionnaire included background information about the participants and questions about self-reported musculoskeletal disorder in neck, upper back, lower back or shoulders for the last seven days as well as physical strain at station work and emergency call outs. Analyses were conducted in SPSS 23.0 whit independet t-test and chi-square test. Results. Of the female ambulance personnel eight (33 %) reported discomfort in the neck, 6 (25 %) at the upper back, 11 (46 %) at the low back and 6 (25 %) in the shoulders. Among male ambulance personnel reported 18 (29 %) discomfort at the neck, 15 (24 %) at the upper back, 31 (50 %) at the low back and 19 (31 %) in the shoulders. Totally 53 (62 %) reported some form of musculoskeletal disorder. The results show higher levels of self-reported physical strain at station work among participants with musculoskeletal disorders than those without. Conclusion. Musculoskeletal disorders are common among ambulance personnel. There is a need for more knowledge about the causes of musculoskeletal disorders and prevention of these to promote good health among ambulance personnel. Research may focus on how ambulance personnel with musculoskeletal disorders perceive their health, and if ambulance personnel are experiencing limitation in work related to musculoskeletal disorders or not.

The purpose of this study was to describe the prevalence of self-reported visual and neck/shoulder complaints among individuals with a low vision diagnosis. The study also aimed to examine whether there was an association between the degree of self-rated visual and the neck/shoulder complaints. There was a questionnaire survey that was conducted on patients that visits an eye center in a county in central Sweden. There were a total of 18 people participated in the survey, between 17-92 years old. The questionnaire contained 22 questions and was analyzed with SPSS. The results showed how the distributions of answers were to the questions about the respondents’ vision respectively of respondents’ musculoskeletal problems. Results also showed that there was an association between the degree of self- rated visual difficulties and the degree of self- rated neck/shoulder disorder. The results in this study support the hypothesis that a relationship exists between visual and musculoskeletal problems. / Syftet med denna studie varatt beskriva förekomsten av självskattade syn och nacke/skuldra besvär hospersoner med ögonsjukdomar. Studien syftade också till att undersöka om det fannsett samband mellan graden av självskattade synbesvär och självskattade besvär inacke/skuldra. Enkätundersökning genomfördes på patienter som besökte ensyncentral i ett län i mellersta Sverige. Totalt 18 personer deltog iundersökningen, inom ålderskategorin 17-92 år gamla. Enkäten innehöll 22 frågorinklusive bakgrundsfrågor om kön och livsfaktorer som sedan analyserades medhjälp av databasen SPSS. Resultaten visade hur fördelningarna av svaren påfrågorna om respondenternas syn respektive muskuloskeletala problem. Resultatetvisade också att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan graden avsjälvbeskattade synbesvär och graden av självbeskattade nacke/skuldra besvär.Resultaten ger stöd för hypotesen att det finns en relation mellan öga-nacke/skuldrabesvär hos synsvaga individer.

Bakgrund Personer med demenssjukdom har stor risk att utveckla beteendemässiga och psykiska symtom efter kirurgi vilket ställer höga krav på omvårdnadsarbetet i det postoperativa förloppet. Aktuell forskning som undersöker sjuksköterskor som har hand om denna patientgrupp i det postoperativa förloppet är begränsad och med anledning med detta ansågs det värdefullt att genomföra en studie som undersöker detta fenomen närmare. Syfte Studien syftade till att undersöka sjuksköterskors kunskaper om demenssjukdom samt beskriva sjuksköterskors arbetssätt i att lindra beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom som genomgått kirurgi. Metod Detta var en deskriptiv tvärsnittsstudie vilken använde sig av en onlinebaserad enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Instrumentet Basic Knowledge of Alzheimer’s Disease (BKAD) användes för att testa kunskaper om den vanligaste typen av demenssjukdom. Kunskapen om beteendemässiga och psykiska symtom vid demens och metoder som sjuksköterskor använder sig av för att lindra dessa undersöktes genom utformade frågeställningar. Data inhämtades från januari till april månad år 2019 och totalt deltog 50 sjuksköterskor. Resultat Kunskapen om Alzheimers sjukdom var bristande och likaså även kunskapen om hur man behandlar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Sjuksköterskors möten med denna patientgrupp rankades överlag som svåra och det visade sig att sjuksköterskor hade haft flertalet sådana möten i den postoperativa vårdverksamheten. Vidare rapporterades det att sjuksköterskors utbildning i demensvård från den grundläggande sjuksköterskeutbildningen var minimal och att utbildning i demensvård borde höjas i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Slutsats och kliniska implikationer Demensvård som läroämne bör få större omfattning i den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Utbildningsinsatser bör prioriteras för att höja sjuksköterskors kunskaper om vård för personer med demenssjukdom genom organisatoriskt och pedagogiskt stöd. Om kunskapen i demensvård höjs torde även omvårdnaden för personer med demenssjukdom bli bättre. / Background People with dementia have a great risk of developing behavioral and psychological symptoms after surgery. This puts challenges on the nurses’ care for these patients. Current research that investigate nurses’ who care for these individuals in the postoperative phase is limited. Therefore, it was considered being important to investigate this phenomenon further.    Aim The study sought to investigate nurses’ knowledge of dementia, and their work methods in alleviating behavioral and psychological symptoms in dementia for people who had undergone surgery. Method The study was carried out as a descriptive, cross-sectional study using online surveys. The Basic Knowledge of Alzheimer’s Disease (BKAD) was used to test participants’ knowledge of Alzheimer’s disease. The knowledge of behavioral and psychological symptoms in dementia, and nurses’ working methods to alleviate these behaviors and symptoms was investigated by using developed questions. The study collected data from January to April, 2019 and a total of 50 nurses’ participated.  Result There was a deficit in the knowledge of Alzheimer’s disease, and also in the knowledge of how to treat behavioral and psychological symptoms in dementia. Nurses’ reported an overall difficulty in treating a person suffering from behavioral and psychological symptoms, and nurses’ also reported having several encounters with a person with dementia in the surgical ward. Nurses’ stated that training in dementia care in the baccalaureate program was low, and for this reason nurses’ stated that they wished that dementia care would get more attention. Conclusion and clinical implication Dementia care in the baccalaureate program would benefit from getting more attention. Different interventions in education of dementia care by using organizational support ought to be implemented in this process. If the knowledge of dementia care is increased there is a chance that the care for these individuals would become better.

Bakgrund: Evidens styrker att teamrehabilitering är en lämplig rehabiliteringsform för patienter med reumatiska sjukdomar. Gruppträning har i tidigare studier visat goda resultat för personer med reumatisk sjukdom. Dock är forskning om den subjektiva upplevelsen av gruppträningen bristfällig. Syfte: Syftet med studien är att ur ett socialkognitivt perspektiv undersöka vilka upplevelser och erfarenheter deltagare med reumatisk sjukdom fått av den gruppträning som ingår i teamrehabiliteringen. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes. Fem deltagare inkluderades och det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom att deltagarna hade en positiv uppfattning om teamrehabiliteringen och att de tog med sig många erfarenheter därifrån. Samhörigheten i gruppen framhölls särskilt av deltagarna. Resultatet visar också att deltagarna fick ökad förståelse om träningens effekt i relation till välmående och smärthantering. Slutsats: Gruppträning skapar en samhörighet som skapar förutsättningar för en ökad förståelse för sin situation. Erfarenheten att leva med en reumatisk sjukdom kan sammanföra personer och bidrar till att ett erfarenhets- och kunskapsutbyte sker. Många av upplevelserna och erfarenheterna som framkom kunde kopplas till begrepp inom den socialkognitiva teorin. Större och kvantitativa studier inom ämnet gör det möjligt överföra studiens resultat till en större population. / Background: Evidence proving the team rehabilitation is an appropriate rehabilitation for patients with rheumatic diseases. Group training has previously shown good result for people with rheumatic disease. Research on the subjective experience of group training is deficient. Objective: The purpose of this study is that from a social cognitive perspective investigate the perceptions and experiences of participants with rheumatic disease received by the group exercise as part of the rehabilitation. Method: The study has a qualitative design with inductive approach. Semi-structured interviews were conducted. Five participants were included and the collected material was analyzed by qualitative content analysis. Result: It was revealed that the participants had a positive perception of the team rehabilitation and they brought with them many experiences from there. The connection within the group was particularly emphasized by the participants. The result also shows that the participants had increased understanding of the benefits of exercise in relation to well-being and pain management. Conclusion: The experience of living with a rheumatic disease can bring together people and contributes to the experience and knowledge exchange takes place. Many of the experiences and the experiences that emerged could be linked to concepts in the social cognitive theory.

Bakgrund: Muskuloskeletala besvär är den näst vanligaste anledningen till sjukfrånvaro i Sverige. Studier har visat att en bra behandling för detta är träning efter hemträningsprogram utformat av en fysioterapeut. Ett problem är dock följsamheten som kan sträcka sig upp mot 60-70%. Vad som orsakar detta är av stort intresse att undersöka för att på bästa sätt kunna hjälpa patienten och få dem mer delaktiga i sin behandling.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka följsamheten hos personer med muskuloskeletala besvär som fått ett hemträningsprogram av en fysioterapeut. Metod: Studien vände sig till vuxna från 18 år som de senaste två åren har fått ett hemträningsprogram på grund av muskuloskeletala besvär. Deltagarna rekryterades genom olika facebookgrupper och data samlades in genom en egenskapad webbenkät. Resultat: Totalt deltog 46 personer, 33 kvinnor och 13 män. Deltagarna var mellan 20 och 79 år.  Av dem svarade 34 deltagare att de följde sitt hemträningsprogram och 12 deltagare svarade att de inte gjorde det. Faktorer som påverkade följsamheten var inställning, förtroende för fysioterapeuten, tron på programmets effekt, grad av smärtlindring, motivation, tidsåtgång och omfattning på hemträningsprogrammet samt känslan av att kunna påverka sina besvär. Konklusion:  En god följsamhet gynnas av en god relation mellan deltagare och fysioterapeut där fysioterapeuten visar förståelse för patientens situation. Dessutom är det viktigt att fysioterapeuten arbetar individbaserat och är tydlig med instruktioner samt vad hemträningsprogrammets syfte är.

Studiens syfte är att undersöka förekomsten av spelrelaterade muskuloskeletala besvär hos gitarrlärare och elever samt typen av skador. Studien syftar också till att undersöka gitarrlärares attityder till, och tillämpning av, skadeförebyggande strategier. För det tredje syftar studien till att undersöka signifikanta samband mellan skadeförebyggande metoder och förekomsten av spelrelaterade besvär. Tidigare forskning rör vanliga spelrelaterade besvär, riskfaktorer och skadeförebyggande strategier. En surveyundersökning med enkät användes för att besvara studiens forskningsfrågor. 166 gitarrlärare besvarade enkäten. Resultaten visar att 72,3% av gitarrlärarna har själva och upplevt spelrelaterade besvär och 31,9% av gitarrlärarna har haft ele- ver med spelrelaterade besvär. Den vanligaste typen av besvär var med muskler och senor. Gitarrlärarna tenderar att skadeförebyggande strategier i mindre utsträckning i undervisning jämfört med i deras egna spelande. Några statistiskt signifikanta samband hittades mellan gitarrlärares attityder till, och tillämpning av, skadeförebyggande strategier och förekomsten av spelrelaterade besvär. Generellt sett använde gitarrlärare vissa skadeförebyggande strategier i sitt spelande och undervisning i högre utsträckning om de hade erfarenhet av spelrelaterade besvär. I diskussionsdelen lyfts aspekter av resultatet i relation till tidigare presenterad forskning. / The aim of this study was to research the prevalence of playing related musculoskeletal problems in guitar teachers and their students as well as the types of injuries. The study also aims to investigate guitar teachers attitudes towards, and application of, different injury prevention strategies. Third, the study aims to investigate any significant interconnections between injury prevention methods and the prevalence of playing related problems. Previous research deals with common playing related problems, risk factors and injury prevention strategies. A survey study with a questionnaire was used to answer the research questions. 166 guitar teachers answered the questionnaire. The results show that 72,3% of the guitar teachers have experienced playing related problems themselves and that 31,9% of the guitar teachers had had students with playing related problems. The most common problem was with muscles and tendons. Guitar teachers tended to use injury prevention methods less in teaching compared to their own playing. Some statistically significant interconnections were found between guitar teachers’ attitudes towards, and application of, injury prevention strategies and the prevalence of playing related problems. In general, guitar teachers with experience of playing related problems were more likely to use some of the injury prevention strategies in their playing and teaching. The discussion section lifts aspects of the results in relation too previously presented research.

Ambulanspersonal (ambulanssjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och ambulanssjukvårdare) förväntas klara av både fysiska och psykiska påfrestningar och samtidigt utföra en patientsäker vård. Framförallt de fysiska påfrestningarna kan skapa muskuloskeletala besvär hos ambulanspersonalen. Muskuloskeletala besvär kan leda till arbetsrelaterade förslitningsskador i nacke, skuldror, ländrygg och knän. Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens upplevelse av regelbunden strukturerad fysisk aktivitet. Studien utfördes med kvalitativ design och en induktiv ansats där sex manliga deltagare intervjuades. Den genomförda innehållsanalysen resulterade i tre tydliga kategorier; självupplevd hälsovinst, säkrare omhändertagande och skadeförebyggande. Samtliga deltagare uppgav att de fick bättre ork, bättre sömn, bättre och snabbare återhämtning, mindre muskuloskeletala besvär och en positiv indirekt påverkan på patientsäkerheten. / Ambulance personnel (specialist nurses and paramedics) are expected to self-manage the risk of both physical and mental strain while performing safe patient care. It is mainly physical strain that can lead to musculoskeletal disorders among ambulance personnel. These musculoskeletal disorders can result in work-related repetitive strain injuries in the neck, shoulders, lower back and knees. The aim of the study was to investigate how regular structured physical activity can positively impact ambulance personnel. The study was conducted with qualitative design and with an inductive approach where six male informants were interviewed. The conducted analysis process resulted in three distinct categories; self-perceived health benefits, safer caretaking and injury prevention. All respondents reported that they experienced improved stamina, sleep and faster recovery. Also, they experienced less musculoskeletal problems than prior to undertaking regular physical activity. Furthermore, the informants felt that regular physical activity as such, had an indirect influence on patient safety.

The purpose of this thesis was to investigate how motion analysis can be used as service to reduce the rate of upper-body musculoskeletal disorders (MSDs) in forestry, and propose a design based on the identified requirements. The project was carried out in collaboration with a Power Tools and Accessories Manufacturer (PTAM). Work-related upper-limb musculoskeletal disorders cost the European Union about 0.5-2% of its Gross Domestic Product yearly, cause immeasurable human suffering, and strain societal resources, not to mention the effect on the finances of the firm employing the afflicted individual. Forestry is the most prolific industry in terms musculoskeletal disorders, with a prevalence rate of circa 6 recorded MSDs per 100 workers and year. MSDs can be prevented, if individuals are aware of the risk. However, the traditional ways of creating awareness are clearly not working, considering the high rates of MSDs. Self-tracking technologies are therefore proposed as a new, more effective, way of increasing risk awareness among forestry workers. By increasing awareness, exposure and subsequent risk can be reduced. This thesis was initiated by a literature study, user observations and an interview study at PTAM, followed by a technical evaluation and synthesis of the ergonomic parameters. Early concepts were developed, tested with users, and reworked according to their feedback. Some relevant ethical dimensions of this innovation were also considered as the technology has great potential for both positive and negative influence, which can have profound effects on the users and affect their willingness to engage in self-tracking. The proposed solution is called the Ergonomic Risk Assessment service (ERA). The ERA is a conceptual service that uses motion analysis to assess the risk of developing musculoskeletal disorders caused by hazardous working postures. The ERA is composed of two parts: the tracking unit and the data analysis. The tracking unit is a sports shirt with integrated Bluetooth and IMU sensors which gathers motion data that is used in the automated analysis to assess exposure and risk. The assessments are communicated back to the user via real-time indications and long-term overviews. As a service, the ERA has potential to generate considerate value and have a significant impact on the social and economic sustainability for nations, firms, and individuals, if designed and implemented in an ethically responsible manner. / Syftet med den här rapporten var att undersöka hur rörelseanalys kunde användas som en tjänst för att minska förekomsten av muskuloskeletala besvär (MSDs) i överkroppen bland skogsarbetare, samt att föreslå en design av ett sådant system baserat på de identifierade behoven och kraven. Projektet utfördes i samarbete med PTAM, ett företag som tillverkar motordrivna verktyg och tillbehör. Arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär i överkroppen kostar årligen EU ca 0.5–2% av dess BNP, orsakar ett omätbart lidande och belastar samhällets resurser, för att inte nämna dess inverkan på ekonomin bland de drabbade individernas arbetsgivare. Bland de olika industrierna är skogsbruk värst drabbat av MSDs, med en prevalens på ca 6 anmälda MSDs per 100 anställda och år. MSDs kan förebyggas, om individerna är medvetna om risken. De traditionella sätten att skapa riskmedvetenhet fungerar uppenbarligen inte, med tanke på den höga förekomsten av besvär. Därför föreslås teknik för självövervakning som ett nytt och mer effektivt sätta att öka riskmedvetandet bland skogsarbetare. Genom att öka medvetenheten kan exponeringen och risken att utveckla muskuloskeletala besvär minskas Den här masteruppsatsen inleddes av en litteraturstudie, användarobservationer, och en intervjustudie på PTAM, som följdes av en teknisk utvärdering och en syntes av de ergonomiska parametrarna. Preliminära koncept utvecklades, testades med användare, och anpassades efter deras återkoppling. Några relevanta etiska dimensioner av den här innovationen beaktades, då tekniken har potential till positiv så väl som negativ inverkan, vilket kan ha djupgående effekter på användarna och påverka deras villighet att använda sig av självövervakningssystemet. Den föreslagna lösningen kallas för ERA (Ergonomic Risk Assessment service). ERA är en konceptuell tjänst som använder sig av rörelseanalys för att uppskatta risken att utveckla muskuloskeletala besvär orsakade av skadliga arbetsställningar. Lösningen består av två delar: spårningsanordningen och dataanalysen. Spårningsanordningen består av Bluetooth- och tröghetssensorer vilka samlar rörelsedata, som i sin tur används i analysen för att utvärdera exponering och risk. Utvärderingen kommuniceras sedan till användaren via realtidsindikationer samt långtidsöversikter. Som en tjänst har ERA potential att generera avsevärt värde och ha en betydande påverkan på den sociala och ekonomiska hållbarheten för nationer, företag, och individer, och det designas och implementeras på ett etiskt, ansvarsfullt vis.

Working in front of visual display units, VDU, has become more and more common and an increasingly number of office workers spend a larger part of their working day in front of a monitor. Thus, work-related eye disorders associated with VDU use increase. Employers has a responsibility to prevent accidents and sickness among their employees, which partly can be done by risk assessments of visual ergonomic conditions at the office workplace. The purpose of this master thesis was to investigate how VDU office workers with, or without, eye- or neck problems perceive the lighting conditions in relation to how an ergonomist who has gone through a nine-day visual ergonomics education, assess the lighting. Data has been collected by 48 ergonomics specialists and work environment engineers who risk assessed 204 VDU stations at different offices in Sweden using a new visual ergonomics risk assessment method. The results showed several strong connections between the assessment made by the trained technician and the individual VDU workers perception of lighting conditions, such as the general lighting and glare. The technician noticed however more risks than the individual worker did. VDU workers with eye-strain reports more problems with their lighting conditions in the office compared to those without eye-strain. The technician’s assessment of glare, and the individual VDU worker´s experience of strong lights hade the most impact on reported eye-strain. VDU workers with neck pain did not report any problems with their lighting conditions in contrast to the technician who reported an increased risk at both general lightning and glare. / Att arbeta framför dator har blivit allt vanligare och allt fler arbetar stor del av sin arbetsdag framför en bildskärm. De arbetsrelaterade besvären i samband med detta ökar. Arbetsgivaren ska förebygga ohälsa och olycksfall vilket bland annat kan göras genom att riskbedöma synergonomiska förhållanden på kontorsarbetsplatsen. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur individer med respektive utan ögon- eller nackbesvär vid bildskärmsarbete på kontor uppfattar sina belysningsförhållanden i relation till hur en ergonom som utbildats inom synergonomi och belysning under en 9 dagars utbildning bedömer belysningsförhållandet. Data är insamlat av 48 ergonomer och arbetsmiljöingenjörer som riskbedömt 204 bildskärmsarbetsplatser på olika kontor med hjälp av en ny synergonomisk riskbedömningsmetod. Resultatet visar att det finns flera starka samband mellan ergonomens bedömning och individens uppfattning av belysningsförhållandena, exempelvis gällande allmänbelysningen och bländningen. Ergonomen uppmärksammar dock fler risker än vad individen gör. Individer med ögonbesvär rapporterar i högre grad besvär med sina belysningsförhållanden på kontoret jämfört med individer utan besvär och den belysningsrelaterade faktor som har störst betydelse för om individen anger ögonbesvär är ergonomens bedömning och individens uppfattning av bländning/starka lampor. Individer med nackbesvär rapporterar inga större besvär med belysningsförhållandena i motsatts till ergonomen som rapporterar risker med både bländningen och allmänbelysningen.