Bakgrund: Livsmedelsverket har tidigare inte rekommenderat vegankost till barn trots undersökningar som visar att en kost innehållande mycket vegetabilier minskar risken för flera välfärdssjukdomar, och att animaliskt fett ofta är en bidragande orsak till dessa sjukdomar. Med en vegansk kost finns risker för bristfälliga intag av fullvärdigt protein, Vitamin B12, D, kalcium, järn och alfa- linolensyra, men det finns också studier som visar att veganbarn får i sig tillräckligt av alla näringsämnen, samt att de flesta föräldrar är medvetna om att maten bör berikas med speciellt vitamin B12. Syfte: Studiens syfte var att jämföra två veckomatsedlar, en vegansk och en blandkost med avseende på näringsinnehåll, kostnad samt innehåll av frukt och grönsaker. Ett annat syfte var att låta förskolebarn provsmaka veganska mellanmål. Metod: En veckas blandkostmatsedel från en förskola i Umeå närings- och kostnadsberäknades och jämfördes med en komponerad vegansk matsedel och med Nordiska näringsrekommendationer, NNR. En av förskolans avdelningar, med 13 barn, fick därefter provsmaka veganska mellanmål. Resultat: Innehållet utav frukt och grönsaker var mer än dubbelt så hög i den veganska matsedeln än i blandkostmatsedeln. Andelen energigivande näringsämnen och fiberinnehållet var i båda kosterna i linje med rekommenderat intag. Dock var andelen fleromättat fett under NNR i blandkostmatsedeln och enkelomättat fett något under NNR för båda kosterna. Vitamin D, natrium samt selen låg under rekommenderat intag i både den veganska och blandkostmatsedeln. Det gjorde också retinolekvivalenterna i den veganska och järnintaget i blandkostmatsedeln. Bland de 13 barnen som hade tre röster var, en för vardera mellanmål, ogillade sammanlagt 17 röster de tre mellanmålen, elva röster gillade dem, och tio tyckte att de var någonstans mittemellan. Blandkostmatsedeln kostade 0.07 kronor per kcal och den veganska matsedeln 0.09 kronor per kcal. Slutsats: Fördelningen utav de energigivande näringsämnena låg för båda matsedlarna inom ramen för rekommendationerna. Vid planering av både blandkost och vegetarisk kost bör dock innehållet av vitamin D och selen observeras. Den veganska matsedeln innehöll mer frukt och grönsaker än blandkostmatsedeln. Kostnaden var i princip densamma för båda matsedlarna. En längre testperiod utav mellanmålen skulle kunna ge annorlunda resultat, då barnens preferenser förändras ju fler gånger samma livsmedel smakas på. / Background: The National food agency in Sweden, who gives out the nutrition recommendations, has previously not recommend vegan diet for children despite studies showing both that a diet containing a lot of plant foods reduces the risk of multiple welfare diseases, and that animal fat is often a contributing factor to these diseases. It can be risks for a deficient intake of complete protein, alpha- linolenic acid, vitamin B12 and D, and the minerals calcium and iron with a vegan diet. Some studies also showing that vegan children get enough of all the nutrients. It´s likewise studies that show that vegan children may satisfy enough of all nutrients, and that most parents are aware of the food to be fortified with vitamin B12. Objective: The aim of this study was to compare two weekly meal plans, one vegan and one omnivore meal plan regarding nutrient content, cost and the content of fruit and vegetables. A further aim was to let preschoolers taste vegan snacks. Method: The nutrition content and cost was calculated for a one week omnivorous menu from a preschool in Umeå, and compared with a composed vegan menu and the Nordic Nutrition Recommendations, NNR. One of the four sections in the preschool, with 13 children, was then aloud to taste and evaluate vegan snack based on their five senses. Results: The study showed that the content of fruit and vegetables was more than twice higher in the vegan menu than in the omnivorous menu. The content of energizing nutrients and the content of fiber were in both menus in line with the recommendations. However, the content of polyunsaturated fat was under the recommendations in the omnivorous menu, and the monounsaturated fat slightly below the recommendations in both of the menus. Vitamin D, sodium and selenium were below the recommended intake in both the vegan and the omnivorous meal plan. Even did retinol in the vegan meal plan and iron in the omnivorous meal plan. Among the 13 children who had three votes each, one for each snack, 17 votes disliked the three snacks, eleven votes liked them. Ten thought they were somewhere in between. The cost of the omnivorous menu was 0.07 Swedish kronor per kcal and the vegan menu 0.09 Swedish kronor per kcal. Conclusion: The distribution of the most energizing nutrients was for both of the meals in the context of the recommendations. When planning both diet and vegetarian and vegan diet, the content of vitamin D and selenium should be observed. The vegan menu contained more fruits and vegetables than the omnivorous menu. The cost was in principle the same for both of the meal plans. A longer test period of the snacks could give different results, because the children's preferences change the more times the same food product is testing.

Av de läkemedel som intas kan kroppen endast ta upp en liten del medan en stor del utsöndras igen, framförallt via urinen. Då avloppsvatten kommer in till avloppsreningsverken renas det genom mekaniska, kemiska och biologiska processer men dagens avloppsreningsverk är inte designade för att ta hand om och bryta ner läkemedelsrester och andra organiska föreningar från till exempel tvättmedel, färgrester etc.  Beroende på de olika substansernas kemiska och fysikaliska egenskaper följer de antingen med det färdigrenade utloppsvattnet, som lämnar avloppsreningsverket, eller så hamnar de i slammet som bildas av sedimenterande partiklar under reningen. Slammet rötas och avvattnas och kan sedan bland annat användas som gödningsmedel på jordbruksmark. I denna studie undersöktes huruvida samkompostering av avloppsslam och annat organiskt material kan höja slammets status som gödselmedel med avseende på minskad lukt, näringsinnehåll och minskad förekomst av läkemedelsrester och organiska föreningar. Tre olika typer av inblandningsmaterial undersöktes;  hästgödsel, djupströgödsel från nöt och trädgårdskompost. Även tre olika metoder för syresättning av kompoststukorna utvärderades. Dessa var luftning genom byggdräneringsrör med tillkopplad fläkt, självdrag genom byggdräneringsrör samt omblandning med hjälp av grävskopa. Temperaturen i stukorna mättes med jämna mellanrum för att avgöra vilken metod som gav störst mikrobiell aktivitet. Näringsämnes- och metallanalyser utfördes innan, mitt i och efter kompostering för att avgöra hur materialen förändrades samt om slutprodukterna kunde anses vara bra gödselmedel. Den stuka som ansågs haft högst mikrobiell aktivitet analyserades även med avseende på halten av en rad olika läkemedelsrester och organiska föreningar, både före och efter kompostering, och jämfördes sedan med en referensstuka som enbart innehöll avloppsslam och som inte luftades. Intervjuer med lantbrukare och inblandad personal visade att de samkomposterade slutprodukterna luktade bättre och inte lika starkt som slam som enbart lagrats under motsvarande tid. En hel del lukt kvarstod dock. Analys av näringsämnen och metaller visade att de samkomposterade slutprodukterna hade ett gynnsamt näringsämnesinnehåll och metallhalter som låg under gränsvärdena. Hästgödsel och djupströgödsel från nöt var de inblandningsmaterial som gav bäst resultat. Luftning genom omblandning var den luftningsmetod som genererade högst temperaturer och som var enklast för lantbrukarna att använda då den ställer lägre krav på val av plats för stukan och både anläggning och upptag av stukan underlättas då inga byggdräneringsrör krävs. Vid analys av oönskade organiska föreningar visade resultaten att nedbrytning av ftalater, LAS, organofosfater, triclosan och alkylfenoler/alkylfenoletoxylat var större i stukan där avloppsslam samkomposterades med djupströgödsel från nöt och som luftades genom omblandning jämfört med referensstukan. Fler upprepningar av försöket krävs för att fastställa resultaten. Ytterligare undersökningar av läkemedelsrester krävs. Majoriteten av de analyserade substanserna uppvisade en större minskning i den samkomposterade stukan än i referensstukan men i flera fall var förhållandet omvänt och för vissa substanser ökade totalvikten under kompostering. Detta beror på att endast substansernas grundform analyserades och den andel av substanserna som var bundna i konjugat och metaboliter gav därför inget utslag. Om en stor andel av en substans totalmängd var bunden i konjugat innan kompostering och dessa konjugat bröts upp under komposteringen kan detta ha lett till en stor ökning av den analyserade mängden av denna substans. Av samma anledning går det inte att sluta sig till att den analyserade minskningen av en substans beror enbart på nedbrytning. / The human body is only capable to take care of a fraction of the pharmaceutical compounds a person eats and the rest is excreted, mainly by urine. When the sewage water reaches the wastewater treatment plant it is treated mechanically, chemically and biologically but the wastewater treatment plants are not designed to take care of pharmaceutical residues or organic compounds  from detergents, paint, etc. Based on the chemical and physical properties of the compound it will either leave the plant with the discharge water or end up in the sewage sludge. The sludge is stabilized through anaerobic digestion, dewatered and may then be used as agricultural fertilizer. This study examines if composting of sewage sludge together with other organic matter can improve the sludge by resulting in less odor, high nutrient content and reduced incidence of pharmaceutical residues and undesired organic compounds. Three different kinds of organic matter were tested; horse manure, deep litter manure from cattle and garden compost. Also, three different methods for oxygenation were used and evaluated. In the first method drainage tubes buried in the compost was attached to a fan. The second method also included the drainage tubes but instead of using a fan the air  flowed through the tubes by natural ventilation. In the third method the compost was mixed by an excavator. From regular measurement of the temperature in the composts it was decided which method that generated the highest microbial activity. Before, half-way through and after composting, analyses were performed regarding nutrients and metals to see how the composition of the matter changed during the process of composting and to decide whether the products could be considered as good fertilizers. In the compost with the highest microbial activity analyses of pharmaceutical residues and undesired organic compounds were performed as well  and compared with a reference consisting only sewage sludge that had not been treated in any way to increase oxygenation. Interviews  with farmers and project staff showed that the mixed product was not odor-free but it did not smell as bad and strong as pure sludge that had been stored for an equal amount of time. Analyses of nutrients and metals showed that the mixed products are good fertilizers and their content of metals are below the limit for metals in fertilizers. Horse manure and deep litter manure from cattle gave the best results. Mixing of the compost with an excavator generated highest temperatures  and was the method preferred by the farmers since it was easier to handle the compost when it did not have tubes in it and also the choice of location is free when the operation doesn't depend on access to electricity. Analyses of undesired organic compounds showed that the degradation of phtalates, LAS, organophosphates, triclosan and alkyphenol/alkylphenoletoxylate were bigger in the compost consisting a mix of sludge and deep litter manure from cattle and which was oxygenated by mixing of the matter compared with the reference compost. To verify the result the examination has to be repeated multiple times. Further investigations must be performed on the degradation of pharmaceutical residues. The degradation was bigger in the mixed compost for a majority  of the analyzed substances but in several cases the result was the opposite and in some cases the total amount of the substance increased during composting. The latter is due to the fact that only the primary form of the substances were analyzed and not their metabolites. If a large part of the substance was in the form of a metabolite before composting and transformed back to the primary form during composting it may have looked like there was an increase in the total amount of that substance. For the same reason it is impossible to decide whether a decrease is due to decomposition of the substance or if it is due to formation of metabolites.

Syftet med rapporten är att sammanställa samt jämföra olika ätbara makroalgarter från det Rhodophyta, Phaeophyta och Chlorophyta divisionerna utifrån dess näringsinnehåll. Detta för att analysera algernas utvecklade potential som livsmedel och som substitut till animaliska proteinkällor. För att uppnå syftet kommer algarternas näringsinnehåll att sammanställas utifrån protein-, kolhydrat- och fettinnehåll genom datainsamling av tidigare forskning. Rapporten utgörs av en litteraturstudie där insamling av data sker via databasen Google Scholar och enbart originalartiklar väljs ut. Algernas näringsvärde jämförs sedan med värden för sju referensprodukter som används som proteinkällor på livsmedelsmarknaden idag. Rapporten visar att alger hos divisionen Rhodophyta har det högsta proteininnehållet, men att även alger hos övriga divisioner innehåller mer protein än ett flertal av referensprodukterna. De granskade algarterna har generellt sett goda förutsättningar att substituera många av referenslivsmedlen och därmed den näringsinnehållsmässiga potentialen för utvecklad användning inom livsmedelsindustrin. / The aim of the report is to compile and compare different edible macroalgaes from the Rhodophyta, Phaeophyta and Chlorophyta divisions by their nutritional content. This in order to analyze if the algaes have potential for expanded use on the food market and as a substitute for animal protein sources. To achieve the aim, the nutritional content of the algaes will be compiled on the basis of protein, carbohydrate and fat content through a data collection of previous research. This bachelor thesis is a study of literature, where only journal articles and scientific reports are used. The algaes nutritional values are then compared to values for seven reference products, that are used as protein sources on the food market today. The report shows that the algal species from the Rhodophyta division have the highest protein content, and that algae from the other divisions show protein contents higher than most of the reference values. The reviewed algaes generally have good qualifications to substitute many of the reference products and therefore, as regards the nutritional content, big potential for expanded use within the food industry.