Den svenska skolan präglas av ett utbildningssystem där resultat och mätbara kunskaper sätts i centrum med stress och ångest som konsekvens. Till följd av detta hamnar elevers välmående i periferin, en paradox sett till läroplanens hälsofrämjande nyansering. Det övergripande syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om elevers emotioner med fokus på känslor i och inför deltagande i den naturvetenskapliga diskursen. Examensarbetet tar sin utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk baserat på Antonovskys teori om känsla av sammanhang, som också appliceras på såväl analysmetod som tolkning av empiriskt material. Med en salutogen ansats genomfördes semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper med 25 elever från två klasser i årskurs 5 på en hälsofrämjande skola. Resultatet från undersökningen påvisade en tydlig dikotomi de två naturvetenskapliga klassrummen emellan, där deltagarna och i synnerhet läraren verkar som medskapare av den naturvetenskapliga diskurs inom vilken samtliga ses som aktörer. Vidare bidrar undersökningen med klarhet i att skolan definitivt torde ses som en arena innefattande såväl elevers lärande som välmående. Beskrivningar och analys av empiriska data talar för att det en primär del i en lärares mångfacetterade uppdrag att planera och bedriva naturvetenskaplig undervisning i ett klassrumsklimat där välmående, emotioner och lärande korrelerar likt det samspel i ett ekosystem där varje elev ses som unik och oersättlig och läraren verkar likt solen för att skapa förutsättningar och driva processen framåt.

Denna essä utgår ifrån fyra gestaltningar av mitt eget dilemma i relation till bemötande av barns existentiella frågor på förskolan. Detta följs upp med fältstudie på en förskola som undersöker andra pedagogers bemötande. Gestaltningarna och fältstudien ställs mot existensfilosofiska teorier och svensk och engelsk forskning. I reflektionen undersöks hur barns existentiella frågor kan ta sig uttryck på förskolan. Här lyfts att det kan vara svårt att få syn på barns existentiella frågor vilket dels kan bero på fördomar och okunskap om hur de kan se ut och dels en konflikt emellan ett naturvetenskapligt och ett andligt/religiöst perspektiv. Denna konflikt skulle kunna överbryggas med en utvidgad syn på hur barns existentiella frågor kan se ut. T.ex. kan barn uppfatta även naturvetenskapliga frågor på ett existentiellt sätt och det religiösa språket bör kunna uppfattas symboliskt. En annan orsak till att det kan vara svårt att få syn på existentiella frågor kopplas till att vi befinner oss i en sekulär/post-religiös tid i västerlandet där vi inte har språk eller begrepp för att uttrycka eller förstå det andliga eller existentiella. Begreppet ”signature spirituality” utforskas som ett sätt att få syn på barns olika individuella uttryck för det existentiella. Uppsatsen beskriver hur vår praxis är påverkad av en naturvetenskaplig diskurs där man söker förklaringar. Ett alternativt förhållningssätt är inspirerat av hermeneutisk /fenomenologisk teori och söker istället förståelse. När det handlar om bemötande lyfts både pedagogens fronesis/praktiska klokhet och techne/produktiva praktiska kunskap som viktiga kompetenser. Ett problem i att utveckla och arbeta med de existentiella frågorna är att det inte finns något bra forum eller någon etablerad praxis för reflektion. Även där är bristen på språkliga begrepp omkring ämnet en viktig aspekt. Att ha en yrkesetisk reflektion är särskilt viktigt i detta ämne. Här lyfts ändå att pedagogen i mötet med barnens frågor kan reflektera över sitt eget förhållningssätt och sin livssyn. Två olika sätt att förhålla sig till det existentiella på förskolan utforskas och ställs mot varandra; Det ena som ett möte med ett värde i sig och det andra som en kognitiv lärandeprocess. Filosofen Gadamer ser ett möte som en konversation eller lek omkring ett ämne där man ytterst sätt kan utveckla och förena sina perspektiv. Enligt Martin Buber är det existentiella eller andliga något man har en relation till som bör respekteras som sådan. Att inta ett kognitivt lärande perspektiv på barns existentiella frågor har dock många fördelar som kan underlätta möjligheten att arbeta med och bemöta de existentiella frågorna och upplevelserna inom förskolans ram. / This essey consists of four narratives about my own dilemma concerning responding to childrens existential questions in the pre-school context. This is followed by a field- study exploring other pedagogues responses to childrens existential questions. The experiences in the narratives and the field-study is analysed through exisntialfilosofical theories and Swedish and international reserach. The essay reflects on how childrens existential questions can be expressed in pre-school. Predjudices and lack of knowledge concerning how they can express themselves as well as a conflict between a scientific/religious perspektive can make existential questions hard to notice. This conflict could be solved by understanding how children can experience scientific issues in a existential way as well as viewing religious language as symbolic. Another reason for not noticing existential questions can be lack of language and concepts due to the west being in a secular/post religious era. The concept ”signature spirituality” is a possible way to understand childrens individual way to express the existential. The praxis/practice in pre-school is, according to the essay, influenced by a scientific discourse in which explanations is sought. An alterantive discourse is the hermeneutical/phenomenological wherein one instead seek to understand. Fronesis – practical wisdom and techne – productive practicality are important competences when responding to childrens existential questions. Lack of forum for and lack of established praxis for reflection makes working with and developing childrens existential questions a problem. Lack of concepts and language to express the existential is also a problem in this. To have an ethical reflection is especially important with this subject.  But you can still have opportunities to reflect on your own views when confronting the childrens questions. Two different approaches to existential questions in pre-school are highlighted: as a meeting which is valuable in itself and as a cognitive learning process. In Gadamers view a meeting is a conversation or a play about a topic where the persons involved can develop and unite their perspectives. Accordning to Martin Buber the existential or spiritual can be seen as a relationship that needs to respected as such. But taking a cognitve learning perspective on childrens existential questions have many advantages, such as making it easier to work with and respond to childrens existential questions and experiences, whitin the frame of pre-school discourse.