Barn med en allvarlig cerebral pares (CP) diagnos har begränsad eller obefintlig förmåga att stå självständigt. Tillståndet medför även en stor risk för subluxation i höftlederna. En befintlig teori bland ortopeder och sjukgymnaster idag är att hjälpmedel för ståträning för barn med CP, såsom ståskal, med höfter i ett abducerade läge kan motverka höftledernas negativa utveckling. Hittills saknas det dock vetenskapliga bevis för denna teori. TeamOlmed Barn & Ungdom tillverkar ståskal med 30 graders abduktionsvinkel enligt teorin ovan. Men kunskaperna inom området är begränsade och företaget önskade undersöka om hypotesen stämmer och hur de biomekaniska förutsättningarna påverkas av ståskalen. Detta examensarbete fokuserar på olika ståställningar i abduktion för en frisk person och dess inverkan i de nedre extremiteterna i syfte att undersöka den befintliga teorin. Rörelseanalyssystemet Vicon Nexus användes för datainsamling och analys av moment kring knälederna. Vid analys av krafterna i höftlederna användes OpenSim, ett simuleringsprogram för det muskuloskeletala systemet i 3D. Resultatet från Vicon visar att knäna har ett inre varusmoment i frontalplanet, vilket är ofarligt för knälederna, i såväl abducerade som vanlig höftposition. Simuleringsresultatet från OpenSim visar att kraftvektorernas riktningar ändras i samband med ändringar av abduktionsvinklar. Detta betyder att kraftvektorernas riktningar i höfterna, uttryckta i femurs koordinatsystem, är snarlika för ståpositioner med olika abduktionsvinklar. Beloppet av kontaktkraften ökade dock med ökande höftabduktionsvinkel. Momenten som uppstår vid olika ståställningar är ofarliga för knälederna och kraftvektorernas riktningar i höfterna är oberoende av abduktionsvinklarna för en frisk person. Den enda skillnaden i höftbelastning med stående i höftabduktion var ökade belopp av höftkontaktkrafter. För att noggrannt kunna utvärdera huruvida en ökad kontaktkraft kan påverka höftens tendens att migrera ur led, samt huruvida liknande observationer finns hos patienter med CP skador i sina ståskal, krävs det vidare studier. Tack vare observationerna av denna pilotstudie kan man ställa mer relevanta studiefrågor kring biomekaniska mekanismer i en större studie med barn med CP-diagnoser.

Bakgrund: Majoriteten av amputationer av nedre extremiteter är resultatet av diabetes eller perifer kärlsjukdom. Amputation kan vara en livsförändrande händelse åtföljd av utmaningar för den drabbade patienten med tidsberoende depression som ofta används för att kvantifiera dess inverkan på deras psykologiska välbefinnande. Erikson beskriver lidande olika former. Syftet: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser efter amputation av en nedre extremitet. Metod: Till denna litteraturöversikt har 14 kvalitativa originalartiklar valts. Artiklarna har hämtats från Pubmed och Cinahl. Analysen har genomförts med hjälp av Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys med manifest ansats. Sökord som har använts var amputation, Lower extremity, Experience och Patient. Resultatet består av tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Under huvudkategorier: Inre faktorer presenteras; psykisk belastning; anpassning efter amputation. Under rubriken: Faktorer som påverkar rörligheten; fysiska begränsningar; Protesens betydelse; att känna sig isolerad; att uppleva smärta. Under yttre faktorer presenteras: Sociala interaktioner och betydelsen av stöd. Diskussion: Negativa upplevelser skapade oro och kunde bidra till isolering, liksom smärta och all form av lidande beskrivs som hinder. Familjemedlemmarna hade stödjande roll samtidigt som patienterna eftersträvade självständighet. Slutsats: Efter amputation av nedre extremitet bemötte patienterna många utmaningar i vardagen. Förändring i det sociala livet var vanligt förekommande vilket gjorde att dessa patienter led av psykisk ohälsa relaterat till bland annat stigmatisering. Förslag på vidare forskning är att undersöka hur omgivningens bristande kunskap om amputerade personer kan ökas för att patienterna ska kunna uppnå bättre livskvalitet. / <p>2023-03-23</p>

Bakgrund: Definitionen för amputation av nedre extremitet är en förlust av någon del av extremiteten i transversalplan. En av de vanligaste orsakerna till amputation är diabetes mellitus. Orsaken till det är diabeteskomplikationer som nedsatt cirkulation i nedre extremitet, neuropati och en nedsatt sårläkning.Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers erfarenheter av livet efter amputation av nedre extremitet till följd av diabetes mellitus.Metod: En litteraturstudie genomfördes med deskriptiv design och systematiska sökningar. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo. Det resulterade i nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades genom en integrerad analys.Resultat: Erfarenheterna efter amputation påverkades av ett flertal faktorer. Aktiviteter i det dagliga livet påverkades negativt då smärta och förändrad livsstil förekom. Sociala relationer var viktigt för återhämtningen och acceptansen. Negativa känslomässiga erfarenheter uppstod då det sociala stödet var bristfälligt. Positiva känslomässiga erfarenheter ökade då den fysiska funktionen var högre och det underlättade acceptansen till amputationen.Slutsats: Litteraturstudiens slutsats är att hela livssituationen påverkas efter amputation. Erfarenheter finns av påverkan på aktiviteter i det dagliga livet, smärta och känslomässiga erfarenheter. Studiens fynd framhäver vikten av stöd, information och beaktande av de emotionella känslorna.

Bakgrund: I Sverige genomförs ungefär 2600 amputationer av nedre extremiteter årligen. Traumatiska och diabetesrelaterade amputationer belyses och kan genomföras som en livräddande åtgärd men genomförs med risk för komplikationer. Amputation innebär att genomgå en transitionsprocess där sjuksköterskan har en avgörande roll. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser efter amputation av nedre extremiteter. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design inkluderades. Bearbetning av samtliga artiklar genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell. Artiklarna är kvalitetsgranskade och etiskt godkända.   Resultat: Resultatet är sammanställt utifrån tre huvudkategorier: rehabiliteringsprocessen, förändrade förmågor och socialt samspel. Det beskriver att patienters upplevelser efter amputation är varierande samt att det finns flertalet faktorer som påverkar. Slutsats: Amputation innebär en fysisk förändring där personerna ställs inför utmaningar relaterat till självbild, förändrat utseende, samhällets ideal och skapandet av en ny normalitet i vardagen. Sjuksköterskan har en vital roll genom sjukhusförloppet och transitionsprocessen. God omvårdnad och ett positivt tillfrisknande främjas genom individanpassad information.

Bakgrund: I Sverige genomförs cirka 3500 amputationer per år och de flesta utförs på nedre extremitet. Globalt sett utförs amputation främst på grund av trauma och i Sverige är den vanligaste orsaken perifer cirkulationssvikt. Amputation ändrar patienters kroppsuppfattning och sätt att se på världen. Det är via kroppen vi förhåller oss till världen och det innebär att kroppen har betydelse för vår identitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet. Metod: Studien var utformad som en systematisk litteraturstudie. Genom sökning i databaserna cinahl, pubmed och psycinfo valde vi ut sju vetenskapliga artiklar som kritiskt granskades enligt SBU:s granskningsmall. Kvalitativ metod och innehållsanalys genomfördes med stöd av Forsberg och Wengström (2015). Resultat: I analysen identifierades fem kategorier; att sakna vägledning, att isolera sig, att förlora sin självständighet, att få stöd och att acceptera sin situation. Patienter upplevde att vårdpersonal gav otillräcklig information om de förändringar amputation kunde medföra samt att deras roll och självbild förändrades efter ingreppet. Att få stöd och att acceptera sin situation visade sig underlätta patienternas livssituation. Resultatet diskuterades utifrån begreppet levd kropp. Slutsats: Information visade sig ha betydelse för patienternas återhämtning. Amputation av nedre extremitet kunde leda till en förändrad roll och självbild. Därför var det viktigt för patienter att försöka acceptera och anpassa sig till sin nya kropp. Patienter upplevde till viss del kunskapsbrist och otillräcklig information från vårdpersonalens sida. Ett behov av vidare forskning om patienters upplevelser efter amputation av nedre extremitet uppmärksammades.

Bakgrund: Amputation innebär att en kroppsdel kirurgisk opereras bort. En amputation kan medföra fysiska och psykiska förändringar i en patients liv, och omvårdnaden av dessa patienter kan vara komplex. Travelbee’s teori beskriver omvårdnadens mellanmänskliga aspekter och människors lidande. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser i samband med en amputation av nedre extremitet. Metod: Metoden utgjordes av en systematisk litteraturstudie där åtta kvalitativa artiklar valdes, kvalitetsgranskades och analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskrevs utifrån tre kategorier, där varje kategori hade två underkategorier. Resultatets tre kategorier var: Beslutsfattandet som beskrev hur patienter saknade information och vägledning när de skulle ta ställning. En förändrad livssituation innebar isolering, en förändrad självbild och en känsla av osjälvständighet. Att återhämta sig gick ut på att få stöd och att kunna acceptera situationen och uppleva hopp inför framtiden. Slutsats: Det framkom att personer som ska genomgå en amputation kände att de saknade information och vägledning. När patienterna hade genomgått en amputation upplevde de en förändrad livssituation. Vikten av att ge information och att fokusera på ett helhetsperspektivet av patienten belystes.

No description available.

Inom sjukgymnastiken används mätning av muskelstyrka för att utvärdera och planera rehabiliteringsperioder. Isokinetiska dynamometrar och one repetition maximum (1RM) är två vanliga metoder för att mäta muskelstyrka. Efter en skada på främre korsbandet (ACL) sker en muskelatrofi av bland annat mm. quadriceps och hamstringsmuskulaturen och det är därför viktigt att kunna utvärdera dessa muskler. Genesis Single är en ny tränings- och utvärderingsmaskin på vilken inga tidigare studier gjorts. Syftet med studien var att jämföra test för maximal muskelstyrka i nedre extremitet utfört med maximal isokinetisk kontraktion i Genesis Single och 1RM i David.200/300 för individer med tidigare ACL-skada. I studien deltog elva personer med tidigare ACL-skada. Deltagarna utförde test för maximal styrka i knäextensorer och knäflexorer genom 1RM i David 200/300 och genom en maximal isokinetisk kontraktion i Genesis Single. Inga tydliga mönster kunde ses mellan de två metoderna gällande sidoskillnader mellan höger och vänster ben. Resultaten av det maximala värdet i Genesis Single och 1RM i David 200/300 visade på en låg till moderat korrelation. Det låga deltagarantalet gjorde det svårt att dra några slutsatser av studien. Mer forskning behövs för att utvärdera Genesis Single där standardisering och stabilisering är två viktiga faktorer att ta hänsyn till. / Physiotherapy measurements of muscle strength are used to evaluate and plan rehabilitation. Isokinetic dynamometers and one repetition maximum (1RM) are two common methods for measuring muscle strength. After an injury to the anterior cruciate ligament (ACL) there is a muscle atrophy of the mm. quadriceps and the hamstring musculature among others and it is therefore important to evaluate these muscles. Genesis Single is a new exercise and evaluation machine for which no previous studies have been done to. The purpose of this study was to compare tests for maximum muscle strength of the lower extremity performed with maximal isokinetic contraction in Genesis Single and 1RM in David 200/300 for individuals with previous ACL injury. In this study, eleven people with  a previous ACL injury participated. The participants performed tests for maximum strength in knee extensors and knee flexors by 1RM in David 200/300 and through a maximum isokinetic contraction in Genesis Single. No correlation was seen between the two methods regarding side differences between the right and left leg. The results of the maximum value of the Genesis Single and 1RM in David 200/300 showed a low correlation. Because of the low number of participants, it was difficult to draw any conclusions from the study. More research is needed to evaluate the Genesis Single where standardization and stabilization are two important factors to take into consideration.

Bakgrund: Tryckkammarbehandling är en vanlig behandling för dykarsjuka, men kan även användas vid andra tillstånd, till exempel hos patienter med svårläkta sår, vilka överlag upplever sig ha sämre livskvalitet. Den definition av livskvalitet som valdes i denna studie grundades i den subjektiva livssituationens flerdimensionella aspekter. Studiens teoretiska förankring utgick från ett humanvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelsen kring livskvalitet utifrån WHO och Haas. Syfte: Att beskriva upplevelser av livskvalitet hos patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter i samband med tryckkammarbehandling. Metod: Systematisk litteraturstudie av befintlig vetenskaplig litteratur inom intresseområdet. Artiklarna granskades kritiskt genom författartriangulering och analyserades utifrån ett deduktivt arbetsätt. Analysen grundar sig på fem artiklar. Resultat: Tryckkammarbehandling ledde, i de artiklar vi studerade, till ökad livskvalitet bland annat genom ökad sårläkning, förbättrad hälsa och minskad fysisk begränsning. Även den psykiska aspekten av livskvalitet förbättrades utifrån ökat psykiskt välbefinnande, ökad vitalitet, minskad depression samt minskad känslomässig begränsning. Under behandlingen kunde olika obehag som klaustrofobiska känslor infinna sig. Ur den sociala aspekten visade behandlingen på möjlighet att träffa andra i liknande situationer. Tidigare negativa erfarenheter påverkar både förtroendet för behandlingens utgång som patientens existentiella livskvalitet. Slutsats: Med ökad tillgång till tryckkammarbehandling kan fler patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter få ökad livskvalitet. Vårdvetenskaplig forskning kring ämnet är begränsad och förslag på vidare forskning ges.

Både i Sverige och internationellt endoskoperar specialistsjuksköterskor mer och mer på grund av den ökade efterfrågan av nedre intestinala endoskopier. Trots stora volymer av undersökningar är kunskap om patienternas upplevelser och tillfredsställelse bristfälligt beskrivet. Syftet med studien var att beskriva aspekter som påverkade patienternas upplevelse av en nedre intestinal endoskopi utförd av en endoskoperande specialistsjuksköterska. Metoden som valdes var en litteraturstudie. Först gjordes en fritextsökning på Google Scholar, sedan gjordes sökningar på PubMed och Cinahl med riktade sökord. De sökord som användes var: Nurse Endoscopist, Patient satifaction, Patient experience, Nurse, Colonoscopy, Sigmoidscopy och Endoscopy. Artiklarna lästes igenom, granskades och analyserades gällande innehåll och vetenskaplig kvalitet. Sammanlagt valdes 19 artiklar att ingå i litteraturöversikten. Patienterna såg den nedre intestinala endoskopin som en process, där processen kan delas in i före, under och efter undersökningen. I resultatet framkom att tydlig och förståelig information under hela undersökningsprocessen är viktigt för patienten. Välinformerade patienter upplevde en högre tolerans samt har mindre oro inför undersökningen. Undersökningen upplevdes som intim och förknippad med smärta, obehag och oro. Att bli undersökt av en skicklig endoskopist av samma kön var viktigt. En endoskoperande specialistsjuksköterska utför undersökningar på ett högkvalitativt sätt ur ett medicinskt perspektiv, med helhetssyn på patientens situation och med hög patientnöjdhet. Slutsatsen var att undersökningen kan vara påfrestande för patienterna men trots det var majoriteten av patienterna nöjda med att bli undersökta av en specialistsjuksköterska som genomför undersökningen med hög kvalitet både medicinsk och omvårdnadsmässigt. Det var viktigt att göra patienten delaktig samt att skapa ett samspel mellan endoskopist och patient för att öka tryggheten hos patienten.