Glaciologer har under en längre tid observerat förändringar av glaciärer på Svalbard, att några minskar i storlek och att vissa växer. Avsmältning med ökade havsnivåer och potentiellt ändrad havscirkulation till följd är ett scenario som berör människor över hela värden. Dessa förändringar kan eventuellt förklaras genom att koppla de meteorologiska förhållandena i området till större cirkulationsförändringar. De meteorologiska förhållandena över Svalbard har simulerats med en regional klimatmodell, WRF (Weather Research Forecasting), för tre domäner med upplösningarna 24 km, 8 km och 2,7 km. Modellen har testats i två versioner, standard-WRF med förvalda processbeskrivningar och WRF med processbeskrivningar anpassade för polärt klimat och har drivits med ERA-Interim data, som är en återanalys av de globala väderförhållandena framtagen av ECMWF. Resultaten från WRF har verifierats mot observationer uppmätta av AWS-stationer (Automatic Weather Station). Följande parametrar ingår i studien: temperatur, vindhastighet, specifik fuktighet, kortvågig in och utstrålning samt långvågig instrålning.  Simulationer med standard-WRF underskattar samtliga strålningsparametrar. En felaktig strålningsbalans leder till att standard-WRF simulerar för låga temperaturer. Att mängden kortvågig och långvågig instrålning är för liten beror förmodligen på att standard-WRF simulerar för stor mängd höga moln och för liten mängd låga moln. För vindhastigheten och den långvågiga instrålningen ökar respektive minskar korrelationen när resultaten från nedskalning från 24 km till 8 km med standard-WRF analyseras. Bäst korrelation för vindsimuleringar fås med standard-WRF i upplösningen 8 km. För temperaturen ger ERA-Interim bättre korrelation mot observationer än simuleringar med standard-WRF. Ett test av polaroptimerade WRF visar att detta utförande av modellen bättre förutsäger strålningsbalansen över glaciärerna och som en följd av detta fås en mer överensstämmande temperaturmodellering. Polaroptimerade WRF simulerar en mindre mängd höga moln och en strörre mängd låga moln jämfört med standard-WRF. Bättre molnmodelleringarna i kombination med ett mer passande schema som beskriver mängden kortvågig strålning ger en förbättrad energibalans. Vindmodelleringar i upplösningen 2,7 km utförda av standard-WRF och polaroptimerade WRF ger minskad korrelation och ökad spridning jämfört med simuleringar i upplösningen 8 km. Denna rapport visar på att polaroptimerade WRF är ett bättre alternativ än standard-WRF när Svalbards meteorologiska parametrar ska simuleras.

The Rail Vehicle Research group at Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) is on the path to design and build a scaled test rig called roller rig for research and educational purposes. A roller rig is a device simulating the track with rollers on which the test subject (a wheelset, bogie or even a full vehicle) canbe placed.This thesis report is part of a bigger project involving several team members and it explores the applicability of track irregularities on a scaled roller rig by means of computer simulations. A scaled roller rig model, capable of simulating track irregularities, is generated using the multibody simulation softwareSIMPACK. Track irregularity data, represented as Power Spectral Densities (PSD), are applied to the model created. The model created and implementation of track irregularities are assessed in order to validate the modelling steps.Comparison with a reference vehicle model is carried out to verify if results obtained on the test rig are representative of a vehicle running on track, taking into account roller rig intrinsic errors. Results obtained aim to support the design of the roller rig’s mechanical components from a dynamical standpoint. / Forskargruppen spårfordon på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) arbetar med att designa och bygga en nedskalerad testrigg, en så kallad rullrigg, iforsknings- och utbildningssyfte. En rullrigg är en apparat avsedd att efterlikna järnvägsspåret med hjälp av cylinderhjul, på vilken testsubjektet (hjulaxel, boggi eller ett helt fordon) kan placeras.Denna rapport är en del av ett större projekt som involverar ett flertal gruppmedlemmar och undersöker tillämpligheten av spårlägesfel på en nedskalerad rullrigg med hjälp av simulationer. En nedskalerad rullrigg, kapabel att återskapa spårlägesfel, genereras med flerkroppsdynamik mjukvaran SIMPACK. Data för spårlägesfel, representerade med spektraltätheter (PSD), appliceras på den skapade modellen. Modellen samt implementering av spårlägesfelen bedöms sedan för att validera modelleringens steg.Jämförelse med en referensfordonsmodell genomförs för att verifiera att erhållna resultat från testriggen är representativ för ett verkligt spårfordon, med hänsyn tagen till rullriggens inneboende fel. Erhållna resultat syftar till att stödja utformningen av rullriggens mekaniska komponenter från ett dynamiskt perspektiv.

Using the regional climate model WRF, and the NCEP-NCAR Reanalysis Project data asboundary and initial conditions, regional precipitation was estimated by means of thedynamical downscaling technique for two selected periods, January 2000 and September2007. These months show very particular climatic characteristics of the precipitationregimen in Central America, like dry (wet) conditions in the Pacific (Caribbean) coast of theCentral American isthmus, in January, and wet (dry) conditions, respectively in each coast,during September. Four-nested-domains, each grids of resolution of 90 km (d01), 30 km(d02), 10 km (d03), and 3.3 km (d04), were configured over this region. The runs werereinitialized each 5 days with 6 hours of spin-up time for adjustment of the model. A total of8 experiments (4 per month) were tested in order to study: a) two important CumulusParameterization Schemes (CPS), Kain-Fritsch (KF) and Grell-Devenyi (GD); and b) thephysical interaction between nested domains (one- and two-way nesting), during eachsimulated month.January 2000 results showed that the modeled precipitation is in agreement withobservations, and also captured the mean climate features of rainfall concerning magnitude,and spatial distribution, like the particular precipitation contrast between the Pacific and theCaribbean coast.Outputs from September 2007 revealed significant differences when a visual comparison ismade to the spatial distribution of each coarse domain (d01, d02, and d03) with theirrespective domain in each experiment. However, the inner grids (d04) in all theexperiments, showed a similar spatial distribution and magnitude estimation, mainly inthose runs using one-way nesting configuration. Furthermore, the results for this mothdiffer substantially with observations, and the latter could be related with associateddeficiencies in the boundary condition that do not reproduce well the transition periodsfrom warm to cold El Niño episodes.Moreover, in all the experiments, the KF scheme calculated more precipitation than the GDscheme and it is associated to the ability of the GD scheme to reproduce spotty but intenserainfall, and apparently, this scheme is reluctant to activate, frequently yielding little or norain. However, when rainfall does develop, it is very intense.Also, the time series do not replicate specific precipitation events, thus, the 5-daysintegration period used in this study, is not enough to reproduce short-period precipitationevents.Finally, physical interaction issues between the nested domains are reflected indiscontinuities in the precipitation field, which have been associated to mass fieldadjustment in the CPS. / Nederbörden i Central Amerika har uppskattats med dynamisk nedskalning för två utvaldaperioder, januari 2000 och september 2007. Global återanalysdata från NCEP-NCARsåteranalysprojekt har använts som randdata och initialdata till den regionalaklimatmodellen WRF. De studerade månaderna uppvisar stora variationer inederbördsmönster, t ex lite (mycket) nederbörd under januari och mycket (lite) nederbördunder september för kustområdena längs Stilla havet (Karibiska havet). Fyra nästladedomäner över Central Amerika har använts med en upplösning på 90 km (d01), 30 km (d02),10 km (d03) och 3,3 km (d04). Simuleringarna initialiserades var 5:e dag och de första 6timmarna efter varje initialisering används för modellens anpassning till initialtillståndet.Totalt 8 experiment genomfördes (4 för varje månad) för att studera: (a) två olika sätt attparameterisera konvektion i Cumulusmoln (CPS), Kain-Fritsch (KF) och Grell-Devenyi (GD)och (b) den fysikaliska interaktionen mellan de nästlade domänerna (en- respektive tvåvägsnästlade scheman).För januari 2000 var det god överensstämmelse mellan modellerad och observeradnederbörd. Modellen beskriver väl såväl mängden nederbörd som den rumsligafördelningen, t ex den stora kontrasten mellan kustområdena längs Stilla havet och Karibiskahavet.För september 2007 uppvisar den modellerade nederbörden stora skillnader i de olikaexperimenten för de yttre domänerna (d01, d02, d03). För den inre domänen (d04) ärresultaten från de olika experimenten betydligt mer lika, särskilt för experimenten medenvägs nästlade scheman. Vidare skiljer sig den modellerade nederbörden väsentligt frånobserverad nederbörd under september 2007. Detta kan förklaras med felaktiga randdatapå grund av problemet i återanalys data att reproducera perioder med övergång från varmtill kall El Niño. I alla experiment gav KF mer nederbörd än GD, det kan förklaras med att GDbättre reproducerar kortvarig, intensiv nederbörd. Det finns en viss tröghet innannederbörden i GD aktiveras, vilket innebär större frekvens av lite eller ingen nederbörd. Närnederbörden väl utvecklas blir den dock intensiv. WRF-modellen klarar inte av att återgespecifika nederbördshändelser för de genomförda experimenten, vilket betyder att 5-dagarär för lång simuleringstid för att kunna reproducera specifika händelser. Slutligen,interaktion mellan de nästlade domänerna skapar diskontinuiteter i nederbördsmöns.

Uppsatsens syfte är att analysera hur nedskalning av en global vision till en lokal kontext tar sig uttryck i Oslo kommuns klimatstrategi. Valet av Oslo kommuns klimatstrategi som studieobjekt baserades på Oslos samarbete med UN-Habitat samt utnämnandet av Oslo till Europas miljöhuvudstad 2019 och Norges petroleumverksamhet. Dokumentet Klimastrategi mot Oslo 2030 (2020) har analyserats utifrån begreppen Urbanitet och Hållbar övergång samt innebörden med nedskalning av klimatpolitiken och tre förmedlingsmetoder. Uppsatsen förankras i den tidigare forskningen som behandlar Köpenhamn och Stockholm. För att besvara frågeställningarna; vilka åtgärder presenteras som viktigast för att bli en nollutsläppsstad 2030? Hur beskrivs kopplingarna mellan den lokala klimatstrategin och den globala måluppfyllelsen? Vad finns det för kritiska punkter med strategins åtgärder och lösningar? används en kvalitativ analysmetod där empirin och den vetenskapliga förankringen får lika mycket utrymme. Utifrån den avslutande diskussionen framkommer det i slutsatserna att den största åtgärden i klimatstrategin är CCS-anläggningen på Klemetsrud. Även en fossilfri omställning av transportsektorn samt en minskad energianvändning är av vikt för att Oslo ska lyckas bli en nollutsläppsstad till 2030. Det belyses att den lokala utsläppsredovisningen påverkar den globala måluppfyllelsen. De kritiska punkterna i klimatstrategin som identifierats är; oklarhet gällande biobränslets framtida roll, den diffusa målformuleringen i Indirekta utsläpp samt problematiken med att ta efter åtgärder och lösningar från strategin för andra internationella städer. / The purpose of the thesis is to analyze how downscaling of a global climate vision to a local context is expressed in Oslo Muncipality’s climate strategy. The choice of Oslo municipality's climate strategy as a study object was based on Oslo's collaboration with UN-Habitat, the nomination of Oslo as Europe's environmental capital in 2019 and Norway's petroleum operations. The document Klimastrategi mot Oslo 2030 (2020) has been analyzed on the basis of the concepts of Urbanity and Sustainable Transition, as well as the meaning of downsizing climate policy and three communication methods. The thesis is anchored in the previous research that treats Copenhagen and Stockholm. To answer the questions; which measures are presented as most important to become a zero-emission city in 2030? How are the links between the local climate strategy and global goal fulfillment described? What are the critical points of the strategy's measures and solutions? a qualitative analysis method is used where the empirical data and the scientific foundation are given equal space. Based on the concluding discussion, it appears from the conclusions that the largest measure in the climate strategy is the CCS facility at Klemetsrud. A fossil-free restructuring of the transport sector and a reduction in energy use are also important for Oslo to succeed in becoming a zero-emission city by 2030. It is highlighted that local emission accounting affects global target fulfillment. The critical points in the climate strategy that have been identified are; uncertainty regarding the future role of biofuels, the diffuse goal formulation in Indirect Emissions and the problem of following measures and solutions from the strategy for other international cities.