Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på för -och nackdelar med nivågrupperad och inkluderad undervisning samt hur det påverkar elevernas lärande inom matematik. Datainsamlingen har skett både manuellt och genom databaserna: ERIC, UniSearch samt Google Scholar. Resultatet visar att inkluderad undervisning är den arbetsform som gynnar flest elever, det kan dock vara gynnsamt att nivå gruppera elever vid enstaka tillfällen. Inkludering är ett brett och komplext begrepp och nivågruppering kan ses som en typ av inkludering och kan vara ett sätt att individanpassa undervisningen. Det finns även andra aspekter som påverkar lärandet då elever delas in i olika gruppkonstellationer som är viktiga att ha vetskap om.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka sfi-undervisningens historia och dess utformning fram till idag. Har den under tidens gång motsvarat elevernas förväntningar och behov? Olika faktorer påverkar elevernas andraspråksinlärning, vilka är de? Vilka uppfattningar har lärarna om sfi-undervisningens utformning?</p><p>Genom en kvalitativ studie med öppna frågor till elever och lärare har jag kunnat komma fram till mina resultat. Resultaten visar att sfi-undervisningen har genomgått många förändringar genom åren. Undervisningen har förändrats både organisatoriskt och metodiskt. Resultatet visar även att sfi-undervisningen inte har klarat att uppfylla alla elevers behov. Tiden med sfi-undervisningen är begränsad och i och med detta tillfredställer undervisningen inte alla elevers behov. Dock har sfi-undervisningen uppfyllt fem av sex elevers förväntningar. Resultaten visar även att lärarna anser att inom sfi-undervisningen är det mycket viktigt att ha utbildning när man ska undervisa i ämnet Svenska som andraspråk. Det har även framkommit att det behövs förbättrande åtgärder angående sfi-undervisningen såsom behovsanalyser så att deltagarna ska klara kunskapsnivåerna A, B, C och D. Många olika faktorer som påverkar andraspråksinlärningen är relaterade till varandra. Dessa påverkar elevernas andraspråksinlärning samt utveckling när det gäller det svenska språket. Bland de olika faktorerna visar resultatet att elevernas egen motivation är en avgörande faktor för andraspråksinlärningen oavsett utbildningens metod.</p>

<p>Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå. </p><p>Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas. </p><p>Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.</p>

<p>Sverige är på väg mot ett skolsystem som ger en ökad uppdelning av elever. Det skapas fler och fler valmöjligheter och alternativ för dagens elever. Nivågruppering innebär att eleverna delas upp i lättare och svårare grupper inom ett och samma ämne. I grundskolan har dessa grupper tidigare kallats allmän och särskild kurs. Framförallt är det i engelska och matematik som nivågruppering förekommer. Lärare känner sig otillräckliga och försöker med nivågruppering hitta en bra lösning för svaga, medelpresterande och starka elever. Nivågruppering kan vara ett sätt att hantera klasser med stor elevvariation.</p><p>Detta examensarbete syftar till att beskriva och tolka hur engelsklärare i klass 7-9 uttrycker sina erfarenheter och uppfattningar av nivågruppering. Arbetet fokuserar på tre områden. Den första delen handlar om lärares attityder till nivågruppering. Lärares motiv för att använda nivågruppering är det andra området och den sista delen är för- och nackdelar som finns i arbetet med nivågruppering enligt lärarna. Fyra engelsklärare verksamma i grundskolan har intervjuats.</p><p>Resultatet av intervjuerna visar att samtliga lärare har en positiv attityd till arbetet med nivågruppering i engelska. Ett av lärarnas främsta motiv för att nivågruppera är svårigheter att arbeta med stora sammanhållna klasser. Detta är på grund av elevernas olika kunskapsnivå.</p><p>Resultatet visar även att lärarna ser en stor fördel med att arbeta i nivågrupperade grupper. De nämner bara några negativa aspekter i deras arbete och för de starka eleverna anger lärarna endast fördelar. Nivågruppering för de svaga eleverna har både för- och nackdelar. De negativa aspekterna är dock framträdande.</p>

<p>Detta examensarbete anlägger ett jämförande och internationellt perspektiv på hur olika slags individualiseringar i skolan kan användas för att tillgodose elevers individuella kunskapsnivåer. Syftet är att undersöka och jämföra hur två lärare, en i Nya Zeeland och en i Sverige utformar och bedriver individualiserad undervisning för yngre elever för att uppnå en undervisnings- och lärandemiljö som passar alla elever i klassen. I detta syfte har jag med en fenomenografisk ansats valt att intervjua och observera undervisning i två klasser, med fokus på både elever och lärare, i skolans år ett i respektive land. Studien visar att i den nya zeeländska klassen tillämpade läraren nivågruppering som utgick från elevernas förkunskaper i de två ämnena engelska och matematik medan andra typer av individualisering användes i de andra ämnena. I den svenska klassen lät läraren varje elev arbeta efter ett individuellt arbetsschema i motsvarande ämnen, svenska och matematik. Resultaten pekar på att elevernas känsla av att lyckas påverkas av de olika individualiserande metoderna. Nivågruppering i det nya zeeländska klassrummet tycktes främja elevernas självbild, medan det individuella arbetsschemat i det svenska klassrummet ledde till att eleverna tenderade att tävla och jämföra sig med varandra.</p>

Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå. Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas. Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.

Undersökningens syfte har varit att ta del av likheter och skillnader i gymnasieelevers uppfattningar om Matematikvägen, utifrån frågeställningen ”Vilka upplevelser har eleverna av Matematikvägen?”. Metoden för undersökningen har varit intervju. Matematikvägen är ett grepp att möta elever med ett stort matematikintresse inför och på gymnasiet. Detta görs genom att eleverna får möjlighet att läsa ungefär halva gymnasiets Matematik A redan under sista terminen på grundskolan. Eleverna ligger på så sätt en termin före de som läser matematiken på normal fart vilket innebär att de det sista året på gymnasiet kan välja att läsa linjär algebra på högskolan. Undersökningen visar på att det finns svårigheter med att ha en matematiksatsning som å ena sidan vänder sig till elever med ett stort matematikintresse och å andra sidan erbjuder eleverna att läsa fler kurser i slutet av gymnasiet. En fördel med Matematikvägen är att den kan fungera som en bro mellan matematiken i grundskolan och gymnasiet och vidare upp på högskolan. Men för de elever som eventuellt har valt att läsa på Matematikvägen utifrån ett stort matematikintresse har inte Matematikvägen något speciellt att erbjuda.

Sverige är på väg mot ett skolsystem som ger en ökad uppdelning av elever. Det skapas fler och fler valmöjligheter och alternativ för dagens elever. Nivågruppering innebär att eleverna delas upp i lättare och svårare grupper inom ett och samma ämne. I grundskolan har dessa grupper tidigare kallats allmän och särskild kurs. Framförallt är det i engelska och matematik som nivågruppering förekommer. Lärare känner sig otillräckliga och försöker med nivågruppering hitta en bra lösning för svaga, medelpresterande och starka elever. Nivågruppering kan vara ett sätt att hantera klasser med stor elevvariation. Detta examensarbete syftar till att beskriva och tolka hur engelsklärare i klass 7-9 uttrycker sina erfarenheter och uppfattningar av nivågruppering. Arbetet fokuserar på tre områden. Den första delen handlar om lärares attityder till nivågruppering. Lärares motiv för att använda nivågruppering är det andra området och den sista delen är för- och nackdelar som finns i arbetet med nivågruppering enligt lärarna. Fyra engelsklärare verksamma i grundskolan har intervjuats. Resultatet av intervjuerna visar att samtliga lärare har en positiv attityd till arbetet med nivågruppering i engelska. Ett av lärarnas främsta motiv för att nivågruppera är svårigheter att arbeta med stora sammanhållna klasser. Detta är på grund av elevernas olika kunskapsnivå. Resultatet visar även att lärarna ser en stor fördel med att arbeta i nivågrupperade grupper. De nämner bara några negativa aspekter i deras arbete och för de starka eleverna anger lärarna endast fördelar. Nivågruppering för de svaga eleverna har både för- och nackdelar. De negativa aspekterna är dock framträdande.

Arbetet behandlar nivågruppering i matematik i grundskolan, en grupperingsform som är vanlig framförallt i matematik. Forskning ger inga tydliga svar på om nivågruppering är bra eller dåligt för elevernas prestationer. Klart är dock att positiva resultat kan uppnås förutsatt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskaper och erfarenheter. Men det finns också ett flertal dokumenterade svårigheter och risker. Uppsatsen innehåller både forskning och debatt kring nivågruppering samt en egen intervjustudie. Syftet med uppsatsen är att besvara de tre frågeställningarna: Vad har lärare för erfarenheter av och attityder till nivågruppering? Hur ser lärare på kunskapsmässig heterogena grupper? samt Hur beskriver lärarna att undervisningen bedrivs i de olika nivågrupperna? Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex matematiklärare för år 7 till år 9 på en skola i Östra Götaland. Av resultatet framgår att lärarna är positiva till nivågruppering; de uppger många fördelar med att undervisa homogena grupper, men ser även en del nackdelar, främst i långsamma grupper. Resultaten av nivågruppering är svårmätta, men de snabbaste och långsammaste grupperna anses gynnas mest. Nivågruppering är ett sätt att tackla problemen som uppstår i undervisningen av heterogena klasser, tycker lärarna. Undervisningen på den undersökta skolan anpassas efter elevernas lärhastighet. Den största skillnaden i undervisningen mellan nivågrupperna är tempot och svårighetsgraden av uppgifter, där långsamma grupper arbetar med grundläggande kunskaper medan snabba grupper ägnar sig mest åt fördjupning.

Bakgrund: Svensk matematikundervisning har under de senaste åren debatteras livligt. Flera undersökningar pekar på att elevresultaten sjunker. Alltför många elever har också låg motivation när det gäller det egna matematiklärandet. Tilltron till det egna kunnandet sviktar och många elever ägnar mycket av tiden på matematiklektionen åt ett oreflekterat arbete. Att hitta alternativa arbetssätt och arbetsformer för att hjälpa eleven att bygga nya begrepp och tillägna sig hållbara och generaliserbara strategier är nödvändigt. Mål att sträva mot är de mål man skall utgå ifrån i sin undervisning vilket innebär att arbete med problemlösning bör genomsyra undervisningen. Hur man organiserar en undervisning som utgår från problemlösning där man kan se och följa att elevernas utveckling är därför av största vikt att belysa. Syfte: Syftet med studien är att utpröva, genomföra samt utvärdera några olika pedagogiska modeller för utveckling av barns matematiska förmåga med utgångspunkt i arbete med matematisk problemlösning. Syftet är också att problematisera bedömningen av barnens kunskapsutveckling. Metod: Studien, vilken sker med ett etnografiskt angreppssätt, är gjord i skolår två. Författaren följer elevernas arbete med problemlösning i tre delstudier vilka sinsemellan har helt olika utgångspunkter. Dataproduktionen har skett via skriftlig dokumentation, samtal och intervjuer. Resultat: I den första delstudien undersöktes om det går att hjälpa elever att utveckla och effektivisera sina aritmetiska beräkningar med hjälp av arbete kring problemlösning. Problemen konstruerades så att eleverna skulle kunna utveckla ny matematisk kunskap genom att lösa samma problem på ett nytt sätt, antingen med hjälp av en ny strategi och/eller med hjälp av en ny uttrycksform. Efter två månader utvärderades elevernas kunskaper, det visade sig då att alla elever utvecklat sitt kunnande och nått sina individuella mål. I delstudie två beskrivs arbetet med ett problem vars huvudsyfte var att utveckla elevernas rumsuppfattning samt deras kunskaper kring längdmätning. I den tredje och sista delstudien har författaren undersökt om det går att utveckla elevernas förmåga att angripa ett nytt problem. I respektive resultatdel beskrivs och analyseras elevernas arbete och matematiska utveckling. Det framgår att eleverna vinner på att vara behovsgrupperade och medvetna om målen för sitt egna lärande.det framgår också att det ställs höga krav på lärarens didaktiska kunskaper och bedömningsförmåga för att eleverna skall kunna utvecklas genom ett arbetssätt där problemlösning är centralt