Bakgrund: Varje år behandlas ungefär 2900 personer med hemodialys, vilket innebär att blodet renas från slaggprodukter via en dialysmaskin. När en person påbörjar en dialysbe-handling förändras hela deras liv och de behöver finna sätt att hantera det på. Copingstrategier kan vara till hjälp för patienten i den jobbiga processen. Det är också viktigt för patienten att sjuksköterskan finns där och ger stöd samt anpassad information. Syfte: Att beskriva patienter med njursjukdomars erfarenheter av att leva med dialysbehand-ling, samt att beskriva de inkluderade artiklarnas datainsamlingsmetoder. Metod: En beskrivande design har använts i denna litteraturstudie. 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats har använts. Huvudresultat: Dialysbehandling är en tuff process som påverkar patienten både fysiskt, psykiskt och existentiellt. Tiden som patienten tvingas lägga ner tillsammans med dialysma-skinen inkräktar på patientens vardag såpass att de inte har möjlighet att resa bort längre än ett par dagar. Patienten måste genomgå dialysbehandlingen för att överleva, trots den upplevda rädslan och smärtan. Ett sätt att hantera alla känslor och den trötthet patienten upplever är genom att använda sig av copingstrategier. Artiklarna som använts i studien är kvalitativa där intervjuer använts för att få fram deltagarnas erfarenheter. Slutsatser: Patienterna påverkas mycket av den tuffa dialysbehandlingen. Det krävs att pati-enten klarar av att hantera den tuffa processen för att överleva sin sjukdom, oavsett alla nega-tiva och påfrestande konsekvenser som det medför. Sjuksköterskan kan utgöra stöd och hjälpa patienten med att ge den information samt hitta de resurser som patienten behöver för att han-tera situationen.

<p>Njurarna är ett av människans livsviktiga organ vars uppgift är att </p><p>kontrollera elektrolyt- och vätskebalansen samt rena blodet. Kronisk </p><p>njursjukdom medför fysiska och psykiska påfrestningar som påverkar </p><p>individens livssituation. Sjukdomen kräver behandling med dialys </p><p>som är tidskrävande och ställer krav på patientens följsamhet. </p><p>Egenvård är personlig omsorg som varje individ frivilligt utför </p><p>dagligen för att främja liv, hälsa samt välbefinnande. Vid kronisk </p><p>njursjukdom uppstår det brister i patientens kapacitet att utöva sin </p><p>egenvård. Sjuksköterskans uppgift är att kompensera patienters brist i </p><p>egenvård genom att stödja, handleda och undervisa. Syftet med </p><p>litteraturstudien var att analysera egenvård hos kroniskt njursjuka </p><p>patienter med utgångspunkt i Dorothea Orems teori om </p><p>egenvårdsbalans. I litteraturstudien analyserades 18 vetenskapliga </p><p>artiklar deduktivt. Resultatet visade att kroniskt njursjuka upplevde </p><p>begränsningar i sin livssituation och behövde modifiera sin självbild </p><p>för att anpassa sig till den nya livssituationen. Patienter som lyckades </p><p>anpassa sig var mer delaktiga i sin egenvård och upplevde ökat </p><p>välbefinnande. Kapacitet att utföra sin egenvård minskade med ett </p><p>försämrat hälsotillstånd. Patienter upplevde sig begränsade av </p><p>sjukvårdspersonalen i sin egenvård. För att patienterna ska få ökad </p><p>delaktighet i sin egenvård krävs det av sjuksköterskan att individuellt </p><p>identifiera egenvårdsbehov och egenvårdsbrister samt planera </p><p>omvårdnaden i samråd med patienten.</p>

Njurarna är ett av människans livsviktiga organ vars uppgift är att kontrollera elektrolyt- och vätskebalansen samt rena blodet. Kronisk njursjukdom medför fysiska och psykiska påfrestningar som påverkar individens livssituation. Sjukdomen kräver behandling med dialys som är tidskrävande och ställer krav på patientens följsamhet. Egenvård är personlig omsorg som varje individ frivilligt utför dagligen för att främja liv, hälsa samt välbefinnande. Vid kronisk njursjukdom uppstår det brister i patientens kapacitet att utöva sin egenvård. Sjuksköterskans uppgift är att kompensera patienters brist i egenvård genom att stödja, handleda och undervisa. Syftet med litteraturstudien var att analysera egenvård hos kroniskt njursjuka patienter med utgångspunkt i Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. I litteraturstudien analyserades 18 vetenskapliga artiklar deduktivt. Resultatet visade att kroniskt njursjuka upplevde begränsningar i sin livssituation och behövde modifiera sin självbild för att anpassa sig till den nya livssituationen. Patienter som lyckades anpassa sig var mer delaktiga i sin egenvård och upplevde ökat välbefinnande. Kapacitet att utföra sin egenvård minskade med ett försämrat hälsotillstånd. Patienter upplevde sig begränsade av sjukvårdspersonalen i sin egenvård. För att patienterna ska få ökad delaktighet i sin egenvård krävs det av sjuksköterskan att individuellt identifiera egenvårdsbehov och egenvårdsbrister samt planera omvårdnaden i samråd med patienten.

Bakgrund: Kronisk njursjukdom (KNS) anses vara ett världshälsoproblem som kännetecknas av en smygande och irreversibel försämring i njurarnas funktion att rena blodet från avfallsämnen. Det krävs ofta en radikal livsstilsförändring hos patienten med KNS och associeras bland annat med en stress och förlorad frihet. Sjuksköterskans omvårdnadsarbete med kroniskt njursjuka patienter syftar till att lindra lidande och motverka progression. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att ge omvårdnad till patienter med kronisk njursjukdom. Metod: Litteraturöversikt med en induktiv ansats. Litteratursökningen av originalartiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed (Medline). Totalt inkluderades 15 artiklar till resultatet efter de analyserats. Resultat: Resultat presenterades under tre huvudkategorier; Relationen mellan sjuksköterskan och patienten, Eftersträva en hög följsamhet och Förutsättningar för god omvårdnad. Huvudkategorierna mynnade sedan ut i åtta subkategorier. Diskussion: Erfarenheter från sjuksköterskor som arbetar med kroniskt njursjuka patienter visade sig bland annat vara påfrestande och i vissa fall omfattande. Deras erfarenheter visade även att en god relation var till deras fördel. Med Roys adaptionsmodell kan sjuksköterskorna se patienterna från ett helhetsperspektiv och en föränderlig miljö kunde till fördel skapa balans i tillvaron. Slutsats: Omvårdnadsarbetet med patienter med KNS var omfattande och i vissa fall kunde emotionella känslor uppträda. En god relation var till fördel för omvårdnadsarbetet och förbättrade följsamheten i den givna omvårdnaden / <p>Examinationsdatum: 2021-03-22</p>

Bakgrund: Kronisk njursjukdom (CKD) är en dödlig världsomfattande och växande sjukdom som oftast inte visar symtom förrän i ett sent stadie. Därför är förebyggandet av dess utveckling högst relevant.   Syfte: Att kartlägga studier där effekter av växtbaserade kostmönster och intag av vegetabiliskt protein på njurhälsa har studerats.  Metodbeskrivning: En kartläggande översiktstudie genomfördes med litteratursökning i databasen PubMed. Granskade orginalstudier (tvärsnittsstudier, kohortstudier, och RCT) från hela världen med fokus på växtbaserad kost och/eller vegetabiliskt protein och njurhälsa, publicerade på engelska 2018–2023, avseende vuxna över 18 år, män och kvinnor, med eller utan nedsatt njurfunktion (ej dialys/ transplantation), inkluderades. Utfallsmått var estimerad glomerulär filtrationshastighet (eGFR), proteinuri, uremiska toxiner samt fosforeliminering. Kvalitativ utvärdering, tabulering och sammanfattning av studieresultaten gjordes.  Resultat: De 12 inkluderade studierna visar positiva resultat på något eller flera utfallsmått vid högre följsamhet till växtbaserade kostmönster eller vid högre intag av vegetabiliskt protein med avseende på risk för CKD och/eller nedsättning av njurfunktion. En av tvärsnittsstudierna som jämförde intagsnivåer av vegetabiliskt protein fann en 56 % lägre prevalens av CKD i den högsta intagsnivån. Två kohortstudier redovisar 71 % respektive 18 % lägre risk för CKD för de högsta intagsnivåerna av vegetabiliskt protein. Resultaten i en interventionsstudie rapporterade 36 % minskning av 24-timmars utsöndringen av fosfor.   Slutsats: Kartläggningen visar att ett växtbaserat kostmönster med hög andel hälsosamma vegetabilier och större andel vegetabiliskt protein jämfört med animaliskt kan ge lägre risk för CKD eller långsammare progression. Vidare forskning inom området behövs men det kan finnas skäl för dietister att förespråka växtbaserade kostmönster.

Vid kronisk njursjukdom är funktionen hos njurarna försämrad. Detta behandlas vanligtvis med hemodialys, som gör det arbete som njuren inte längre klarar av. Behandlingen är livslång och kräver mycket tid då det sker flera gånger i veckan. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av hemodialysbehandling. Litteraturstudien innehållande tolv kvalitativa artiklar har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Samtliga artiklar var publicerade på engelska mellan 2009-2019 och hade hög respektive medel kvalitet. Resultatet är presenterat utifrån fyra kategorier: Att livet begränsas, som innebar att patienterna upplevde sig vara begränsade och hade brist på frihet. Att leva med en försvagad kropp, innebar att patienternas välbefinnande minskade på grund av behandlingens symtom såsom trötthet, svaghet och illamående. Att vara fast och inte ha valmöjligheter, innebar att dialysen var något patienterna behövde göra vare sig de ville eller inte och att de var beroende av behandlingen och fick ingen ledighet ifrån detta. Sist framkom att acceptera och vara gynnsamt inställd, som innebar att vissa patienter accepterat behandlingen, det fanns en tacksamhet till dialysen och behandlingen var anledningen till att de var vid liv. Denna litteraturstudien gav en ökad uppfattning om patienters upplevelser, det skulle kunna underlätta för vårdpersonal att bemöta patienten på ett professionellt sätt. Vidare forskning skulle kunna göras på KASAM kopplat till hemodialyspatienter samt vidare forskning på förbättringsarbeten inom vissa områden kring hemodialyspatienter. Exempelvis inom bemötandet samt någon slags form av sysselsättning som underlättar tiden på dialysavdelningen.

<p>Det finns lite forskning om livskvalitet hos patienter med kronisk njursvikt som ännu inte startat i dialysbehandling och det är viktigt att ha kunskap om hur livskvaliteten påverkas hos dessa patienter. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika faktorers påverkan på livskvaliteten hos patienter med kronisk njursvikt som inte startat i dialys. I studien har 16 vetenskapliga artiklar granskats och analyserats. I resultatet framkom att Hb-nivå, nutrition, sjukdomens svårighetsgrad och komorbiditet var faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Även patienters upplevelser av antal och svårighetsgrad av symtom var påverkande faktorer. Ålder, kön, civilstånd, utbildning och arbetsstatus visade sig också kunna påverka livskvaliteten. I faktorer som patienterna kunde påverka, framkom copingstrategier och egenvård. I livskvalitet relaterat till planerad vård och omvårdnad framkom vårdplanering och specialistsjuksköterske-mottagning som faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Genom kunskap inom detta område kan sjuksköterskan ge information och stöd till patienter och närstående och via omvårdnadsåtgärder förebygga och lindra symtom för att förbättra patienternas livskvalitet. Undersökningar av livskvalitet hos patienter med njursvikt som inte startat i dialys kan vara av värde vid utvärdering av vård och omvårdnad. Mer kvalitativ forskning om livskvalitet, coping och egenvård inom detta område behövs och sjuksköterskor behöver mer utbildning inom dessa områden för att kunna förbättra omvårdnaden.</p> / <p>There is little research on quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis and it is important to know how the quality of life is affected in these patients. The aim of this literature review was to illustrate the impact of different factors on the quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis. This study has been reviewed 16 scientific articles and analyzed. The result showed that the Hb-level, nutrition, the severity of the disease and co-morbidity were factors that could affect the quality of life. Also patients' perceptions of the number and severity of symptoms were influencing factors. Age, sex, marital status, education and work status also appeared to affect the quality of life. Among factors that patients themselves could affect were coping strategies and self-care. Well planned care and care delivered by specialist nurses did also affect the quality of life. The patients‟ quality of life may improve by the acts of the nurse, for example by providing information and support to patients and relatives, and by different nursing interventions directed towards prevention or relief of symptoms. Studies of quality of life in patients with renal failure not started in dialysis may be useful in the evaluation of health care and nursing. There is a need for more qualitative research on quality of life, coping and self-care in this field and nurses need more training in these areas in order to improve the nursing care.</p>

Det finns lite forskning om livskvalitet hos patienter med kronisk njursvikt som ännu inte startat i dialysbehandling och det är viktigt att ha kunskap om hur livskvaliteten påverkas hos dessa patienter. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika faktorers påverkan på livskvaliteten hos patienter med kronisk njursvikt som inte startat i dialys. I studien har 16 vetenskapliga artiklar granskats och analyserats. I resultatet framkom att Hb-nivå, nutrition, sjukdomens svårighetsgrad och komorbiditet var faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Även patienters upplevelser av antal och svårighetsgrad av symtom var påverkande faktorer. Ålder, kön, civilstånd, utbildning och arbetsstatus visade sig också kunna påverka livskvaliteten. I faktorer som patienterna kunde påverka, framkom copingstrategier och egenvård. I livskvalitet relaterat till planerad vård och omvårdnad framkom vårdplanering och specialistsjuksköterske-mottagning som faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Genom kunskap inom detta område kan sjuksköterskan ge information och stöd till patienter och närstående och via omvårdnadsåtgärder förebygga och lindra symtom för att förbättra patienternas livskvalitet. Undersökningar av livskvalitet hos patienter med njursvikt som inte startat i dialys kan vara av värde vid utvärdering av vård och omvårdnad. Mer kvalitativ forskning om livskvalitet, coping och egenvård inom detta område behövs och sjuksköterskor behöver mer utbildning inom dessa områden för att kunna förbättra omvårdnaden. / There is little research on quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis and it is important to know how the quality of life is affected in these patients. The aim of this literature review was to illustrate the impact of different factors on the quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis. This study has been reviewed 16 scientific articles and analyzed. The result showed that the Hb-level, nutrition, the severity of the disease and co-morbidity were factors that could affect the quality of life. Also patients' perceptions of the number and severity of symptoms were influencing factors. Age, sex, marital status, education and work status also appeared to affect the quality of life. Among factors that patients themselves could affect were coping strategies and self-care. Well planned care and care delivered by specialist nurses did also affect the quality of life. The patients‟ quality of life may improve by the acts of the nurse, for example by providing information and support to patients and relatives, and by different nursing interventions directed towards prevention or relief of symptoms. Studies of quality of life in patients with renal failure not started in dialysis may be useful in the evaluation of health care and nursing. There is a need for more qualitative research on quality of life, coping and self-care in this field and nurses need more training in these areas in order to improve the nursing care.

Bakgrund: Kronisk njursjukdom drabbar mer än var 10:e människa världen över. Sjukdomen är komplex och kan ses i samband med andra sjukdomar. Individer behöver utföra en livslång och krävande egenvård av denna progressiva sjukdom. I dagens hälso- och sjukvård vårdas vanligtvis en sjukdom i taget vilket kan få vården att brista i individanpassat egenvårdsstöd. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva erfarenheter av egenvård för individer med kronisk njursjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta empiriska studier. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed och Cinahl. Innehållsanalysen gjordes utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Två kategorier och sju underkategorier skapades utifrån resultatet. Kategorierna; 1) Hälsorelaterade värderingar och upplevelser påverkar egenvården 2) Behov av stöd för att utföra egenvård. Konklusion: Litteraturstudien visar att individer kan uppleva ångest och oro över sitt hälsotillstånd vilket försvårar utförandet av egenvård. Hälso- och sjukvården behöver ha ett personcentrerat bemötande och beakta individens beteenden och värderingar för att kunna ge en individanpassad information och ett kontinuerligt egenvårdsstöd. Därefter kan individen få en god förutsättning att ta till sig kunskap om sin hälsa. Sjuksköterskan har ett ansvar i att möta det egenvårdsbehov individen har genom att ge egenvårdsstöd för att leva ett mer hälsosamt liv. / Background: Chronic kidney disease affects more than every 10th person worldwide. The disease is complex and can be seen with other diseases. Individs need to perform a lifelong and demanding self-management of this progressive disease. In today's health care, one illness is usually cared for at a time, which can cause the care to fail in individualized self-management support. Aim: The aim of this study was to describe experiences of self-management for individs with chronic kidney disease. Methods: A qualitative literature study based on eight empirical articles. The articles were retrieved from the databases PubMed and Cinahl. The content analysis was based on Friberg's five-step model. Results: Two categories and seven subcategories were created based on the result. The two categories were: 1) Health-related values and experiences affect self-management 2) Need for support to perform self-management. Conclusion: The study shows that participants may experience anxiety about their state of health, which makes it difficult to perform self-management. Healthcare needs to have a person-centered approach and take into account the individ's behaviors and values in order to be able to provide individualized information and continuous self-management support. After that, individs can have a good chance of absorbing knowledge about their health. The nurse has a responsibility to meet the individs self-management needs by providing support to live a healthier life.

Bakgrund: Att ha kronisk njursvikt och genomgå dialysbehandling kräver förändringar hos patienterna. Det begränsar deras tid och påverkar deras liv både socialt, personligt och arbetsmässigt. De behöver förändra sin kost och är vätskebegränsade för att förhindra komplikationer och följdsjukdomar. Syfte: Syftet var att undersöka upplevelser av att leva med kronisk njursvikt där dialysbehandling genomförs på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt med induktiv design som utgår från kvalitativ forskning. Sexton originalstudier framkom genom sökningar i databaserna Pubmed och Cinahl. Resultat: Resultatet byggs på fyra kategorier som framkom i analysen, “Det förändrade livet”, “Att förlora sin hälsa”, “Stöd och copingstrategier” samt “Delaktighet och trygghet i vården”. Resultatet visade att patienterna blev begränsade och påverkade av behandlingen. De kunde drabbas av många påfrestande symtom som påverkade dem både fysiskt och psykiskt. Många använde sig av copingstrategier för att hantera vardagen samt belyste vikten av familj och vänners stöd. Vården hade också en viktig del i deras välbefinnande, både genom att få vara delaktig och att ha en bra upplevelse av sjuksköterskans bemötande. Diskussion: Begränsningar och symtombörda påverkar livskvaliteten, därför var copingstrategier samt stöd och delaktighet från familj och vänner viktigt för patientens mående. Sjuksköterskans förhållningssätt hade betydelse för patientens delaktighet och upplevelser av vården. Slutsats: Genom att belysa patienters upplevelser av behandlingen kan sjuksköterskan få relevant kunskap som i sin tur kan förbättra omvårdnaden. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-04</p>