Thesis (Ph. D.)--University of Wisconsin--Madison, 1969. / Typescript. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references.

En global pandemi uppstod under tidigt 2020 där Covid-19 spred sig fort över hela världen. Länderna var tvungna att ta till sig åtgärder för att bromsa antalet smittade och dödsfall. En ny typ av åtgärd som kallas för Lockdown infördes där regeringarna valde att stänga ner samhället helt. Sverige har dock tagit en mer passiv metod och förlitat sig på medborgaransvaret. Uppsatsen syfte är undersöka beslutsfattningar och implementering av åtgärder i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Förstahandsdata samlades in från regeringarnas hemsidor och statistik från World Health Organization. Kombinera vetenskapliga artiklar, tidningsartiklar och Oxford University stränghetsmätning. Implementeringsteori och Foucault govermentality används som teori för att luckra upp förklaringsfaktorer bakom strategierna. Metoderna teoriprövande och komparativmetod används för att jämföra ländernas strategier och för att analysera data med hjälp av teorierna. Sverige valde en passiv strategi berodde på att de vill även minimera ekonomiska och sociala kostnader, dessutom vill Sverige sätta in endast åtgärder vid rätt tillfälle, vilket kräver goda kunskaper och utvärdering av situationen. Trots att stora skillnader i början av pandemin närmade länderna varandra vid senare tillfällen när det gäller implementering av åtgärder. I jämförelse av strategierna och statistiska siffor kan inte några direkta anknytningar fastställas gällande hård nedstängning och mindre smittade/dödsfall. Studiets resultat har öppnat en ingång till vidare forskning om nordiska coronastrategierna och speciellt fallet med den svenska coronastrategin.

<p>Interoperabilitet blir viktigare och viktigare för Sveriges del, även för funktionen sjukvård. Denna uppsats kommer att behandla likheter och skillnader mellan sjukvårdsdoktriner, handböcker och reglementen med NATO:s och framförallt Norges motsvarigheter, för att undersöka om den svenska Försvarsmakten sjukvårdsorganisation är interoperabel, och för att finna saker som kan förändras för att öka effektiviteten och interoperabiliteten. Under uppsatsen dras slutsatser som att svenska Försvarsmakten tagit åt sig stora delar av de kunskaper som NATO tidigare har gjort. Sverige ”kopierar” delar av NATO:s doktrin för sjukvård, NATO AJP-4,10 Allied joint medical support doctrine. Saker som skulle kunna påverka samarbete med andra länder på ett negativt sätt, t.ex. att alla länder har egna nationella regler samt vissa olikheter i doktriner och handböcker som hur vi i Sverige sätter färger på skadade vid olyckor med en stor mängd skadade, medan detta inte nämns i NATO:s doktrin diskuteras också i uppsatsen. Vi i Sverige har även vid dessa stora olyckor satt tidpunkter för när patienterna kan behövas vård, vilket inte heller går att finna i NATO:s doktrin. Väldigt få skillnader har hittats mellan Sveriges och NATO:s sjukvårdsorganisationer och arbetssätt. Däremot är likheterna väldigt många, vilket gör att samarbete mellan Sverige och NATO länder kan vara mycket effektivt. Detta gör att man i slutsatserna och diskussionen kan läsa om hur svenska Försvarsmaktens sjukvård är interoperabel, men självklart finns saker att förbättra för att öka effektiviteten.</p> / <p>Interoperability becomes more and more important for Sweden, also for the medical. This paper will discuss the similarities and differences between medical doctrines, manuals, regulations, etc. with NATO and particularly the Norwegian similarities, to investigate if the Swedish Armed Forces health care organization are interoperable, and to find things that can be changed to increase efficiency and to be more interoperable. In this paper the author’s conclusions that the Swedish Armed Forces have access to large parts of the knowledge that NATO had done. Sweden "copy" part of NATO's doctrine for medical care, NATO AJP-4, 10 Allied joint medical support doctrine. The author also sees things that could affect the cooperation with other countries in a negative way. Things like that all countries have their own national rules and some differences in doctrine and manuals like how we in Sweden puts colour on damaged in accidents with a large number wounded, while this is not mentioned in the NATO doctrine. We in Sweden have also set times for when patients may need treatment in major accidents, which again can be found in the NATO doctrine. Very few differences have existed between Sweden and NATO's healthcare organizations and practices. However, many similarities, which makes cooperation between Sweden and NATO countries can be very effective. This means that the conclusions and the discussion can be read on the Swedish Armed Forces' medical care is quite interoperable, but obviously there are things to improve in order to increase efficiency.</p>

Interoperabilitet blir viktigare och viktigare för Sveriges del, även för funktionen sjukvård. Denna uppsats kommer att behandla likheter och skillnader mellan sjukvårdsdoktriner, handböcker och reglementen med NATO:s och framförallt Norges motsvarigheter, för att undersöka om den svenska Försvarsmakten sjukvårdsorganisation är interoperabel, och för att finna saker som kan förändras för att öka effektiviteten och interoperabiliteten. Under uppsatsen dras slutsatser som att svenska Försvarsmakten tagit åt sig stora delar av de kunskaper som NATO tidigare har gjort. Sverige ”kopierar” delar av NATO:s doktrin för sjukvård, NATO AJP-4,10 Allied joint medical support doctrine. Saker som skulle kunna påverka samarbete med andra länder på ett negativt sätt, t.ex. att alla länder har egna nationella regler samt vissa olikheter i doktriner och handböcker som hur vi i Sverige sätter färger på skadade vid olyckor med en stor mängd skadade, medan detta inte nämns i NATO:s doktrin diskuteras också i uppsatsen. Vi i Sverige har även vid dessa stora olyckor satt tidpunkter för när patienterna kan behövas vård, vilket inte heller går att finna i NATO:s doktrin. Väldigt få skillnader har hittats mellan Sveriges och NATO:s sjukvårdsorganisationer och arbetssätt. Däremot är likheterna väldigt många, vilket gör att samarbete mellan Sverige och NATO länder kan vara mycket effektivt. Detta gör att man i slutsatserna och diskussionen kan läsa om hur svenska Försvarsmaktens sjukvård är interoperabel, men självklart finns saker att förbättra för att öka effektiviteten. / Interoperability becomes more and more important for Sweden, also for the medical. This paper will discuss the similarities and differences between medical doctrines, manuals, regulations, etc. with NATO and particularly the Norwegian similarities, to investigate if the Swedish Armed Forces health care organization are interoperable, and to find things that can be changed to increase efficiency and to be more interoperable. In this paper the author’s conclusions that the Swedish Armed Forces have access to large parts of the knowledge that NATO had done. Sweden "copy" part of NATO's doctrine for medical care, NATO AJP-4, 10 Allied joint medical support doctrine. The author also sees things that could affect the cooperation with other countries in a negative way. Things like that all countries have their own national rules and some differences in doctrine and manuals like how we in Sweden puts colour on damaged in accidents with a large number wounded, while this is not mentioned in the NATO doctrine. We in Sweden have also set times for when patients may need treatment in major accidents, which again can be found in the NATO doctrine. Very few differences have existed between Sweden and NATO's healthcare organizations and practices. However, many similarities, which makes cooperation between Sweden and NATO countries can be very effective. This means that the conclusions and the discussion can be read on the Swedish Armed Forces' medical care is quite interoperable, but obviously there are things to improve in order to increase efficiency.

<p>Konvensjonell krigføring er ikke avleggs. Erfaringer fra fem-dagers krigen i Georgia i august 2008 viser at dette fortsatt er mulig og derfor høyst reelt. Men, det siste tiårets transformasjon av vestlige militære styrker og innsats mot opprørere verden over, har betydelig begrenset de fleste nasjoners evne til å utkjempe en konvensjonell krig.</p><p>Flere erfaringer kan trekkes fra den georgiske hærens kamp mot en sjokkerende og overveldende russisk aggresjon. Fra norsk landmakts perspektiv bør de mest sentrale være viktigheten av kombinerte effekter og robuste brigade strukturer, og virkningen av adekvat luftvern, indirekte ildstøtte og panservernsystemer i kamp mot en mekanisert motstander støttet av luftstyrker.<strong></strong></p><p>Som følge av en endret verdenssituasjon er realismen igjen på fremmarsj og kan anvendes til å forklare og anta fremtidige utfordringer. Vi kan ikke eksakt predikere fremtiden, men fremtiden vil høyst sannsynlig bringe med seg elementer fra historien. Mens NATO strever med å finne sin plass i en endret globalisert verden, samtidig som den utkjemper en hybrid krig i Afghanistan, reiser stormaktsrivalisering seg igjen på samme måte som den gjorde på begynnelsen av forrige århundre.</p><p>For å kunne ivareta nasjonale interesser og opprettholde nasjonal suverenitet, hviler fortsatt en militær evne på robuste og balanserte militære styrker. Landkrig spiller en sentral rolle i alle former for selvforsvar og avskrekking. En styrkning av Norges landmakt vil være nødvendig for å nå denne ambisjonen.</p> / <p>Conventional warfare is not obsolete. Lessons from the five-day war in Georgia in August 2008, shows that this possibility is still valid and very much alive. However, last decade’s transformation of western military and counterinsurgency efforts around the globe has severely restricted most nations’ capability to wage conventional warfare.</p><p>Several lessons can be identified from the Georgian Army’s struggle against a shocking and overwhelming Russian aggression. From a Norwegian Land forces perspective, the most important should be the importance of combined arms and robust brigade size units, the impact of adequate air defence capabilities, indirect fire and anti-armour systems against a mechanized opponent supported by sufficient airpower.</p><p>Due to a changing world order, realism is charging ground and can be used to explain and foresee future challenges. We can not precisely predict the future; however the future will certainly hold elements of the past.</p><p>As NATO is trying to find its place in a changing globalized world, simultaneously as it is waging a protracted hybrid war in Afghanistan, great power rivalry is again rising amongst the nations like it did in the beginning of the 20^th century.</p><p>In order to support national interest and maintain national sovereignty, military capability still depends on robust and well balanced conventional military forces. Land warfare plays an important role in any kind of self defence and deterrence. Strengthening of Norway’s land forces would certainly be needed in order to achieve this aim.</p>

Konvensjonell krigføring er ikke avleggs. Erfaringer fra fem-dagers krigen i Georgia i august 2008 viser at dette fortsatt er mulig og derfor høyst reelt. Men, det siste tiårets transformasjon av vestlige militære styrker og innsats mot opprørere verden over, har betydelig begrenset de fleste nasjoners evne til å utkjempe en konvensjonell krig. Flere erfaringer kan trekkes fra den georgiske hærens kamp mot en sjokkerende og overveldende russisk aggresjon. Fra norsk landmakts perspektiv bør de mest sentrale være viktigheten av kombinerte effekter og robuste brigade strukturer, og virkningen av adekvat luftvern, indirekte ildstøtte og panservernsystemer i kamp mot en mekanisert motstander støttet av luftstyrker. Som følge av en endret verdenssituasjon er realismen igjen på fremmarsj og kan anvendes til å forklare og anta fremtidige utfordringer. Vi kan ikke eksakt predikere fremtiden, men fremtiden vil høyst sannsynlig bringe med seg elementer fra historien. Mens NATO strever med å finne sin plass i en endret globalisert verden, samtidig som den utkjemper en hybrid krig i Afghanistan, reiser stormaktsrivalisering seg igjen på samme måte som den gjorde på begynnelsen av forrige århundre. For å kunne ivareta nasjonale interesser og opprettholde nasjonal suverenitet, hviler fortsatt en militær evne på robuste og balanserte militære styrker. Landkrig spiller en sentral rolle i alle former for selvforsvar og avskrekking. En styrkning av Norges landmakt vil være nødvendig for å nå denne ambisjonen. / Conventional warfare is not obsolete. Lessons from the five-day war in Georgia in August 2008, shows that this possibility is still valid and very much alive. However, last decade’s transformation of western military and counterinsurgency efforts around the globe has severely restricted most nations’ capability to wage conventional warfare. Several lessons can be identified from the Georgian Army’s struggle against a shocking and overwhelming Russian aggression. From a Norwegian Land forces perspective, the most important should be the importance of combined arms and robust brigade size units, the impact of adequate air defence capabilities, indirect fire and anti-armour systems against a mechanized opponent supported by sufficient airpower. Due to a changing world order, realism is charging ground and can be used to explain and foresee future challenges. We can not precisely predict the future; however the future will certainly hold elements of the past. As NATO is trying to find its place in a changing globalized world, simultaneously as it is waging a protracted hybrid war in Afghanistan, great power rivalry is again rising amongst the nations like it did in the beginning of the 20th century. In order to support national interest and maintain national sovereignty, military capability still depends on robust and well balanced conventional military forces. Land warfare plays an important role in any kind of self defence and deterrence. Strengthening of Norway’s land forces would certainly be needed in order to achieve this aim.

Uppsatsen problematiserar 1850-årsgränsen i den svenska kulturmiljölagen (1988:950) och dess konsekvens för bevarande av fasta lämningar daterade efter årtalet som inte får lagskydd. Texten analyserar möjligheten för arkeologiska undersökningar av kontexten kring de fasta lämningarna från nyare tid. Det teoretiska perspektivet betonar värdet kring dessa lämningar. Metoden i uppsatsen är en komparativ analys mellan denna situation i Sverige och Norge. Eftersom det senare landet har ett kapitel i motsvarande kulturminneslag som har möjligheten att skydda lämningar oavsett tidsperiod. Resultatet visar på att 1850-årsgränsen generellt har en påverkan på fasta lämningar nyligen förfluten tid, men bevarandet och möjligheten till arkeologiska undersökningar påverkas även av övriga föreskrifter i lagen och andra faktorer. / The thesis problematizes the 1850 dating provision in the Swedish Historic Environment Act (1988:950) and its consequences for conservation of remains with no law protection, dated later than the year. The text analyzes the possibilities for archaeological research of the context of remains from recent time periods. The theoretical perspective aims to recognize the value of these recent remains. The method in the thesis is a comparative analysis between the situation in Sweden and Norway, because of the latter's chapter in the country's Act concerning the cultural heritage with the possibility to protect remains from every time period. The result is that the 1850 provision has an effect on recent remains, but the conservation and possibilities for archaeological investigation depend on other provisions in the law and other factors as well.