Th.--Théol.--Helsinki, 1962. / Bibliogr. p. 264-276. Index.

This qualitative study aims to examine five Swedish political parties commitment to fight the system of apartheid in South Africa during 1969- 1986. The study concentrates on how the political parties discussed about the Swedish enterprises activity in South Africa and to what extent Sweden should engage. The result shows that all of the political parties strongly condemn apartheid but had different opinions on how Sweden ought to act regarding of the Swedish enterprises activity in the country.

The purpose of this essay is to analyze three of Olof Palme’s speeches during the Vietnam War. Olof Palme was leader of the Swedish Social democrats 1969-1986 and Prime minister 1969-1976; and 1982 until his death 1986. The speeches are from the years 1965-1972 when the Vietnam War was a central theme throughout the world, including in Sweden. The aim is to understand how Olof Palme’s speeches and rhetoric changed during this time period and which mode of persuasion (ethos, pathos and logos) that dominates in the speeches. Furthermore, the essay analyzes media reactions to Olof Palme’s speeches, with a special focus on the newspapers in Aftonbladet and Expressen. The methods used for processing the source material are rhetorical analysis and qualitative content analysis.  The results of the study show that Palme’s rhetoric develops over the time period 1965-1972. In the speeches he makes various arguments to convey his message. The results also show that pathos dominates in all three speeches. The media responses reflect the political ideology of the studied newspapers. Aftonbladet is generally more empathetic to Palme’s speeches while Expressen is more critical and disagrees with him in some parts of the speeches. The media reactions reflect the political climate of the time when Palme presented his speeches.

This essay aims to examine two texts, one autobiography and one essay, by Swedish author Olof Lagercrantz, through the means of stylistical analysis and to investigate the worth of stylistics in regards of trying to capture the style of an author. The main questions are: Which are the distinguishing stylistic features of the two texts? and Is it possible to capture the literary style of Olof Lagercrantz through the methods of stylistic analysis? In aid of trying to answer these questions the methods of Per Lagerholm and Peter Cassirer is being applied. The results points to the autobiographical text being economical in language, dramatic, poetic and personal; the essay being intimate, formal, personal and creating participation. The methods of stylistical analysis is criticized for being a insufficient tool in the analysis, but its benefits are also pointed out.

<p>Denna uppsats är en studie av Eyvind Johnsons användande av sagoformen i romansviten <em>Romanen om Olof</em> (1934-37), och behandlar de fyra sagor som infogats i verket. Utgångspunkten är Johnsons eget påstående att sagorna är "på sitt sätt det mest realistiska i boken". Studien syftar till att redogöra för hur sagorna fungerar som verklighetsskildringar, och på vilket sätt de är realistiska. Sagorna sätts i samband med Johnsons eget liv; eftersom detta ligger till grund för <em>Romanen om Olof</em> är den biografiska kontexten av stor vikt då man diskuterar verklighetsförankringen i sagorna. En enkel översikt över sagobegreppet och Johnsons sagors relation till den muntliga folkdiktningen presenteras även.</p><p>Att Johnsons sagor är realistiska har en dubbelbottnad innebörd; dels är de realistiska på så vis att de skildrar romanpersonernas andliga verklighet, något som för Johnson är omöjligt att göra i någon annan form. De är även realistiska på så sätt att de fungerar som omvägar till den sanning som är så pass känslomässigt laddad, att den blir för svår att konfrontera i klarspråk. Uppsatsen avslutas med en analys av den första sagan i ordningen, Sagan om dimman och lungsoten. Denna analys är ett försök att konkretisera de slutsatser som gjorts genom uppsatsen.</p>

Denna uppsats är en studie av Eyvind Johnsons användande av sagoformen i romansviten Romanen om Olof (1934-37), och behandlar de fyra sagor som infogats i verket. Utgångspunkten är Johnsons eget påstående att sagorna är "på sitt sätt det mest realistiska i boken". Studien syftar till att redogöra för hur sagorna fungerar som verklighetsskildringar, och på vilket sätt de är realistiska. Sagorna sätts i samband med Johnsons eget liv; eftersom detta ligger till grund för Romanen om Olof är den biografiska kontexten av stor vikt då man diskuterar verklighetsförankringen i sagorna. En enkel översikt över sagobegreppet och Johnsons sagors relation till den muntliga folkdiktningen presenteras även. Att Johnsons sagor är realistiska har en dubbelbottnad innebörd; dels är de realistiska på så vis att de skildrar romanpersonernas andliga verklighet, något som för Johnson är omöjligt att göra i någon annan form. De är även realistiska på så sätt att de fungerar som omvägar till den sanning som är så pass känslomässigt laddad, att den blir för svår att konfrontera i klarspråk. Uppsatsen avslutas med en analys av den första sagan i ordningen, Sagan om dimman och lungsoten. Denna analys är ett försök att konkretisera de slutsatser som gjorts genom uppsatsen.

Uppsatsen behandlar målaren Olof Sager-Nelsons relation till den belgiska symbolismen. Med utgångspunkt i ett antal analyser, av verk skapade i Belgien somrarna 1894 och 1895, diskuteras kopplingar mellan Olof Sager-Nelson och de främsta belgiska konstnärerna och författarna inom den symbolistiska rörelsen. Slutsatsen är att Sager-Nelson var mycket starkt påverkad av Georges Rodenbach, och dennes roman Bruges-la-Morte, men att han i övrigt inte i någon större utsträckning var influerad av belgiska symbolister. / This paper deals with the painter Olof Sager-Nelson's relation to the symbolist movement in Belgium. Based on a number of analyses of paintings created in Belgium in the summers of 1894 and 1895, the links between Olof Sager-Nelson and the leading Belgian artists and writers of the symbolist movement are discussed. The conclusion is that Sager-Nelson was strongly influenced by Georges Rodenbach, and his novel Bruges-la-Morte, but that he wasn't otherwise influenced by Belgian symbolists to any great extent.

Den här uppsatsen undersöker hysteri genom verk skrivna utav tre svenska läkare vid namn Seved Ribbing, Olof Hallin och Viktor Wigert under perioden 1875-1930. Frågor som står till grund för undersökningen är hur dessa läkare beskriver hysteri, dess orsak, sjukdomens botemedel, hur kvinnosyn kommer fram genom sjukdomen samt hur läkarna skiljer sig gentemot varandra. En stor inspirationskälla för undersökningen har varit Karin Johannissons Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siécle (1995) då den tar upp kvinnosynen under 1800-talet och fram till mitten utav 1900. Boken behandlar också kvinnans sociala ställning, de så kallade kvinnosjukdomarna (exempelvis hysteri, galenskap, anorexi) och de ideal som existerade under denna period. Den mörka kontinenten kommer också att fungera som forskningsläge, vilket jag har valt att utgå ifrån i undersökningen.

This thesis aims to examine how the renowned swedish writer and critic Olof Lagercrantz wrote about communist China under Mao Zedong's leadership in the years 1970–1971. Lagercrantz served as editor-in-chef and as cultural director on one of Sweden's major daily newspapers, Dagens Nyheter, between 1951 and 1975. He travelled to China in 1970 as one of the first European reporters to get admission after the cultural revolution. This series of articles about China also changed the image of Lagercrantz, afterwards he was referred to as Maoist. The Swedish daily press referred to him as an "operetta Chinese" and "ching-tjopp chinaman" and the myth that he came back from China to the DN-office wearing a Mao suit, is still in circulation. The paper concerns the problem of trying to understand a culture on its own terms. In the survey, I give a picture of how Lagercrantz wrote about China, and explore some of the contexts of the texts produced. It's easy to judge in hindsight, but my ambition has been to try to find some kind of understanding of, or insight into what was communicated. Making a representation of a country and its people involves many issues and problems and in the paper I examine these through a postcolonial perspective inspired by Edward Said's book Orientalism (1978). Furthermore, I will examine the contexts that may have been important for Lagercrantz's work, and what might have influenced the image Lagercrantz gave of China and what authoritative position he occupies in his articles.

Thesis (doctoral)--Göteborgs universitet. / Extra t.p. with thesis statement inserted. Summary in English. Includes bibliographical references (p. 329-343) and index.