Uppsatsen undersöker hur Olofs inre utveckling i Romanen om Olof från 1934-1937 av Eyvind Johnson kan läsas med hjälp av sagorna. I uppsatsens första del ges en beskrivning av syfte och frågeställning, metod och en översikt av tidigare tolkningar av sagorna i Romanen om Olof. Metoden utgår ifrån Jungs arketyp- och individuationsbegrepp. I uppsatsens andra del görs en tolkning utav sagorna med hjälp av Jungs arketyper, vilka sedan sätts i samband med Olofs individuationsprocess.

Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.  Marcus Willén vill med titeln på sin avhandling, Konsten att upphöja det ringa (2008), beskriva Torgny Lindgrens litterära metod. Utifrån novellsamlingarna Merabs skönhet och Brokiga blads vatten diskuterar Willén funktionen hos två övergripande teman han valt att benämna som ”Ordet” och ”Konsten”. Han menar att Lindgren i dessa gör bruk av samma metod som tematiken behandlar: existentiella frågor med vardagen och det materiella som bakgrund som lyfts av konsten. I romanen Norrlands Akvavit tycks Lindgren återkomma till en liknande tematik. Genom att beskriva protagonisten, Olof Helmerssons, västerbottniska odyssé vill jag i den här uppsatsen visa hur denna tematik suggereras och hur romanens olika delar bildar en enda tematisk komposition. Olof Helmersson återvänder till Västerbotten med ett uppdrag. Han vill predika otro till dem han femtio år tidigare frälste i Guds namn. I detta vilar en stor ironi. Hans möten med gamla vänner blir inte som han tänkt sig. Många har gått bort och de som är kvar har redan lämnat tron eller hittat en ny. I dessa möten diskuteras även konsten explicit. Det framgår på flera ställen att den är en teknisk färdighet. Då framförallt i tal om predikan. Dessutom framgår att konsten kan gripa och upphöja. Till exempel säger Olof Helmersson om dragspelandet: ”Ingen blir idag gripen av dragspelsmusiken” (s. 88). Inbäddat i romanen finns en krönika över Karl den femtondes besök av trakten. Även där berörs konsten tydligt. Dessutom kommenteras det inre Västerbotten på ett speciellt vis. Invånarnas uppfattning om sig själv som ett utvalt och förunnat folk suggereras. Detta berörs också i huvudhandlingen då Olof Helmersson rör sig i och möter många åsikter och tankar om bygden. Dock överdrivs västerbottensskildringen och övergår även den i ironi. Dessa teman menar jag bildar tre linjer i kompositionen: Västerbotten, det andliga och krönikan. De vävs samman av det övergripande tema som de behandlar: komplexiteten i den mänskliga existensen och betydelsen av konsten. Ironin som genomsyrar samtliga delar suggererar frågor utan svar och romanen slutar på sätt och vis där den börjar.

This thesis analyses the literature debate in the overlooked Swedish magazine Samtid och Framtid 1944–1949. The magazine was first published at the end of World War II on the initiative of publisher Johan Hansson. After an interesting start, the terms of the debate in the magazine were changed after a power struggle on the editorial level. Thus, the magazine never became the influential arena for literary discussions that it first had potential of becoming. With its initial focus on how to construct a new post-war world, the debates in the magazine, however, provide an interesting material for an investigation of attempts to renegotiate the position of literature in society. This is conducted through a perspective that focuses on the debaters’ use of metaphors, but also their specific experiences of the past and their expectations on the future. Central oppositions between aesthetic and committed ideals are highlighted, but also between individualism and collectivism. It is also demonstrated that the debates successively turned more concrete, not least focusing on the very influential Swedish literary generation of the 1940s.

Ce mémoire explorera l'identité nationale islandaise à travers la notion du raconteur véhiculée par les œuvres de deux artistes contemporains islandais – Ólöf Nordal et Steingrímur Eyfjörd. Le but de ce mémoire est d'interroger ce qui peut constituer une identité nationale islandaise et comment les œuvres examinées ici interprètent et déstabilisent une compréhension normative d'identité dans la culture islandaise. Les principales assises théoriques seront la politique identitaire et la narrativité. À partir d'une investigation de la théorie de la pensée nomade proposée par Gilles Deleuze et Félix Guattari dans l'ouvrage Mille Plateaux : Le capitalisme et la schizophrénie et par Rosi Braidotti dans son ouvrage Nomadic Subjects : Embodiment and Sexual Difference in Contemporary Feminist Theory, une compréhension d'identité nationale islandaise comme nomadique sera élaborée. Des textes de Ernest Renan et de Timothy Brennan informeront également cette étude et la compréhension de « nation » et « nationalisme ». Une considération théorique du rôle du conteur sera entreprise dans le but de mieux comprendre l'héritage de narrativité et de l'identité nationale tel qu'élaboré par Roland Barthes, John Berger, Mieke Bal, Walter Benjamin et Homi K. Bhabha. Leurs propos informeront la lecture de l'identité nationale islandaise et l'influence de la narrativité sur les œuvres de Ólöf Nordal et Steingrímur Eyfjörd. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : Islande, identité nationale, la théorie de narrativité, le conteur, le mythe, le nomadisme, Ólöf Nordal, Steingrímur Eyfjörd, l'art contemporain islandais.

No description available.

The present study is a constrative study of a French medical non-fiction text translated into Swedish. The aim of this study is to examine how French participle and noun phrases are translated into Swedish and thus how the two languages differ from each other. After having translated a French medical non-fiction text into Swedish, we have completed an analysis based on previous studies of Olof Eriksson and the translation theory of Vinay & Darbelnet. We have chosen to divid our analyses into types of transpositions which is a term taken from the translation theory of Vinay & Darbelnet. To be able to discuss alternative translation solutions, we have chosen a qualitative approach for our study. The exempels that we have chosen to discuss in our analysis have mainly been selected based on the frequency of the type of transposition in order to show the most frequent types of transpositions. However, we have found a small number of other types of transpositions that we think are interesting, which is why we have chosen to include them in our analysis. We have to a large extent based our study on Olof Eriksson (1993;1997) and his contrastive studies of Swedish and French. The studies of Eriksson have shown that French participle phrases are the most often translated into a Swedish subjunction. But participle phrases into principal phrases have also shown frequent. Eriksson (1997) note that Swedish prefers a verbal structure and actions are expressed in finite verb formes while the French language tend to use nominal structures. For our study, we have also consulted previous studies conducted by students at post-graduate level. These studies have shown that transpositions where frequent when translating from French to Swedish and that french noun phrases where often subject to change in order to make the noun phrase more verbal in the Swedish target text. In our analysis, we saw that the majority of the participle phrases where translated into Swedish subjunctions. Another frequent type of transposition where French participle phrases translated into Swedish principle clauses. In our study we have also chosen to include the gerund phrases into our analysis. However, we have only found two exemples of gerund in the source texte. But these two exemples have been translated into two different structures in the target text. Regarding the noun phrases, a common type of transposition was a French noun phrase into a Swedish subjunction that starts with the Swedish adverbe “hur”. In summary, our results in this study have been similar to those in the previous studies. Our conclusion is that the Swedish language is centered around the verb while the French language is more centerd around the noun.

Erik Olof Burman, professor i praktisk filosofi i Uppsala 1896–1910, disputerade 1872 påavhandlingen Om kunskapens möjlighet. I en filosofihistorisk översikt finner disputanden enfortgående förskjutning i synen på verkligheten och kunskapens grund, från antikens fokus påen yttre, från medvetandet skild verklighet till en inre, helt igenom själslig sådan. Hansidealistiska ståndpunkt reser tre huvudproblem för texttolkningen: förhållandet mellanmedvetande och förnimmelser; de yttre tingens verklighet; förhållandet mellan subjekt ochkunskapsobjekt. Subjektet framträder hos Burman som sinne, medvetande ochsjälvmedvetande. Mot dessa nivåer svarar graderade förnimmelser: sensationer,föreställningar och begrepp. Förnimmelserna har medfött ursprung, och själen bärverkligheten inom sig. På sin högsta nivå är subjektet bestämt av oföränderligaallmänbegrepp. Föreliggande studie av den unge Burmans filosofi diskuterar eventuellamotsägelser i hans text och söker tolkningar som undviker dem. / Erik Olof Burman was professor of practical philosophy in Uppsala 1896–1910. In 1872, hedefended his doctoral thesis, On the possibility of knowledge. In a largely historical overviewBurman describes a continuous shift in the view of reality and the grounds of knowledge,from antiquity’s focus on an outer reality, separate from the mind, to an inner, thoroughlyspiritual world. His idealistic standpoint raises three main problems for the interpretation ofthe text: the relation between mind and perceptions; the reality of external objects; the relationbetween subject and objects of knowledge. According to Burman, the subject appears assense, mind, and the self-aware mind. Corresponding graded perceptions are sensations,ideas, and concepts. The origin of the perceptions is innate, and the soul has the reality withinitself. At the highest level, the subject is determined by unchanging concepts. In the presentstudy of young Burman’s philosophy, apparent contradictions are discussed andinterpretations proposed to avoid them.

The purpose of this study is to find explanations for why Göran Persson and Stefan Löfvén and their respective governments chose different political expressions towards the state of Israel. The two theories I have chosen are about whether the political leadership of these two different prime ministers has been significant for the political relationship with the state of Israel, and whether there has been an existing personal interest in the foreign policy context precisely with regard to Israel. I want to know if the different attitudes of these two prime ministers to Israel may be due to the two different types of leadership styles that Persson and Löfvén had. Göran Persson has also seemed to expressed a deeper interest in the Jewish state, which results me wanting to investigate whether this may be a factor in Göran Persson being more anxious to change the Social Democrats' foreign policy towards Israel, compared toStefan Löfvén. What I find remarkable is that these two prime ministers who belong to the same ideological party with the Social Democratic political principles as their basis still ended up on two such different levels when it comes to relations with Israel. I will do study with a qualitative method, and with a research design called a comparative case study. To my help I will use the “Most Similar Design System” which is a research design that compares two similar cases, in this context two Social Democratic prime ministers, but which stands out remarkably on one point; the foreign policy and the relationship with the state of Israel.

The intention of this essay is to inquire into the (re-)constitution of gendered/sexed identities in a gothicistic discourse. The used material is the work Atlantica, chapter 5, vol. 2, written by the Swedish historian/Medical professor Olof Rudbeck. I have chosen this chapter for its description of mythological characters relationship with the earth, the sun and the moon. A description based on a concept of strength and reproduction as gendered characteristics. How does gendered subjects positions appear in Rudbecks rewriting of mythology? How can these gendered positions transcend and what are the limits of this transcendence? How can this transcendence be understood in the text? I have used Judith Butlers theories about performativity, gender as a subjection that makes us more or less understandable as humans, constituted by structural frames. I have also used Ernesto Laclau and Chantal Mouffes discourse analysis, both as a theory and a method, to located subjects positions as “the warrior” and ”the reproduction/parenting”. The warrior is coded by a nationalistic thought of a gothic inheritance, a position that is framed with constituted masculinity. Characters described as female can take this position but will still be understood as female. Characters describes as males that fail to stay in this position transcend into a position as females. This transcendence is by Rudbeck described with the term “hermaphrodite” as an allegorical description rather than an actual position.

Cette thèse analyse les formes et les effets de l’utopisme qui sous-tend le projet politique du SAP (parti social-démocrate suédois) entre 1932 et 1986. Dans le cadre d’une approche conceptuelle du politique nous nous interrogeons sur le pouvoir des idées, des symboles et de l’imaginaire dans la constitution d’un roman national original, mais aussi à travers la mise en oeuvre de l’action publique. A partir d’un important corpus inédit de discours et d’écrits rédigés par les trois leaders qui se sont succédés à la tête du gouvernement pendant un demi-siècle(Hansson, Erlander, Palme), la thèse s’efforce de mettre à jour « la cristallisation sémantique » qui a structuré le lexique politique du SAP. En son coeur figure la métaphore du Folkhem qui fonctionne comme un mythe mobilisateur pour la nouvelle société, avant de se transformer en élément essentiel de l’identité nationale et de la culture politique de la Suède. Autour du Folkhem, se noue le contrat social suédois, et la notion se transforme en source etressource de légitimité politique. L’histoire des récits du Folkhem permet de mieuxcomprendre les origines du modèle suédois et les modalités récentes de son évolution. Par son extrême plasticité, le Folkhem continue de nos jours à faire l’objet d’appropriations politiques nombreuses et diverses, confirmant ainsi son rôle fondateur d’institution de sens. / This thesis relates the forms and effects of the utopianism that underlies the SAP (Swedish Social-Democratic Party) political project between 1932 and 1986. The power of ideas,symbols and imaginary in politics is our theoretical base. The political discourse of the SAP leaders and the importance of words in the creation of public policy are studied. Our corpus consists of a vast archive material. Guided by utopianism, the leaders express their will to create a new society. The Folkhem political metaphor, narrative at the heart of the political glossary of the SAP, is in the centre of this utopianism. The notion is used as a mobilizingmyth for the new society and it works as a social contract for the Swedes. The Folkhem narratives help us understand the Swedish model and contemporary Sweden. By its extreme plasticity and by being part of the Swedish identity, the notion is still a source of political legitimacy and continues to produce meaning.