Studien undersöker hur Halmstads kommun arbetar med och vilken inställning invånarna har till invånardeltagande i Östra Halmstad. Syftet är att få en ökad förståelse för vilka upplevelser kommunrepresentanter och invånare har samt vilka som inkluderas och representeras i arbetet. Dessutom att ta reda på ifall det finns ett intresse hos invånarna att delta i områdesutveckling. Empirin nås genom semistrukturerade intervjuer och bearbetas med utgångspunkt i en hermeneutisk ansats. Vidare används fyra sociologiska teorier kopplade till invånardeltagande och stadsplanering; Rolf Lidskogs teori om det offentliga rummet, Jan Inge Jönhills distinktionspar inklusion och exklusion, Don Mitchells begrepp rätt till staden samt Kevin Murphys definition av social hållbarhet. Resultatet visar att Halmstads kommun arbetar med invånardeltagande men att den trots detta inte har en gemensam definition av begreppet. Kommunen inkluderar enbart vissa samhällsgrupper och det är oklart ifall samtliga invånare representeras i arbetet, fastän det finns ett intresse bland invånarinformanterna att delta. De inte heller kännedom om kommunens arbete med invånardeltagande och även om kommunen har en jämlik vision finns det områden som behöver utvecklas för att arbetet ska bli socialt hållbart. / This study examines how Halmstads municipality is working with residents participation in East Halmstad and what attitude residents have. The aim is to gain a better understanding of which municipal representatives and residents experiences, and who is included and represented. Also, to find out if there is an interest among residents to participate in area development. The material is reached through semistructured interviews and a hermeneutic approach is used. Further, four sociological theories are central; Rolf Lidskog's theory of public space, Jan Inge Jönhills distinguishing couple inclusion/exclusion, Don Mitchell's concept of the right to the city and Kevin Murphy's definition of social sustainability. The result shows that the municipality works with residents participation, but it does not have a common definition of the concept. The municipality only includes certain social groups and it is unclear if all residents are represented, although there is an interest among residents to participate. The residents don´t have knowledge of the municipality's work and Halmstads municipality has an equal vision, but some areas needs to be developed in order for the work to be socially sustainable.

In March 2021, Umeå Municipality used its social sustainability fund to finance a project aimed at better integrating the work of social services with that of Ersängsskolan, a middle school in the neighbourhood of Ersboda. This decision led to a media debate, spearheaded by civil society representatives from Ersboda who denounced this initiative as misguided and stigmatizing. The present thesis approaches this conflict as an interesting example of how different understandings of segregation can lead to deadlocked debates, in the absence of a proper understanding of the theoretical underpinnings informing each perspective. Using critical discourse analysis, this thesis analyzes municipal documents, as well as transcripts from fourteen interviews with people connected to both sides of the conflict, in order to determine what discourses clashed in the debate. This study shows that whereas the municipality approaches Ersboda’s perceived “social unrest” as an area-based problem connected to specific individuals or groups in need of targeted help, civil society actors tend to stress broader structural explanations such as economic inequality or structural discrimination, and consequently to endorse solutions like general welfare reforms or anti-racism initiatives. As shown in the thesis, both perspective are informed by opposing national discourses on disadvantaged neighbourhoods, segregation and stigmatization. Attention is drawn to this complex discursive interplay across several geographical scales in order to highlight the importance of studying local debates in a broader discursive context, and the need for a better, more horizontal dialogue between municipal representatives and Ersboda’s civil society.

Denna uppsats har syftat till att identifiera lärdomar från två tidigare utsatta områden (Rannebergen i Göteborg och Klockaretorpet i Norrköping) och ett tidigare särskilt utsatt område (Gårdsten i Göteborg). Intervjuer med polis, kommun, socialförvaltning, bostadsbolag och civilsamhälle har genomförts i varje stadsdel för att undersöka vilka insatser och åtgärder som har genomförts av aktörerna i områdena. Tidigare forskning och teorier har behandlat sociala risker, kollektiv förmåga, socialt kapital, fasteorin, CPTED och Jane Jacobs stadsplaneringsideal. Resultatet från Klockaretorpet visar på betydelsen av samverkan och relationsskapande insatser med fokus på delaktighet, kontinuitet och snabba ageranden. I Gårdsten har utvecklingen vänt mycket med hjälp av det starka lokala bostadsbolaget Gårdstensbostäder som bland annat använt hårdare strategier gentemot sina hyresgäster för att skapa kontroll och öka tryggheten i området. I Rannebergen råder det dock en diffus förståelse över områdets faktiska situation då aktörer anser att det snarare är en pågående negativ utveckling i området trots en borttagning från polisens lista över utsatta områden. Slutsatsen blir därmed att polisens klassificeringar inte alltid visar den faktiska verkligheten och att en borttagning inte innebär att all problematik är borta eller att insatser kommer att upphöra. Slutligen behöver alla aktörer i ett samhälle kliva fram, ta plats och ansvar i områdena för att vända en negativ utveckling. Det är viktigt att se på områdenas möjligheter och förstärka insatser även när utvecklingen går åt en positiv riktning, vilket pekar på betydelsen av kontinuitet och långsiktighet. / This thesis has aimed to identify lessons learned from two previous vulnerable areas (Rannebergen in Gothenburg and Klockaretorpet in Norrköping) and a previous particularly vulnerable area (Gårdsten in Gothenburg). Interviews with the police, municipalities, social service center, housing companies and civil society have been conducted in each district to examine which initiatives/efforts and measures have been implemented by the actors in the areas. Previous research and theories have included social risks, collective efficacy, social capital, phase theory, CPTED and Jane Jacob's urban planning ideals. The results from Klockaretorpet showed the importance of collaboration and relationship-building initiatives with a focus on involvement, continuity and quick actions. In Gårdsten, the development has reversed a lot with the help of the strong local housing company Gårdstensbostäder, which, among other things, has used tougher strategies towards its tenants to create control and increase safety in the area. In Rannebergen, however, there is a diffuse understanding of the area's actual situation as actors believe that there is rather an ongoing negative development in the area despite a removal from the police's list of vulnerable areas. Hence, the conclusion is that the police's classifications do not always show the actual reality and that a removal does not mean that all problems are gone or that efforts should cease. Finally, all actors in a society need to step forward, take place and responsibility in the areas to reverse a negative development. It is important to look at the areas' opportunities and strengthen efforts even when development is moving in a positive direction, which points to the importance of continuity and long-term perspective.