Den här studien syftar till att undersöka vilken syn pedagoger verksamma i fritidshem har på sitt lärande och omsorgsuppdrag samt hur de upplever barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas om pedagogerna lägger ett större fokus på det ena eller det andra uppdraget. Det empiriska materialet baseras på intervjuer med sex pedagoger verksamma i fritidshem från två olika skolor där Pedagog 1 och 2 kommer från en skola medan Pedagog 3 – 6 kommer från en annan. Analys och tolkning av intervjuer genomfördes med en kvalitativ ansats och en fenomenologisk analys som metod. Analysen genererade fyra kategorier som omfattar pedagogernas syn på lärande- och omsorgsuppdraget i fritidshem: Lärande och omsorg – två uppdrag som möts på gemensam arena, lärandeuppdraget ur olika kontexter, omsorgsuppdragets framträdande roll i dagens fritidshem samt barnens förutsättningar utifrån både lärande- och omsorgsuppdraget. Studien visar att det finns en grundläggande tanke kring en balanserad syn på såväl lärande- som omsorgsuppdraget bland pedagogerna men att de strukturella omständigheterna som råder i de båda fritidshemmen leder till att balansen i uppdragen skiftar. Detta medför att barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas, vilket gör att helhetssynen på deras utveckling inte kan tillgodoses i den utsträckning som anges i styrdokumenten.

Studiens kunskapsområde är anknytning i förskolan och dess syfte är att få en uppfattning om vilka viktiga kunskaper och färdigheter det behövs för att kunna hantera barns separationsresponser i relation till anknytning. För att besvara syftet utgick vi från följande frågor: Vilka kunskaper belyser förskollärarna som viktiga för att hantera barns separationsresponser i relation till anknytningsprocessen och varför? Vilka strategier använder förskollärare för att hantera barns separationsresponser? Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod där intervjuer med sex förskollärare gjordes och där studiens data tolkades med hjälp av anknytningsteori. Studiens resultat synliggör behov av relationskompetens som ska användas av pedagoger för att bygga trygga relationer med barn och vårdnadshavare. Kunskap kring anknytning är välbehövlig enligt respondenterna, likväl insikt i barns situation hemma, för att på bästa sättet erbjuda dem omsorg och kunna stilla separationsbeteende vid otrygg anknytning.