Background: Lifestyle habits like tobacco use, hazardous use of alcohol, unhealthy eating habits and insufficient physical activity are risk factors for developing non-communicable diseases, which are the leading, global causes of death. Furthermore, ill health and chronic diseases are costly and put an increased burden on societies and health systems.  In order to address this situation, governmental bodies and organizations’ have encouraged healthcare providers to reorient the focus of healthcare and undertake effective interventions that support patients to engage in healthy lifestyle habits. In Sweden, national clinical practice guidelines (CPGs) on lifestyle interventions were released in 2011. However, the challenges of changing clinical practice and introducing guidelines are well documented, and health interventions face particular difficulties. The overall purpose of this thesis is to contribute towards a better understanding of the complexities of shifting primary health care to become more health oriented, and to explore the implementation environment and its effect on lifestyle intervention CPGs. The specific aims are to investigate how implementation challenges were addressed during the guideline development process (Study I), to investigate several dimensions of readiness for implementing lifestyle intervention guidelines, including aspects of the intervention and the intervention context (Study II), to explore the extent to which health care professionals are working with lifestyle interventions in primary health care, and to describe and develop a baseline measure of professional knowledge, attitudes and perceived organizational support for lifestyle interventions (Study III), and to assess the progress of implementing lifestyle interventions in primary care settings, as  well as investigate the uptake and usage of the CPGs in clinical practice (Study IV).   Methods and results: Interviews were conducted with national guideline-developers (n=7). They were aware of numerous implementation challenges, and applied strategies and ways to address them during the guideline development process. The strategies adhered to four themes: (a) broad agreements and consensus about scope and purpose, (b) systematic and active involvement of stakeholders, (c) formalized and structured development procedures, and (d) openness and transparent development procedures. At the same time, the CPGs for lifestyle interventions challenged the development-model at the National Board of Health and Welfare (NBHW) because of their preventive and non-disease specific focus (I). A multiple case study was also conducted, using a mixed methods approach to gather data from key organizational individuals that were accountable for planning the implementation of CPGs (n=10), as well as health professionals and managers (n=340). Analysis of this data revealed that conditions for change were favorable in the two organizations that served as case studies, especially concerning change focus (health orientation) and the specific intervention (national guidelines on lifestyle interventions). Somewhat limited support was found for change and learning, and change format (national guidelines in general). Furthermore, factors in the outer context were found to influence the priority and timing of the intervention, as well as considerable inconsistencies across the professional groups (II). A cross-sectional study among physicians and nurses (n=315) in Swedish primary healthcare showed that healthcare professionals have a largely positive attitude and thorough overall knowledge of lifestyle intervention methods. However, both the level of knowledge and the involvement in patients’ lifestyle change, differed between professional groups. Organizational support like CPGs and the development of primary health care (PHC) collaborations with other stakeholders were identified as potential strategies for enhancing the implementation of lifestyle interventions in PHC (III). In addition to interviews and case studies, a longitudinal survey among health professionals (n=150; n=73) demonstrated that their use of methods to encourage patients to reduce or eliminate tobacco or alcohol use, had increased. The survey also indicated that nurses had increased the extent to which they addressed all four lifestyle habits. The progress of the implementation of CPGs on lifestyle interventions in PHC was somewhat limited, and important differences in physicians and nurses’ attitudes, as well as their use of the guidelines, were found (IV). Conclusions: Health orientation differs in many ways from more traditional fields in medicine. To strengthen the implementation of this very important (but not “urgent”) field in health care, it needs, first of all, to be prioritized at all levels! The results of the studies demonstrate relatively slow adoption of lifestyle intervention CPGs in clinical practice, and indicate room for improvement. The findings of this thesis can inform healthcare policy and research on further development of the health orientation perspective, as well as on the challenges of implementing CPGs on lifestyle interventions in primary care. In summary, this thesis presents important lessons learned regarding health orientation - from the development of CPGs in the field, via assessing healthcare organizations’ readiness to change and health professionals’ attitudes to methods to support patients with lifestyle changes. / Bakgrund: Levnadsvanor som tobaksbruk, riskbruk av alkohol, ohälsosamma matvanor och otillräcklig fysisk aktivitet är riskfaktorer för att utveckla kroniska sjukdomar, vilka orsakar de flesta dödsfallen i världen. Ohälsa och dess följdsjukdomar utmanar också samhällen och hälsosystem världen över p.g.a. de höga kostnader som de medför. För att förbättra situationen så försöker regeringar och organisationer förändra hälso- och sjukvårdens perspektiv till att fokusera mer på hälsa och att arbeta med effektiva interventioner för att förebygga och att förändra människors ohälsosamma vanor. År 2011 i Sverige, publicerades nationella kliniska riktlinjer för vårdens arbete med att förebygga sjukdom genom att stödja förändring av patienters ohälsosamma levnadsvanor. Det är dock välkänt hur svårt det är att förändra klinisk praxis och att introducera riktlinjer, och interventioner på området hälsa i sjukvården brottas med specifika utmaningar. Det övergripande syftet med den här avhandlingen har varit att bidra till en bättre förståelse av komplexiteten i att hälsoorientera primärvården, och att utforska förutsättningarna till att implementera kliniska riktlinjer för att stödja förändring av patienters levnadsvanor. De mer specifika syftena var: att (I) utforska hur implementeringsutmaningarna behandlades i utvecklingsprocessen av riktlinjerna ; att (II) undersöka dimensioner av beredskapen för förändring i primärvården för att implementera riktlinjerna om levnadsvanor inkluderande aspekter av interventionen själv samt kontexten ; att (III) utforska i vilken utsträckning hälsoprofessionerna arbetar med levnadsvanor i primärvården, och att beskriva deras kunskap, attityder och uppfattat organisatoriskt stöd för livsstilsinterventioner ; att (IV) i en två-årig uppföljning utvärdera utvecklingen av arbetet med levnadsvanor i primärvården, och användningen av de specifika nationella riktlinjerna för levnadsvanor. Metod och resultat: En intervjustudie med riktlinjeutvecklare på nationell nivå (n = 7) visade att många utmaningar för implementeringen av riktlinjerna identifierades och bemöttes under utvecklingsprocessen i fyra teman av strategier: breda överenskommelser och konsensus om inriktning och syfte, systematiskt och aktivt inkluderande av stakeholders, formaliserad och strukturerad utvecklingsprocess, öppenhet och insyn utvecklingsprocess. Samtidigt utmanade dock riktlinjerna om livsstilsinterventioner Socialstyrelsens utvecklingmodell p.g.a. deras förebyggande och icke sjukdomsspecifika fokus (I). En multipel fallstudie med nyckelpersoner ansvariga för implementeringen av riktlinjerna i sjukvårdsorganisationerna (n = 10) samt vårdpersonal och chefer (n = 340), visade på gynnsamma villkor för förändring i båda organisationerna rörande förändringsfokus (d.v.s. hälsoorientering) och den specifika interventionen (d.v.s. riktlinjer om metoder för att stödja förändring av ohälsosamma levnadsvanor). Stödet för förändring och lärande visade på något svagare resultat, likaså formen för förändringen d.v.s. nationella riktlinjer i allmänhet. Faktorer i den yttre kontexten visade sig kunna påverka prioritering av och optimalt val av tidpunkt för interventionen, likaså betydande skillnader i uppfattningar mellan yrkesgrupperna (II). En tvärsnittsstudie bland läkare och sjuksköterskor (n = 315) i primärvården visade att de har en positiv attityd och en god kunskapsnivå om metoder för livsstilsförändring. Både kunskapsnivå och i vilken utsträckning man arbetar med patienters livsstil skiljer sig mellan yrkesgrupper. Organisatoriskt stöd som nationella riktlinjer och utvecklandet av primärvårdens samarbete med intressenter i närområdet identifierades som viktigt för att förbättra arbetet med livsstil interventioner (III). En longitudinell undersökning bland vårdpersonal visade att användning av metoder för att förändra patientens vanor beträffande tobaksbruk och riskbruk av alkohol har ökat över tid, och att sjuksköterskorna arbetar i högre utsträckning med alla fyra levnadsvanorna än i tidigare. Implementeringen av de nationella riktlinjerna för levnadsvanor hade inte kommit så långt vid det andra mättillfället, och stora skillnader visade sig i hur läkare och sköterskor ser på riktlinjer och i vilken utsträckning de använder dem (IV). Slutsats: Hälsofrämjande och prevention skiljer sig på många sätt från mer traditionella fält inom medicinen. För att stärka implementeringen av det här viktiga (men ej akuta) fältet i hälso- och sjukvården, så måste det först av allt prioriteras på alla nivåer! Resultatet visar på ett svagt upptag av riktlinjerna för livsstilsinterventioner i klinisk praxis, och lämnar utrymme till förbättring. Aspekter av resultatet som presenteras i avhandlingen kan vägleda fortsatt utveckling och implementering av hälsoorientering och riktlinjer för livsstilsinterventioner inom primärvården, samt användas för att påverka policy, praxis och framtida forskning. Det gäller framför allt aspekter av utveckling av nationella riktlinjer på området; hälso- och sjukvårdsorganisationernas beredskap till förändring; hälsoprofessionernas attityder, kunskap och i vilken utsträckning de arbetar med livsstilsinterventioner och riktlinjer.

Un accroissement de l’intérêt porté au télétravail est apparu depuis la pandémie. Les études sont de plus en plus nombreuses à s’intéresser à son évolution et aux formes qu’il peut prendre. Dans la foulée de ces études, il nous a semblé pertinent d’étudier l’influence du soutien organisationnel et de l’adéquation des conditions physiques de télétravail sur l’adaptation au télétravail, ainsi que la façon dont les stresseurs interagissent avec e processus d’adaptation. En se basant sur la théorie de la conservation des ressources (Hobfoll, 1989), l’objectif de ce mémoire est de déterminer s’il existe un lien entre les ressources et l’adaptation et si les stresseurs exercent un effet de médiation. Nous analysons l’effet du soutien organisationnel et des conditions physiques de télétravail comme ressources, ainsi que la charge de travail et la charge familiale comme stresseurs afin d’expliquer le mécanisme d’adaptation au télétravail. Les données utilisées ont été collectées entre le 7 juillet 2020 et le 7 septembre 2020 par la Chaire BMO en diversité et gouvernance de l’Université de Montréal dans le cadre d’un partenariat de recherche intitulé « Crise COVID-19 et télétravail : un remède universel ou une solution ponctuelle? » L’échantillon final de 12 367 répondants est composé en majorité de femmes. Les participants travaillent tous dans une même grande organisation, ils sont âgés de 18 à 77 ans et ils vivent dans dix-sept régions administratives du Québec. La majorité d’entre eux ont un diplôme universitaire et ont un statut de salarié. Des analyses descriptives, des analyses bivariées et des analyses multivariées par des régressions hiérarchiques ont été utilisées pour tester les hypothèses. Les résultats ont montré que certaines ressources telles que le soutien organisationnel et les conditions physiques peuvent prédire une meilleure adaptation au télétravail. Nos analyses ont révélées que le soutien organisationnel et la charge de travail ne sont pas significativement reliés. De plus, certains stresseurs, tels que la charge de travail et la charge familiale, jouent un rôle dans ces relations. Les effets de la charge de travail varient en fonction de son intensité. Une faible charge familiale contribue à une meilleure adaptation au télétravail. / Interest in telecommuting has grown since the pandemic. More and more studies are looking at its evolution and the forms it can take. In the wake of these studies, we felt it relevant to investigate the influence of organizational support and the suitability of physical teleworking conditions on adaptation to teleworking, as well as the way stressors interact with the adjustment process. Based on Conservation of Resource Theory (Hobfoll, 1989), the aim of this dissertation is to determine whether there is a link between resources and adaptation, and whether stressors exert a mediating effect. We analyze the effect of organizational support and physical conditions of telecommuting as resources, and workload and family load as stressors, in order to explain the mechanism of telecommuting adjustment. The data used were collected between July 7, 2020 and September 7, 2020 by the BMO Chair in Diversity and Governance at Université de Montréal as part of a research partnership entitled "Crise COVID-19 et télétravail: un remède universel ou une solution ponctuelle?" The final sample of 12,367 respondents is predominantly female. The participants all work in the same large organization, are aged between 18 to 77 years old and live in seventeen administrative regions of Quebec. The majority have a university degree and are salaried employees. Descriptive, bivariate and multivariate hierarchical regression analyses were used to test hypotheses. The results showed that certain resources such as organizational support and physical conditions can predict better adaptation to teleworking. Our analyses revealed that organizational support and workload were not significantly related. In addition, certain stressors, such as workload and family load, play a role in these relationships. The effects of workload vary according to its intensity. A low family load contributes to better adaptation to teleworking.

本研究之目的主要是透過360度回饋的方式，進一步探討影響主管人員行為改變意圖的相關因素，這些因素包括評量正確性知覺、360度回饋滿意度、自我效能、組織支持、組織限制以及自他評一致性等。 本研究樣本為國內某建築業之主管，其中初階主管15人，中階主管42人，高階主管4人，共計61位主管。研究結果發現，評量正確性知覺、360度回饋滿意度、自我效能以及組織支持等變項與行為改變意圖之間均具有顯著正相關，然而組織限制與行為改變意圖之間則不具有顯著的負相關。變異數分析的結果顯示，不同自他評一致性程度的受試，其在評量正確性知覺上確實有顯著差異存在，然而在行為改變意圖上卻並未有顯著差異。事後比較進一步發現，「低估」組以及「一致低」組的受試在評量正確性知覺上顯著高於「高估」組，然而「一致高」組的受試在評量正確性知覺上則並未顯著高於「低估」組與「一致低」組。此外，逐步迴歸分析研究結果顯示，在評量正確性知覺、360度回饋滿意度、自我效能、組織支持以及組織限制等變項之中，以360度回饋滿意度對於行為改變意圖的變異解釋量為最高(30％)。 本研究並進一步指出研究之限制，以及建議後續研究者可以針對影響員工對於360度回饋的態度、個人行為改變決策歷程、友誼效應、訓練效果、電腦化、以及組織文化分析等議題進行更深入的探討；此外，對於有意推行360度回饋系統之企業組織，本研究亦提供多項實務上的建議。

Problématique: Dans les dernières années plusieurs études ont exposé les défis auxquels font face des infirmières praticiennes spécialisées en première ligne (IPSPL) dans leur pratique quotidienne. Le manque d’autonomie, l’étendue de pratique limitée et le manque de collaboration dans les équipes de soins sont des facteurs qui sont principalement ressortis de ces études. Les IPSPL aux Québec n’y font pas exception. En effet, leur déploiement a aussi été difficile pour certaines. Ces difficultés rencontrées peuvent inciter les IPSPL à quitter leur travail. Connaître les facteurs influençant l’intention de quitter des IPSPL pourrait donc permettre de maintenir ces professionnelles indispensables dans les milieux de soins. But: Identifier les facteurs qui influencent l’intention de quitter des IPSPL travaillant dans le réseau public de santé québécois. Méthode: La présente étude est une analyse secondaire de données collectées à l’aide d’un questionnaire auto-administré d’une durée approximative de 45 minutes entre mars et avril 2017. L’échantillon de cette étude est composé des 222 IPSPL qui y ont participé. Les facteurs influençant l’intention de quitter mesurés sont : la reconnaissance au travail, les conditions de l’environnement de travail, la relation et le soutien du gestionnaire, le soutien de l’organisation et les pratiques organisationnelles, la relation avec les collègues de travail, les caractéristiques personnelles de l’infirmière et les facteurs externes. Des analyses descriptives, bivariées et une analyse de régression multiple ont été utilisées afin de répondre au but de l’étude. Résultats: 23% des IPSPL pensent quitter leur établissement de soins d’ici les trois prochaines années (n=199), 2% pensent quitter la profession (n=198) et 10% pensent quitter le réseau public au profit d’une organisation privée (n=196). Ces résultats étant comparables à ceux obtenus dans une étude publiée en 2011 où 27,2% des infirmières praticiennes spécialisées (IPS) pensaient quitter leur emploi et où 5,5% d’entre-elles pensaient quitter la profession infirmière (n= 254). Les facteurs associés à l’intention de quitter des IPSPL sont : la diminution du salaire comparativement au salaire net avant d’être IPS et l’absence de flexibilité dans les horaires comparativement à la présence de flexibilité dans les horaires. Aussi, la diminution de la collaboration avec les autres professionnels de la santé et les médecins a été associée avec l’augmentation de l’intention de quitter. Conclusion: Ces nouvelles connaissances pourront aider les gestionnaires dans l’élaboration de stratégies de rétention afin de maintenir les IPSPL en poste. / Problematic: In recent years, several studies have outlined the obstacles faced by nurse practitioners (NP) in primary care in their daily practice. The lack of autonomy, the limited scope of practice and the lack of collaboration in care teams are factors that are highlighted in the studies as challenges faced by these nurses. Nurse practitioners in primary care in Quebec are no exception and their deployment has also been difficult for some. These obstacles can give to the NP the intention to leave their work and knowing the factors influencing this intention could therefore help to maintain these indispensable professionals in the health care system. Aim: Identify the factors that influence the intention to leave of NP in primary care working in the Quebec public health care system. Methods: This study is a secondary analysis of data collected between March and April 2017 using a self-administered questionnaire that lasts approximately 45 minutes. The sample for this study is composed of the 222 NP in primary care who participated. The factors influencing the intention to leave measured are: work rewards, condition of work environment, relationship and support from manager, organizational support and practices, relationships with co-workers, nurse characteristics and external factors. Descriptive, bivariate and multiple regression analyzes were used to meet the aim of the study. Findings: 23% of NP in primary care plan to leave their current establishment within the next three years (n=199), 2% thinks about leaving their profession (n=198) and 10% are thinking about leaving the public health care system in favor of a private organization (n=196). These results are comparable to those obtained by a study published in 2011 where 27.2% of nurse practitioners were thinking about leaving their jobs and 5.5% of them were thinking about leaving the nursing profession (n=254). The factors associated with the intent to leave of the NP in primary care are: the decrease of their salary compared to the net salary before being NP and the lack of flexibility in the work schedules compared to the possibility of having flexibles schedules. Also, the decrease of collaboration with others health professionals and doctors is associated with an increase in the intention to leave. Conclusion: These new informations could assist managers in the development of retention strategies to maintain primary care NP in workplace.