No description available.

This study investigates aspects of Orientalism found within the genre of the English oratorio, specifically William Walton’s Belshazzar’s Feast (1931). Building on Edward Said’s research on Orientalism, analyses of Orientalist representations in music exploded the field of musicology in the 1980s and 90s. However, the examination of Orientalism in sacred genres remains lacking. Bringing forth cultural, political, and musical conflicts between East and West, Walton’s oratorio encourages further investigation in previously unaddressed genres. I argue that, by combining dramatic operatic elements with sacred text, Walton’s Belshazzar’s Feast reflects a continuation of Orientalist ideologies through binary opposition aimed at perpetuating the predominantly negative stereotypes of the Middle East and its people while celebrating the superiority of Western culture. Examining political, social, cultural, and musical contexts for Walton’s Belshazzar’s Feast in England between the wars, I draw on eighteenth through twentieth-century Western compositions, including opera and symphonic repertory, that appropriate the Orient in similar ways. Close examination of Walton’s oratorio reflects his adherence to standard tonal, harmonic, and orchestral signifiers that differentiate between East and West as established and canonized by Orientalist composers before him. Furthermore, I argue that Walton’s exposure to Orientalist works from an early age, as well as rising nationalistic sentiments in interwar England, shaped his conception of the Orient as a place of violence, savagery, and barbarity while promoting the West, represented by the Israelites in Belshazzar’s Feast, as rational, monotheistic, and civilized.

Uppsatsen behandlar sex kurdiska killar som bor i Stockholm och deras beskrivningar kring omvärldens bild av deras kultur. Vår frågeställning lyder: hur förhåller sig kurdiska killar till bilden av kurder som finns i omvärlden? Genom att intervjua dessa sex personer individuellt och ha med en liten medieanalys försöker få en uppfattning om dessa kurdiska killars identitetskonstruktion. Resultatet som man kan ta del av är att dessa kurdiska killar ofta försvarar sin kultur och sitt ursprung samtidigt som de har börjat tänja på gränserna som finns kring deras kultur.

During the nineteenth century, an impressive number of occult organizations blossomed both in Europe and the United States. The most influential of these groups was arguably the Theosophical Society. One feature that set it apart from other groups was the assertion that its teachings came from highly advanced beings often referred to in Theosophical literature as the “Masters.” Various authors claim that two of them, Koot Hoomi and Morya, have their roots in the East. However, the descriptions provided include many aspects that might be more readily associated with the West. The aim of this study is to critically examine a selection of Theosophical writings composed in the late nineteenth and early twentieth centuries which concern the Masters in the light of the notion of Orientalism. Textual analysis is the method applied. The question I seek to answer is: In what ways do these descriptions exemplify Orientalism? The results indicate that examples can be found in discussions concerning their names and titles, how they are defined, the brotherhood to which they belong, characteristics they possess, their functions, their homes, and what they look like. This is also the case in regard to writings describing how one becomes a Master and those debating whether or not they exist. The matters addressed are relevant because they provide insight into how conceptualizations of other cultures are constructed and because the notion of ascended masters is still a common one in new age religion.

No description available.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på hur Kinas senmoderna historia har inkorporerats i läromedel för svensk gymnasieundervisning. Med Kinas senmoderna historia menades här Folkrepubliken Kinas, 1949-2006. Svaret på frågan uppnåddes genom textanalyser av ett stort urval historieläroböcker för gymnasieundervisning 1971-2006. Förutom ovan nämnda huvudfråga ställde jag ett antal följdfrågor till källmaterialet: Vilka Kinabilder har förmedlats i svensk gymnasieundervisning? Kan man se förändringar respektive kontinuitet i läroböckernas urval och skildringar? Vilka historiebruk präglar läroböckerna och kan man i dessa urskilja Kinabildernas roll i den svenska historiekulturen? Den teoretiska modell jag använde mig av byggde på Edward Saids orientalismteori och andra forskares appliceringar av denna på Kina; Eva Blocks modell för tolkningar av bildbegrepp; samt den historiedidaktiska begreppsapparaten inkluderandes historiebruk, historiekultur, historiemedvetande och historieförmedling. Min undersökning visade att den plats Kinas senmoderna historia har beretts i läroböckerna under perioden inte har ökat i någon större utsträckning. Texterna är dock inte längre lika fragmentariskt utspridda, utan placeras i regel alltmer koncentrerat. Ett politisk-ideologiskt historiebruk med tydliga pedagogiska aspekter har efter 1989 ersatts av ett mer utpräglat demokratisk-ideologiskt med moraliska och i viss mån även pedagogiska dimensioner. I stort sett konstanta stereotyper har fortsatt att användas i nya sammanhang. Kinabilderna inrymmer därmed samtidigt kontinuitet och förändring. Både bildernas delar och element har genomgått förskjutningar, men ändå kvarstår samma typ av motsägelsefullheter gällande exempelvis positiva och negativa bilder. Till synes oförenliga Kinabilder lever kvar med resultatet att vi och dom-perspektivet är närmast intakt. Kina fungerar på 1970-talet såväl som på 2000-talet som en motbild för vårt eget samhälle. I våra Kinabilder speglas både det vi beundrar och det vi fruktar. Kinas österländska visdom och djärva ekonomiska effektivitet blandas med dess för oss ibland skrämmande irrationalitet. Brist på förståelse och till och med vilja till förståelse anses fortfarande ursäktlig. I vår historiekultur, som sedan ett tiotal år präglats av ett moraliskt historiebruk där få saker inte är ifrågasatta, är det möjligen så att våra förutsägbara bilder av det fortfarande perifera Kina är alltför oumbärliga som mot- och hotbilder.

This essay is based on Edward Saids magnum opus, Orientalism. Orientalism is the notion on the division between the Occident (west) and the Orient (east) stemming primarily from the colonial age. Said states that the great colonial powers of the 19th and 18th century, through various science projects, created a view of the east as its own opposite, I.e. as everything opposite to modernization and so called enlightenment, two components affiliated with the west. According to Said these moral and intellectual standards, to this day, penetrate all aspects of western society and are observed in all kinds of institutions, for example the academic world and the media. The essay observes several rapports in two of Sweden leading papers, Expressen and Aftonbladet, concerning the terrorist attacks in London 2005 and analyzes them through a discourse analysis. The purpose of the essay is to find out whether the rapports show any signs of what Said defines as orientalism. The main focus is on the power structures which make up the language used in the rapports and analyzing them through the lens of Orientalism. The analysis show that the rapports in Expressen clearly express a view which verifies Saids theory. The division between”we” I.e. the west and ”them”, the east, is sharp in this case. However the rapports in Aftonbladet show no clear signs of Orientalism and are quite different from the ones presented in Expressen.

This Bachelor thesis deals with the sexual identity of Egyptian women who love and have relationships with other women. I theoretically study the state of existing literature on homosexuality in the Middle East, and I do this from a gender perspective. By looking closer at four recent books on this topic I derive two main, and contradictory, theories. The first is put forth by Joseph A Massad in his book Desiring Arabs, where he rejects the existence of homosexuality in the Middle East, declaring that same sex acts in this region don’t constitute identities, as in the West. The second theory, best represented in Samar Habib’s work Female homosexuality in the Middle East, sees past and present histories of same sex love as representations of homosexuality. The empirical basis for my analysis is five in-depth interviews with Egyptian women having sexual relationships with women. Examining my material I find a negation of Massad’s theory and a confirmation of Habib’s, the women indeed describe sexual identities. I look into these descriptions and see how the women have reached this point of realizing – or coming to terms. I also study their narratives of passing, as heterosexual women, in order to avoid repression. The women’s knowledge of society’s prejudice gives the explanation for their choices of passing, but at the same time the women’s stories show a will to challenge the view on lesbian women and resist the compulsory heterosexuality.

Studiens syfte är att undersöka hur pressen har rapporterat om böneutropen i Botkyrka år 2012. Analysenhet är nyhetsrapportering och i studien undersöks om det finns koloniala och orientalistiska tankestrukturer i tidningsartiklarna och därmed är postkolonial teori utgångspunkten. Vidare tas hänsyn till teorin om att medier kan påverka människors uppfattningar om verkligheten. Den huvudsakliga frågeställningen är hur tidningar har skrivit om böneutropet i Botkyrka och denna besvaras med hjälp av ett antal underliggande frågeställningar: Vilken bild av islam ges i nyhetsartiklar om böneutropen i Botkyrka? Vilken bild av muslimer ges i nyhetsartiklar om böneutropen i Botkyrka? Hur uppstår en ”vi -och-dem-relation” i dessa nyhetsartiklar? Hur ser förslag till verklighetsbild ut i dessa nyhetsartiklar? Frågorna besvaras med hjälp av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, vilket innebär att vi tolkar ett mindre urval nyhetsartiklar. Diskursanalysen ska synliggöra maktrelationer och hur identiteter konstrueras. För att upptäcka relationen mellan skribent och läsare kompletteras studien med Bengt Nermans modell ”Textfabriken”, vilken också är relevant för att undersöka om medier har speglat händelsen eller konstruerat händelsen likt ett drama. Vidare kompletteras studien med en fokusgrupp för att även innefatta mottagares perspektiv. Resultaten visar att journalister som rapporterar om böneutropen återger tidigare publicerade artiklars information. Fokus på händelsen förskjuts då medier förlitar sig på nyhetsbyrån TT:s uppföljning av den kristna tidningen Dagens första rapportering. Även texter som inte hänvisar till andra medier anspelar på en ursprunglig motsättning mellan kristna och muslimer som inte stämmer överens med den faktiska händelsen. Böneutropen handlar om ett medborgarförslag där huvudaktörer är Islamiska föreningen och Botkyrka kommun. Såväl muslimer som kristna blir stereotyper som relateras till händelsen på ett konfliktartat sätt. Fokusgruppen bekräftar tolkningar från diskurs- och textanalys. När TT inte längre rapporterar om händelsen och då tidningen Kristdemokraten kritiserar antagandet att kristna är emot böneutropen minskar rapporteringen. Den huvudsakliga slutsatsen är att medier genom att hänvisa till varandra har konstruerat en händelse då kristna personer relateras till muslimska böneutrop. Framställningen visar en konflikt som synliggör hur koloniala identiteter reproduceras i maktrelationer där muslimer i flera exempel blir ”De Andra”.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur de abrahamitiska religionerna framställs i fyra läromedel i religionskunskap för gymnasiet, analysera likheter och skillnader mellan äldre och nyare läromedel samt analysera hur eurocentriska/orientalistiska och kristocentriska perspektiv tar sig uttryck i texterna.  Mitt material bestod av fyra läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Som metod använde jag mig av diskursanalys, vilken även fungerade som en teoretisk utgångspunkt. Övriga teoretiska begrepp som jag använde som analysverktyg är orientalism, eurocentrism och kristocentrism. Analysen av läromedlen visade att framställningarna av såväl judendomen som islam uppvisade ett orientalistiskt/eurocentriskt och kristocentriskt synsätt. Samma förhållande rådde i framställningarna av kristendomen. I läromedlen betraktades kristendomen som norm, vilket ledde till att kristendomen beskrevs ur ett inifrånperspektiv medan judendomen och islam i stor utsträckning beskrevs ur ett utifrånperspektiv. Samtidigt förknippades kristendomen genomgående och ensidigt med västvärlden medan judendomen och islam huvudsakligen representerade Mellanöstern, trots att samtliga dessa religioner idag är spridda över stora delar av världen. Den tydliga uppdelningen i väst och öst resulterade i ett ”vi och de”-perspektiv där ”vi” utgjordes av västerländska kristna och ”de” av judar och muslimer i andra, främmande, exotiska delar av världen. ”De” är allt som ”vi” inte är. Detta motsatsförhållande i kombination med generaliseringar och ordval i texterna fick judendomen och islam att framstå som främmande och annorlunda, även i de fall då i synnerhet islam beskrevs ur en svensk kontext. De fyra läromedlen uppvisade fler likheter än skillnader, vilket innebär att kristendomen haft en framskjuten plats i läromedel redan innan skolreformen 2011. De nyare läromedlen uppvisade dock en större medvetenhet kring kristocentriska perspektiv och försökte i högre grad beskriva judendomen och islam ur ett inifrånperspektiv, genom att i större utsträckning använda begrepp som anhängare av dessa religioner själva använder istället för kristna begrepp.