Idag arbetar många människor med någon typ av ledarskap. Forskning visar att personligheten har betydelse för hur ledarskapet utförs, men det finns även hypoteser som påstår att en person kan lära sig bli en ledare, alltså att det kan vara inlärt. Vår studie ämnade undersöka vad i två yrkesverksamma ledares liv kan ha format dem till de ledare de är idag. För att undersöka detta har vi genomfört ostrukturerade djupintervjuer i form av livsberättelser, där två informanter fick berätta om sitt liv utifrån detta ämne. Studien visade att det går att urskilja livsfaktorer som kan ha kommit att forma våra informanter i deras utveckling av deras ledarpersonlighet så som familj, uppväxtvillkor och utbildning.

Syftet med den här studien var att skapa kunskap om vilka påverkansprocesser som uppfattas som centrala för att uppnå en jämn könsfördelning bland chefer i en statlig myndighet. Vidare undersöktes om likabehandlingsplanen ansågs ha någon påverkan för att uppnå en jämn könsfördelning bland chefer. Datainsamlingsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer med sex anställda på olika befattningar i organisationen. Resultatet tolkades och förklarades därefter utifrån ett genusteoretiskt perspektiv. Det framkom att det är flera samverkande faktorer i en organisation som kan åstadkomma förändring men att några framstår som mer avgörande. Dessa faktorer visade sig vara ledningens engagemang och intresse för jämställdhetsfrågor samt en hög medvetenheten om hur normer och stereotypa föreställningar påverkar alla dagliga praktiker som utförs i organisationen.

Den följande uppsatsen är en fenomenologiskt inspirerad intervjustudie. Syftet med arbetet var att belysa sjukgymnasters upplevelser av pedagogiska fenomen i arbetet relaterat till följsamhet för behandlingar bland patienter. Fyra intervjuer har gjorts. Den fenomenologiskt inspirerade resultatpresentationen och analysen visar att fenomenet följsamhets mening är patientens förtroende för sjukgymnasten och att jobba med målsättningar utifrån patientens önskningar och mål, att patienten tar ansvar för sin egen behandling, att fenomenets mening är att utgå från var patienten befinner sig i motivations- och sjukdomshänseende och att hitta varje patient som individ och att göra patienten själv aktiv i behandlingen. Huvudkännetecknen för fenomenet följsamhet är samspel och interaktion. Delkännetecken för fenomenet följsamhet är patientens förtroende för sjukgymnasten, tydlig kommunikation, direkt kommunikation, personkemi, lyssnande och förståelse, samtal och frågeteknik med öppna frågor, interaktion med sjukgymnasten och andra patienter, stöd och hjälp till patienten, kroppsspråk ,minspel och ögonkontakt, patientbemötande, patientdelaktighet. Andra delkännetecken kan också vara olika pedagogiska verktyg som information, instruktion, motivationsträning, att aktivera patienten, målsättande, att lyfta fram det positiva med behandlingen och att utgå från var patienten befinner sig.

Syftet med denna studie har varit att studera chefers upplevelser av kommunikation i arbetsrelaterade konflikter och hanteringen av dessa. Vidare var syftet att studera chefers upplevelser av skillnader i kvinnliga respektive manliga kommunikativa uttryckssätt och försöka identifiera vilka av dessa uttryckssätt som upplevs främjande för hållbar konflikthantering. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer har använts vid insamling av data. Analysen har utgått från hermeneutiken, där inspiration har hämtats från den fenomenologiska kodningsprocessen. Resultatet visar att konflikter är ett positivt inslag i arbetslivet så länge de benämns på ett avdramatiserat sätt. Studien visar att det finns skillnader i sättet att kommunicera baserat på personlighet, men att genus inte kan avfärdas eftersom det framkommit skillnader i kvinnliga och manliga uttryckssätt. Män och kvinnor fokuserar på olika saker och dessa skillnader bör kunna kombineras i konstruktivt syfte, genom att identifiera vilka egenskaper som medför negativt respektive positivt resultat samt lära av varandra för att främja hållbar konflikthantering.

The purpose of the following essay has been to identify four men’s momentums of their volunteer access to treatment for their disruptive gender-based violence. The questions that have been asked in the entrance of this field have been divided into the following questions: (i) is it possible to identify the processes of change that leads to turning points into the interviewed men's treatment of violence, (ii) how do the interviewed men, themselves, reflect on their turning points into treatment, and (iii) are there other, implicit, interpretations and analyzes of men's access into treatment that I can discern in their stories? As a point of departure of the analysis one theoretical perspective has been used to explain and analyze men’s access to treatment, the sociological life course perspective, focusing on the concept of turning points. The method to approach this field has been qualitative interviews with a life story oriented approach which means that, focus has been to let the four interviewed men describe their lives from early childhood to their adulthood and from their histories identify contingent processes to their access of treatment. The study resulted in a division of two parts, one part consisting the processes that have been identified by the men’s stories of present tense of violent outbursts. The second part consists of men’s own stories and interpretations of the processes that contributed to their access to treatment where I imposed that, the men were in treatment when the interviews were conducted. In the first part, I discovered that the insight of a problematic behavior has occurred when another group of actors have become involved in a specific dispute arising or that the women in the relationship left them. A common expression of events seemed to be fear in different arenas; the fear of losing their partner or the fear of being alone, fear of that other people's views upon them would change, or that they would not be socially accepted. In the second part, it is consistently that the men problematizes blame and shame that they have suffered but this with the discursive understanding of the attributes of a man who batter, as they themselves, are internalized by the process of treatment that they undergo. The result of both parts was that the men seemed to need processes of opportunities for a win to avoid losses in their access to treatment. It took a win for the men, or at least that they have avoided any losses to come to the realization that there are opportunities and possibilities for them. The processes for men’s access to treatment that have been found have been a balance between risk and loss and the chance of possible gains and either the risk or chance can be ruled out.