Detta är en kvalitativ studie av ledartexter på fyra av Stockholms största nyhetstidningar: Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Med utgångspunkt i Lars Nords avhandling från 2001 där han förutspår den klassiska ledartextens tillbakagång har vi undersökt ledartexters språk, argumentation och hur de hanterar politiska ämnen i dagens press mot bakgrund av dels en förändrad situation inom medier och opinion, dels partipressens försvagade ställning. Vi har valt ut 8 skribenter, en man och en kvinna från varje redaktion. Varje skribent bidrar med 3 texter var. Detta ger en slutsumma på 24 texter. Med stöd i den klassiska retoriken och textanalys av opinionsbildande material har vi utformat en modell för att studera ledartextens specifika karaktär. Genom denna analys har vi funnit att ledarens ställning i dagspressen och det offentliga samtalet inte har försvagats som det förutspåddes för tio år sedan, utan snarare förnyats. Partipolitiken som synts på ledarsidorna under partipressens tid syns inte längre, istället är det tidningens ideologier som speglas på ledarsidan.

Syftet med uppsatsen har varit att genom en jämförande studie mellan fyra svenska tidningar ta reda på hur bevakningen av svenska kungliga bröllop har förändrats mellan 1932 och 2010. De bröllop som studien behandlar är de mellan arvprins Gustav Adolf och prinsessan Sibylla, kung Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath, samt kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i Vladimir Propps sagomorfologi och journalistikens dramaturgi. Nyhetsvärdering, partipress, kommersialisering och sensationsjournalistik är något som också diskuterats. Frågorna som ställts har varit hur materialets mängd, vinkel, textinnehåll och bildmotiv förändrats över tid, samt om det funnits skillnader tidningarna emellan. Uppsatsens undersökning är i grunden kvantitativ, men har ett övergripande kvalitativt perspektiv. Den har baserats på 822 analysenheter ur tidningarna Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet Snällposten och Västerbottens Folkblad. Resultatet har sammanställts i diagram, tabeller, listor och förklarande text. Studien visar att det finns skillnader mellan både tidningarna och mellan åren. Resultatet indikerar att tidningarnas politiska färg har haft betydelse för vad som publicerats, främst 1932 och 1976. 2010 märks det istället att en mer nöjesinriktad journalistik har tagit över. Undersökningen visar även att sagomorfologins 31 funktioner inte fanns representerade i bröllopsrapporteringen, men däremot att språket i tidningstexterna om bröllopen tenderade att dra paralleller till sagan. Slutsatsen som har dragits är att historier om fantastiska sagobröllop säljer bättre än kritiska ledare mot monarkin. Nyhetsvärderingen har därmed förändrats i takt med att kommersial-iseringen brett ut sig.

No description available.

This thesis explores how three socialist newspapers tie in to the Swedish media system and – presumably – is influenced by it. The newspapers have each strong connection to three political parties, so the precise aim of thesis is therefore to examine the independence between the party and its media; and how strongly it can bee defined as Swedish party press in a more traditional sense. The analysed material consists of six qualitative interviews with two co – workers from each paper: including the editors in chief.The basis is partly Kai Kronvalls et al theories surrounding Swedish party press; because the thesis explores how the papers supposedly has changed. And partly theories based on the assumption that media is always reflected by the social and political structure to which it operates. The latter theories have in turned outlined ’press theories’ (Four Theories of the Press) for which it is said that the media is a base of and, more recently, models of how the media works in western countries as a whole (Daniel C. Hallin and Paolo Mancini).The thesis showed some difference between how each newspaper can be defined as party press, but in general the independence was weak. This can be explained with how the Swedish media culture in particular has conserved press affiliated with separate (political) groups.