Bakgrund: Överrapportering mellan sjuksköterskor vid skiftbyte är en stor och viktig del av sjuksköterskans arbete, och dess innehåll påverkar det resterade arbetsskiftets sysslor. Rapporteringen kan ske på flertalet sätt, exempelvis traditionell rapportering som sker avsides från patienten, eller så kallad bedsiderapportering som sker i patientsalen tillsammans med patienten. Syfte: Denna litteraturstudies syfte var att undersöka evidensen för vilket av de två mest frekvent använda rapporteringssätten som är att föredra: traditionell rapportering eller bedsiderapportering. Vid jämförelsen mellan de båda fanns både sjuksköterskans uppfattning samt patientens uppfattning i åtanke. Metod: En litteraturöversikt utfördes. 12 originalartiklar valdes från databaser för vetenskapliga artiklar, CINAHL och Pubmed. Dessa lästes, analyserades och ledde fram till framställandet av fem resultatkategorier. Hildegard E. Peplau och hennes relationsteori kring omvårdnad bidrog som teoretiskt ramverk. Resultat: Fem teman identifierades ur studiens artiklar: främjande av relation mellan patient och sjuksköterska, ökad vårdsäkerhet för patienterna, involvering av patienten i vården, tidsåtgång för rapportprocessen samt påverkan på patientsekretessen. Resultatet visar att bedsiderapportering föredras av både patient och sjuksköterska, dock gärna en modifierad sådan där känslig information delges utom hörhåll för att bevara sekretessen. Slutsats: Bedsiderapportering föredras av både sjuksköterskor och patienter och är ett steg i rätt riktning mot en patientcentrerad vård. Trots att studier gjorts som bevisar detta är bedsiderapportering inte standard inom vården, något som bör ändras genom fortsatta studier för en säkrare och mer delaktig vård för patienter och ett bättre och effektivare arbetssätt för sjuksköterskor. / Background: Change of shift report between nurses is a big and important part of a nurse’s tasks, and its content and quality affects the coming shift’s tasks. The change of shift report can be carried out in multiple ways, for example traditional report which is conducted away from the patient, or bedside report which is located in the patient’s room with the patient. Purpose: The purpose of this literature review was to investigate the evidence for which of the two most commonly used methods of report is preferable: traditional report or bedside report. The comparison between the two methods of reporting addressed both the nurse’s opinion as well as the patient’s. Methods: The method used was literature review. 12 original articles were selected from databases for scientific articles, CINAHL and Pubmed. They were read and analyzed and resulted in five themes of results. Hildegard E. Peplau and her theory about relations in caring contributed as a theoretical framework. Results: Five themes were identified in the articles of the review: promoting of relationship between patient and nurse, safer care for patients, involving patient in care, time used for report and impact on patient’s confidentiality. The results showed that bedside report is preferred by both the patient and the nurse, preferably a modified version where sensitive information is handled away from the patient to keep the patient’s confidentiality. Conclusion: Bedside report is preferred by both nurses and patients and is a step towards a more patient centered care. Despite previous studies having shown this same result, bedside report is not yet implemented as standard report within the health care system. The conclusion of this review is that this should change and continuous studies should be conducted with an aim of safer care for patients with more patient participation, as well as better and more efficient way of work for nurses.

Utvecklingen av digitala kontaktvägar har ökat inom primärvården i Sverige. Detta har lett till att antalet digitala vårdbesök har stigit där fler vårdgivare erbjuder möjligheten för patienter att söka vård digitalt. Telemedicin, medicinsk vård på distans, ökade under Covid-19-pandemin och har visat sig kan hjälpa med förkortning av vårdköer och minska spridning av virus, vilket kan minska belastningen på vården. Samtidigt visar forskning att kommunikation mellan patient och vårdpersonal försvåras vid videosamtal samt att videosamtal kan försvåra diagnossättning för vårdpersonal. Denna studie syftar till att genom åtta semi-strukturerade intervjuer med svenska allmänläkare vidare utforska deras upplevelser och attityder av hur digitala vårdbesök påverkar mötet och relationsbyggandet mellan läkare och patient samt hur det påverkar allmänläkares möjligheter till diagnossättning och upprätthållande av patientsekretess. Resultatet av de transkriberade intervjuerna visar att digitala patientmöten inte kan mäta sig med fysiska när läkare ska bygga en relation med nya patienter samt att fysiska patientmöten ger läkare mest information att använda sig av vid diagnossättning. Det framgår även att läkare upplever att de kan hantera och upprätthålla patientsekretessen vid digitala vårdbesök lika bra som vid fysiska vårdbesök och att den tillgänglighet som digitala patientmöten erbjuder kan användas som komplement till traditionella, fysiska möten. / The development of digital contact routes has increased within primary healthcare in Sweden. This has led to an increase in the number of digital healthcare visits, where more healthcare providers offer the opportunity for patients to seek healthcare digitally. Telemedicine, the provision of remote clinical services, increased during the Covid-19 pandemic and has been shown to help shorten healthcare waiting time and reduce the spread of viruses, which can reduce the burden on healthcare. Simultaneously, research shows that communication between patient and healthcare staff is made more difficult during video calls and that video calls can make diagnosis difficult for healthcare staff. This study aims to, through eight semi-structured interviews with Swedish general practitioners, further explore their experiences and attitudes of how digital healthcare visits affect the meeting and relationship building between doctor and patient, as well as how it affects general practitioners' opportunities for diagnosis and maintaining patient confidentiality. The results of the transcribed interviews show that digital patient meetings cannot measure up to physical ones when doctors have to build a relationship with new patients and that physical patient meetings give doctors the most information to use when making a diagnosis. It also appears that doctors feel that they can manage and maintain patient confidentiality during digital healthcare visits as well as during physical healthcare visits and that the accessibility that digital patient meetings offer can be used as a supplement to traditional, physical meetings.