I skolan har läroböcker länge haft en framträdande och central roll i matematikundervisningen. Det har visat sig att allt fler lärare har börjat välja bort boken i undervisningen och istället arbeta mer varierat. I undersökningen kommer det bland annat att undersökas vad matematikboken kan medföra för möjligheter och svårigheter i undervisningen. Den här undersökningen utgår från tidigare forskning gällande matematikboken och är en fördjupning av kunskapsöversikten (Andersson & Karlman 2018) som vi tidigare har sammanställt. Syftet med undersökningen är att ta reda på vad verksamma lärare har för erfarenheter av undervisning med matematikbok respektive undervisning utan matematikbok. När undersökningen genomförs kommer vi att utgå från frågeställningarna: Vad finns det för möjligheter och svårigheter med undervisning med respektive utan matematikbok? Hur ser undervisningens utformning ut med respektive utan matematikbok. Undersökningen genomfördes via kvalitativa intervjuer då det var lärarnas utsagor som skulle vara centrala i resultatet. Semistrukturerade intervjuer valdes som redskap för att kunna få fram djupare reflektioner och utsagor av lärarna. Empirin i undersökningen har hämtats från fem lärare som är verksamma i årskurserna 1–3. En tematisk analys användes för att identifiera teman i lärarnas utsagor. Resultatet visade bland annat att när matematikoken tillämpas kan undervisningen bli ensidig. Om undervisningen blir ensidig kan det då påverka elevers attityd till ämnet. När elevernas attityd ändras till det sämre kan det göra att de tappar motivation till matematiken. Ett annat resultat visade att undervisning med matematikbokens både inre och yttre horisonter kan bidra till att den blir mer varierad. När undervisningen blir mer varierande ges eleverna chans att få lära sig på flera olika sätt, vilket kan bidra till att eleverna får möjlighet att befästa djupare kunskap.

Denna studie har haft som syfte att undersöka vilka syften lärare har med programmering i ämnet teknik, hur detta synliggörs för eleverna samt hur lärare utformar undervisning i programmering för att stödja elevers problemlösningsförmåga. Frågeställningarna som kommer att behandlas i studien är således följande: Vilka syften har lärare med programmering inom ämnet teknik i årskurs F–6 och hur synliggörs undervisningens syften till eleverna i samband med lektioner i programmering? samt Hur kan undervisning i programmering organiseras för att stödja elevers förmåga till problemlösning inom teknik? Studien har genomförts som en kvalitativ intervju- och observationsstudie där fyra lärare i årskurs 4–6 deltagit. I resultatet framkommer att syftet med programmering i teknikämnet är att ge eleverna ett kritiskt tänkande över alla de programmeringstekniska val som finns i elevernas vardag. Studien visar att det kan vara problematiskt att nå kursplanens mål med att styra föremål med programmering. Det framkommer även att det är viktigt att ge eleverna problemlösningsstrategier, en verklighetsanknytning samt att ha en tydlig progression i programmeringsundervisningen för att kunna hantera programmeringsproblemen på rätt sätt och för att stödja elevernas problemlösning inom teknik. / <p>Teknik</p>

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet undervisning i förskolans verksamhet, vilka skillnader som kan urskiljas mellan den aktuella Läroplanen för förskolan och den Läroplan som kommer gälla från juli 2019 samt vilken uppfattning förskollärarna har till undervisningsbegreppet. Studien utgick ifrån en kvalitativ forskningsmetod där vi utförde åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma förskollärare. Studiens teoretiska grund bygger på ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar på en osäkerhet i tolkningen av begreppet undervisning hos förskollärarna i studien, en förändrad samhällssyn i skrivningarna i den revideringen av läroplanen och att förskollärarna ser positivt på den tydlighet som speglas i den reviderade Läroplanen för förskolan. Den slutsats som kan dras utifrån resultatet är att inför det förändrade uppdraget kan reflektioner leda till bättre samförståelse i arbetslagen och därmed minska osäkerheten samt förbereda arbetslagen för det kommande undervisningsuppdraget i förskolan.

Syfte och frågeställningar Studien syftar till att undersöka gymnasielever och deras syn på de kroppsideal de möter i sociala medier. Studien syftar även till att undersöka elevers erfarenheter om och hur undervisningen i idrott och hälsa behandlar sociala mediers framställningar av kroppsideal. Utifrån syftet ställs följande frågeställningar: Vilka kroppar exponeras i sociala medier enligt gymnasieelever? Påverkar exponeringen från sociala medier gymnasieelevers kroppsuppfattning och i så fall på vilket sätt? Upplever gymnasieelever att exponeringen av kroppsideal i sociala medier tas upp och bearbetas i undervisningen i ämnet idrott och hälsa? Metod Tre fokusgruppsintervjuer genomfördes på gymnasielever i Stockholms län. Intervjuerna har analyserats genom en tematisk analys där resultatet har kategoriserats utifrån bestämda teman. Resultat Intervjuerna påvisade att exponeringen från bilder av kroppsideal på sociala medier i stor utsträckning påverkar ungdomar samt att det på olika sätt kan leda till konsekvenser. Vidare verkar det vara ett ämne som varken diskuteras eller behandlas inom skolan i ämnet idrott och hälsa trots att det står med i läroplanen. Slutsats I studien framkommer det att sociala medier förmedlar ett kroppsideal som för många är långt ifrån hur ens egen kropp ser ut. Ett ouppnåeligt ideal skapas där föreställningar och attityder till de kroppar som inte ser ut som idealet påverkar ungdomar som i värsta fall kan leda till negativa konsekvenser. Detta är vad det verkar inget som behandlas speciellt mycket inom skolan och det finns definitivt en lucka att fylla då det står med i läroplanen för både grundskolan och gymnasiet. / Intention and questions The intention of the study is to investigate the ideal body that upper secondary school students come across in social media. The study also aims to inquire students experiences on how the subject of physical education and health takes discussing in body images and ideal in social media. From the purpose of the study, these questions formulations are presented. Which types of bodies are exposed in social media according to the students? Do the exposure from social media affect the student own body image linked to physical training, if yes, in what way? Do the students experience the exposure of physical training and body image in social medias are adapted and worked on in the pedagogy subject of physical education and health? Method Three focus group interviews were implemented on secondary school students in the district of Stockholm. The interviews have been analysed through a thematic analysis and the results have been categorised according to pre-arranged themes. Results The interviews illuminated that the exposure of images of the ideal body in social media effects youths to a great extent and can lead to consequences. Further on this seems to be a subject that is not discussed or dealt with in school, particularly not in the subject of physical education and health even though it is a part of the curriculum. Conclusion In the study it seems to emerge that social media is transmitting a body image that seems far away from how your own body appears. An unachievable ideal is created where conceptions and attitudes to the bodies that does not look like the ideal effects youths which in worst cases can lead to very damaging consequences. This seems particularly to be something that is not of high priority in school and there is definitely a gap to fill since it is a part of the curriculum in both elementary and upper secondary school.

Jag har arbetat på lågstadiet i fem år och har upplevt att talutrymmet skiljer sig ganska mycket mellan pojkar och flickor under lektionerna. Min åsikt är att detta behöver göras mer synligt, för både lärare och elever, så att vi kan arbeta för att skapa en bättre balans i talutrymmet mellan pojkar och flickor. Enligt flera artiklar är pojkar mer muntligt aktiva än flickor under lektionstid (Kommer, 2006; Morrissette, Jesme &amp; Hunter, 2017). Hur stort talutrymme eleverna får är givetvis en viktig del av undervisningen och kan självklart vara avgörande för deras självkänsla och framgång i skolan. Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur några lärare i årskurs tre beskriver hur de uppfattar att talutrymmet fördelas mellan flickor och pojkar i klassrummet samt vad det finns för tänkbara pedagogiska strategier att alla elever ska kunna få sin stämma hörd. Jag har intervjuat tio lärare och arton elever i årskurs 3. I intervjuerna uttrycker flickorna att pojkarna tar större talutrymme, medan pojkarna inte upplever någon skillnad mellan könen. De flesta lärarna uttryckte att pojkarna tog större talutrymme än flickorna. De var några lärare som inte upplevde någon skillnad mellan könen och menade att detta berodde på att flickorna i deras klass var ”starka”. I den litteratur jag har tagit del av har jag inte funnit något entydigt stöd för att ”starka” flickor skulle påverka talutrymmet. I mina intervjuer framkom att lärarna använde sig av metoder och läromedel som hade en positiv påverkan på talutrymmet. De menade att läromedel och metoder som strukturerade hur talutrymmet skulle fördelas, både tidsmässigt och i form (enskilt, i par, i helklass), gynnade samtliga elever och gjorde att fler elever fick komma till tals.

Skolans uppdrag är att skapa en känsla av sammanhang för alla elever, oavsett elevens förutsättningar. Alla elever ska kunna känna delaktighet och ha möjlighet att utvecklas och det är allas ansvar. Szönyi och Dunkers (2015) anser att grunden till att barn ska bli goda samhällsmedborgare startar i skolan där delaktighet och engagemang ligger som grundsten. Tetler och Baltzer (2011) anser att elever med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter att få sin röst hörd i skolan och att inkludering och delaktighet bidrar till ökad kunskap hos eleverna. Studiens syfte är att belysa om eleverna på gymnasiesärskolans nationella program upplever delaktighet då eleverna samläser ämnen tillsammans med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram. Studien bidrar med kunskap utifrån faktorer i lärmiljön, lärandet och bemötandet som ger en känsla av delaktighet. Vid studiens genomförande har sociokulturell teori och relationellt perspektiv samt en delaktighetsmodell framtagen av professor Ulf Janson använts som teoretiskt ramverk. Studien är av kvalitativ karaktär där fyra observationer och fyra intervjuer har använts som utgångspunkt. Materialet har sedan analyserats utifrån ramverket ovan. Studiens resultat visar att elever från gymnasiesärskolan upplever delaktighet vid samläsning med elever från gymnasieskolans yrkesintroduktionsprogram vid vissa tillfällen. Eleverna upplever delaktighet utifrån samtliga aspekter från delaktighetsmodellen. Utifrån observationen framkom dock att gymnasiesärskoleleverna jobbade tillsammans på lektionen och inte tillsammans med IMYRK-eleverna. Resultaten diskuteras utifrån beprövad erfarenhet, teori och tidigare forskning.

The purpose of this study is to contribute with new experiences on how friendship and the social interaction for integrated students with intellectual disability looks like. There is research showing both positive and negative effects of inclusion and the integration of students with disabilities. With this study we want to fill the gap in the research field that we consider to be about the companionship and social interaction of integrated special school pupils. To investigate the situation at the schools, we have used two different methods, sociograms and observations. The result showed that the pupils with intellectual disabilities had few mutual relationships in the classroom and the social interaction with other students was very limited. Friendship and social interaction with other classmates seemed to diminish with age. Some difference was also discernible between the sexes, where the boys had more social interaction than the girls. Although the purpose of the study was not to explain why it looks like it did, we could see that the adults who are supporting the students have a major role to play in successful integration and inclusion of students with intellectual disability.

Resultaten från nationella proven i ämnet svenska under läsåret 2017/2018 visar att 10,1% av eleverna i årskurs 3 som deltagit inte har uppnått kravnivån i delprovet som prövar stavning och interpunktion. I denna studie får eleverna ingå i språkrika miljöer i en social kontext med gestaltande och dramatiserande undervisning om interpunktion. Interpunktion avser användningen av skiljetecken som punkt, frågetecken och utropstecken. Syftet med studien är således att undersöka gestaltande undervisning om interpunktion i ämnet svenska. Utifrån frågeställningen; på vilka sätt påverkar gestaltande undervisning elevernas förståelse för interpunktion, har en deduktiv analys genomförts. Studiens teoretiska ramverk är den sociokulturella teorin, vilket ligger till grund för analysverktyget som används vid analysen av det empiriska materialet. Empirin består av videoobservationer, enkäter och elevtexter som transkriberats, sammanställts och analyserats. Resultatet visar att gestaltande övningar enligt fyra faser utvecklar elevernas  kunskaper om interpunktion genom att använda olika skiljetecken, men resultaten visar även att eleverna behöver fortsätta utveckla sin förmåga att bruka interpunktion. Fas 1 identifierar elevernas förkunskaper och bygger upp kunskap om interpunktion. Fas 2 vidareutvecklar elevernas förståelse för skiljetecken i olika meningar genom modellering.  Fas 3 visar en utveckling i elevernas förståelse för interpunktion och fas 4 visar elevernas självständiga kunskap om interpunktion. Vidare är det betydelsefullt att forska vidare om gestaltandets roll i skrivundervisningen i ämnet svenska, fler studier behöver genomföras och i synnerhet med det rådande svårigheterna för grundskoleeleverna att använda interpunktion i sina skrivna texter.

Sammanfattning Skolverket (2018) bedriver sedan 2015 ett utvecklingsarbete som strävar, med hjälp av ett riktat statsbidrag, att öka utbildningens likvärdighet och stärka förutsättningar i förskolan för att kompensera för barns olikheter. Det ekonomiska stödet är avsett att minska antalet barn i barngrupper, där de yngsta barnen är prioriterade. Denna studie vill ta del av hur utbildningen i förskolan kan utformas och hur förändringsarbetet i att skapa mindre grupper gestaltar sig i praktiken. Syftet är att vidga kunskaperna om hur förskoleverksamheten kan utformas för att främja de yngsta barnens omsorg, utveckling och lärande. Studien genomförs genom att studera pedagogernas upplevelser av förändringsarbetet för att frambringa mindre barngrupper, på en förskola som har tilldelats statsbidrag. Undersökningen genomförs med hjälp av semistrukturerade intervjuer samt samtalspromenader som är redskap av kvalitativ karaktär. De valda metoderna ger möjlighet att sammanföra pedagogernas uttryck för att skapa en bild av hur förändringsarbetet ser ut på en småbarnsavdelning. Resultatet visar att flera områden har genomgått förändringar i struktur, fysisk miljö och pedagogiskt ledarskap, allt för att skapa mindre barngrupper. De strukturella förändringarna berör avdelningens grundstruktur, barnens uppdelning i två mindre grupper samt schemaläggning av barns aktiviteter ute och inne. Fler rum har skapats på avdelningen för att vistas i med små grupper samt vid behov kunna samlas i en stor barngrupp. Miljön har anpassats och tillgängliggjorts mer för barnen för att främja barnens omsorg, utveckling och lärande i de nya gruppsammansättningarna. Förändringar i pedagogiskt ledarskap resulteras i att en pedagog arbetar självständigt och ansvarar för ett mindre antal barn. Dessutom visar resultat att mindre barngrupper främjar pedagogernas arbete med omsorg, utveckling och lärande.

Inledning Det systematiska kvalitetsarbetet på förskolan syftar till att utveckla arbetet genom att synliggöra vilka läroplansmål som uppnåtts samt vilka utvecklingsområden som finns att arbeta vidare med. Under utbildningen till förskollärare har vi upptäckt olikheter i hur arbetet genomförs vilket gjorde oss nyfikna på att studera det här vidare. Då det är lagstadgat att barn ska delta i det systematiska kvalitetsarbetet väcktes en nyfikenhet om hur förskollärare uppfattar att det genomförs i praktiken. Studiens syfte Studiens syfte är att undersöka i vilka moment förskollärare beskriver att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet. Metod Studien bygger på en kvalitativ undersökning med self report som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av verksamma förskollärare, totalt har fem stycken förskollärare ingått i studien. Som sedan analyserats med hjälp av ett hermeneutiskt förhållningssätt. Resultat Förskollärarna i studien beskriver att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet genom att barn tillåts vara delaktiga i främst dokumentationsarbetet men även också i reflektionen. Ofta synliggörs barns intresse i teamarbetet och i utformningen av lärmiljöer. Respondenterna poängterar att digitala hjälpmedel underlättar barns deltagande i det systematiska kvalitetsarbetet. Samtliga förskollärare uttrycker sig positivt till att barn deltar i det systematiska kvalitetsarbetet. Vidare önskar förskollärarna större möjligheter för att kunna fortsätta utveckla arbetet i samarbete med barnen.