Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tre grundskolelärare vid tre olika svenska skolor beskriver och resonerar kring sin användning av pedagogiskt transspråkande, samt deras upplevelser av eventuella svårigheter och utmaningar med denna användning. Undersökningen gjordes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärarna, vilka analyserades med hjälp av textanalys.  Flera kopplingar kunde göras mellan lärarnas utsagor och läraruppfattningar kring transspråkande som urskilts i tidigare studier, liksom teoretiska perspektiv på transspråkande och pedagogiskt transspråkande. Resultatet visar att lärarna betraktade elevernas språk som resurser i undervisningen, samt i olika hög grad som ett identitetsstärkande verktyg. Samtliga lärare upplevde att pedagogiskt transspråkande påverkade deras undervisning och elevernas inlärning positivt. Följande upplevelser av utmaningar och svårigheter med pedagogiskt transspråkande lyftes av lärarna: elevers ojämlika möjligheter att dra nytta av transspråkande, att elever och vårdnadshavare kan göra motstånd mot transspråkande, att transspråkande kan utgöra ett hinder för inlärning av svenska, att transspråkande är ett tidskrävande arbetssätt samt att transspråkande innebär en risk för att läraren förlorar kontrollen över undervisningen. Vidare visar resultatet att det finns problematiska aspekter av lärarnas användning av pedagogiskt transspråkande vad gäller deras möjlighet att erbjuda eleverna jämlik stöttning och lika stort utrymme för samtliga elevers förstaspråk i undervisningen. Utifrån resultatet dras slutsatsen att pedagogiskt transspråkande eventuellt inte lämpar sig för elevgrupper där det råder stor obalans mellan antalet talare av de förstaspråk som finns representerade bland eleverna. En annan slutsats som dras är att pedagogiskt transspråkande möjligen inte lämpar sig för lärare med ett stort kontrollbehov.

Denna studie undersöker hur lärare beskriver att de arbetar för att främja läsförståelseförmågan hos elever som talar svenska som andraspråk i årskurs f-3. För att undersöka detta genomförs en tematisk analys av sex semistrukturerade intervjuer med lärare från olika kommuner som arbetar i skolor med många andraspråkselever.  Resultatet pekar på att lärarna arbetar strukturerat med att undervisa elever om lässtrategier som kan användas för att förstå en text enligt undervisningsmodellen Reciprocal teaching. Den vanligaste strategin som används enligt lärarna är att reda ut oklarheter, då andraspråkselever ofta har ett bristande ordförråd. Strategierna summera, förutspå och ställa frågor används också men i mindre utsträckning.  Resultatet visar dessutom att lärarna är positiva till att använda elevernas modersmål i undervisningen för att främja deras läsförståelse. Deras resonemang pekar på att de använder en del av de strategier som föreslås i ramverket pedagogiskt transspråkande, dock ofta på ett spontant och oplanerat sätt. Slutsatsen blir således att lärare behöver mer kunskap och utbildning om hur elevernas modersmål kan användas som resurser. Detta för att underlätta för dem att utforma mer planerade, medvetna och varierade arbetssätt och komma bort från den spontana tillämpningen av pedagogiskt transspråkande som för tillfället ofta sker. Studien understryker att strategier för att främja andraspråkselevers läsförståelse i svenska inte är något som enbart SVA-lärare behöver förhålla sig till, utan en viktig fråga för alla lärare i skolan.