Det här examensarbetet behandlar den verbala kommunikationen mellan pedagog och barn som är mellan 1-3 år i förskolan. Arbetet beskriver även pedagogens påverkan på barns språkliga utveckling och deras ansvar att ha ett arbetssätt som stöder och vägleder barnen framåt i sin utvecklingsprocess. Som teoretisk grund spelar det sociokulturella perspektivet en central roll i det här arbetet. Enligt det sociokulturella perspektivet har den kommunikation och det samspel som finns mellan barnet och människorna i dess närhet en stor påverkan på barnet och hur det kommer att utvecklas.   Undersökningens syfte har varit att studera hur pedagogen verbalt kommunicerar med de yngsta barnen, samt hur barnen tar kontakt med pedagogen i förskolans verksamhet. Examensarbetet har begränsats till att endast undersöka en specifik omsorgssituation i verksamheten, nämligen fruktstunden. Arbetet har utförts genom observationsstudier under ett antal fruktstunder på en småbarnsavdelning i förskolans verksamhet.   De forskningsfrågor som det här arbetet har utgått ifrån är följande: (a) Hur ser pedagogens kommunikation till barnen ut under fruktstunden? och (b) Vilken kontakt försöker barnen få med pedagogen under fruktstunden?   Huvudbudskapet i det här examensarbetet är att belysa pedagogens roll i den vardagliga verbala kommunikationen med de yngsta barnen i förskolans verksamhet, och vilken betydelse han eller hon kan ha för barnen och deras lärande- och utvecklingsprocess. De relationer som barnet har i sin närmiljö är betydelsefulla för hur barnet kommer att lära sig nya kunskaper och färdigheter, skapa sig en uppfattning om vem de själva är som person och utveckla sin förståelse av sammanhang i sin omgivning.   Undersökningen kom bland annat fram till att pedagogernas kommunikation bestod till stor del av frågor om vilken frukt barnen vill ha, information om vad som skulle hända under resten av dagen, samt hur barnen skulle uppföra sig. Barnen tog för det mesta bara kontakt med pedagogerna för att uppmärksamma dem om att de ville ha mera frukt. Pedagogerna fungerade som ett stöd för barnen och vägledde dem när de var osäkra angående vilken frukt de skulle välja. Undersökningens resultat ledde bland annat fram till en reflektion om att fruktstundens potential av att vara ett pedagogiskt tillfälle för lärande inte utnyttjades fullt ut av pedagogerna. Då pedagogernas sällan kommunicerade med barnen om frukten i sig och vilka olika egenskaper de har med syftet att förmedla ny kunskap till barnen.

In this essay I reflect on what makes a good preschool teacher today. I discuss the importance of education, the importance of experience and practical knowledge, but also the importance of capacity for self-reflection and listening. I bring up examples from my workplace, where some think more about their limitations than on what and how much they actually can. Others are more satisfied by what they can and see less of their limits. Some are also lack of the will to see differently and to do changes. We also have different perceptions of the norms and values enshrined in our childhood. What we're from, our various social, cultural and an ethnic background also plays a role in the understanding and the interpretations we make in various situations. I discuss the teacher as a profession and the importance of education, that it is not enough only with experience, it needs to be supplemented with educational and theoretical knowledge to assess, identify, weigh and deliberate well to act as needed in the present moment. Teacher is about to be. Being a good teacher in practice, have practical knowledge. I also discuss the importance of self-reflection. Without the mirror it is only a mirror image without a reflective approach. The good teacher, the more I think, the more I realize that there is no simple answer.

<p>During my study trip to South Africa I met a woman who held a speech. In the speech shesaid that the children in the black community don’t dream anymore, they can’t see a future.This awoke my interest for what was going to be the subject of my exam. Through myinterview with this woman, my observations during my study trip to South Africa and withhelp from relevant literature connected to the subject, I have studied how a child is affectedby growing up under such severe conditions, physical abuse and sexual assaults. I have alsostudied how I as a future educator can relate to a child who lives under these conditions.The woman in my interview told me that many of the children, in the black township I visited,are being sexually abused and she also told me how the children don’t have any grownups intheir surroundings in which they can trust. During my stay in a school in the black township Iwitnessed how the children were disciplined trough punishment, which is against the law inSouth Africa.Being abused and living under poor conditions as a child can have serious consequences.The child can become aggressive and act out on other people. They can also lose their abilityto have faith in adults and the world around them. Further when the child becomes an adultand have children on their own they can use the same behavioral pattern on their ownchildren. This can become a vicious circle, which has to be broken.How I as an educator can help and support these children is not easy and it demands biggerefforts, from social services and commitment from school and the society. You have to stayprofessional as an educator. What an educator can do is to support these children, create a safeenvironment and let the child work with their emotions.</p> / <p>Under min studieresa till Sydafrika mötte jag en kvinna som höll ett tal för oss. Talethandlade om att barnen i den svarta kåkstaden hon bodde i inte drömmer längre, de har ingaframtidsdrömmar. Detta väckte mitt intresse för vad som sen blev mitt examensarbete. Jag harmed hjälp av en intervju med denna kvinna, egna observationer under min studieresa tillSydafrika och via relevant litteratur kopplat till detta, undersökt hur man som barn kanpåverkas av att leva under svåra uppväxtvillkor, misshandel och övergrepp. Jag har ävenstuderat hur jag, som blivande pedagog, kan förhålla mig till barn som lever i kris.I intervjun berättar kvinnan hur många av barnen, i den svarta kåkstaden jag besökte, blirsexuellt utnyttjade och hur barnen inte har någon vuxen att förlita sig på. Under min vistelsedär, på en svart skola, bevittnade jag hur ett av barnen blev utsatt för barnaga, vilket ärförbjudet i Sydafrika.Att som barn bli misshandlad och leva under kris kan få allvarliga konsekvenser. Barnet kanbli aggressivt och utåtagerande samt få bristande tillit till vuxna och omvärlden. Vidare kandet leda till att barnet själv, när den är vuxen, behandlar sina barn på samma sätt. Denna ondacirkel som kan skapas när ett barn far illa måste försöka brytas.Hur man som pedagog kan hjälpa och stötta dessa barn är inte lätt utan det kräver störreinsatser, ifrån socialtjänsten samt ett engagemang från skola och samhälle. En pedagog måsteförhålla sig professionellt. Det han/ hon kan göra är att stötta barnet, skapa en trygg miljö ochlåta barnet bearbeta och förstå sina känslor.</p>

During my study trip to South Africa I met a woman who held a speech. In the speech shesaid that the children in the black community don’t dream anymore, they can’t see a future.This awoke my interest for what was going to be the subject of my exam. Through myinterview with this woman, my observations during my study trip to South Africa and withhelp from relevant literature connected to the subject, I have studied how a child is affectedby growing up under such severe conditions, physical abuse and sexual assaults. I have alsostudied how I as a future educator can relate to a child who lives under these conditions.The woman in my interview told me that many of the children, in the black township I visited,are being sexually abused and she also told me how the children don’t have any grownups intheir surroundings in which they can trust. During my stay in a school in the black township Iwitnessed how the children were disciplined trough punishment, which is against the law inSouth Africa.Being abused and living under poor conditions as a child can have serious consequences.The child can become aggressive and act out on other people. They can also lose their abilityto have faith in adults and the world around them. Further when the child becomes an adultand have children on their own they can use the same behavioral pattern on their ownchildren. This can become a vicious circle, which has to be broken.How I as an educator can help and support these children is not easy and it demands biggerefforts, from social services and commitment from school and the society. You have to stayprofessional as an educator. What an educator can do is to support these children, create a safeenvironment and let the child work with their emotions. / Under min studieresa till Sydafrika mötte jag en kvinna som höll ett tal för oss. Talethandlade om att barnen i den svarta kåkstaden hon bodde i inte drömmer längre, de har ingaframtidsdrömmar. Detta väckte mitt intresse för vad som sen blev mitt examensarbete. Jag harmed hjälp av en intervju med denna kvinna, egna observationer under min studieresa tillSydafrika och via relevant litteratur kopplat till detta, undersökt hur man som barn kanpåverkas av att leva under svåra uppväxtvillkor, misshandel och övergrepp. Jag har ävenstuderat hur jag, som blivande pedagog, kan förhålla mig till barn som lever i kris.I intervjun berättar kvinnan hur många av barnen, i den svarta kåkstaden jag besökte, blirsexuellt utnyttjade och hur barnen inte har någon vuxen att förlita sig på. Under min vistelsedär, på en svart skola, bevittnade jag hur ett av barnen blev utsatt för barnaga, vilket ärförbjudet i Sydafrika.Att som barn bli misshandlad och leva under kris kan få allvarliga konsekvenser. Barnet kanbli aggressivt och utåtagerande samt få bristande tillit till vuxna och omvärlden. Vidare kandet leda till att barnet själv, när den är vuxen, behandlar sina barn på samma sätt. Denna ondacirkel som kan skapas när ett barn far illa måste försöka brytas.Hur man som pedagog kan hjälpa och stötta dessa barn är inte lätt utan det kräver störreinsatser, ifrån socialtjänsten samt ett engagemang från skola och samhälle. En pedagog måsteförhålla sig professionellt. Det han/ hon kan göra är att stötta barnet, skapa en trygg miljö ochlåta barnet bearbeta och förstå sina känslor.

I denna uppsats har jag funderat på de svårigheter som uppstår när barn på förskolan uttrycker sin sexualitet och visar intresse för kroppens genitalier genom undersökninglekar. Med hjälp av relevant litteratur, har jag studerat vad begreppet barns sexualitet innebär. I min uppsats, lyfter jag de aspekter som kan påverka hur vuxnas oro och osäkerhet vid behandling av barns sexualitets uttryck kan bidra till negativa konsekvenser för deras fortsatta sexualitetsutveckling. I dialog med litteraturen har jag bearbetat mitt dilemma och presenterat olika perspektiv som har påverkat hur människor i mitt dilemma och jag har agerat i bemötandet av barnens undersökningslekar. I min uppsats har jag också reflekterat över känslor av skam och diskriminering, med fokus på flickors sexualitet. I diskussionen har jag funderat på strukturella normer som påverkar människors beteende. Jag lyfter även förväntningar som finns på mig i min förskollärarroll och diskuterar hur riktlinjer i läroplanen som styrdokument skulle kunna underlätta behandlingen av mitt dilemma.