Bakgrund: Demenssjukdom är en av våra största folksjukdomar med 160 000 drabbade. Bland det vanligaste symtomet hod äldre personer med demenssjukdom är sömnbesvär. Det kan leda till ohållbar situation för den drabbade och närstående med ökad ohälsa och minskad livskvalitet som följd. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem. Metod Empirisk studie med beskrivande design och kvalitativ ansats. Huvudresultatet Resultatet visade sjuksköterskans erfarenhet att det var frustrerande, svårt, tids- och energikrävande att vårda äldre personer med demenssjukdom med nattlig fysisk- och psykisk oro, dygnsförvirring och tappade rutiner. Vårdpersonalens attityd, agerande, kunskap, erfarenhet och resursbrist visade på vilket sätt de bemötte och vilka val av insatser vid vård av äldre personer med demenssjukdom. Kunskap om demenssjukdomar och personkännedom var avgörande. Närstående var betydelsefulla för sjuksköterskan genom kännedom om den äldres sömnvanor och vägledning till bättre beslut. Brister framkom vid sömnobservation, bedömningar och uppföljningar av olika insatser eftersom skattningsskalor sällan användes. Läkemedel användes ofta för att främja sömnen trots kunskap om biverkningar och ökad fallrisk. Icke farmakologiska åtgärder som rekommenderades var basal omvårdnad och daglig aktivitet. Behovet av fler korttidsplatser framkom eftersom slutenvården belastades istället för att personen vårdades hemma med resurser. Tids- och planeringssystemet TES som användes i ena kommunen bidrog till sämre arbetsmiljö för omvårdnadspersonalen och påverkade personcentrerad vård negativt. Slutsats Erfarenhet, reflektion, kompetens, personkännedom och samordnade insatser från hela bårdteamet krävs för att skapa personcentrerad omvårdnad hos äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem.

Background: Approximately 1000 children with a congenital heart disease are born in Sweden each year. Congenital heart diseases include malformations of the heart which comprise various anatomical differences. Progresses in diagnostics and treatment of the cardiac diseases have contributed to the survival of these young adults which makes a new and growing group of patients. Aim: The aim of this study was to describe young adults' between the ages of 13-40 experiences of living with congenital heart disease. Method: A literature study based on qualitative studies from Cinahl and PubMed was performed. Ten articles were analyzed by content analysis. Results: The results of the study present two main categories "accept one's heart disease" and "challenge to accept one's heart disease" with a total of ten subcategories. Conclusion: Individuals with congenital heart disease may experience their situation in various ways and they may or may not have accepted their congenital heart disease. Some individuals feel that the disease contributes to personal strength, while others are living with a constant presence of anxiety over the fact that life can change for the worse at any time.

Aim: To describe staffs experiences of challenges when nursing people with dementia and BPSD.   Design: A qualitative study with interviews of focus groups. Eleven persons from two nursing homes in the north of Sweden were interviewed. Results: The analysis emerged into three categories that describes staffs experiences and challenges:  To aim for seeing the person behind the illness, the importance of colleagues, it is difficult to be sufficient. Staff wanted to meet the person behind the dementia but meet difficulties in their work. The staff had a demanding job and faced challenges as an effect of not giving the right care that the staff wanted to give. The consequence of this was stress and bad conscience. The result marked the importance of having colleagues to communicate with, who wants to work in a team and after the same goals.   Conclusion: The challenges in nursing care of people with dementia and BPSD are many. Superiors can learn from these difficulties to provide staff what they need to give person centered care to people with dementia and BPSD. That can lead to more job satisfaction among healthcare staff  so they can keep on taking care of the people who needs them. / Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av utmaningar i stödet av personer drabbade av demenssjukdom och BPSD   Design: En kvalitativ intervjustudie i fokusgrupper. Totalt intervjuades elva personer från två vård- och omsorgsboenden i Norrbotten.   Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som beskriver personalens upplevelser och utmaningar: Att vilja möta personen bakom sjukdomen, Att behöva sina kollegor, Att det är svårt att räcka till. Personal strävade efter att möta personen bakom sjukdomen men mötte olika hinder i sitt arbete. Flera krav på personalen belystes samtidigt som resultatet visade på konsekvenserna av att inte kunde erbjuda den vård eller det bemötande personalen ville ge. Detta ledde till stress och dåligt samvete. Resultatet visade vilken betydelse kollegor hade i arbetet gällande kommunikation, teamarbete och att arbeta efter samma mål.   Slutsatser: Resultatet visade att utmaningarna i omvårdnaden av personer med demenssjukdom och BPSD är många. Genom att som arbetsledare ta del av dessa svårigheter kan de ge vårdpersonal de förutsättningar som krävs för personcentrerad vård till personer med demenssjukdom och BPSD. På så vis kan förhoppningsvis fler som arbetar med personer med demens vara nöjda med sitt arbete och fortsätta ta hand om de människor som behöver dem på bästa sätt.

Bakgrund:Hemlöshet resulterar ofta i en signifikant påverkan såväl på livskvalité som förväntad livslängd. Samtidigt är gruppens tillgång till hälso- och sjukvård inkluderat palliativ vård, begränsad. Syfte: Att kartlägga och beskriva de barriärer och strategier som finns för personer som befinner sig i akut hemlöshet att få en god palliativ omvårdnad. Metod: Allmän litteraturstudie med elva artiklar som rekryterades via databaserna Pubmed och Academic Search Premier. Kvalitativa artiklar inkluderades och granskades utifrån en innehållsanalys. Resultat: Tre övergripande teman identifierades; samtal om döden, socialt nätverk och vårdpersonalens upplevelser samt relation till vårdpersonal. Utifrån dessa övergripande barriärer framkom flera subteman. Flera möjliga strategier finns, exempelvis ett empatiskt bemötande, personcentrerad vård, och stärkning av individens autonomitet. Slutsats:Studien visar att personer i akut hemlöshet möter flera barriärer för att få en god palliativ omvårdnad. Barriärerna kan minskas genom ökad utbildning för sjuksköterskor om sociala determinanters påverkan på hälsan och omvårdnaden, men även ett holistiskt, empatiskt personcentrerat förhållningssätt kan förbättra den palliativa omvårdnaden för akut hemlösa.Klinisk betydelse: Kunskaper från denna studie ska kunna tillämpas av sjuksköterskor i den palliativa vården men även andra vårdenheter där hemlösa befinner sig. / Background: Homelessness often results in a significant impact on both quality of life and life expectancy. At the same time, the group's access to health and medical care including palliative care is limited. Aim: The aim of the study was to map and describe the barriers and strategies that exist for people who are in acute homelessness to get a good palliative care. Method: A general literature study with eleven articles recruited via the databases Pubmed and Academic Search Premier. Qualitative articles were included and reviewed on the basis of a content analysis. Results:Three overall themes were identified; talks about death, social network and the healthcare staff's experiences as well as relation to healthcare staff. Based on these overall barriers, several subthemes emerged. Several possible strategies exist, such as empathic treatment, person-centered care, and strengthening of the individual's autonomy. Conclusion: The study shows that people in acute homelessness face several barriers to get a good palliative care. These barriers can be reduced through increased training for nurses on how social determinants affect health and nursing, but also a holistic, empathically person-centered approach can improve the palliative care for the acute homeless. Clinical significance: Knowledge from this study can be applied by nurses in palliative care, but also by other care units where homeless people are in. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2019</p>

Bakgrund: Varje sjuksköterska har som omvårdnadsansvarig ett etiskt och juridiskt ansvar för sitt bemötande, sina bedömningar och sina beslut. En personcentrerad vård förmodas kunna återförena den humanistiska omtanken till en alltmer medicinteknisk vård utan att reducera vårdtagaren till ett passivt vårdobjekt. Kan humor vara en bidragande komponent till att göra vården mer personcentrerad?  Syfte: Syftet var att belysa humorns betydelse för personcentrerad vård. Metod: En allmän litteraturöversikt med en kvalitativ innehållsanalys baserad på nio vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2009–2019. Resultat: Innehållsanalysen genererade tre huvudteman: humor som ett kommunikationsverktyg, humorns betydelse för relationen mellan patient och sjuksköterska, samt förhållningssätt till humor. Slutsats: Humor har en central plats inom hälso-och sjukvård för att främja personcentrerad vård och bör betraktas som något att ta på allvar. Ett salutogent humorbruk har flera positiva effekter och undergräver inte sjuksköterskans professionalism. Genom att våga initiera, använda och återgälda humoruttryck kan sjuksköterskan stärka partnerskap, patientberättelse och dokumentation för den personcentrerade vården. Författarna efterfrågar mer forskning kring manliga sjuksköterskors upplevelser av humor då artiklarna i resultatet endast inkluderade kvinnliga sjuksköterskor, förslagsvis en empirisk studie med intervjuer i en svensk kontext. / Background: All nurses have an ethical and legal responsibility for their care, assessments and decisions. Person-centered care is assumed to bring a more humane aspect to the healthcare of today, without reducing the patient to a passive care object. Could the use of humor be a way to make the healthcare more person-centered? Aim: The aim was to explore the importance of humor to person-centered care. Method: A literature review with a qualitative content analysis, based on nine scientific articles published between 2009-2019. Results: The study generated three main themes: humor as a tool for communication, the importance of humor for the nurse-patient relationship, and approaches to humor. Conclusion: Humor has a key role in healthcare to promote person-centered care, and should be taken seriously. A salutogenic use of humor has multiple positive aspects and does not undermine the professionality of the nurse. Nurses can strengthen partnership, patient stories and documentation in person-centered care by initiating, using and reciprocating humor. The authors ask for more empirical studies targeting the experiences of the use of humor by male nurses, as the articles only included female nurses, for example an empirical study based on interviews conducted in Sweden.

Bakgrund: Invånare i Sverige uppnår högre ålder än tidigare och fler diagnostiseras med demenssjukdom. Vården av personer med demenssjukdom är väldigt sårbar och forskning har visat att personcentrerad vård kan skapa bättre livskvalitet för denna grupp. Genom att förstå sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med personcentrerad vård hoppas vi kunna belysa fördelar men även hinder i vården av personer med demenssjukdom och förhoppningsvis ge förslag för utveckling.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård i vården av personer med demenssjukdom   Metod: En intervjustudie utfördes med 8 sjuksköterskor som arbetar med personer med demenssjukdom och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Intervjuerna genomfördes i 2 län. De transkriberade intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskans erfarenhet av att använda personcentrerad vård baseras mycket på tid för utbildning och handledning av kollegor, men även av kunskap för personcentrerad vård. Livsberättelsen spelar en central roll i utformningen av både vården och miljön kring personen.   Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar med personer med demens behöver mer tid för utbildning och handledning för att kunna ge bättre personcentrerad vård utifrån personens enskilda behov. / Background: Swedens population is getting older then before and more are diagnosed with dementia. Caring for people with dementia is very vulnerable and research shows that person centered care can increase quality of life. By understanding the nurse´s experiance of working person centered can contribute to development of this type of care but also illustrade obstacles the nurses are facing.   Aim: To describe the nurse's experience of using person-centered care in the care of people with dementia  Methods: Qualitative interview study. 8 nurses that work with dementia care were interviewed in two different countys in Sweden. The transcribed interviews were analyzed with a manifest content analysis.  Result: The result showed that the nurse's experience of using person-centered care is based on time for training and supervision of colleagues, but also on knowledge for personal center care. The life story plays a central role in the design of both the care and the environment around the person.  Conclusion: Nurses working with people with dementia need more time for education  and supervision to be able to provide better person-centered care based on the persons individual needs.

Bakgrund Personcentrerad vård innebär att vården utgår från patienten och dess upplevelse av ohälsa och sjukdom, sociala sammanhang och dess närstående. Personcentrerad vård utgår från tre nyckelbegrepp som Centrum för personcentrerad vård arbetat fram och dessa är; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur de arbetar med personcentrerad vård; partnerskap, patientberättelsen och dokumentation, på somatiska avdelningar på vård- och omsorgsboenden.  Metod Deskriptiv studie med kvalitativ deduktiv ansats. Studien baserades på åtta semistrukturerade intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i ett tema; Samtal som redskap för att praktisera personcentrerad vård. Tre kategorier var förutbestämda och sju subkategorier identifierades: Partnerskap; ta del av den äldres kunskap, ta del av anhörigas kunskap, omvårdnadspersonalens kunskap, sjuksköterskans kunskap, Patientberättelsen och Dokumentation; dokumentation i levnadsberättelsen, dokumentation i genomförandeplan och dokumentation i dokumentationssystemet utifrån personcentrerad vård.  Konklusion Samtalet är en av sjuksköterskans viktigaste redskap för att praktisera personcentrerad vård. Genom samtal bygger sjuksköterskan en relation till den äldre och utvecklar ett partnerskap. Samtal är även en förutsättning för att skapa relation till anhöriga samt för ett välfungerande teamarbete. Dock visade det sig att sjuksköterskorna upplevde att de arbetade för långt från den äldre personen och att de inte alltid hade tid för fördjupade samtal. / Background In person-centered care the patient and his/her experience of illness, disease, social content and close relationships is central. Person-centered care emanates from three keywords developed at University of Gothenburg Centre for Person-Centered Care (GPCC): Partnership, the patient narrative and documentation. Purpose To describe the experiences nurses have from person-centered care and how they work with partnership, the patient narrative and documentation at general units in nursing homes. Method Descriptive study conducted with a qualitative deductive approach. The study was based upon eight semi-structured interviews and data was analyzed using qualitative content analysis. Results One theme was identified: The communicative conversation used as a tool in order to perform person-centered care. Three categories were predetermined and the analysis resulted in seven subcategories: Partnership; to utilize the patient´s knowledge, to utilize the knowledge held by relatives, caregivers and the nurse, The patient narrative and Documentation; documentation of the story of the patient´s life, documentation in individualized care-plans and documentation in the system of documentation from a personal- centered perspective. Conclusion The communicative conversation was essential in order to perform person-centered care. Within this conversation, the nurse will be able to develop a relationship with the patient and from that relationship a partnership will evolve. In addition, a communicative conversation is of crucial importance in order to evolve relationships with relatives and to maintain functional cooperation. However, it turned out that the nurses experienced that they worked too far from the older person and that they did not always have time for in-depth conversations.

Bakgrund: Depression är ett världsproblem i dagens samhälle och mer än 350 miljoner människor är drabbade. Negativa tankar, dålig självkänsla, orkeslöshet och apati kan vara en del av symtombilden. Fysisk aktivitet har en positiv inverkan på den mentala hälsan hos den friska människan och kan även rekommenderas som behandling vid depression. Personcentrerad vård innebär att personens egen upplevelse av sin unika situation sätts i fokus, på så sätt kan välbefinnandet öka och personen får mer inflytande i sin vård samt blir bekräftad och sedd. Syfte: Beskriva hur patienter med depression upplever fysisk aktivitet som behandling vid depression. Metod: En litteraturöversikt grundad på 16 vetenskapliga artiklar insamlade från databaserna CINAHL och PsycINFO. Dessa analyserades i fem steg och därefter skapades teman. Resultat: Patienter med depression upplevde förbättring av tillståndet med hjälp av fysisk aktivitet. Ökat psykiskt välbefinnande, distraktion av negativa tankemönster, förbättrat självförtroende och förbättrad sömn beskrevs. Hinder för utövning av fysisk aktivitet upplevdes vara prestationsångest och brist på självförtroende. Individanpassning, motiverande strategier, exempelvis strukturerade träningsprogram, samt upplevda positiva resultat upplevdes öka motivationen hos patienter med depression. Slutsats: Fysisk aktivitet har positiv inverkan på personer med depression och förbättrar välbefinnandet. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna se bakomliggande orsaker till varför personer med depression ibland utför fysisk aktivitet i mindre grad. Genom individanpassade, motiverande och tydliga strategier kan optimala förutsättningar ges för att förbättra depressionen för dessa personer över tid. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat med att motivera och stödja till fysisk aktivitet kan personer med depression känna sig bekräftade, sedda, respekterade samt uppleva förhöjt psykiskt välbefinnande. / Background: Depression is a world-wide problem in today’s society and more than 350 million people are affected. The self-esteem can be affected negatively of depression and negative thoughts, lethargy and apathy can also be part of the symptomatology. Physical activity has a positive influence on mental health in healthy people and can be recommended as a treatment for depression. Personcentered care means that the persons own experience of their unique situation is put in focus, therefore can the wellbeing increase as well as the person gets more influence in their own care and also gets confirmed and seen. Aim: Describe how patients with depression experiences physical activity as a treatment for depression. Method: A literature review based on 16 scientific articles collected from CINAHL and PsycINFO. These were analysed in five stages and themes were created thereafter. Result: Patients with depression experienced improvement in their condition thanks to physical activity. Increased psychological wellbeing, distraction of negative thought patterns, increased self-confidence and sleep was described. Barriers for performing physical activity was described to be performance anxiety and lack of self-confidence. Individualized and motivating strategies, for example structured training programs, and also experiencing positive results increased the motivation in patients with depression. Conclusion: Physical activity has a positive impact on people with depression and increases wellbeing. It is important as a nurse to see underlying reasons why people with depression sometimes performs physical activity in a smaller extent. Through individualised, motivating and distinct strategies these people can recieve optimal conditions to improve depression over time. Through the nurses person centered work by motivating and supporting performance of physical activity, people with depression can feel confirmed, seen, respected as well as experience increased psychological wellbeing.

Bakgrund: Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) syftar till att ge en multidimensionell bild av patienters situation. IPOS används som ett sätt att bedöma patienters upplevelse av sina symtom, sin funktionsförmåga och sitt välbefinnande i relation till svår sjukdom. Få studier har dock utgått från patienternas perspektiv för att undersöka upplevelser av att använda IPOS. Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att använda Integrated Palliative care Outcome Scale under pågående specialiserad palliativ hemsjukvård. Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ ansats och en tolkande beskrivande design. Rekrytering till studien gjordes från tre specialiserade palliativa hemsjukvårdsenheter. Intervjuer genomfördes med 10 patienter, sju män och tre kvinnor med medelåldern 72 år. En majoritet var diagnostiserade med obotlig cancer. Data analyserades genom tolkande beskrivning så som den beskrivs av Sally Thorne. Resultat: Patienterna upplevde att använda IPOS medförde säker vård eftersom att det underlättade för sjuksköterskorna att göra korrekta bedömningar av patienternas behov. Således var IPOS en hjälp att planera vården utifrån patienternas specifika behov. Detta gav patienterna en känsla av att vården de fick var anpassad för dem, vilket gav en känsla av trygghet. De upplevde även att använda IPOS försäkrade att information fördes vidare på ett korrekt sätt från patienterna till vårdpersonalen genom att det minskade risken för missförstånd. De uppgav att IPOS underlättade diskussioner mellan dem och sjuksköterskorna om sådant de upplevde som viktigt. Patienterna upplevde även att använda IPOS möjliggjorde för dem att reflektera över sitt välbefinnande och sin livssituation. Att göra detta tillsammans med en sjuksköterska var berikande eftersom att det kunde ge nya perspektiv. Slutsats: Resultatet indikerar att patienterna i denna studie upplever att använda IPOS var givande för dem. Det kan konstateras att IPOS med fördel kan användas i specialiserad palliativ hemsjukvård. / Background: The Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) is intended to provide a multidimensional view of patients’ concerns. IPOS can be used with the purpose of assessing patients’ perceptions of their functional status and wellbeing. Few studies have undertaken the patients’ perspective when exploring experiences of using IPOS. Aim: To explore patients’ experiences of using the Integrated Palliative care Outcome Scale during specialized palliative home care. Method: The study adopted a qualitative approach with an interpretive descriptive design. The patients were recruited from three different specialized palliative home care settings. Interviews were performed with 10 patients, seven men and three women, with a mean age of 72 years. A majority of the patients were diagnosed with incurable cancer. Data were analysed using interpretive description, as described by Sally Thorne. Results: Patients experienced that the use of IPOS entailed secure care as it facilitated nurses in making accurate assessments of patient care needs. IPOS helped to plan the care according to patients’ specific needs, making them feel confident that the care provided was tailored to them, giving a sense of security. Patients expressed that IPOS facilitated discussions between them and the nurse about care needs. They believed that using IPOS enabled opportunities for reflection on their wellbeing and life situation. Doing so with a nurse present was enriching, providing new perspectives. Conclusions: Patients experienced that using IPOS was beneficial. It can be concluded that IPOS provide an effective way to enable person-centred care and with advantage could be used in specialized palliative home care.

Bakgrund: Kommunikation mellan patienter och vårdpersonal är en faktor som kan påverka vårdresultat, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse. Tidigare forskning har visat att patienternas perspektiv av kommunikation behöver undersökas mer då det skulle kunna effektivisera förbättringsarbetet inom området. Syfte: Att undersöka sjukhuspatienters erfarenheter av och inställning till kommunikation med sjuksköterskor. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativa studier. Sökningar utfördes i PubMed, CINAHL och PsycINFO. Efter sökning, relevans- och kvalitetsgranskning analyserades tio artiklar via induktiv innehållsanalys. Resultat: Patienter beskrev kommunikation som en central del i deras vård. Ett empatiskt, vänligt och respektfullt bemötande var en grundläggande förutsättning för en effektiv kommunikation, då det fick patienterna att känna sig trygga och sedda. Patienterna efterfrågade även individanpassad information och att vara involverade i beslutsfattande. Ett bristande bemötande och delaktighet gav patienterna känslor av att vara övergivna och i vissa fall orsakade det integritetskränkningar, särskilt i samband med omvårdnad. Sjuksköterskor som hade fullt upp och/eller inte fick patienterna att känna sig sedda och förstådda gjorde att vissa patienter inte kontaktade personalen vid förändringar i deras tillstånd eller när vårdbehov uppstod. Slutsats: Denna studie visade att patienters vårdskador reduceras eller förebyggs av effektiv kommunikation med vårdpersonal som är baserad på vänlighet, empati och respekt för patienten. Ett bristande bemötande leder ofta till känslor av övergivenhet och/eller integritetskränkningar. / Background: Professional-patient communication impacts the patients’ health outcome, safety and satisfaction. Earlier research shows a need to further explore patient perspectives of communication as it could make improvements more efficient. Aim: To examine inpatient’s experiences and attitudes towards nurse-patient communication. Method: A systematic review of qualitative studies. Following databases were searched: PubMed, CINAHL and PsycINFO. After searching, checking for relevance and quality assessment, ten articles were examined with inductive content analysis. Results: The patients described communication as a centerpiece of their care. Kindness, empathy and respect was considered key elements in establishing effective communication as it made the patient feel safe and acknowledged. Individualized information was highly requested by the patients, as well as being involved in decision-making. Questionable attitudes and inadequate information/involvement made the patients feel abandoned and in some cases, especially during nursing care, it caused a sense of violated personal integrity. Registered nurses that were busy and/or failed to make patients feel acknowledged and understood made some of the patients omit signs of deterioration or less likely to approach them when in need of nursing care. Conclusion: Patient harm is reduced or prevented when nurses are able to establish effective communication based on kindness, empathy and respect towards the patient. When effective communication fails, patients are likely to feel abandoned and/or miss-treated.