Sammanfattning Med tiden kan äldre personer få svårt att utföra vardagliga sysslor och kan då behöva ansöka om plats på ett äldreboende. Tidpunkten då äldre individen inser att denne inte orkar lika mycket som förut, kan det vara svårt att fortsätta vara motiverad till vardagliga aktiviteter. Att då vara motiverad till fysisk aktivitet kan vara ännu svårare för äldre personer. Studiens syfte var att undersöka vilka uppfattningar personalen hade om äldre personers motivationsfaktorer till fysisk aktivitet. Undersökningens data baserades på personalens uppfattningar om fenomenet. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ ansats, där det är fem stycken som arbetar på ett äldreboende intervjuats. Resultatet visade att majoriteten av äldre personer kan motiveras av gruppaktiviteter och sociala aktiviteter. Personalen och anhörigas engagemang och uppmuntran en avgörande roll för de äldres motivation. De aktiviteter som erbjuds regelbundet på de äldreboendena där studien utfördes var sittgympa och promenader. Dans erbjöds också vid vissa tillfällen. De faktorer som inverkar negativt på äldre personers motivation är väderförhållandena, personalens tidschema och personalbrist samt sjukdom och orken att utföra något som är fysiskt ansträngande / Abstract With time older people can find it difficult to perform everyday tasks, whereas they can apply for a place at the retirement home to be taken care of. The moment when older individual realizes that they do not have the same strength as before it can be hard to keep the motivation up to perform daily tasks. This limitation makes it even harder for elderly to be motivated to perform physical activity, even though physical activity is crucial for them. The purpose of this study is to investigate the retirement home staffs point of view when it comes to what motivates older people to perform physical activity. The survey data it based on the staffs perception regarding this question. The study was conducted using a qualitative approach where five persons that work at the retirement home were interviewed. The result showed that the majority of older people can be motivated to perform physical activity by being offered group activities and social activities. The involvement and encouragement from staff and relatives also played a crucial part. Physical exercise that was offered at a regular basis at the retirement home where the study took place was activities performed sitting down and promenades. Dance was also offered from time to time. Factors that the staff has noticed that can have a negative impact on older people’s motivation to perform physical activity are weather conditions, lack of time for the employees to help the older people, staff shortages, diseases and not being able to perform something physically strenuous.

<p><em>Syfte:</em> Utvärdering av hur patienter upplever den förbokade återbesökstiden, väntetiden samt personalens bemötande vid återbesöket. Syftet är även att undersöka hur personal på ortopedens nyinrättade ”snabbmottagningen” vid AS upplever stress, patientflöde samt telefonförfrågningarna, efter införandet enligt Lean-modellen</p><p><strong></strong><em>Metod:</em> Deskriptiv kvantitativ enkätstudie. Slumpmässigt urval utfördes på patienter och av hundra procent (n=55) tillfrågade, deltog fyrtionio procent (n=27). Av hundra procent tillfrågad personal (n=14), deltog sextiofyra procent (n=9). Urvalet utförde avdelningschefen.</p><p><strong></strong><em>Resultat<strong>:</strong></em> Utvärderingen av patienternas upplevelser av planerad återbesökstid, bemötande och väntetid på snabbmottagningen var generellt mycket bra. Personal på ortopedmottagningens snabbmottagning upplevde ingen större förändring efter införandet enligt Lean-modellen.</p><p><strong></strong><em>Slutsats:</em> Resultatet visar att patienterna upplevde den planerade återbesökstiden generellt mycket bra. Personalens upplevde inte att arbetet förändrats. Fler och större studier behövs för att utvärdera organisationsförändringar som initierats av Lean-modellen.</p> / <p><em>Aim:</em> Evaluation of paitents’ experiences of the prebooked time for next appointment, the waiting time and the staff’s treatment at the next appointment. The aim is also to examine how the staff at the newly established orthopedic “quickreception” at the Uppsala University hospital experience stress, patientflow and the telephonerequests, after the introduction according to the Lean-model.</p><p><em>Method</em>: Descriptive quantitative inquirystudy. Patients were selected randomly and out of one hundred percent (n=55) who were asked, fortynine percent (n=27) participated. Out of one hundred percent (n=14) of the staff asked, sixtyfour percent (n=9) participated. The selection was made by the head of the ward.</p><p><em>Results</em>: Evaluation of the patients’ experiences of the planned time for next appointment, treatment and waiting time at the “quickreception” was generally very good. The staff at the orthopedic “quickreception” did not experience a big change after the introduction according to the Lean-model.</p><p><em>Conclusion:</em> The results show that the patients experienced the planned time for next appointment generally very good. The staff did not experience that the work had changed. More and larger studies are needed to evaluate changes of organisations that were initiated by the Lean-model.</p>

Syfte: Utvärdering av hur patienter upplever den förbokade återbesökstiden, väntetiden samt personalens bemötande vid återbesöket. Syftet är även att undersöka hur personal på ortopedens nyinrättade ”snabbmottagningen” vid AS upplever stress, patientflöde samt telefonförfrågningarna, efter införandet enligt Lean-modellen Metod: Deskriptiv kvantitativ enkätstudie. Slumpmässigt urval utfördes på patienter och av hundra procent (n=55) tillfrågade, deltog fyrtionio procent (n=27). Av hundra procent tillfrågad personal (n=14), deltog sextiofyra procent (n=9). Urvalet utförde avdelningschefen. Resultat: Utvärderingen av patienternas upplevelser av planerad återbesökstid, bemötande och väntetid på snabbmottagningen var generellt mycket bra. Personal på ortopedmottagningens snabbmottagning upplevde ingen större förändring efter införandet enligt Lean-modellen. Slutsats: Resultatet visar att patienterna upplevde den planerade återbesökstiden generellt mycket bra. Personalens upplevde inte att arbetet förändrats. Fler och större studier behövs för att utvärdera organisationsförändringar som initierats av Lean-modellen. / Aim: Evaluation of paitents’ experiences of the prebooked time for next appointment, the waiting time and the staff’s treatment at the next appointment. The aim is also to examine how the staff at the newly established orthopedic “quickreception” at the Uppsala University hospital experience stress, patientflow and the telephonerequests, after the introduction according to the Lean-model. Method: Descriptive quantitative inquirystudy. Patients were selected randomly and out of one hundred percent (n=55) who were asked, fortynine percent (n=27) participated. Out of one hundred percent (n=14) of the staff asked, sixtyfour percent (n=9) participated. The selection was made by the head of the ward. Results: Evaluation of the patients’ experiences of the planned time for next appointment, treatment and waiting time at the “quickreception” was generally very good. The staff at the orthopedic “quickreception” did not experience a big change after the introduction according to the Lean-model. Conclusion: The results show that the patients experienced the planned time for next appointment generally very good. The staff did not experience that the work had changed. More and larger studies are needed to evaluate changes of organisations that were initiated by the Lean-model.

Syftet med studien är att analysera personalens upplevelser av en patientnära e-hälsotjänst med hjälp av ett sociotekniskt systemperspektiv som tar hänsyn till sociala, organisatoriska och tekniska faktorer. Vi ville närmare undersöka vilka faktorer som påverkar personalens användning av e-hälsotjänsten, hur e-tjänsten integreras i det dagliga arbetet samt hur e-hälsotjänsten har påverkat interaktion och informationsförsörjning mellan vårdgivare och patient. Hälsoplaner som införs i syfte att fungera som verktyg för både personal och patient är ett aktuellt område och det är relevant att se den kliniska uppfattningen av e-hälsotjänsten eftersom ny teknik och nya lösningar inom hälso- och sjukvård påverkar de kliniska rollerna och arbetsprocesserna inom hälso- och sjukvården. Studien genomfördes med blandad metod som innebär att kvalitativa och kvantitativa data samlas in parallellt och prioriteras lika. Datainsamling gjordes genom intervjuer och enkätundersökning. Resultatet visade att personalen upplever Min hälsoplan som ett värdefullt bidrag till vårdprocessen framförallt ur patientperspektiv. Områden som upplevs begränsa användandet är av teknisk natur. Resultat och analys visar tydligt att flera områden påverkar varandra när det kommer till upplevelse och användning av e-hälsotjänster i vården och vikten av att ha ett helhetsperspektiv samt en organisation som tar hänsyn till hur interaktion mellan aktörerna påverkar personalens uppfattning och upplevelse av Min hälsoplan. Studien lyfter vikten av att se e-hälsa och tjänster inom området ur ett sociotekniskt perspektiv. Att införande av Min hälsoplan påverkar och inverkar på processer som inte alltid är tydliga men som ouppmärkta kan orsaka störningar och/eller slöseri. Slutsatserna visar att personalen är positivt inställda när det gäller patientnära e-tjänsters inverkan på vårdrelationen men att alla områden måste fungera för att upplevelsen ska stimulera till användning. Planering i införandefasen och sedan vidareutveckling spelar en viktig roll för användning av e-hälsotjänster då patientnära e-tjänster är komplext och berör flera områden och att alla områden måste beaktas för att få en positiv upplevelse.

Syftet med denna studie är att få förståelse för hur HR-personal inom polisen, sjukvården och räddningstjänsten upplever och beskriver förutsättningarna att ta hand om medarbetare i sorg och kris. Det finns inte någon tidigare forskning om polisens, räddningstjänstens eller sjukvårdens HR- personals upplevelse av att hantera och bemöta medarbetare i sorg eller kris. De studier som finns har sitt fokus på hur det är för den sörjande, hur vårdpersonal upplever sorg, död och kris på jobbet samt någon enstaka studie om arbetsplatsers policys samt medarbetare och chefers upplevelse gällande sorg, kris och död (Holmgren, 2021; Hazen, 2008; Bloomer m.fl., 2010; Bauer, 2011; McKenzie, 2013). De teoretiska begrepp som används i denna studie är KASAM (Antonovsky, 1991) och rollstress (Eklöf, 2017, s.58). Skillnaden dem emellan är i stora drag att KASAM fokuserar på en människas attityd och känslor till livet och allt som händer i livet (Antonovsky, 1991, s.38), medan rollstress handlar om hur svårt och tidspressat någons arbete är och hur det jobbet då påverkar en person (Eklöf, 2017). Vetenskapsteoretiska utgår studien från kritisk realism (Danermark, Ekström &amp; Karlsson, 2018) med inspiration från grundad teori (Dalen, 2015). Vidare utgår studien från en abduktiv ansats (Fejes &amp; Thornberg, 2017). Datainsamlingen gjordes genom sju stycken kvalitativa semi-strukturerade intervjuer där sex stycken skedde via Zoom och en via telefon. Alla intervjuerna spelades in med godkännande av intervjupersonen för att sedan transkriberas och analyseras. De som intervjuats är personer som jobbar inom HR hos polisen, räddningstjänsten och på sjukhus i Sverige. Det är ett urval som grundar sig i en mix av kriterieurval som är inspirerat av grundad teori (Dalen, 2015, s.60–63, 53–55) och avsiktligt urval (Yin, 2018, s.93–94). Resultat visar att de intervjudeltagarna – som jobbar med personalfrågor och med HR hos polisen, sjukhus och räddningstjänst i Sverige - upplever att de har tillräckliga resurser för att inom sin yrkesroll hantera medarbetare i sorg och kris. Intervjudeltagarna upplever att polisen, räddningstjänsten och sjukvården som arbetsgivare har de resurser och den kunskap som behövs för att bemöta medarbetare i kris och sorg. Intervjudeltagarna upplever det som att det finns resurser och stöd för sörjande och att sorgearbete på arbetsplatsen fungerar bra, även om en del intervjudeltagare berättar att det finns utrymme för förbättringar. / The purpose of this study is to gain an understanding of how human resource (HR) personnel in police, healthcare and rescue services experience and describe the conditions for caring for employees in times of grief and crisis. There has been no earlier research on the experience of these HR personnel when taking care of and dealing with colleagues that are grieving or in crisis. The existing studies focus on how it is for the bereaved, how healthcare staff experience grief, death and crises at work, some studies about workplace policies and the experience of co-workers and managers regarding grief, crisis and death (Holmgren, 2021; Hazen, 2008; Bloomer et al., 2010; Bauer, 2011; McKenzie, 2013). The theoretical concepts applied in this study are KASAM (Antonovsky, 1991) and roll stress (Eklöf, 2017, s.58). The main difference between them is that KASAM focuses on an individual’s attitude and feelings towards life and all that happens in life (Antonovsky, 1991, s.38), whereas roll stress focuses on the difficulty and time-pressured nature of someone’s work and how that work then affects the individual (Eklöf, 2017).Theoretical theory, the study is based on critical realism (Danermark, Ekström &amp; Karlsson, 2018) with inspiration from grounded theory (Dalen, 2015). Furthermore, the study is based on an abductive approach (Fejes &amp; Thornberg, 2017). Data collection comprised seven qualitative, semi-structured interviews: six via Zoom and one by phone. With prior approval of the interviewees, all interviews were recorded for later transcription and analysis. Those interviewed are people who work in HR with the police, the rescue service and in hospitals in Sweden. This selection was made based on a mix of criteria as suggested by basic theory (Dalen, 2015, s.60–63, 53–55) and intentional selection (Yin, 2018, s.93–94). Results show that the interview participants - who work with personnel issues and with HR at the police, hospitals and rescue services in Sweden - feel that they have sufficient resources to take care of colleagues in grief or in crisis in their professional role. The interviewees feel that, as employers, the police, health care and rescue services provide the resources and knowledge needed to respond to colleagues experiencing bereavement or in crisis. The interviewees believe that the resources and support for the bereaved and the mourning process in the workplace work well, even though some interviewees say that there is room for improvement.

I denna studie kommer det att undersökas hur SIS LVM-hem och behandlingshemarbetar med kvinnliga klienter inför en § 27 placering. Att förbereda enmissbrukare inför behandling kan utspela sig på flera olika sätt i Sverige. Därmissbrukare som befinner sig i ett missbruk kan bli tvångsomhänderta ochplacerade på låst behandling ifall deras missbruk har gått till den gränsen attindividen utsätter sin hälsa för så pass allvarlig fara så att det kan leda till att denavlider. När en individ placeras på låst behandling är avsikten att den skaförberedas succesivt för behandling i öppnare former enligt §27. I denna studiehar jag valt att studera ett perspektiv som involverar hur Statensinstitutionsstyrelse LVM-hem för kvinnor och ett behandlingshem arbetar med attanpassa övergången från låst behandling till öppet behandlingshem. Dåmissbruksvården är bred och de finns olika former av låsta behandlingar ochöppna behandlingar så föll valet på SIS LVM-hem för kvinnor ochbehandlingshem. Valet av avgränsning till kvinnor är på grund att som (Statensinstitutionsstyrelse (2020) redovisar är kvinnor mera utsatta än männen när dethamnar i ett drogmissbruk.I studien utformades 11 semistrukturerade intervjuer där sex var från SIS LVMhem och fem från behandlingshem. Valet av teoretiskt perspektiv föll påsamverkansteori, coping och socialt nätverk. I resultatet framkommer det att medkontinuerlig och strategisk samverkan kan missbruksvården förbättra övergångenfrån låst behandling till öppet behandlingshem. De berörda enheterna som arbetarmed missbrukaren bör gemensamt studera klientensbehov med avsikten för attförstärka deras coping strategier så att klienten bygger upp en resiliens motmissbruk. Genom att studera klienters sociala nätverk kan man kartlägga vilkenpåverkan de olika individerna har i klientens nätverk för att vägleda de tillpositiva förebilder så det upprätthåller nykterhet efter att behandlingen är klar. / In this study I will research Sis LVM-home and treatment home works withfemale drug addicts for a placement according to § 27. To prepare a drug addictfor treatment have different approaches in Sweden. Where if the drug addict is ina serious drug addiction they can be forcibly acquired and placed in a locked drugtreatment institution before they can start their treatment in more open treatmentoptions according to § 27.Based on that I have chosen to study how staff work from the lockedrehabilitation facilities, Statens institutionsstyrelse LVM-hem for women and onetreatment home. Works with the transition from locked rehab facilities to openfacility paragraph § 27 for women from 18 years and above. Due to the broaddrug treatment in Sweden where there are many kinds of forms of locked facilitiesand open facilities, I have chosen SIS LVM-homes and treatment home wherethey live. The reason why I chose to study women drug addicts is based on(Statens institutionsstyrelse (2020) that they are in general more exposed thanmen during drug addiction.In this study, I have conducted 11 semi structured interviews where six are fromSIS LVM-homes and five from treatment home. The choice of theoreticalperspective is cooperation, coping and social network. As stated in the results,with a continuous strategic cooperation you can improve the transaction fromlocked to open facility. Where it is important that the concerned units commonlystudy the client's needs with the intention to improve the clients' coping strategiesso they can build up a resilience against drug addiction. By studying the socialnetwork, one can chart what kind of impact different kind of individuals have onthe client’s social network. This is used to guide the drug addicted person towhich people have a good impact on them so they can maintain a life sober whenthe rehab is done.