<p>Säkerhetsarbete bedrivs på alla nivåer i samhället från individnivå till regeringsnivå. Bakgrunden till studien är den problematik som finns i och med skadeutvecklingen i samhället som visar på en ökad trend av personskador i boendemiljön. Studien syftar till att ge en samlad bild av centrala myndigheters säkerhetsarbete med personskador i boendemiljön. Målet med detta är att utifrån den samlade bilden av myndigheters säkerhetsarbete i boendet ta reda på om det finns strukturer inom boendemiljön där flera myndigheter riktar sitt arbete respektive områden som faller mellan stolarna.</p><p>Metodformen som används i studien är en riktad innehållsanalys av dokument. Ett urval av följande myndigheter har studerats; Boverket, Konsumentverket, Socialstyrelsen samt Statens räddningsverk. Resultaten av analysen visar på att myndighetsarbetet är komplext och svårnavigerat. Den bild som återfås när man studerar myndigheterna utifrån är till synes abstrakt. Säkerhetsarbetet i boendemiljön betraktas inte som ett system utan hanteras utifrån enstaka problemområden. Olika faktorers inbördes förhållanden blir inte belysta fullt ut vilket kan medföra att vissa riskområden uppmärksammas av flera myndigheter medan andra faller mellan stolarna. Vidare finner studien att konventionella stuprörsstrukturer inte kan tillämpas i boendemiljön om målet är ett effektivt säkerhetsarbete.</p><p> </p><p>Olycksutvecklingen är till stor del ett socialpolitiskt problem Eftersom det är den politiska styrningen som påverkar arbetsinriktningen hos myndigheten är det i första hand där det krävs en förändrad hållning till säkerheten i boendemiljön. Det behövs en politisk förankring i form av tydligt definierade mål.</p>

Säkerhetsarbete bedrivs på alla nivåer i samhället från individnivå till regeringsnivå. Bakgrunden till studien är den problematik som finns i och med skadeutvecklingen i samhället som visar på en ökad trend av personskador i boendemiljön. Studien syftar till att ge en samlad bild av centrala myndigheters säkerhetsarbete med personskador i boendemiljön. Målet med detta är att utifrån den samlade bilden av myndigheters säkerhetsarbete i boendet ta reda på om det finns strukturer inom boendemiljön där flera myndigheter riktar sitt arbete respektive områden som faller mellan stolarna. Metodformen som används i studien är en riktad innehållsanalys av dokument. Ett urval av följande myndigheter har studerats; Boverket, Konsumentverket, Socialstyrelsen samt Statens räddningsverk. Resultaten av analysen visar på att myndighetsarbetet är komplext och svårnavigerat. Den bild som återfås när man studerar myndigheterna utifrån är till synes abstrakt. Säkerhetsarbetet i boendemiljön betraktas inte som ett system utan hanteras utifrån enstaka problemområden. Olika faktorers inbördes förhållanden blir inte belysta fullt ut vilket kan medföra att vissa riskområden uppmärksammas av flera myndigheter medan andra faller mellan stolarna. Vidare finner studien att konventionella stuprörsstrukturer inte kan tillämpas i boendemiljön om målet är ett effektivt säkerhetsarbete.   Olycksutvecklingen är till stor del ett socialpolitiskt problem Eftersom det är den politiska styrningen som påverkar arbetsinriktningen hos myndigheten är det i första hand där det krävs en förändrad hållning till säkerheten i boendemiljön. Det behövs en politisk förankring i form av tydligt definierade mål.

Vad är en fysisk personskada? Eller rättare sagt; hur kan begreppet definieras? Någon form avnedsatthet på en människas kropp uppstår minst någon gång och för många flera gånger underlivets gång. Det kan därför tyckas vara givet att kunna förstå vad en fysisk personskada är.Ofta är det lätt men ibland kan det vara svårt, såsom det blev när en ökad risk för sjukdomuppstod för invånare i Ronneby kommun. En viktig anledning till att uppsatsen skrevs vardomen från Högsta domstolen (HD) i mål T 486-23 som just handlar om de drabbade iRonneby. En förhöjd risk för sjukdom kan även drabba ett djur, vilket juridiskt är en sak. Ett syfte meddenna uppsats är därför att tillföra mer kunskap om vad både begreppet ”fysisk personskada”och ”sakskada” innebär. Ytterligare ett syfte är att öka läsarens förståelse för vilketförsäkringsskydd som en person har när han eller hon alternativt dennes djur har orsakats enökad risk för sjukdom. En slutsats som kan dras av uppsatsen är att det finns en huvudregel och en undantagsregelom när en ökad risk för sjukdom utgör en ”fysisk personskada”. Huvudregeln är att en ökadrisk för sjukdom inte kan utgöra en fysisk personskada. Undantagsregeln är att en ökad riskför sjukdom kan utgöra en fysisk personskada när risken för att drabbas av sjukdomen harökat markant och sjukdomen i sig är hälsofarlig. Reglerna grundas på domen i mål T 486-23.På grund av domen har tolkningen av begreppet ”fysisk personskada” till viss del ändrats.Ändringen kommer troligtvis dock bara att påverka de rättsfall som innehåller lika ovanligaomständigheter som de i mål T 486-23, vilket sannolikt endast är ett fåtal. Det finns några till slutsatser i uppsatsen. En slutsats är att den undantagsregel, som gällerbegreppet ”fysisk personskada”, även är tillämpbar för att kunna tolka att en sakskadaföreligger. En annan slutsats är att domen i PFAS-fallet har utvidgat innebörden av bådebegreppet ”fysisk personskada” och ”sakskada”. Ytterligare en slutsats är att en person sällanblir berättigad ersättning ur en försäkring när han eller hon löper en ökad risk för sjukdom.Det är mer sannolikt att en person har rätt till försäkringsersättning när hans eller hennes djurhar blivit åsamkad av en ökad risk för sjukdom. Den försäkring som oftast är mest aktuell attsöka ersättning ur är olycksfallsförsäkringen som finns i en traditionell djurförsäkring.1

<p>Ersättning för inkomstförlust vid personskada betalas enligt 5 kap. 1 § Skadeståndslagen (1972:207) och 9 § Trafikskadelagen (1975:1410) och utgör normalt den största delen av ersättningsposterna för personskada ekonomiskt räknat. Beräkning av esättning för inkomstförlust är i flera fall ett komplicerat och tidskrävande spörsmål för försäkringsbolagen och andra inblandade organ. Detta särskilt när det handlar om att fastställa den framtida inkomstförlusten för till exempel barn, arbetslösa, hushållsarbetande och egna företagare med flera.</p>

Ersättning för inkomstförlust vid personskada betalas enligt 5 kap. 1 § Skadeståndslagen (1972:207) och 9 § Trafikskadelagen (1975:1410) och utgör normalt den största delen av ersättningsposterna för personskada ekonomiskt räknat. Beräkning av esättning för inkomstförlust är i flera fall ett komplicerat och tidskrävande spörsmål för försäkringsbolagen och andra inblandade organ. Detta särskilt när det handlar om att fastställa den framtida inkomstförlusten för till exempel barn, arbetslösa, hushållsarbetande och egna företagare med flera.

No description available.

Arbetets syfte har varit att undersöka vad som klassas som tredjemansskada samt vilka som kan anses vara särskilt nära anhöriga till den skadelidande. Vidare undersöks det vilka förutsättningar ersättning kan utges vid tredjemansskada. För att ersättning ska utgå vid tredjemansskada ska nära anhöriga visa att de lidit av psykiska besvär enligt 5 kap. 1§ och 5 kap 2§ 3p. SkL. Ersättningsbeloppet omfattar skadestånd vid fysiskt och psykiskt lidande. Utredningen visar att det finns undantag från huvudregeln vid tredjemansskador som ger ersättning enligt 5 kap. 1§ och 2§ 3p. SkL. Metoden som använts för att besvara uppsatsens syfte är rättsdogmatisk.

This thesis critically examines recent developments in Swedish tort law, regarding compensability of an elevated risk of future harm as a distinct injury in itself. The theme of the study is based upon a recent ruling by the Swedish Supreme Court on December 5, 2023, marking the first instance of Swedish legal scrutiny on the concept of elevated risks as compensable injuries. The case involved a compensation claim for personal injury arising from an exposure to PFAS substances and it is highlighting the challenges in both categorizing as well as compensating elevated risks of future harm in a Swedish legal context. The ruling clarified that the mere presence of an elevated risk cannot constitute a personal injury according to traditional Swedish tort law.  The primary objective of this study is to stimulate a broader legal discussion on how Swedish tort law should and could navigate the complex notion of compensating injuries in the form of elevated risks of future injury. The study unfolds in two interconnected parts. Initially, it scrutinizes the conventional concept of personal injury under Swedish law as well as the relationship between the elevated risk of future injury and the traditional personal injury concept. Subsequently, the focus shifts to discussing the need for incorporating the concept of elevated risks as a new category of compensable injury under Swedish tort law, with the legal approach adopted in the United States serving as backdrop for the discussion.  Using a legal dogmatic approach as a primary research method, the study involves an analysis of legal sources to comprehend the current legal landscape and to identify the need for potential reforms. The study also includes a comparative aspect, drawing upon American legal sources, to shed light on how injuries in the form of elevated risks are treated in various American jurisdictions. The American approach, as presented in this study, consists of a two-step process for qualifying elevated risks as compensable injuries. The discussion also touches upon the compensation issue for risk injuries, highlighting the challenge of compensating a potential injury before it manifests. The "loss of chance" doctrine, which is adopted in American law, is introduced to provide a predictable compensation model for lost opportunities as well as elevated risks.  The presentation of the American approach serves as a basis for a discussion of several considerations and issues that the Swedish legislator must address if compensation for risk-based injuries were to be established in Swedish law.  The discussions set forth in this thesis extend to the challenges arising when valuing an elevated risk as a form of personal injury and the complexities of fitting such risks into existing compensation frameworks. The discussions conclude that the concept of an elevated risk as an injury in itself should be classified as a distinct type of compensable injury under Swedish law. After this conclusion the focus of the discussion shifts towards the legislator’s challenging task of establishing a rational compensation model for this type of injury in Swe- dish tort law. The discussion includes some aspects that motivate the need for legislation, as well as reasons speaking against it, which highlights the complexity of balancing the legislator’s considerations in the context of Swedish legal traditions and systems.  In summary, this thesis serves the purpose of contributing to the legal discourse on compensating injuries arising from elevated risks within Swedish tort law. Using a legal dogmatic methodology, including comparative elements, it analyzes recent legal developments, explores challenges, draws comparisons with international practices, and reviews potential legal reforms. The study aims to inform and encourage Swedish legal practitioners, policymakers and scholars to initiate a discussion about the concept of compensating elevated risks, as well as advocate for a nuanced legislative approach to address these challenges effectively.

Denna rapport behandlar ett arbete utfört under kursen TDDD96 Kandidatprojekt i programvaruutveckling vid Linköpings Universitet. Arbetet är efterfrågat av Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) och utfört av 7 datateknologstudenter. Arbetet bestod i att ta fram och utveckla ett färdigt program som ska göra det enkelt för kriminaltekniker och obducenter att rekonstruera personskador samt presentera det på ett pedagogisk sätt.